Grand Hotel it is…mycket engelska nu. Nästa vecka kör jag tyskt.

Jo, alla ni som oroar er för mig(?). Jag ska få komma till Grand. Nästa vecka. Det är utlovat naaaaaket och tyskt (hoppas jag eftersom jag i ovanskriften utlovat mer tysk prägel på bloggen). Vi får se hur det faller ut. Maken dock inte inblandad. Han passar minsta monstret. Jag får antagligen äta upp det senare. Hon börjar troligtvis gå just precis då… Kort som på en helt vanlig blogg. Frääääscht!

Bild?



Vill ni ha det?






Kör i vind!
Jag och lilla T en lugnare dag i veckan. 

My own circus, all my monkeys

Det motsatta förhållandet är ett citat jag annars gillar, Not my circus, Not my monkeys. Idag var det inte så. Maken jobbar hela helgen. Jag är ensam från tidig morgon till i bästa fall halv fem.Det är sju timmar till halv fem… Då kan du ju vila tänker någon. Du som tänker det är välkommen över ikväll. Vila är inte stapelvara här. 

Vid 09.25 för att vara exakt satt jag håglös i trappan med klösmärken i pannan och inser att det bara är att hänga med. Jag kan inte bli arg, det hjälper inte. Det ger mig bara migrän. Det enda jag kan göra är att i efterhand skriva om det. Så att andra kan känna sig härliga. Själv tänker jag vara en härlig pensionär. Om jag lever så länge.

Som ni ser, jag antecknar i all hast, kolla tiden!


Jag kommer inte kunna styra så mycket över den här dagen. Jag kommer inte kunna laga vettig lunch. Det får bli chokladtomte. Tylla häver sig ur mitt grepp och kravlar mot den öppna spisen, för fyrtioelfte gången idag. Hon älskar allt jag hatar att hon älskar. Så är det. Om jag ger henne något är det inte värt att ha, köket som vi köpt kan vi lika gott slänga tycker hon. Det funkar ju inte, de där rödlysande plattorna lurar inte henne! Medan jag sitter här och känner hur jag följer med strömmen lyssnar jag på Mauro Scoccos julskiva. Den gör mig om möjligt ännu mer dysforisk. Han sjunger vemodigt om kärlek och så…sen sjunger han om att checka in på Grand Hotel lite spontant och beställa snaps och sill. Först blir jag asförbannad. Vem fan checkar in där lite hur som helst? Sen lugnar jag mig en aning..Jag funderar lite på hur härligt det vore att göra så, att ha råd att göra något sådant. Framförallt att ha den tidsmässiga möjligheten att stänga in sig ensam med maken och bara vara. Sill och snaps skiter jag i, gillar inte sådant. Jag vet, väldigt osvenskt. Men glöm inte, jag heter VOLTAIREEEEEE med franskt uttal. Sillen och snapsen kan dra åt fanders vad mig anbelangar! Men jag älskar Mauro, det är OK att han är asrik och kan glida omkring och ta in på första bästa fyr- eller femstjärniga hotell och fyllna till. Var så god! Jag kommer fortsätta att köpa hans skivor. Jag är en sån som fortfarande KÖPER CD-skivor. Det hänger ihop med att jag är född innan franska revolutionen.

Tyvärr visar även T prov på outsinlig nyfikenhet.


(När jag skriver detta måste jag gå ifrån ett tag och vråla på E som beslutat kasta alla järnvägsbitar omkring i vardagsrummet, så, jo jag skriker till och blir arg ibland. Om det blir för dumt och farligt)

Får jag presentera, the terrible three kinda guy…Hans pappa sa, åh vad han är söt. Sant, man kan komma undan med extra mycket då.


När klockan var 11.05 (det är väldigt viktigt med punktlighet här) vred jag om startnyckeln i monsterbilen och siktade på Saltsjöbaden. Min älskade A spelade match där. Det missar jag inte om jag kan undvika det. Så tre små jobbiga barn spänns fast. Då händer det jag önskat, de blir lugna….vem har en tvångströja över??? Anette???
Vi åker till Nacka och svänger av vid Mc Donalds. Där testar man ett nytt kösystem. Jag misstänker att det ska kosta mindre för dem men är ej helt övertygad.
Där skötte de sig fint. Tylla fick smak för kaffe. Frappéformen som uttalas eeeeeee inte è, OK!?! Jag har länge undrat när en ´blev en `.Vi tar det vid ett annat tillfälle.

Vi packade in oss igen och kom fram nästan i tid. E är rörlig (visst understatement) han fick stränga förhållningsregler. Det höll cirka fem minuter, sen fick S kasta sig över ett stängsel (jag var på väg men bar på T och är en halv meter kortare än S) och fånga in honom. F drog samtidigt åt andra hållet och då skickades T över till Ss fru som även skickade sin son J för att ihop med mig springa och hämta F. Likt värsta farsen med smällande dörrar på Oscarsteatern! 

I pausen värmde vi oss, handlade fem kexchoklad och en dricka. Del två av matchen inleds med att E trasslar in sig i nätet i ett mål bakom oss. Jag lämnar återigen ifrån mig T, spanar efter F och lyfter loss den lille grabben med förmaningen att han 1) inte ska förstöra nätet och 2) inte ska sno in sig så han trillar och skadar sig. Efter detta lyckades han fastna ytterligare två gånger, ramla båda dessa gånger och Tylla for fram och tillbaka mellan olika famnar. Jag gav till slut upp. Sa till dem att sist till bilen vinner. Smart tänkte jag. Barnen hörde bara vinner av någon anledning och började springa. Det slutade med att jag och fick bära E i knävecken till bilen medan jag sköt vagnen med höften och lockade på F med den sparade femte kexchokladen. 

I bilen somnar alla utom E direkt. Helt utmattade. Jag kommer ut på Stockholmsvägen och känner hjärtat banka. 77 i puls, ganska hyfsat för en som aldrig tränar och är i värsta stresstillståndet. Det är så jag håller vikten. Chokladtomte till lunch och sen fullt ös hela dagen, sitta, det gör man på toa. Om man får chans att gå dit.
Jag har då varit ensam med barnen i 7,5 timmar och vill inget hellre än att checka in på Grand Hotel. Ensam!

E håller låda hela långa vägen hem. Vi tittar på granen i Gamla Stan. Jag spanar längtansfullt mot Grand där solen speglar sig i fönstren mot vattnet. Jag har aldrig varit där ens. Jag sket i avslutningsmiddagen för min läkarkurs. Jag var gravid och eländig. Orkade inte vara vaken efter åtta. Jag är inte bitter. I mitt liv läggs ingen tid på saker som inte är nödvändiga, ÄN. Jag kör en liten omväg för att E ska somna men nix. Full gas, ända in i målsnöret.

Maken jobbar på, sliter för brödfödan. Jag fick pensionspoäng idag. Undrar vad jag ska göra med alla pengar…?


Ni ser rätt. Det är en hel kopp med glögg. Det är min belöning. och en köpebulle. Fulbulle med andra ord. Men lugn, det är lättglögg från Coop, Blossas, den är godast tycker jag. Nu är det bara en helvtimme tills maken kommer. Då tänker jag säga att jag önskar mig en natt på hotell. Fast det blir nog i Enköping då, Grand är för dyrt!

A ride for the money. Eller som vi säger i Sverige valuta för pengarna

 
Edgar plockar gärna blommor till sin mamma. Dessa tog han igår från utekrukan. En sötnos helt enkelt.
 
Jag lägger mig vinn om att vara ärlig, pedagogisk, rättvis och härlig. En perfekt mamma alltså. Jag har höga förväntningar på mina barn. Idag var en bättre dag än igår. Då hände allt. Jag minns att jag då hela tiden ville skriva om hur galet allt var men det var så till den milda grad förbytt att jag nu inte ens minns det. Jag minns dock att det ganska länge var väldigt bra, så bra att jag beslöt laga mat till en annan mångbarnsfamilj som hade det värre än vi. Jag har inte hört av dem idag….jag hoppas de överlevde grytan.

Nu motionerar jag hjärnan och då  minns jag hur det började. En unge hade haft feber dagen innan och skulle hållas i karantän. Ett barn är ju stadigt hemma och lille E skulle på fyraårskontroll. Efter BVC skulle han till dagis och där skulle det blir julpyssel klockan halv tre. Ett ganska digert jobb för en migränmamma som aldrig sover mer än 2 timmar i stöten och dessutom har förkylningsvibbar. Maken fick VABa. Då löste sig lite av skiten. 

Mycket glad pirat, pekar helt galet mestadels.


