En vecka i SLs sköte

Här Brommaplan kring halv åtta på onsdagen. Ett kaos av människor utan tydliga direktiv om vart man skulle ta vägen.

Den här veckan har för min del präglats av huvudvärk och stress. Inte bara, jag har gått en intressant kurs också, fast med visst förhinder med tekniska förtecken och så lite snö.

Jag vet inte om detta är helt statistiskt säkert men det verkar som om lokaltrafiken i Stockholmsområdet bryter samman med exakt samma intervall som jag bestämmer mig för att färdas med den. OCH vid samma tidpunkt. Jag vet, det kan tolkas som att jag är den ultimata narcissisten, men helt ärligt. Det krånglar ALLTID när jag ska vara klimatsmart eller på något sätt undvika att ta bilen av någon dunkel anledning.

Det började i tisdags. Jag VET, inte BARA jag drabbades hårt av detta men det fick konsekvenser för mig och det var en speciellt dålig vecka eftersom jag gick en kurs med obligatorisk närvaro och jag har stor press på mig att vara närvarande, i tid, lugn och samlad.

Jag hade i förväg tänkt ut att jag skulle parkera i Åkeshov, ta tunnelbanan fram och tillbaka dit och så snabbt som möjligt komma hem undan köer. Jag betalade snällt 140kr i parkeringsavgift. Tydligen ska det kosta bara 15 kr upplyste min exman som inte visade den minsta sympati när jag idag ringde för att klaga på SL (varför gjorde jag ens det inför honom kan man undra, jag borde ringt SL istället!). Jag gick in i biljetthallen, berättade jag jag behövde fylla på mitt tomma kort så att det skulle räcka med tre dagars resande in och ut från stan. Japp, det hjälpte mannen till med. Jag ”blippade” kortet och pengar drogs. Väl uppe på perrrongen slås jag av hur mycket folk där var. Jag hörde mumlet där…”jag har stått här en timme…” osv. Efter att två överfulla tunnelbanetåg passerat bestämde jag mig för att gå ner och ta bilen in till stan. Jag slog på P1 och hoppades hör något om vad som var på gång i stan. Inte ett ord. På Tranebergsbron sågs folk vandra med små barn över vattnet. Jag tänkte att det kommer vara lugna och trötta barn resten av dagen då föräldrarna tog ett steg där barnen behövde tre.

Jag kom fram, lätt försenad men fick betala ytterligare 120kr i parkeringsavgift. När jag kom hem skrev jag ett brev till SL för att förklara att jag tyckte de var skyldiga om inte annat så en resa in till stan och att jag visst kan förstå snökaos och tekniska besvär men INTE att en man tar betalt av mig, släpper in mig i ”systemet” men inte säger ETT ORD om det kaos som råder eller kanske undrar om jag har något fordon jag kan ta mig in till stan med….

Att ta sig på en buss här är ingen lek, vem var först i kön?

Här vi som valde att åka ut på öarna igen, ett fatalt misstag visade det sig….

På onsdagen gick det bättre. Inga förseningar och jag tänkte, det var ju rätt smidigt detta, en time och tio minuter ”bara” för att ta sig dörr till dörr.

Onsdag morgon. Vaknade av huvudvärken (som varit intermittent beroende på Sumatriptan men närvarande sedan måndagsmorgonens första ”debacle”) vid fyratiden, som en tvättäkta pensionär. Jag tog tag i mig själv och mörjade med de sjukgymastiska övningarna i tysthet. Ingen radio vid den tiden, inga störmoment alls faktiskt, bara gymnastik och te till klockan halv sex då barnen började röra på sig. Då fukostbestyr och uppdelning av ansvar för lämning av barn. Maken tog Tylla då jag skulle ta bussen, jag tog pojkarna som kunde gå en bit med mig på vägen till skolan. Och så, busskuren. Det stod på slingan som gick att det var lite försening på ena busslinjen, pga halkan. OK, men en annan buss kom, den som går till Solna. Jag tog den. Till Brommaplan. DÄR gick jag av och ser då när dörrarna slår igen bakom mig att det är ett hav av människor på själva ”planen”. Jag tog mig snabbt till informationen och frågade vad som stod på. Öh, tekniskt fel, ersättningsbuss…ta den till SOLNA STATION! Men alltså! OM busschauffören som jag hejjade glatt på när jag ”blippade” bort ännu mer pengar från kortet hade sagt detta till mig halvtimmen innan hade jag nog stannat på den bussen. Vad som nu hände var att jag snabbt bestämde mig för att ta bussen HEM och steg ombord på en buss som egentligen inte gick exakt dit jag skulle men en bit på väg. Vid ett ödsligt ställe som heter Edö steg jag av. Eller, jag ramlade av, i en snödriva som räckte mig upp på låren. Bara det, att stanna bakom en annan buss så att avstigande måste stiga av i meterhög snö är ju ganska illa. Fast jag slapp betala denna gång, jag vägrade helt enkelt.

Jag valde en ”lugn” plats att stiga av på, för att komma ned i varv….i en meter snö. Ser ni mina steg?

Sen stod jag där i säkert 25 minuter utan att en enda buss i trafik passerade. Tio stycken UR trafik gjorde det och jag försökte faktiskt lifta för första gången i hela mitt liv. Jag försökte ringa min bror också men utan svar. Slutligen kom en buss med en vänlig och informativ chaufför. Han sa att han kunde släppa mig var jag ville och att jag ju inte skulle behöva betala, nu var kortet tomt för övrigt. Han förklarade att anledningen till att det inte kom några bussar var att det var tvärstopp i Brommaplan, ingen kom in eller ut därifrån.

Så, kanske jag fattat fel beslut ändå tänkte jag men…gjort är gjort. Nu var jag på väg iallafall. Till centrum. Där träffade jag en utmattad väninna och vi tog en sekund till att ojja oss och en snabb kram. Hon hade valt att stanna hemma helt, kampen framåt var för stor. Jag höll med MEN obligatorisk närvaro och dyr kurs, måste dit!

Bussen uteblev så jag gick hem, försökte andas lugnt, och se att detta ju var motion, och om huvudvärken bara höll sig borta så var livet helt OK. Alla fattade att det var kaos, inte bara jag var drabbad.

Jag kom hem, tog en alvedon ändå, snodde åt mig bilnycklarna och så iväg hemifrån för andra gången. Kankse jag skulle bli en timme sen, inte mer.

På radion bytte jag till P4. Hej vinter-OS om sju år……pratade de om. Jag tänkte att snöläget kanske inte var den primära oron för ett sådant arrangemang utan framkomligheten. Som en bekant just sa, vi lever bara två dagar från stenåldern…..Utan el och kommunikationsmedel, hur länge klarar vi oss?

Här en person som försöker skotta bussen ur en grop med nån orange plastgrej….Optimist? -Javisst!

Kö ned i backen….

Sen pratade de om den lamslagna kollektivtrafiken som i och med att de uppmanat folk att ta sig fram på andra sätt bidragit till en kaotisk bilsituation också och de skickade ut en reporter med kaffetermos för att ta temperaturen i lokaltrafiken?!? För att ytterligare belasta oss eller?

Jag tänkte att jag ska vara smart och gena över Nockeby och komma ned vid Alvik. Det var ett dåligt drag. Ttalstopp på grund av för mycket bilar och en buss som slutat sin färd tvärs över Nockebybanans spår. Så där satt jag….länge.

Efter Alvik lättade det och då kvarstod bara problemet med att parker i stan….och så 120 kronor till i parkeringsavgift.

Jag letade upp vilrummet på lunchen, jag behövde pusta ut. Bra med sjal ändå, så man slipper bädda om….

Jag kom fram fyra timmer lite drygt efter att jag lämnade huset och jag var då hungrig, kissnödig, stressad och hade gräslig huvudvärk. Fattigare var jag också och jag svär, jag ska ALDRIG MER åka kommunalt. Jag utsätter inte MIG eller andra för det. Och snälla SL, INFORMATION, och till P1, det kan vara av allmänintresse att Stockholm lamslås av tunnelbanefel, jag hörde inte ETT ord om detta under hela tisdagsmorgonen och jag VET det finns appar för att kolla framkomlighet osv osv men fan, jag åker 5-6ggr på ett år, jag vill inte ha små meddelanden i min telefon när en tunnelbana är inställd, jag klarar inte av det. Jag vill ha färre appar, med samtal och om det finns en rullande text redan på busshållplatsen, för all del, SKRIV DÅ NÅGOT VETTIGT PÅ DEN! Som: Vänd hem, detta kommer aldrig gå vägen OCH jag känner att jag vill ha tillbaka alla pengar, NU, med ränta och 79 kronor för nya migräntabletter, tack på förhand!

Dirigering av bussar vid Fridhemsplan, det är nära nu….

 

 

 

One Comment

  1. Hopplöst det där. Jag hade som värst 2 h och 20 min till jobbet och 1 h 20 min hem. Det är nästan 4 h restid på en och samma dag, suck. Tack och lov för bra ljudbok, annars hade det varit än värre.
    Bil är inte ett alternativ längre för min del. Dels blir det för dyrt, dels är det än mer oförutsägbart. Bestämde mig för att jobba hemma två dagar förra veckan, ett mycket bra och tidseffektivt beslut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *