Utan smartphone försmäktar jag på denna ö

Vad ska man säga, ofrivillig telefonlöshet. Jag har tappat den en gång för mycket i golvet och sedan två veckor (tror jag) fungerar inte nedre delen av min iPhone. Detta innebär att jag inte kan använda instagram, skriva sms med mellanslag, punkt och komma utan att vända telefonen, inte dela saker på FB eller ringa med knappsatsen. Väldigt intressant…..Så därför viss bloggtorka och noll inlägg på Instagram. Jag bad maken beställa skruvar till telefonen först. Jag bad bara inte tillräckligt tydligt. Det tog över en vecka för honom att inse att jag menade allvar (och ja jag hade kanske kunnat göra det själv för egen är bästa dräng, men jag är lliksom lite rädd för elektronik….typ) och sen när de väl kom var det fel…och han tittade närmare på telefonen och sa att det nog snarare behövdes en ny SKÄRM. Som han INTE beställde för jag var inte T Y D L I G nog att förmedla denna önskan. Detta då efter en dryg veckas smsande utan mellanslag, stor bokstav och en massa c och b insprängda i bokstavsfloden…..

Jag väntar och väntar.

Jag ska snart byta arbetsplats igen, till psykakuten. Det kanske kommer ge nya insikter och gödsel till bloggen, eller inte. Jag känner redan att jag måste hushålla med krafterna efter gårdagens nattjour. Bäst igår (eg tidigt imorse) var när nattsyrran ringde och frågade efter en Hans…..jag svarade att han måste ringt fel. Jag var ju lite sömndrucken men han fortsatte att insistera på att få tala med Hans….jag svarade att han måste slagit FEL nummer. Han förklarade då att han sökte jouren, vilket ju var jag och så småningom kom vi fram till att det var MIG han sökte men att han på grund av att det var en Hans som var jour 12/2 och klockan passerat midnatt så hade förvirring uppstått. Vi redde ut våra problem med en snabb ordination och så fick jag sova igen.

Jag hade tänkt ta igen mig på lunchen, att bara sova 4,5h en natt när man arbetat från halv åtta till halv ett på natten gör inget för välmåendet. Men sen frågade en kollega om hon fick bjuda på lunch och, ja….det lät för trevligt för att tacka nej. Så nu ligger jag i sängen och skriver, benen värker och jag önskar att klockan var nio och inte sex så jag kunde somna utan problem (dvs nattning och läxläsning med barn).

Vila får man göra när man är död som min mor brukar säga.

Tja!

A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen