Utmattning det nya svarta

Här en beskuren bild från boken som Louise Winblad gjort Så här ser jag ut när jag bloggar nu på morgonen.

Idag när jag skulle skiva av mig var två killar vakna, de minsta. Tylla och maken sov…. minstingarna liksom. Jag bad barnen att sänka respektive volym men fann att öronproppar var den rätta melodin….

Vi hade tänkt att ta med nya spelet på middagen igår men…jag tog presenterna och maten. Maken skulle ta spelet och se till att barnen lämnade huset….så nej, det blev inte brädspel. Lika bra det!

Jo, jag hade ju utlovat ett inlägg om arbets”livet” och en reflektion från min mor.
Jag har senaste haft MINST sex (kanske fler) patienter som jag försökt få över på den hälsosamma sidan. Den där arbetsinsats står i jämvikt med återhämtning…..en hade hört halva budskapet, att använda lunchen till avslappning/motion. Den personen hade planerat promenader runt sjön på lunchen med samtidiga medarbetarsamtal….jag höll i mig hårt och sa att det var halv poäng för promenaden men avdrag för att försöka vara MER effektiv. Men det kommer så smått där tror jag….vi arbetar sakta mot målet.
Sen några (varav inga har tid eller lust att bli sjukskrivna för allt smör i Småland) som är så stressade i rummet att MIN puls går upp……de kommer få komma tillbaka jag ska göra mitt yttersta för att de ska slippa komma närmare väggen.
Igår efter vår trevliga middag kollade jag flödet på Instagram…då såg jag ytterligare en känd (fast för mig okänd) person som talar ut om sin utmattning. Och jag tänker att detta är helt sjukt. Ska ALLA bli utmattade eller? Jag förstår mycket väl att man ibland får för mycket att göra, särskilt som frilans eller person ”i ropet” men det är ju uppenbart helt ohållbart.

Jag är orimligt stolt över taket som jag har anlagt på hönshuset. Maken tycker att det är fånigt för han har ju gjort resten…men utan miginga höns! Så jag vann!

Varje morgon när jag tar bilen en timme två kommuner bort känner jag att det skriker i kroppen, jag vill något annat. Nu har jag inget val. Jag måste bli klar med detta annars drar det ut i oändligheten, jag måste ta nästa steg. jag kan heller inte flytta från stan sälja villan och leva upp pengars. Jag kan inte bosätta mig i Norrlands inland och bli självhushållare och bo med lammungar och katter. Barnen skulle inte bli glada, jag kan inte rycka upp dem med rötterna en gång till. Men vore jag ENSAM så är det exakt vad jag skulle göra. Krympa världen.

Ser ni vilket fantastiskt läge!!! Vatten är magiskt och jag skulle vilja ha ett liknande såklart. Men nöjer mig med vatten på lite längre håll. Då slipper jag oroa mig för drunkning….jag satt lite som på nålar igår innan barnen bestämde sig för att gå in.

Men man kan göra vissa saker som håller en borta från konsumtion som gör att man måste arbeta mer. Man kan avstå statusjakten och bli lite lugnare, man måste inte ha ett bra jobb för att duga. Jag vet en filosof som skrev böcker….han arbetare som spärrvakt för att ha råd att leva och SEN levde han. Läste och skrev på jobbet….det ni!

Och sen var det det som min mamma fnurrade på….

I den soffan mös jag igår. Barnen lekte exemplariskt och två somnade i soffan på övervåningen innan nio. De blir bra trötta av en heldag på skolan alltså….

Det fanns inget bra sätt att fota den magiska utsikten, motljus eller helsvart blev det. Här en kompromiss. Tänk er VATTEN bakom mig!

Vad var det då min mamma klämde ur sig? Jo hon sa att hon tyckte det var fullständigt onödigt att barn börjar skolan vid åtta. Jag håller helt med. Nio skulle passa bättre. Och de skulle kunna gå själva såklart, föräldrarna skulle kunna åka tidigare till arbetet och komma hem senare och en massa andra trix för att man ska slippa vara så fruktansvärt trött och just i mitt fall behöva gå upp tio i sex för att hinna till jobbet tio i åtta. Men allt bygger då på att vi har flexibilitet i systemet…och det finns ju inte. Vi är fastlåsta (alla som inte har superflexibla arbeten osv osv) vid 8-5-principen och jag har så svårt för detta. Jag ringde mamma lite senare på förmiddagen för att höra hur hon tänkt kring det där med senare start på dagen och det visade sig att det var baserat på forskning på tonåringar. De ska inte börja använda hjärnan så tidigt….

Jag ska avsluta med något positivt. Jag älskar att åka skidor. Jag har inte åkt utför på 10 år…och som en blixt från klar himmel fick vi erbjudande om en skidresa som inte var snuskigt dyr. Jag tackade ja utan att blinka. I efterhand kom jag på att man måste ha semester…två stycken…och att jag inte ens börjat på mitt nya arbete. Men jag slängde iväg ett mail och vet ni vad!? Jag älskar min nye chef. Jag fick svaret att det skulle nog gå bra, han mailade vidare och den personen sa detsamma. Mailet avslutades med” de får helt enkelt klara sig utan oss två den veckan!” och SÅ ska en chef vara! En sån som man vill bjuda hem på middag!!!!!
Champagne till ALLA!!!

Hej på er!

Tillägg på förekommen anledning lite senare idag…

Jo, jag fick en kommentar här om att man inte kan ge trovärdiga råd till folk i en bok om man inte är helt perfekt själv. Och så lite om att jag har ett förfärligt äktenskap och allmänt kaos här….till den personen kan jag bara säga. Sist jag träffade Sveriges stilguru nummer ett hande hon en fläck på kappan….och det går också bra. Man behöver inte alltid leva som man lär och det har jag aldrig påstått. Vad jag däremot har lyckats med är att göra mig själv frisk från total sjukskrivning, fått ett eftertraktat arbete på 100%, skrivit en bok, flyttat två gånger och byggt en hus efter att jag var utmattad. Så något kan jag om att resa mig ur askan och elden. Och som jag påpekat många gånger tidigare. Jag överdriver vissa saker för dramatikens skull och ni som följer mig väldigt noga vet nog hurdan jag är vid det här laget. Utan glädje klarar man inte att prestera något, jag har väldigt mycket kärlek omkring mig och ser mig som lyckligt lottad. Tycker man att man blir nedstämd av att läsa min blogg tycker jag bestämt att man ska sluta med det. NU!

 

Jo, sedan jag skrev imorse har jag och maken byggt till hönsgården med en vind och nederbördsskyddad hörna inför vintern. Vi fick restmaterial av grannarna. Då slipper de åka till sopstationen och vi slipper åka och handla. Älskar små projekt ihop med maken, vi jobbar bra ihop sida vid sida i regnet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *