Lördagsblogg

Jag har många spår idag, var beredda på det. Detta är som ett uppsamlingsheat eftersom min tillvaro nu är mer pressad än annars. Detta till trots spanar jag ut över verkligheten och ger er delar av mina betraktelser/konklusioner/lösningar här.

Ögonoperationer på löpande band tänkte jag inleda med. Tydligen kan man mer än fördubbla antalet katatraktoperationer (gråstarr) genom att låta samma kirurg serveras patienter sövda och ”preppade” ad modum Mc Donalds. (För er som ej är läkare betyder det: Mc Donald´s style). Först låter kanske inte den tanken så lockande vare sig för kirurgen som då måste stå non stop och göra exakt samma sak hela dagarna men vid närmare eftertanke kanske det är jätteskönt. Möjligen slipper den personen då dokumentera allt den gör och vi kan få läkare som faktiskt gör det de var ämnade för? Botar/lindrar och i de hopplösaste fallen tröstar? Lean à la Toyota har ju redan införts här och var även om jag bara får seriemördarvibbar av de anslagstavlorna…..

Sen läste jag I Må Bra (letar efter min egen bild där nu) att operationer blir mer lyckosamma om kirurgen är en kvinna….jag är inte förvånad alls. Och då får jag påminna er om att jag gillar män. Men jag har väldigt höga tankar om kvinnor som  överlag är mer empatiska, noggranna och inte lämnar något åt slumpen då vi oftast måste vara bättre än män för att få jobben vi tävlar med dem om.

Internet.

Tillgänglighet och nättroll får sortera under samma kategori idag. Jag har ju intervjuats ett flertal gånger på grund av boken och jag tänker mycket på orsaker till varför unga blir så stressade. Jag tror att smartphonsarna spelar en del i dramat, men inte pga att de är telefoner utan för att internet finns i den. Man googlar sig till sömns som jag sa i radiointervjun…och är man en person med många vänner kan det hända att man håller flera konversationer igång samtidigt, tittar på en serie OCH snapchattar samtidigt. Vi är menade att kommunicera med röksignaler på avstånd och face to face på nära håll. Skrika kan vi också få göra men bara vid stor fara och på kanske 10-20m avstånd från varandra…..?

Sjukdom som inte syns.

Jag har talat mycket i veckan om att man inte kan se på utanpåskriften hur någon mår. Blod, brutna ben och likblekhet kan ju vägleda en på en skadeplats men också förmågan att orka skrika. Den som inte ens orkar det….den mår inte bra.Vissa sjukdomar är så beskaffade att de ”kräver” att personen bär med sig information om den. Den med EP har någonstans en lapp eller möjligen en kedja med bricka om halsen (jag vet inte riktigt men så ni fattar). Den som står på Waran, Eliquis och andra NOAK-preparat har bricka om halsen för att en läkare (kirurgisk sådan oftast) ska veta att här ska man vara försiktig innan man sätter skalpellen i den….och så vidare. Många är inte helt bekväma med att ”flagga” med sin åkomma men den möjligheten finns för att underlätta och i vissa fall kanske rädda livet på dem. Jag tror att en utmattadbasker kanske inte skulle vara helt fel på stan…kanske vid en anställningsintervju då, men i dagliga livet. På den skulle det stå: Ursäkta om jag fumlar med betalkortet, slår in fel kod, glömmer hämta mina barn tidigt vid APTn och kommer tre dagar för sent till mötet. Min hjärna har brunnit upp ser du…..Eller något sådant.

Just psykiska funktionshinder skrivs det ju en hel del om nu. Mycket fokus på att det inte syns utanpå. Vissa kan inte tolka eller ge adekvata svar i sociala situationer. Jag var med om en sådan händelse för inte så länge sedan. Det var ganska dråpligt faktiskt. Tyckte jag, inte motparten. Jag ställde en fråga som inte landade väl. Svaret och reaktionen var så anmärkningsvärt att jag genast insåg att den här personen hade stora svårigheter med mellanmänsklig interaktion. Det visade sig sedan att personen hade Asperger bland annat något jag instinktivt förstod i mötet. Men som sagt det märktes ju inte ett smack innan vi tog i hand. Personens reaktion var den av att ha blivit kränkt medan min upplevelse var att jag ställde en helt adekvat fråga. En som jag själv fått många gånger utan att bli arg/förvånad/ kränkt, snarast lite glad och sett som en inledning till en fortsatt trevlig pratstund. Men just dessa hinder i vardagen kommer nog aldrig föranleda produktion av ADHD/Asperger eller EIPS-kepsen. Och tur är väl det. För det är ju våra olikheter som gör världen så spännande på ett sätt. Kanske inte just för de som har alla dessa svårigheter men om alla vore likadana skulle jag nog tröttna rätt snabbt på världen. Problemet är väl att folk överlag inte är medvetna om att psykiska funktionshinder är vanligt och inte syns. Det leder till missämja, förvirring och kanske t o m mobbing.

Nättroll

Jag är lite tillbaka på kommunikationens olidliga lätthet här igen. Jag fick ju en lite märklig kommentar på bloggen nyss som jag skrev om och i takt med att fler får upp ögonen för en så är jag säker på att detta kommer öka. Telefonen måste snart stängas av under min arbetsdag har jag också märkt för det plingar och vibrerar mest hela dagarna. Mailen har fått delas upp i två delar, en för arbete, en privat. På arbetet har jag också olika kommunikationsvägar, dels via post, journalsystemet, webmail och jobbmailen (mejl ska det ju vara… detta förhatliga försvenskande).  På Fb blev jag i veckan indragen i en diskussion kring månggifte där jag föreslog att jag skulle få gifta mig med ytterligare en person, en kvinna. Utan att skilja mig från min make då. Jag fick höra att det stod mig ju fritt…..jag skrev: Nja, det går ju inte eftersom vi har lagar mot månggifte varpå jag fick höra att jag verkade okunnig om demokrati!?! Min första impuls var att definiera demokrati för vederbörande men jag lät bli. Jag kände att den tråden skulle bli väldigt lång och min tid är för gyllene för att läggas på FBs foliehattar. Jag skrev istället ”men snälla kan du inte förklara det för lilla mig?”. och där tog diskussionen stop.

Nu i efetrhand hade det kanske varit lite roligt att höra vad han tyckte demokrati var. För mig är det tydligt, majoriteten bestämmer över minoriteten men minoriteten får demonstrera och protestera inom lagens ramar. Den dag då minoriteten fått så många följare att opinionen ändras, då kan vi stifta nya lagar. Bara för att det kommer hit människor med tre fruar och att det antalet kan förväntas öka betyder inte det omedelbart att vi ska införa månggifte i Sverige. Jag tror det var här våra uppfattningar skiljde sig åt. Jag tror hans synpunkt var att alla ska få bestämma själv….Kanske jag talade med en anarkist? Man får vara anarkist, man får vara nazist och kommunist. Men man ska följa majoritetens lagar eller så blir det finkan. Och jag tänker att just månggifte är ett område där det verkar finnas uppenbara fördelar med att en man inte ska ha flera fruar, dels för att fruarna inte verkar må så bra av det och bosituationen och mängden barn gör det väldigt svårt att bo i vanligt förekommande svenska bostäder….men det är klart, vi har ju en hel del slott som säkert skulle kunna passa för storfamiljer.

Precis när man skrivit så här om lite ditten och datten som många sannolikt kommer irritera sig på så kommer jag på att kanske man skulle ha en sluten blogg. Alltså en privat blogg där man bara släpper in de man vill skriva för och inte hela världen (som behärskar svenska….). I mitt ansökningsformulär skulle det kanske stå:

1. Du ska förstå skriven sarkasm/ironi utan att behöva en emoji på slutet
2. Du ska dela undertecknads tro på yttrandefrihet
3. Du skall ej hänge dig till ogrundade påhopp av andra på internet
4. Du ska vara uppriktigt intresserad av evidens i vetenskapliga frågor
5. Du skall icke vara vaccinmotståndare
6. Du skall icke äta hälsokostpreparat om det inte finns evidens för att du lider brist på ett näringsämne.
7. Och slutligen, du ska förstå att jag på bloggen inte skriver EXAKT det som utspelar sig här hemma och att jag älskar min man trots att kan inte hittar till tvättkorgen…..

Vad tror ni om det, vilka är på?

Trevlig helg alla!