Ja då verkar krisen vara över. Tack för det! Det tog bara tio dagar av mitt liv att komma någorlunda tillbaka. Men jag ligger ner, bara att lämna de tre barnen räckte för mig. De två fyllda tvättmaskinerna, IKEA-säcken med halvtumlad tvätt och tumlaren med resten får vänta lite till. Jag orkar inte faktiskt.
Men jag han snappa upp något på radion idag. Den har varit avstängd sedan jag blev sjuk. Tänk er, mig utan nyheter och radio i tio dagar…det händer nästan inte. Men jag hörde att studier på fåglar visar att de som lever utan stor variation i fågelsången inte utvecklar så mycket mer sång…..och detta var intressant för…..och sen blev jag avbruten. Jag gjorde min egen överkoppling till människor. En spaning kan man säga. Så här tänker jag spontant att det kan ligga till. Om man lever i en mindre grupp så behöver man inte utveckla sina språkliga förmågor så mycket. Man förstår varandra och kanske det varken finns behov att utveckla en egen stämma eller stil. Men bor du i en storstad med måååååånga röster och individer så finns ett behov hos vissa att utveckla en speciell stil. Att skilja sig från resten.
Jag tänker att det är sådant jag gillar, saker som skiljer ut sig. På ett bra sätt. Att skilja ut sig så mycket att man blir utanför är ju dåligt, man ska skilja ut sig precis så mycket att man blir uppmärksammad. Lite så som gränsen mellan att vara psykiskt sjuk är utformad, man ska passa i sitt sociala sammanhang.
Ibland när jag läser tycker jag att vissa bara upprepar saker. Jag har så svårt för det, upprepning. Även om man har en bra story så går allt bort om inte språket finns där, en särskild röst som talar. Nyligen provade jag att läsa något men fick sluta, jag tål inte slitna beskrivningar, jag är hellre utan ”måleriet” i en bok, går rakt på kärnan bara jag slipper miljöbeskrivningar som jag hört förr. Vatten blankt som en spegel osv. Jag tror ni förstår. Slitna formuleringar…uj uj uj. Det kan verkligen ta död på vad som helt på kort tid. Jag försöker själv skriva nytt om jag kan, förmedla den där känslan jag hade utan att låna andras formuleringar. Ibland hittar jag på egna ord för jag finner inget som passar.
Igår såg jag filmen ”En man som heter Ove”. Den har väl av vad jag förstått fått fina recensioner….men jag blev besviken. Inte på Lassgård, det kan jag inte, den var bäst när han var ensam i bild. Särskilt roligt när han skulle ta livet av sig och ständigt blir avbruten. Eller när han snackar med frun på kyrkogården. Men detta överspel och galna skrikiga repliker av grannfrun, yvig dialog nej fy! Den var OK pga Lassgård men regin var usel i mitt tycke, överspel är så fruktansvärt. Det känns som man blir idiotförklarad. Det gillar jag inte.
Undrar hur boken var, jag såg att han skrivit en ny…om det är samme man, jag är dålig på att läsa för- och eftertexter.
Fick lust att se filmen om Egyptisk korruption också pga radion. Den med Fares Fares….modigt att skriva så om ett land som sannolikt skulle fängsla en om man fick för sig att åka dit.
Jag ska fortsätta plugga här, liggandes. Men nu har jag väckt min tvättångest…kanske måste orka ner i tvättstugan…..jo, jag måste bara det. Kan inte ha barnen på fritids och förskola utan att något påtagligt hemorienterat blir gjort här. Jag klarar verkligen inte det.
Tjing!