Ekvalistan

Det var intressant att läsa om hur det varit på hennes gammalmormors tid, då när kvinnorna gjorde uppror mot att de var överbelastade av måsten och ständigt underbetalda. De tjänade bara 80% av männens löner, egentligen 120% mindre i förhållande till sin arbetsinsats. Det var nämligen så att landet då var världens fjärde mest jämställda land men ändå levde de gamla föreställningarna och sedvänjorna kvar att det var kvinnan som tog mest ansvar för hem och barn.

Det hade börjat med en epidemi i landet, på den tiden kallat Sverige. 110 år tidigare hade större delen av kvinnorna slutat arbeta. De blev sjuka och kunde plötsligt inte ens ta hand om hushållen. De blev så sjuka att de bara kunde existera, många gick under helt och dog av uppgivenhet.

Det hela vände inte förrän folket reste sig och politikerna insåg att det skulle bli revolution om inget drastiskt förändrades i landet. De som fortfarande arbetade fast de var smittade fick arbeta kortare dagar med samma lön och plötsligt verkade saker ändras. Produktiviteten sjönk nämligen inte och sjuktalen verkade stabiliseras. Men för de som redan insjuknat ändrades inget, tvärt om de led nu svårt av ekonomiska bekymmer då de behövde betala för de hemtjänster som fortfarande behövde utföras.  Deras män ju behövde arbeta än mer för att få ihop till det dagliga brödet och barnen lämnades vind för våg. Detta gav en ny generation med uppgivna unga vuxna som inte kunde lämna hemmen då de inte klarade av att arbeta eller inte hade kunnat studera.

Barnen drabbades då de inte fick hjälp med basala saker som läxläsning, omvårdnad och känslomässig kontakt med sina mödrar. Eftersom de som skulle ersätta mödrarna ju också var sjuka i samma åkomma tvingades man till slut lagstifta om att ingen förälder med barn under femton fick arbeta mer än fem timmar om dagen så att en förälder åtminstone kunde finnas tillgänglig hemma. Detta ledde snart till att alla arbetsföra utan barn blev väldigt sjuka inom några år.

För att klara av att de så kallade hjulen slutade snurra och att tillväxten sjönk började allt mer människor söka sig bort från städerna. De dyra bostäderna såldes av men inte så många hade råd att betala längre och staten fick köpa upp husen för att ge bostäder till de som inte hade egna och hade stort behov, mestadels unga människor som tidigare hade bott hemma långt efter att de vuxit upp och så de som kommit i migrationsvågor på grund av svält, klimatförändringar och krig.

På landsbygden började gamla städer blomma upp, självhushållet som hade varit lite modernt men mest som en önskedröm blev nu nödvändig.

Tänk att det inte var så länge sedan hennes förfäder hade varit så ojämställda och levt så frånvarande liv i otakt med naturen. Nu satt hon där med sin bok och lyssnade på hönsens sista kvällskackel inan de skulle rätta in sig på sin sittpinne. Barnen låg redan i säng och sov gott sedan en timme ungefär, de hade som vanligt stupat i säng efter att skoldagen var slut och de hade hjälpt till med tvätten och att rensa potatislandet. Snart skulle hon lägga sig, ljuset höll på att försvinna och då blev det så svårt att läsa vidare. Imorgon skulle de vila, ingen skola, bara sköta hemmet, laga mat och kanske spela lite spel ihop alla åtta. Eller så skulle de pyssla lite med sina olika handarbeten bara.

 

 

Ja jag vet, lite tramsigt men jag fick en vibb av Du sköna nya värld idag….vet inte hur jag kom och tänka på det. Kanske det var i kombination med grannes mamma och dagens lunchkonversation…jag kände mig dystopisk men tänkte att den här utmattningsepidemin kanske ändå kan leda till något gott. Något måste gå sönder för att saker ska ändras och jag tycker att det verkar som om delar av vården (läste om kvinnliga läkare på NKS som sjukskrivs ”som flugor”…).

Kram å kyss och hjärtligt tack sen men nu ska vi ut och bränna grannbaracken…..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *