Jag har klarat av EN vecka på nya arbetet eller….fyra dagar för det var ju kort vecka. Och vilken skillnad det gör att sitta i bilen en och en halv timme om dagen istället för TRE!!!! Herregud! Ändå är jag helt slut för det är mer arbetsamt än man tror att lära sig nya rutiner, sätta namn på nya ansikten, hitta i kulvertar och så vidare. Men vet ni vad!?! Jag älskar det! Och trots att jag stupoat i säng två av fyra kvällar känner jag att detta ÄR min grej och så skönt att inte vara näst, näst, näst lägst i rang. För så är det. Kandidat = ”kanonmat”, vik ul = inte jättekul, AT= jagad och nu….snart ST och några pinnhål upp. Fast mest är det väl att man samlat på sig lite erfarenhet, inte är helt obekant med läkemedel, olika lagar, regler och moment i en läkares vardag. Och oftast har jag lätt att samarbeta och finna mig tillrätta. Jag trivdes jättebra på den första avdelningen men byter igen. Det var en temporär grej för att fylla en semesterlucka så på måndag blir det nya ansikten, nya lokaler och till viss del en annan patientkategori. Men det ska nog gå bra. Jag känner tillförsikt.
Våra grannar var inne hos oss igår, vi har ju en liten ”beef” med exploatören så vi behövde samordna oss lite. Som vanligt trevligt. Idag fick jag ett gruppmeddelande från frun i huset…hon hade sett att en tupp skulle nackas om inte någon förbarmade sig över den. Den köptes som en höna och hette Anna men visade sig vara en Anders. Själv fick hon nobben av maken, han ville inte ha fler djur. Kanske han är orolig….hon (och jag) har lite svårt för att folk avlivar djur hit och dit och vi känner båda ett behov av att rädda dem. (Det var så vi blev med katt). Så nu ska vi ha TVÅ tuppar. Men ägarinnan lovade att han gal måttligt, det är en dvärgkochin så den har inte så stor resonanslåda kan jag tro. Maken är rädd att vi snart har en bondgård här men jag gillar det. Vi får bygga ut hönshuset igen!
Vidare ska min vän Elina komma och byta fröer med mig i helgen. Hon är ascool och gör sin egen deo mm. Det kunde man läsa om i Expressen nyss. Hon odlar och är nog nästan självförsörjande på mat under sommarhalvåret och en bit in i oktober i sin normalstora villaträdgård. Hon är hard core, jag är en fis i rymden jämförelsevis. Men jag är på väg!
I helgen blir det kalas också. Edgar ska firas. Men han är inte så mycket för kalas. Han ville bara bjuda några få, det blev till slut sex stycken och roligt nog tackade ALLA ja! Så vi laddar här för ett lagom stort kalas med inslag av tuppöverlämning. Kan bli roligt!
Nu ska jag ta hand om familjen eller rättare försöka lugna ned de små för Alva har just uppfunnit leken ”vi släcker alla ljusen, jag gömmer mig och skrämmer sedan skiten ur småsyskonen”. Den är rätt ljudlig och tillspetsad den leken. Illvrål och hysteriska skratt…kommer ta ett tag att få ner dem på jorden….Kanske jag ska se den döende detektiven och På spåret om jag inte somnar först…jag gillar att se på spåret med maken. Jag gissar på allt men kan aldrig musikfrågorna (typ) maken däremot kan väldigt ofta de svåra musikgrejerna….
Vi kanske hörs i helgen, tiden tiden ni vet!
Jo,jag finns med i Allas både på webben och i pappersform!