Jag tog lille snackpåsen Edgar till BVC där han lyckades att göra allt rätt till slut men inte riktigt som det var tänkt. En påstridig kvinna som talade väldigt högt i telefon i 20 minuter innan det äntligen blev vår tur (försenat 10 min) trängde sig fram och hindrade vår undersökning att börja. Hon kunde inte redogöra för sitt ärende och till slut sa jag till sköterskan att vi väl kunde ta oss först som hade ett ärende och dessutom en bokad tid. Så blev det. Men jag mätte och vägde den lille pojken för annars hade vi aldrig kommit igång. Han Ville inte rita något annat än ett rött hjärta och sen skämdes han för det var fult. Sköterskan var fenomenalt bra på att bara vara positiv. När han pekade på ett H fast hon visade ett O sa hon: Ja, den finns också här. Men kan du visa detta (T)? Ja, sa Edgar och pekade på ett V. Så höll vi på tills jag satte mig på knä och på väldigt enkel svenska förklarade en gång till, på ett sätt som brukar funka. Det hjälpte inte. Men jag försökte iallafall. 
Pip i lur = ta bort en ring. Det höll vi också på med ett tag men hon fattade av hans glada uppsyn att han hörde och nickade då det pep. Han har inget fel på hörseln den lille gynnaren. Till slut var vi klara och jag konstaterade att killen inte vill göra fel, han tittar lite oroligt på mig och syrran och ler. Söta ungen. Tur att han bara behövde räkna till tre…fyra heter nämligen fisk. Men han är nu kvalitetssäkrad och han gillade att gå balansgång. Och leka att han är en apa. Eller en fågel, gärna en Anny Bösch som dödar grisar. Livet är ibland mycket förvirrande. 


Dagens uttfit till Tylls. Två uppsättningar är ett måste för den aktiva ungen. Notera att fodret i den svarta tröjan med MOTORCYKLAR nota bene, matchar drägellappen. Även blöjan går ton i ton med kalasbyxorna från Happy Socks. Jag känner mig nästan som en riktig mammabloggare nu. Vilket flow!!!!;)    

Efter att BVC var avklarat beslöt vi oss för att göra ärenden, handla och gå till banken. Barnen packades in och sen bar det iväg. Vi kom tillbaka hem vid 13-tiden. Då började jag laga mat. Väldigt mycket mat. Jag experimenterade lite och det blev till slut en marockans gryta. Eller en Medelhavsgryta om ni läst föregående blogginlägg… 
Vips var klockan halv tre och jag kastade mig till dagis, eller föris som det ska kallas nu om man är hipp. Jag är ohipp och vet att man ska kalla det förskolan men det bryr jag mig inte om. Det är världens bästa dagis för övrigt om ni undrar, och de blir inte stötta. Edgar pysslade inte alls, jag fick sno ihop två kottar och en flirtkula med limpickan på träunderreden och han strösslade med rött glitter. Under hela denna tid lär han alla andra att rapa… 

Julen kommer med snigelfart. Det känns väldigt tydligt när varje dag inleds med att Edgar säger: Jag väntar och väntar när kommer mina julklappar? Jag har försökt vara pedagogisk. Jag har ritat en orm med alla dagarna. På den finns små bilder som bryter tristessen, Lucia, Edgars födelsedag och sen en stor grön gran, en tomte och massa paket. Ingen av de små barnen fattar någonting av detta. Jag har försökt få dem intresserade av att kryssa en dag i taget men NEJ. Det går dem helt förbi. 
Problemet för lille Edgar ligger nog delvis i att han fyller år 22/12 vilket gör att han har väldigt länge mellan paketdagarna och när de väl kommer är det ketchupeffekt. Tylla kommer sannolikt bli ännu jobbigare då hon lyckade s föda sig ut på självaste julafton. Vi har ännu ej fattat beslut om hur detta ska firas framöver och vet ännu ej hur mycket ångest julpapper på födelsedagspaket ska komma att ge. Bäst att tänka ut något smart till nästa år, eller året därpå. Ännu ett tag kan vi nog lura det stackars barnet. 26 dagar är en oändlighet för ett barn på fyra år som vet att han ska få paket. Tyvärr var jag en ärlig mamma och började tala om julen en aning för tidigt. Bara för att jag älskar julen och inte kunde låta bli. Nästa år blir det andra bullar. Då kommer jag inte säga ett dyft förrän dagen innan, kanske. Där fick man för ärlighet!


Han räknar till 19 av sig själv, här försöker jag visa hur systemet är uppbyggt. Han fattar, tjugoåtta, tjugonio, tjugotion. Nej, nej, trettio älskling. Aha, säger han och fortsätter. Trettioåtta, trettionio, trettiotio. Och så vidare till hundra. Tur man inte är lärare.

Avspänd stil vid tvagning.

Edgar somnade inte i bilen som jag hoppats, han fick läggas i min säng. Där sover han lugnast. Helst av allt vill han ha allt täckte på huvudet. Han får ha det. Tills han somnar. Knäppgök och motvalls, precis som sin mamma.

Jag missförstod.

Jag gav det en chans. Det var ingen hit. Ska man göra god choklad krävs grädde, kakao och florsocker. Marschmallows behövs EJ.

En lång dag avslutades med att vi städade köket. En ny regel jag infört.När jag ska skaka bort tebladen ur silen händer detta. Så går det när man ska vara fröken Hastig.

Ett inlägg från ett nordligt beläget land.

Hej!
Det blir kort nu, längre ikväll. Jag har en del att få ur mig. Innan jag satte mig ned kände jag att jag behövde ”nalla” av mandlarna jag köpt för ett speciellt tillfälle. Som inte är NU. Jag öppnar snabbt, kastar in en näve nötter och FY FAN! Bittermandel, igen! I samma påse, ett år senare. Jag spottar men är inte avskräckt utan tar en ny näve (statistiskt sett borde ju denna inte innehålla fler bittermandlar kan man tänka..) Men återigen motherfuckerjävla bittermandlar! Vilket SPRÅK! Skulle min farbror invända, jag håller med, men så är det att få bitterjävlamandlar i munnen två gånger på rad när man betalat 30 kronor på för en påse obittra ekologiska mandlar och det är det enda du kommer äta under dagen. TVI! Jag tittar på påsen, Mandlar från MEDELHAVSOMRÅDET…mystiskt och lite dunkelt. Jag ringde förra året och frågade faktiskt. De gav klara besked: De kommer från något land vid medelhavet…Verkligen!?! 

Vi börjar på A; Algeriet, Albanien, Bosnien, Hercegovina, Cypern, Frankrike, Grekland, Kroatien, Italien, Libyen, Malta, Marocko, Monaco (litet men javisst), Montenegro, Palestina, Slovenien, Spanien, Tunisien, Turkiet, Libanon, Israel och Syrien…Precist va!?!


Det var inte alls detta jag tänkt skriva om, se det som en bonus. Jag hade tänkt skriva om att jag i vanlig ordning bestämmer mig för att ta det lite lugnare, för hjärtats skull, och barnens, och makens, och alla ers skull men finner att jag istället hittar på ÄNNU mer grejer. Ringer till morsan för sympati och lite barnpasssning (varför gör jag alltid det?) hennes svar blir; men Anna varför tar du på dig ännu mer saker att göra när du redan har så mycket!?! Tack för kaffet!

Lista

Jag skulle vilja säga att det borde väl du fatta själv, du gör ju EXAKT likadant!!! Men jag nöjer mig med att säga ; jag vet, det är galet men om jag slutar hitta på roliga saker och bara tar det lugnt för att må bra…då skulle jag ju sova dygnet runt. Hur kul är det? 
Så jag planerar lika mycket, kanske lite mer, än vanligt för att jobba mig ur överbelastingen. 
Jag tänker denna gång förlita mig helt på mina listor. Ett bra knep jag tar till när jag är som mest överbelastad. För att jag ska komma ihåg allt och inte missa saker. Jag är fenomenal på att borra ned huvudet, bocka av en sak i taget, vara metodisk och sen stå där i duschen när alla gästerna kommer. Men det är liksom jag. Jag hinner nästan med att göra allt perfekt. Så ni som ska komma på mina tillställningar närmaste tiden; vill ni se mig påklädd, kom en kvart sent. Ni som vill se mig naken, kom i tid! Så! Då kan alla välja själva. Vill man se min make naken ska man komma en timme före utsatt tid. Han ser till att göra sig själv i ordning före han hjälper mig i min fulla panik.



Förvarar man skräp på sitt nattygsbord kan det hända att man får sova i skräp inatt, Ping Maken!


Over and out, check in later, maken jobbar natt varför jag får tid att skriva det jag egentligen ville skriva om…Jag korrläser inte, bara kastar ut detta! Håll tillgodo!

Den gud älskar agar hon

Nej, jag agar ingen. Inte fysiskt. Men mina barn hävdar då och då att jag mentalt plågar livet ur dem och skämmer ut dem.Särskilt ogillar de att bli uthängda här. (Så ni som känner mina barn, säg inget om detta. De läser nämligen inte ett smack av allt jag skriver, inte ens de snälla sakerna. Locket på alltså!!)
Till anklagelserna har jag ett enda svar: En övertrycksventil måste finnas. Och ger man mig så mycket bränsle då får man tåla lite sveda, mentalt då.

Idag ska jag dock inte bara vara elak. Jag har nämligen fått ta del av vad min äldsta dotter producerat för skolan. Hon läste högt för mig, det är ett ”tal”. Jag hade bara en sak att anmärka på. (Jag lovade att ta all kritik efter att hon läst. Jag brukar vanligen avbryta, fnissa, himla med ögonen och vara skitjobbig) Anmärkningen gällde uttalet på entreprenörSKAP. Annars var det helt lysande tyckte jag. Själv hade jag aldrig någonsin kunnat prestera något liknande när jag var 17 år. Bravo Fanny!!!! Och för att få visa hur jäkla duktig hon är har hon gått med på att låta mig visa det för världen, innan hon framför det imorgon! Vilken tjej alltså! (Det är samma tjej som i somras köpte snabbkaffe utan koffein till mig när jag bad om kaffe;)) Vilken utveckling!

Här kommer det!

Google
Google. Som sökmotor är du vårt främsta studieverktyg och som företag är du det tredje mest värdefulla i världen. Din innehållsförteckning är längre än mil till månen och ditt varumärke är ett av de starkaste.   Men du är mycket mer än bara en väg till information eller ett exempel på framgångsrikt entreprenörskap. Du är en miljökämpe. Du är en demokratidrivare. Du är ditt mantra ”Don’t be evil.”. Du är min och många andras hjälte. 
Från och med mitt livs begynnelse och ännu idag så har jag väldiga problem med att erkänna att jag inte alltid kan allt. Av den anledningen är en av de viktigaste sakerna i min vardag att alltid veta allt, eller åtminstone alltid låtsas som om att jag vet allt. Det är då min vardagshjälte kommer in i bilden. Det är dig jag hastigt, men diskret, öppnar upp på iphoneskärmen sekunden jag inte förstår ett samtalsämne vid lunchbordet. Det är dig jag direkt vänder mig till när jag får en fråga som jag inte kan svaret på eller när jag behöver briljera under ett boksamtal om en bok jag inte läst. Du finns där för mig och mina stolthetsproblem när jag måste framstå som smartare än vad jag egentligen är. Du hjälper mig med en av de viktigaste sakerna i min vardag och därför är du en hjälte för mig.
För många andra är du en annan typ av hjälte. För tiotusen afrikanska flickor är risken en tredjedel mindre att drabbas av AIDS och deras lön är tjugofem procent högre för att du gör det möjligt för dem att gå i skolan. För tolvtusen andra människor är du anledningen till att de inte längre är slavar och att miljontals andra räddas från slaveri. I utvecklingsländer är det tack vare dig som massvis av människor har fått tillgång till internet, vilket har ökat deras ekonomiska tillväxt och självbestämmande. 
Du gör inte heller bara gott för människor runtom i världen, du gör också gott för själva världen. Du har investerat tiotals miljarder kronor på att utveckla och utvidga världens förnybara energianvändning och när du andas släpps det inte längre ut någon koldioxid. Exempelvis går en del av de miljarderna till att öka andvändningen av hybridbilar och solcellsanläggningen vid ditt huvudkontor är den största installationen av förnybar energi på en företagsanläggning någonsin.

Världsförbättringen och miljardintäkterna är ovanligt nog två sidor av samma mynt i ditt fall. Google, du är ett av få biljardföretag som inte bara fokuserat på vad världen kan ge dig, utan också på vad du kan ge världen. För mig är du ett skyddsnät som fångar mig när jag snubblar över mina okunskaper och för andra är du den hjälpande hand som räddar deras liv. Du är miljarders miljarder sökresultat, men framförallt är du en hjälte. En hjälte är vad du är Google och för det hyllar jag dig. 

Jag är så stolt!!!

Nu tillbaka till min vanliga lunk…

Ett barn har bestämt sig för att hjälpa till. Voltaire den äldre sa en gång att med sådana vänner reder jag mig bättre med mina ovänner. En förklaring, om det inte framgår vad som hänt, är att ett barn (ett av mina) tänkte vara hjälpsam. Handdiskade mina ömtåligaste glas, lämnade dem i vasken utan att hälla ur sista diskvattnet, ställde vobbliga grejer runtomkring och gick. Maken tog kortet och myntade uttrycket ”you can blame a person for trying”. Han diskade om det hela och nu är saken ur välden. Jag älskar dem båda innerligt.

Här har vi ett exempel på vad en snart fyra år gammal pöjk kan göra med tvål. Det var tyst och lugnt men det blir liksom alltid surt efter… Jag älskar även detta barn.

”Mamma kan du plocka undan efter mig jag hinner inte till skolan annars”.
Newsflash! Man kan gå upp fem minuter tidigare och inte instagramma hela frukosten även om mamman råkar vara hemmamamma just för tillfället. Det är en bra övning för framtiden.

Här leker Tylla gärna. Jag skulle inte ha något emot att vara ansvarig för detta kök. Det finns hopp om livet ändå. Detta barn älskar jag också, fast hon bestämde sig för att ta sitt första steg idag när hon var hos mina föräldrar. Jag var på jobbetjobbet (alltså doktor idag). Det är tacken, man övar ungen i exakt elva månader, (hon hade ju den dåliga smaken att föda sig på julafton) och så går hon när jag är på jobbet!?! Och JA, jag älskar även den lilla skitungen innerligt. Oklart om känslorna är besvarade dock…

Säng säng säng sova sova sova

Egentligen brukar jag försöka hålla mig till första december med att jula på men jag har tjuvstartat. Fyra hyacinter, en liten gran och riktiga, stenhårda polkagrisar från Gränna har flyttat in. Det är inte full julmundering men det har börjat. The game is on!

Senaste tiden har våra nätter varit ovanligt röriga. Edgar vaknar kring två och sedan fem. Han sätter sig då käpprak i sängen och vrålar MAMMAAAAAA, tills jag vaknar. Om maken är den som responderar (det händer) fortsätter han ändå hävda sin rätt till sin mor och makens räddningsaktion innebär ofta bara en fördröjning tills jag slutligen måste resa mig och ta hand om den lille gynnaren. 
Således är jag ständigt på vakt för att inte lilla T och halvstore F också ska väckas. Det händer dessutom att T vaknar i ottan. Då fungerar vanligen en flaska välling bra. Igår gjorde det inte det. En mycket trött make tog då befälet över situationen och räddade mig. Jag fick sova till halv nio. 
Det kändes som om jag vunnit Melodifestivalen, eller kanske Minimello. Huvudvärken, som numera nästan alltid är gäst hos mig över helgen, hade mildrats en aning så jag var ganska pigg när jag vaknade. Inte så pigg som jag var vid klockan 03.00 på krogen innan jag fick barn, men så pigg som man kan förvänta sig när man satt sig i en prekär barnsituation.

En liten gran i min hemmaknådade kruka och en hyacint i loppat glas.


Igår kväll hade vi gäster. Det var spontaninbjudna gäster pga för väl tilltagen köttgryta. Då brukar jag ofta få en impuls att ringa in några som vi inte sett på länge. Ibland ringer jag in de vi träffar mest av alla, så man kan inte på förhand veta vad jag tar mig till helt enkelt. Mycket impulsdriven i matsammanhang. 
Det visade sig att mottagarna av inbjudan var väldigt laddade och kastade sig ur huset, in i bilen och hela vägen till oss genast. Det betydde att de kom exakt fem minuter efter att jag rensat klart köket. 
Maken i den familjen hade sprungit ett lopp och var på allvar hungrig som en varg. Han tog tre stora portioner och bad om ursäkt mellan gångerna för detta. Jag blev bara glad för rester plågar mig emellanåt, särskilt då de har en tendens att bli oätna. Vi har varit grannar en gång tidigare och kommer bli det igen. Det ser vi mycket fram emot! 

De lämnade vårt hem jättesent tyckte vi, det var bra, senare visade det sig att klockan var åtta….så är det när man har småbarn. Den inre tröttheten styr och båda familjer kände ett tvingande behov att att dra ned rullgardinen. Tur att de anlände redan halv fem!

Jag hade egentligen tänkt skriva om miljarder andra saker men jag minns dem inte. Förgäves försöker jag anteckna mina briljanta idéer men jag minns ofta inte ens var jag antecknat dem. Då och då skriver jag en not i telefonen men tydligen inte denna gång. Eller så har jag antecknat det på ett ställe som någon liten unge raderat och så är det förlorat för alltid. Jag har en aning om att det handlade om konsumtion och krämer man smetar i fejset…skriver jag på nu (ostört) kommer jag säkert på det för så fungerar hjärnan. Den sniffar sig fram, känner efter om det är varmt eller kallt, fågel, fisk eller mittemellan.

