Hur en dag kan ändras från svart till vitt till svart igen…

Började med ångest över boken som skulle vara klar 15/1…..det var den i princip, jag har inte skrivit många ord sedan december. Men så fick jag en påminnelse om att den ju skulle varit helt klar 15/1….oooooooo, saker har kommit emellan, döden och så. Så ångest på topp. Men efter mycket positiv feedback från två håll så blev jag helt lugn. pappas operation gick också bra. Den hade jag nästan glömt mitt i allt detta men när sedan klockan närmade sig halv fyra och han skulle hämtas tolv…då blev jag lite orolig igen. Men han mådde prima. Och sen Chatt med EF, en dotter vill till USA, dvs kommer kosta mig minst 60000kr…men kanske ändå är väl investerade pengar. Hoppas hon hamnar någonstans dit JAG vill åka för att hälsa på (ja ego). Nu tränat trots galet ont, imorgon bitti MR Ländrygg, axel OCH bäcken…för någonstans sitter den här skiten, om inte på tre ställen. Jag har INTE ont i öron, på näsan eller i knänan, vår annars svagaste led. Alltid något. Jag har skrivit ett kort tack som ska vara med i boken och nu ska ett ännu kortare tack till till en ”kolofon”?!?! Om jag skulle översätta det till läkarspråk skulle jag tro att det var ett spelande anus men….det är det nog inte. Kanske det har med kolonn att göra, eller kolon som i ett skrivtecken…? Oklart. Men en dag utan nya lärdomar är en förslösad dag.

Tacksam att ha överlevt dagen (och att pappan gjorde det med, ingen allvarlig men nödvändig grej). Nu andas, preppa mentalt för en timme i ett trångt rör imorgon och sen sjukgymnastik och balalalett……kommer nog sova tungt, länge och ovaggad imorgon kväll.

Kärlek till alla, och smärtfrihet…och fred på jorden. Och en Barbie!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.