Jag läste något i ”gammelmedia” om Zlatans instagram. Jag orkade på allvar inte igenom, det var säkert välskrivet men jag blev bara så himla trött på folks hybris. Och att 27 miljoner människor gillar bilder på helt meningslösa bilder som Neymar lägger upp. Sen av någon masochistiskt infall kollade jag upp en av Ingrossornas bloggar och kände mig då så otroligt helylle och trött på sociala medier.
Jag hängde tvätten idag på tvättstrecket och funderade på om all utmattning omkring oss beror på internet och vår uppkoppling mot detta när. Jag försökte frammana bilden av hur det var när jag var ung. Vi satt ihop i vardagsrummet och såg på TV alla fyra. Sen var jag på mitt rum och sydde, stickade, lyssnade på musik och var för mig själv. Och detta var då när jag inte tränade fem dagar i veckan och tävlade på helgerna vid sidan av att vara i skolan….jag kände mig aldrig i behov av att veta vad andra som jag inte kände gjorde eller hade på sig. Ville jag veta det köpte jag damernas värld eller såg på haute couture inslag på TVn. Och jag tänker att jag snart ska ha en urkopplad vecka, eller helg, eller en DAG iallafall där mail, instagram, Facebook mm får vara. Det enda som klämmer är att jag gett ut en BOK och nu måste vara mer uppkopplad än någonsin. Jag känner mig lite som de där mänskliga batterierna i filmen….är det Matrix? Eller Alien….mins inte. Men sen, när den stora Bokmässan är över då ska jag zooma ut och kanske sticka klart ett par sockor eller brodera Joanna….