Jo konsumtion! Nu blir det varmare. Jag har lite svårt med ekvationen handla mer så får vi alla bättre ekonomi. Särskit i förhållande till budskapet hållbarhet och miljö för allt i världen!
Nu ska våra bolån saneras. Samtidigt som samma ränta sjunker till historiskt låga nivåer. Så handla mer, amortera mer och gratis att låna…Fast så jäkla gratis är det ju inte. Bankerna (som säger att de inte tjänar något på bolånen men faktiskt i princip gör alla sina pengar där) har en marginal på i vissa fall 3 procentenheter. (Kanske ännu mer på vissa hål, bundna bolån osv.). Det är egentligen ganska fräckt med tanke på att det inte kostar dem ett smack att låna ut. Detta har ju FI  (alltså inte F!) haft synpunkter på. Men jag lämnar detta för banker gör mig galen, särskilt Handelsbanken som tjänar stora pengar på mig men som när det verkligen gällde satte alla käppar de kunde i hjulen och betedde sig mycket illa.

Jag har en bestämd uppfattning om att man inte ska ha mer prylar än man behöver. Likväl svämmar vårt hus över av saker. Ärvda saker kan jag tolerera, de sparar jag för framtiden men allt annat skit som bara agerar hyllvärmare, och i värsta fall golvvärmare…dessa saker vill jag göra mig fri ifrån. Jag ser med bävan fram emot julafton. För att förhindra allt för mycket plastleksaker har jag erbjudit mig att inhandla leksaker åt våra barn från mina släktingar, på så sätt undviks allt för mycket saker som bara ligger. 
Kläder är också ett problem. Mina barn har fruktansvärt mycket kläder och tar väldigt dålig hand om dem. Kastar dem huller om buller, hämtar dem inte när jag tvättat och vet knappt vad de har. 
Själv har jag visserligen mycket kläder men en del av dem är mammas kola grejer från 60- och 70-talet, resten är det kläder som jag älskar och en del av dem har jag haft sedan tonåren. Faktiskt! För köper man grejer med hög kvalitet som man älskar behöver man inte köpa så mycket. Faktiskt!

Jag tror att äldsta dottern har börjat fatta detta för hon lånar mina gamla grejer och tycker att det är koolt att ha min Pia Wallénrock från 1987. Ingen kan ana att den är så gammal heller! Ett mycket lyckat köp även om det sved i pappas plånbok den gången.

Jag tror inte att vi behöver konsumera mer grejer. Jag tror att det räcker att vi köper bra mat, högre kvalitet på färre prylar och sedan vårdar det vi har. Då får vi en marknad för underhåll som nu i princip är obefintlig. Jag låter skomakaren laga väskor och skor, själv tar jag mig an kläder.
Han är suverän. Han är inte så renlig av sig märkte jag senaste men väldigt duktig på sitt hantverk. Vi behöver fler jobb som är ”okvalificerade” som det heter. Servicejobb som inte kräver så mycket språkkunskaper etc. Det känns som om pendeln slår tillbaka lite. Som i Downton Abbey fast precis tvärt om. Vi kanske ska ha en trädgårdsmästare, en chaufför och en nanny? För det verkar ju inte som om vi hinner eller orkar med allt som ska göras….eller? Jag för min del skulle hellre inte köpa en enda pryl närmaste åren och istället ha en person som handlade mat åt mig. De behöver nödvändigtvis inte laga den men att åka dit, gå runt, handla för mycket och sedan kånka in den. Det skulle jag gärna slippa om det frigjorde mer tid för mig att göra andra saker. Jag tycker inte att man ska behöva ”ta hand om sin egen skit”, jag tycker på allavar att alla jobb behövs. Jag har städat bensinmack, varit diskare och jobbat som pottkusk. Jag har inga problem med det. ALLA jobb behövs och det gör mig väldigt konfunderad att vissa politiker inte tycker att alla jobb är värdefulla. Jag har ingen längtan till något gammalt klassamhälle men om de som har kvalificerade jobb ska orka arbeta mer (vilket kommer behövas när så många, mer än 400000 personer inte arbetar) då måste enklare sysslor utföras av andra.

Jag hörde på Stil i veckan. Det handlade om smink bland annat. Kosmetikinköparen på Åhléns hördes kvittra att hon ÄÄÄÄlskar alla nya produkter som kommer. Hon får inte nog av krämer och make up. Senaste trenden var något hon kallade BB-cream….Och äntligen har vi fattat vad vi ska ha SERUMET till, vi ska alltså inte sluta med nattkrämen utan ha ytterligare en kräm. Nu är Brow bar inne med ”trådade” ögonbryn!?! WTF!
Jag fattade inte något om något men definitionen på BB-cream kom senare…som det oftast gör om man håller käften och hänger med i en föreläsning osv), eller nästan för jag googlade och det visade sig att BB-cream kan betyda både det ena och andra. ( BB stod för Blemish balm eller base eller BEAUTY Balm (som P1 hävdade att det betyder) tanken var att man skulle kunna ha den på hela kroppen).

