Banal godhet

Jag läste artikeln som det blev ett sådant rabalder om. Den om att man först ska ta hand om sina egna innan man läxläser med asylsökande eller står i soppkök medans ens egna barn blir kvar sist på förskolan. Ann Heberlein hade skrivit och blev sen grovt påhoppad av en psyksyrra (som ska vara en av the good guys) som skrev att hon trodde Heberlein var tilltagande sjuk. Jag ska inte gå in mer på detta för det var bara för hårresande och jag måste säga att jag nog hade väntat mig en kommentar från Jonas S i V-toppen, helt ärligt kan jag inte hans efternamn och orkar inte googla. Ni vet vem jag menar, han som efterträdde herr Ohly.

Nåväl. Ann tycker man ska ta hand om sina egna före andra kort sagt. Jag håller med och hon tar här lite exotiska exempel. Som mamman som låter sitt barn vara låååånga dagar på förskolan för att hjälpa andras barn. Och visst det kanske väcker ångest hos det barnet att mamma bryr sig mer om andra än henne men jag tänker att ett barn med en mamma som prioriterar bort henne till fördel för andra kanske har det bättre med en välutbildad pedagog? Det kan ju också vara så att gamla mamma på hemmet inte får eller vill ha besök av barnen av exakt samma anledning. heberlein drar detta till sin spets och det ska man ju göra när man är politiker och vill visa sin ståndpunkt. Jag tänker mig att jag nog kunde hjälpa till i ett soppkök då och då för att vara snäll mot uteliggare och då finns ju en pappa eller andra som kan ta hand om mina barn, jag skulle sannolikt inte låta barnen vara i någon omsorg utanför hemmet då. Jag är sedan en månad månadsgivare till Läkarmissionen för att stötta lite utan att engagera mig så värst och jag handlar ju som ni vet gärna hos hjälporganisationer. Det kanske finns en möjlighet när familjen kräver mindre av mig att jag drar till något utvecklingsland och vaccinerar små barn och min mor har bestämt tackat nej till mina omsorger på sin ålders höst (hon tycker jag är för tjatig och petig, hon vill sköta sig själv) så det kommer inte bli några som helst problem där. Hon och farsan kommer väl inte sitta still en sekund efter pension så man behöver inte oroa sig alls.

Jag tycker mig ana en viss moralism däremot i hennes artikel, att man SKA ta hand om sina gamla….jag vet inte. Det kanske man VILL om de varit trevliga mot en men alla föräldrar ÄR ju inte så trevliga mot sina barn. Om det beror på att de lät dem vara ensamma när de var ute och räddade världen eller söp på krogen…det är väl egentligen strunt samma. Barn brukar gilla att vara i föräldrarnas centrum, de kräver bara det. Uppmärksamhet och kärlek. Ges inget sådant kommer barnet när det växer upp kanske inte ge föräldern det tillbaka. Man ska inte ha ont i magen och behöva vara tacksam för att man blev född. Däremot ska föräldrar ta hand om barn de sätter till världen, det blir orimligt annars.

Vad vill jag komma till frågar jag mig här? Jo, spontant håller jag med om att nummer ett är ens egna barn men i mån av tid och kluriga lösningar kan man väl gärna få sprida värme till andra mindre lyckosamma. Den äldre generationen…den tycker jag inte man spontant har ett ansvar för, de får ju liksom skörda vad de sått, eller? Jag försöker verkligen ta god hand om mina barn även om jag halva tiden helst vill vara ensam på en öde ö men jag tror inte de tar miste på mitt engagemang (tjatig och petig). Nu ska jag släppa hela den här världen av höger och vänster som kämpar eot varandra, så tröttsamt. Och jag måste säga att en del saker som V-sympatisörerna hävde ur sig om alla omåttligt rika som hade RUT-avdrag för poolrengöring i Spanien etc var helt häpnadsväckande…..jag tror att i princip ALLA mina vänner har hemhjälp och det är minsann inte omåttligt rika människor och de flesta har mindre än hälften så många barn som jag har och mindre hus….Själv är jag kluven inför detta. Jag tycker var och en ska lära sig att STÄDA ordentligt av principskäl men med tanke på hur min man vägrar dela min ståndpunkt här och hans totala oförmåga att skilja städad från ostädat tror jag att jag inom några år när jag har mycket bättre lön och är OMÅTTLIGT rik kommer ha städhjälp här hemma. Men då måste det vara någon som också PLOCKAR UPP saker för jag vägrar vara städerskans lilla plockhjälp då kan jag lika gärna göra allt själv!

 

2 Comments

  1. Ja du, plocket inför städerskans besök blev ett tag så stressande att jag sade upp tjänsten… Men efter ett år av eget städande där jag varje gång funderade på skilsmässa så köper vi åter städning. Plockandet fortfarande lite av ett stressmoment men är nu flyttat från en vardag till en söndag och det hjälper. Att sedan komma hem på måndagskvällen och mötas av ett skinande rent hem, det är en form av utökad livskvalitet 😊.

    Och nej, omåttligt rika är inte vi heller. Hade vi varit det hade vi haft fritid i överflöd och därmed kunna städa dagarna i ända.

    • annavoltaire

      Jag tänker ständigt på städhjälp ska jag erkänna, få se hur mycket bättre ekonomin blir i år…..Skönt att höra att ni inte simmar i pengar. Min känsla är också att de flesta som är omåttligt rika arbetar ändå, och betalar skatt även om en del skatteplanerar så gott det går osv. Det som provocerar mest är väl de kungligas pengar och manér….och kanske en och annan Hollywoodkändis som verkar ha för mycket cash för alls vårt bästa.
      A

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *