Ett hus i Spanien

Här är killen som handplockar inte helt runda apelsiner och skickar till mig om en vecka ungefär…

 

Jag vaknade av barnfötter mot golvet. Betonggolvet….Det lät ju mysigt i första meningen. i andra…not so much. Det finns få saker jag vill ändra i vårt egenbyggda hus (alltså vi har inte byggt huset själva men det är ju ett hus vi varit delaktiga i vad gäller planritning, läge, material osv. så det känns som allt som blev fel här är på grund av oss) men betonggolv utan massiv isolering (om det ens går) det var ingen bra idé, någon borde stoppat oss. Jag sov på nedre plan pga mådde inte så bra igår, oklart om jag var magsjuk. Och NU förstår jag vad tjejerna menar när de säger att det låter som om vi hamrar medvetet i golvet när de små barnen tassar förbi….Mattor kommer behöva inköpas och jag har lite svårt med mattor, de rullar upp sig, svårt att få rätt längd, färg, material osv osv. Sen sattes dörrarna (mot min inrådan) i så att de öppnas UT i korridoren vilket omöjliggör att ha en lite tjockare matta där. Det går att vända på dörrarna men var finns liksom ORKEN med det? Kanske i framtiden…men då bor väl inga barn på undervåningen längre?

Igår tog jag det enorma steget och började söka efter en Au pair. Vi har tänkt på det länge (och nu blir jag orolig för hennes mentala hälsa pga oljudet från barnfötterna mot BETONGEN) men igår bestämde jag mig. (Två barn ska studera utomlands fr.o.m aug. så plötsligt finns det rum över.)

Jag behöver hjälp. Inte mycket, men en hand då och då med hämtning, lämning och kanske förberedelse med middagsmat. Och…jag vill att barnen ska lära sig lite mer språk…bli lite merkosmopolitiska och kanske lära sig att …följa regler…;)

Jag gick in på lite olika hemsidor och anmälde intresse, valde språk, förklarade vad vi sökte och det visar sig att de flesta Au pairerna kommer från Indonesien (bär ofta sjal…kändes inte helt rätt) eller Filippinerna. Jag har absolut inget emot detta men mina erfarenheter från en vistelse i Singapore hos en där bofast vän var att dessa urfattiga Filippinskor utnyttjas maximalt, får stryk och behandlas väldigt illa. Men jag vill helst ha någon från Europa, jag tänker att om de ångrar sig har de inte så långt hem…kanske det är lättare med kultur osv.

Sen valde jag lite beroende på utseende. De som såg ut att vilja ligga med mig gick bort, de som var över 60 också för jag vet ju hur jobbiga mina barn kan vara och den här backen upp…jag tror det blir för mycket för dem helt enkelt. Så önskedrömmen är en språkintresserad 26-29-åring från Europa (de ska helst inte slå barn men jag vet att vi är unika här i Norden vad gäller den inställningen, jag får vara tydlig med detta!), de ska vara genuint intresserade av att lära sig något om Sverige, ansvarsfulla, gilla barn (även de som hamrar i betong) och ha körkort (för deras eget bästa så de kan ta sig härifrån om de känner att de måste. Vi bor ju lantligt!). Jo, det är bra om de inte är kattallergiker eller hönsrädda också….

Jag vet att de ska lära sig om Sverige och svenska men jag ser en möjlighet att själv få öva min spanska och franska så jag önskade mig tre länder: Spanien, Frankrike och England. För enkelhetens skull. Hittills har jag bara fått förfrågningar från Asien så jag undrar varför jag ens skulle välja….Och om det ens kommer kunna bli av.

Lappkast!

Imorse fick jag ett mail, någon har lagt bud på Bukowskis på min farbrors Lamino…det är bra men också sorgligt, sakerna skingras. Jag släppte in dem i torsdags för att hämta alla sakerna och de uppdaterar mig vid varje bud. Killarna som kom för att hämta var inga vanliga ”flyttgubbar” de var konststuderande visade det sig, en av dem utbrast när han kom in: -Åh! Vilken von Schantz! Så jag lät dem plocka hur mycket konstböcker de ville ur Lennart och Ingers specialbyggda jättehylla. Det blev nog en hyllmeter och de var oerhört glada. Så istället för att skänka till Läkarmissionen fick några älskare av konst de fina böckerna. Det kändes väldigt bra! Och när jag stod där och bläddrade hittade jag en bok som mina äldsta barns farfars morbror Bo Lindwall skrivit om svensk konst under 150 år….Häftigt va?!? Han var intendent på Waldemarsudde och kanske Liljevalchs? Och så hittade jag ett litet häfte om Olle Hanspers. Jag har skrivit om eller rättare, lagt ut bilder av hans konst på andra bloggen när jag blev helt förälskad i några kopparstick av honom i höstas. Jag ropade in en tavla då, ”Midsommar i Dalarna” och var så nöjd. Den delen av släkten kommer ju därifrån. Så när jag bläddrade igenom helt hastigt SÅG JAG DEN DÄR I! På sista sidan är den med. Och så trillade hans visitkort ut! Jag tror min farbror och faster måste ha varit där!!! Så häftigt det med! Vi delar smak. Och just precis i dagarna såg jag att hans hem är till salu, han dog 2012. Men oj, vad surrigt det blev….vad skulle jag komma till? Jo Apelsiner!

På Facebook har jag sett att man kan handla direkt från spanska odlare. Då hade jag inte råd men idag, efter löning slog jag till. Jag blev så exalterad…visade maken, man kan adoptera ett träd. Crowdfarming

-Säkert i Valencia sa jag…och det var rätt! Tänk, jag kan lite om Spanien. Och så fortsatte jag…jag letade upp gården, kollade området som ledde till att jag ville visa honom var vi hämtade vatten på 70-talet med morfar i Polop..och så…googlade jag adressen där min mormor och morfar hade sitt hus. På Google maps och MAMMA!!!! Man kan se den bougainvillea som du planterade där, den är ENORM nu! Men citronträden i mormors bakre trädgård är borta, där har de…GRUS?!?

Poolen är ombyggd men på samma ställe. Och man kan se lundarna där din bror jagade dig efter att du hällt iskallt vatten på honom en gång för länge sedan. Jag kan se det framför mig hur du, barfota och smal som Twiggy, löper för livet före Pierre som är sex år yngre och otroligt lång och vältränad. Han fick till slut tag i dig och höll i sin ilska på att dränka dig i poolen. Morfar fick rycka in och hjälpa dig där. Jag har bara bra minnen från de lundarna, jag gick med trädgårdsmästaren och samlade getpluttar…i munnen….

Men det coolaste med detta som gjorde att jag började gråta var att jag hittade huset från luften. Jag följde vägen från stenstranden i Albir snett uppåt. De har byggt mycket de senaste 40 åren och inget ser ut som förr men jag såg det! På flera hundra meters håll från luften, där. Där är mormors hus sa jag till maken, och så började jag gråta. Jag behöver åka dit igen, jag behöver ett citronträd, inte ett adopterat utan ett eget.

Hänga på auktionssidor är inte bra men allmänbildande. Hittade en konstnärinna vars ena verk jag köpt på loppis. Här en annan konstnaär jag blev lite kär i.
Crystal, från Ateljé Lyktan, lite för liten för oss men så snygg!

Det är omvälvande när någon dör, allt som blir kvar av ens liv. Böcker ingen vill ha, möbler som man får en bråkdel av vad någon betalat för dem nya och så känslan av vad ett liv är värt…….därför behöver vi träd. Jag ska plantera massor med träd i vår. Och vårda alla saker jag kommer ärva. Jag gick omkring i fasters röda tröja igår och sen farbrors morgonrock. Böcker omger mig och jag vill visa min man och mina tre små var jag växte upp i stort sett varje sommar, i Spanien. Kanske det är därför jag vill ha en spansk barnflicka ett år när mina två döttrar ska iväg och plugga utomlands (därav lediga rum för en Au pair.

 

Jag letade mig fram till detta…..Jag såg lundarna.

 

Oj, vad mycket jag har lekt där med min bror!

 

Ser ni skyn av lila….den har min mamma planterat! Den växer som en båge över ingången…..En sån vill jag också ha här.

 

 

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen