Hallå i snöyran! Ni undrar såklart hur det går med vårt ”lära barnen lägga sig själv” – projekt!?! Jo tack BRA, även förväntan och JA, Ammie och maken hade RÄTT, jag erkänner och jag känner mig mer övertygad än besegrad…..typ.
Det tog fyra kvällar. På den femte dagen släckte Edgar själv lampan och somnade sött.
Om det var en kamp? Ja, men trots den vidriga första, andra och kanske tredje kvällen så mattades protesterna successivt ut och den som klagade mest i början var också den som snabbast lärde sig att somna. Igår var det mitt höga nöje att sitta på den lilla barnstolen som är min mors och högmässa för dem alla tre. Det gick på ett kick. Nu har jag och maken DRIVOR med tid att ägna åt att plocka, diska och tvätta….om vi vill. Men se det skiter vi i! Maken ser på Tv istället och jag läser, skriver eller ser lite på Svtplay eller Netflix och sen SOMNAR vi också sött.
Vid ungefär klockan nio tittar vi på varandra och konstaterar att det är en märklig känsla att ha det lugnt och tyst redan vid åtta och vid nio liksom känna att det går bra att tryna in.
I mitt fall har själva sömnen inte förbättrats radikalt för lille E kommer fortfarande in varje natt och gör om sig till en liten räka (eller stor) som ligger med ryggen mot maken och sen har fötterna mot min rygg och trycker ut mig mot kanten. Märkligt beteende eftersom det är MIG han jagar om nätterna.
Nu vid läggningen sa han till mig:
-Vet du var jag sover bäst i hela världen?
-Nä….
-Frankrike. För där har jag dig och pappa, mormor och morfar och poolen. Vad skulle kunna hända mig där? Jag älskar Frankrike, där är jag trygg!
I år ska vi dit allihopa, vi längtar!!!!
Sov gott!