Samarbeten, stress och ärlighet

Nä, ingen vidare start på helgen. Ont i hela kroppen (sovit utpressad på en kant av kärleksfullt och kroppskontaktstörstande barn), huvudvärk (sannolikt stressrelaterad) och så förkyld på detta. Vaknade av värken halv sex och försökte smyga upp för att ta en paracetamol. Tough luck. E vaknar såklart direkt. Och så är karusellen igång. Maken tvingades upp för jag lade mig igen. Eller rättare sagt, Edgar kom in och bad om O´Boy kon konstaterade att Pappa nog skulle göra den för mamma var tröttast….Han är ganska receptiv den lille.

Maken lommade iväg och sen kom han tillbaka. Men som vanligt stänger han ej dörren och då blir det som jag sagt TUSEN gånger tidigare så svårt för mig att somna om. Jag hinner liksom varva upp och börjar göra mina antiontrörelser….sen valde jag att läsa nyheterna medans jag sträckte ut ryggen, då klagade maken på tangenttryckningar (tre stycken) så till slut gav jag upp och bara läste osorterad skit för att förströ mig men ligga kvar. Då hamnade jag på en nykänd bloggare. Hon dementerar utmattning å det bestämdaste, hon är bara trött så att all energi är borta, amotiverad och likgiltig, får panikattacker, tappar synen och är yr…..jag gick in på bloggen och skrev bara att jag tyckte det var tydligt hur ostressad hon var…..

Det som gör mig mest irriterad med detta är oförmågan eller oviljan att erkänna att man mår dåligt. Det ska man liksom skämmas undan. Och då har vi en förebild för unga tjejer, för jag antar att det är unga tjejer som läser om hur hon fördriver dagarna…..jag orkade inte med iallafall mer än två inlägg.

Sen detta med kritiken att hon bara har en massa sponsrade inlägg. De två jag läste handlade mest om hennes nya lgh och vilken firma som renoverade och då poängterades TVÅ gånger att hon INTE var sponsrad men länkade till frimans hemsida…

Suck.

Sen black friday, sanneligen svart i mina ögon. Jag ringde en vän och meddelade att o år blir det uteslutande second hand julklappar till de över 8. Kanske om jag hittar det jag söker på gallerian jag har en plan att besöka kan de små också få begagnade leksaker. Allt annat som ej finns där köper jag småskaligt producerat. Hos Eva på Form från Skå och det gör jag för att hon är en vän, bor nära och är så otroligt duktig på det hon gör.

Nu sitter jag här i ljusets sken och inser att det var lite fel…..jag ska ju åka och köpa ljus också….men jag kan inte säga mer för då avslöjar jag ju en del av mina julklappsinköp. Men en sak kan jag säga för hon vet redan. Den där fyndade fåtöljen, den ska ena dottern få för det bad hon om. Vi ska tillsammans klä om den, det blir ett projekt, och det gläder mig SÅ!

Det tar ca 18-20 år att uppfostra ett barn att tänka lite som man själv gör och jag tjatar ju om att hon går i min Pia Wallén rock från 1987 som jag fick av min far….hon är så snygg i den och den ser EXAKT ut som när jag fick den. Kvalitet lönar sig alltid (och att vara rädd om sina drejer!). Nu kaffe, sen slipa på julklappsmöbeln. För det tråkiga jobbet ska dottern slippa, det är ju trots allt en present.

Nu ska jag göra bara härliga saker i helgen, inte överanstränga mig för jag har en vecka kvar innan jag kan andas ut riktigt och då måste jag vara frisk.

 

Jo, efter att jag skrivit detta uppmärksammades jag på @radiohandlarfru och vad hon skrivit på Instagram om mig, bloggen och min bok. Check it out! Och JA det sorterar under skryt, egoboost och PR typ…..;)

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen