Balett, inte så lätt som en plätt

 

 

Jag är så glad över att två av de äldsta dansar ihop med mig, jag hoppas att F också kommer med till hösten. Jag ska fortsätta jobba på mer aktiviteter ihop, jag tar väl igen lite att jag inte gjort det när de var små(?).

Jag har ju börjat dansa balett, nybörjargrupp, ihop med två av barnen. Det är så roligt och väldigt väldigt ansträngande. Jag känner mig totalt värdelös också men jobbar med den känslan. Jag vet ju att jag inte behöver vara perfekt direkt men jag har ändå den där känslan av att jag inte KAN detta (vilket ju vore helt makalöst om jag kunde och definitivt mitt mål, iallafall att behärska det lagom bra) och jag får fantastiskt ont och blir helt slut varje gång. Jag försöker faktiskt träna lite här hemma så gott det går och försöker engagera Tylla i det eftersom jag tänker att det är bra för oss båda och ger oss något roligt att göra ihop. Mycket svalt intresse kan jag meddela….

 

Hon gick ”all in” och jag älskar det!

Vi är en liten grupp kvinnor i blandade åldrar. Jag tror jag är näst äldst, Alva är yngst med sina knappa 18 år. Och igår var vi sex stycken. Inez hade på min uppmaning åkt till Dansbutiken i stan och där köpt skor till sig och systern samt en HEL outfit inkl. rosa balettkjol. Så härligt och en av de andra sa att det kändes fantastiskt bra för nu kunde vi alla leva ut våra innersta drömmar om tyll och blekrosa. Så till nästa gång väntar jag mig full utstyrsel på alla, strama knutar i håret och fina piruetter. (Vi övade det igår och jag skojjar inte när jag säger att jag blev illamående på kuppen, och då tog vi ett varv i taget…).

Jag och dottern innan träningen. Jag önskar att jag kunde göra det två gånger i veckan. Det skulle jag verkligen behöva!

Nästa vecka ska jag och maken resa bort några dagar och då missar jag en träning. Fröken M sa att jag kunde ta igen det en tisdag…..jag frågade om det gick redan nästa vecka. Hon drog lite på svaret och sa att kanske jag skulle vänta lite, till slutet av terminen….Och jag sa skrattande att jag fattade, jag behöver mer övning. Fröken var noga med att inte såra mina känslor och sa att jag nog kunde vänta bara lite för de är så snabba…och har dansat ett tag, allt för att inte verka dömande. Men jag VET mina begränsningar, jag är van att träna och tävla, jag känner mina begränsningar. Och det enda jag tänker är att jag ska kämpa ÄNNU hårdare, jag ska lära mig detta, bli ”lång” i kroppen, fixa hållningen, lära mig terminologin och orka ned i en demi plié….Detta är mitt nya Vasalopp! Och sen ska jag banne mig gå omkring i benvärmare året om VARJE dag, jag har redan sett dem jag vill ha….

Nu mot frissan…hon har ett drygt uppdrag…..

Detta skickade jag i panik för att säkra att håret skulle vara iordning till ikväll. Jag har på allvar världens bästa kompis/frisör. Jag rekommenderar varmt! Sandra M på S:t Eriksgatan, look her up! Kul är hon också! Billigare terapi kan man INTE få heller, hon kan både lyssna och prata. Idag lyssnade hon mest….;)

Before…rosa, smutsiga skor….makens jeans.

 

På allvar? Skovård står på schemat för eftermiddagen efter raka armhåla, smörja knän, måla ansikte och gräva….nej alltså kanske jag ska fundera på ordningen där….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.