Gummistövlar och tyll, en mänsklig rättighet.

Tylla i tyll och gummistövlar en vårdag 2016.

Hej alla!

Det är jag Tylla igen. Jag har börjat tröttna lite på förskolemänniskorna faktiskt. Ni vet ju att jag tidigare var väldigt imponerad av deras sätt och förståelse för vad barn behöver. Men, och det är ett stort men….de har börjat bete sig som mina föräldrar. De tjafsar om kläder och skor. Jag hade ärligt talat inte väntat mig det av utbildade människor. Poängen med pedagoger är väl ändå att de ska stå på barnens sida..eller?

Jag har inte så många principer men de jag har följer jag. Det är en barnslig rättighet. Ett är att bestämma vad jag äter och två är att jag bestämmer vad jag har på mig. Man har bara en gång på sig att göra ett första intryck varför jag bestämt mig för att kläderna jag bär väljs av MIG, ingen annan. Och jag råkar gilla strumpor, tyllklänningar och gummistövlar. Vad jag däremot inte gillar är ganska enkelt, varma saker. Att det inte ska killa och stickas är ju självklart med allra viktigast är nog ändå att det inte är varmt. Hellre lite kylslaget då. Det har visat sig genom åren att detta med temperatur på min kropp ska bestämmas av de som inte bor i mitt skinn. Mammor, pappor, syskon, morföräldrar och nu PEDAGOGER tjafsar om ytterkläder, dumma vinterstövlar, mössor och satans vantar. Och allra värst är att de fullständigt kör över mig. Jag försöker så mycket jag kan att slippa dessa förhatliga och temperaturhöjande persedlar men det är helt ogjort arbete att kämpa emot. Självbestämmandet är helt frånkopplat på den här fronten. Eller…inte hos föräldrarna då, de låter mig gå lite som jag vill och det är ju skönt fast så fort man dyker upp på förskolan är det kört. Värsta diktaturen. Och så står min fåniga mamma där och bara tar skit, låter sig trampas på av personalen när de säger att ”lilla Tylla gillar tydligen inte kläder…” och så vidare. Hon säger att jag ”är sån” och att hon tycker att det är bra att de tvingar mig att vara varm. VA!?! Tycker hon det är BRA??? Drt måste väl ändå vara varje barns rättighet att hålla sin egen trivseltemp eller? Finns det något skrivet om det i barnkonventionen tro…? Måste kolla det för jag kan inte acceptera detta.

Och vem har sagt att man inte kan gå i strumpbyxor och tröja bara? Är det någon högre makt som sagt att strumpbyxa endast får bäras med kjol eller klänning? Mamman kan sträcka sig till att jag får bära dem med shorts men hon gillar inte att jag går med ”rumpan bar”. Rumpan bar? Var har hon fått det ifrån? Rumpan är väl inte bar i strumpbyxor? Jag har ju oftast trosor under. Fullständigt orimligt resonemang. Jag gillar strumpbyxor utan något annat till. Så enkelt är det och jag vägrar diskutera detta. Hon håller också på med att byta mina kläder då och då. För små säger hon. Vaddå för små? Jag har mina kläder och det är MINA, jag vill inte ge dem till andra barn, jag vill inte sluta använda dem för att hon tycker att de är för små för mig. Jisses kvinna, slappna av. För stor kläder däremot, det är inte bra, de begränsar rörligheten så. Kläder ska vara exakt rätt i fråga om passform, värme, färg, material och så ska de helst vara glittriga. Eller med inbyggda muskler som min spajderman. Den är fin. Och så praktisk. Man behöver inget under ELLER över, den är lagom varm i alla väder och passar så bra ihop med min svarta baddymanmantel. Egentligen skulle jag kunna ha de kläderna jämt. Och mina kackelskor. De röda med vita prickar som är köpta till någon storasyster i Spanien. Världens bästa. Ser ni det framför er? Jag tylls i blått, rött, vitt och svart på väg till jobbat. Så smashing!

Men hallå!

Pust stånk och stön, vinter alltså. Så många utmaningar för en småbarnsförälder. Alla dessa kläder och grejer som man ska hålla reda på och så plötsligt är det skridskodag och man måste hitta ryggar, hjälmar, termosar OCH extravantar. Det här med kläder är ju alltid en delikat fråga när man handskas med barn. Det kan ju gå fel på så många plan. Jag tänker att en normaldag ska ju inte mindre än fem klädesplagg finnas (underkläder, två strumpor en byxa/kjol och sen en tröja). Därtill skor (helst två), en jacka och kanske överdragsbyxor, vantar och mössa? Utöver detta kan man ju drabbas av nederbörd av olika slag varför mer eller mindre gummerad utrustning kan behövas och så tar vi allt det gånger TRE!

Man skulle väl kunna tro att en mångmamma som jag skulle bli bättre med åren men det är fel. Man blir tröttare och mer uppgiven för varje barn. Inte så att jag blir trött på barnen men jag sänker ribban lite efter varje kamp. Hel och ren klingar alltid i bakhuvudet från min mormor och där lägger jag den, ribban alltså. Alla kombinationer av mönster och färg går bra bara barnet är nöjt och inte har bikini i minusgrader…eller….det kanske skulle kunna passera det med om det rådde stor brådska. Det har hänt att jag packat in barn i pläd och sen ut i bilen med hopp om att pedagogerna ska lösa min situation.

Sist ut ut mig kom Tylla. Hon visar upp ett ovanligt starkt och lite holistiskt klädintresse. Man kan säga att hennes högst personliga stil andas lätthet. Som i enklast på och av. Därför bär hon gärna strumpbyxor och tröja, helst inget under eller över det. Och på fötterna gummistövlar. Jacka kan gå bra bara den inte är varm, alls. Helst skulle hon gå utan men även jag har lyckats inpränta att ytterkläder är en bra sak i svinkylan. Hon är skeptisk men kan gå med på att bära en svart och blommig vårjacka bärs för att skyla henne från blåst, regn och kyla. Men hon gör det inte med en nöjd min.

Fröknarna, de nya, har kommenterat detta några gånger och jag sjunker ned lite varje gång i föräldraskammen. För jag önskar ju att mina barn någon gång skulle förstå att kläder är viktigt och att det kan vara en bra idé att inte förfrysa i en bil på en motorväg i norra delarna av landet (jag brukar köra med den förklaringen ibland. Dvs att saker kan inträffa i vädret som gör att man måste vara förberedd). För er med små barn som fortfarande väntar på att polletten ska ramla ner för ungarna kan jag meddela att det tar 20 år. Min äldsta dotter har äntligen insett både att det är skönt att vara varm och att det ser lite töntigt ut att gå med sommarkläder mitt i snöyran. Så nu kan ni sluta hoppas på att det går över snart.

Om jag ska lyfta något positivt vad gäller Tyllas stil är det väl att hon inte bestämt sig för att hennes röda och vitprickiga flamencoskor är de som ska bäras året om. Hon har valt gummistövlar som med önskvärda fotbeklädnad och det är ju onekligen ganska praktiskt i det här klimatet. Nu ska jag sluta gnälla och gå ut och vakta lite på hönsen, de går fritt när jag är hemma men Herr Räv och Fröken Duvhök vet var jag bor om man säger så. Hej på er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *