Maken arbetar ”jour” sex dagar i rad och jag är ensam med de tre små. För att krångla till det extra har vi köpt en pool som är stor nog för att alla ska kunna drunkna samtidigt. Jag hade en minst sagt ansträngande lördag. Söndagen började lugnt, maken försvann tidigt så jag lät barnen göra det de gillar mest, Tylla tittar på Youtube på min telefon, Frank glor på Netflix och Edgar går runt och låter…dvs har en pytteliten pryl i handen som han låter leva ut sitt inre liv. Just nu har jag styrt om honom till att göra mikrofigurer i brännbar leklera. Så mycket lugnare. Jag oroar mig dock över att jag måste åka och köpa djurfoder och människomat under dagen med alla dessa egensinniga individer i släptåg….min största oro är att de ska vilja KÖPA saker, något som jag ogillar av mer än ett skäl. mest för att jag inte tycker vi behöver små prylar mer. Sen för att miljön gråter av det och sist av den enkla anledningen att jag inte har pengar till det. Ett ständigt återkommande stressmoment. och jag VET att det är jag som bestämmer och att ett nej är ett nej men ansträngningen….nej är såååååå jobbigt och barnen förstår inte detta med den gråtande naturen och den tomma plånboken.
Jag har på föväg bestämt vad som ska inhandlas, hönsmat, kattmat, plast- (jag VEEEET) lådor att förvara legobitar i (enligt uppmaning från personalen på Hamleys i London), sorterade efter form, ej färg. Detta för att få ordning på Edgars rum och uppmuntra till mer lek med lego som faktiskt FINNS i huset.
I tisdags var jag hemma med Tylla, då tog vi färjan till Slagsta och gick på ICA Maxi i Alby. Där hittade hon ett garnnystan som hon absolut ville ha, jag köpte glatt för att sticka ett par sockor till vintern. Medans jag satnär det är värmeböljat med det imorse lyssnade jag på söndagsintervjun med Isabella Lövin. Hon lät väldigt trevlig, en motvillig politiker, det känns fräscht. Och mycket sympatiskt att hon vill tillbringa sin sista tid i livet med att sitta under ett citronträd i Italien och skriva böcker. Jag har ungefär samma målbild fast i Spanien.
Innan den intervjun var det ett program om situationen i Italien, om utflyttning, arbetslivet osv. Det visar sig att de går mot lowtech, mode osv är den industri som växer. de frågade en insatt person om vad som är det bästa med Italien och varför man bor kvar där….då var svaret_ Vädret, maten och det sociala livet. Tänk er den frågan i Sverige! Varför bor jag kvar här (just den här veckan när det är värmebölja kunde ju vädret vara en bra sak men ta er mentalt tillbaka till förra sommaren) jag skulle säga att jag stannar pga: Familjen, språket, den relativa stabiliteten i politiken och delvis vädret (gillar säsongsskiftningar men de blir ju mer och mer engelska…). Maten? Nja….så mycket svensk mat vet jag inte om jag äter, det sociala begränsar sig ju till familjen och grannarna just nu och den sociala samvaron på jobbet…..kanske språket är det som avgör mest var man bor. För jag skulle nog inte kunna arbeta som läkare/psykiater i Spanien eller Frankrike…kanske i ett engelskspråkigt land men då är SYSTEMET problemet.
Nå, jag har en prunkande trädgård nu, en provisorisk pool och en hel del drömmar om ett orangeri där ett citronträd har en given plats och faktiskt redan står här hemma. Ooooo jag spårar ur. Jag lyssnade ju på MPs språkrör. Hon talade om flygresor..och att hon helst åker tåg men att det är så komplicerat med tåg, många byten osv. Och se DÄR finns väl en politisk uppgift, fixa till tågtrafikhelvetet! För jag vill åka nattåg till Paris eller Madrid. Jag hatar att flyga ju! Men hon flyger ändå hit och dit i tjänsten och sen en gång om året med familjen på semester. Då frågar reportern om DET är en rimlig nivå (hon sa att man kunde flyga rimliga mängder) och ja, det var en rimlig nivå att flyga per år och person…för hon klimatkompenserar ju!
En stilla tanke är om ALLA i världen skulle ha råd att flyga på semester en gång om året…hur snabbt skulle istiden komma då?
Jag tjänar inte tillräckligt för att flyga så frekvent så jag är ingen flygmiljöbov då…fast klimatkompenserar…gör jag det? Jag odlar och har egna höns, räknas det? är jag lite cirkulär där?
Jag kollade 2017 års politikerlöner och konstaterar att hon tjänar mer än dubbelt så mycket som jag gör och hennes man som är naprapat (medellön Stockholm 33 200kr) tjänar betydligt mer än min statsanställde make så visst har de råd att resa OCH klimatkompensera inte tu tal om det. Surt sa räven tänker kanske ni men jag tycker att det är ett problem när politiker blåser in miljöångest i vanligt folk men själva inte lever som de lär….