Wow, en kräm som fungerar på hud! Jag trillar baklänges av stolen! Jag har inte mycket krämer, de jag har gör jag själv. Jag blir förbannad på ”datakräm” från Lanviiiiiin som ska skydda mot datorskärmens strålning. Ålderskrämer för MOGEN hud….Det finns absolut ingen kräm i hela världen som kan få telomererna att sluta spjälkas av i våra celler. Det enda man kan göra för att leva längre och vara friskare är att ÄTA mindre mat! Det förhindrar fria radikaler att ansamlas och bryta ned våra telomerer under tiden vi neutraliserar dem. Vill man veta vad en telomer är kan man googla det. Det är lite för komplicerat att med min flyhänthet förklara här. Men tro mig, de styr vårt åldrande och när de kortats av så långt det går, då DÖR vi. Ingen kräm i hela hela världen kan förhindra det. Möjligen kan de påskynda det hela eftersom en kräm som smetas på måste brytas ned och då kostar oss ett avkapat ”T”. 

Så konsumtion, det är inget jag älskar, jag tror inte vi blir lyckligare av det annat än för stunden. Sannolikt gör det oss olyckligare när vi inser att alla Kräääämer gjort att vi inte kan få en härlig hotellnatt med den vi älskar i Paris. Jag tror på att konsumera upplevelser. Det ger oss en upplevelse som berikar oss och ger inte sopberg (dock avgaser från flyg eller bil men kanske inte mer än att olja förvandlas till plast som packas i plast som körs från Kina till Stockholm och hamnar på en leksaksaffär som du kör för att köpa, kör med hem, packar in i presentpapper som tejpas och bandas, gläder ett barn i tio minuter och sedan kastas i en soptunna?)

Så här lugnt och skönt var det i trettio minuter.


Som min vän Frida sa en gång sa: Vi älskar att bli ekonomiskt våldtagna i affärer. Ja, det kanske vi älskar, det får oss kanske att känna oss ”stora” eller något. Jag önskar bara att vi lade pengarna på kvalitet och inte kvantitet. Det tror jag hela jorden mår bättre av. Dessutom skadar det inte att man får längta efter något och ha ett mål. 

Nu är hela min lilla familj vaken (inte tonåringarna såklart, de skulle inte vakna ens om brandlarmet gick, det vet vi ju!), en blåser visselpipa i en annans öra och Anny Böschen viner genom luften. Min lilla stund i stillhet med ett tänt ljus är över för den här gången. 
Vill ni veta mer om livsfarligt smink ? Lyssna på Stil i P1, senaste programmet om Helena Rubinstein!



En unge ville ha en ”trasa”. Det går bra när mamma vill skriva.



Au revoir!

Julen knackar på

Har ni sett nåt liknande förr? Så fruktansvärt fult! Och vad ÄR det? En invaxad amaryllislök som doppats i sammetspulver? Jag HATAR när man vidareutvecklar julen. Den är KLAR! Fattar alla påhittiga julmånglare det!?! Vi behöver inte mer fula grejer! Gör fina arrangemang med grönt och band men lämna plasten utanför detta! Och kalla det för arrangemang! Julgrupp är ett fult ord.

Jag har handlat ALLA julklappar redan!Bryter det fram svettpärlor i dina tinningar nu? Börjar hjärtat banka lite snabbare och blir du liiite, liiite förbannad på mig?

Bra! För det betyder att du har julångest. Det är också bra, om den är lagom stor. För ångest är inte bara dåligt. Det har fått en dålig klang bara nu de senaste åren. Det är ett nytt modeord nästan, som att man säger att man dampar när man har extra energi. Trots att begreppet DAMP inte används längre. 
För de som verkligen har ångest är det något av en förolämpning att säga att man har ångest för allt. En person med riktig ångest den tror att den ska dö. På allvar, DÖ. De får panik, hjärtat slår frivolter i bröstet och det susar i öronen. De kan inte styra sig och att hitta den där papperspåsen att andas i kan vara ett nästintill oöverstigligt hinder. Detta kan utlösas bara av att befinna sig i ett rum som luktar som ett annat rum där något otrevligt utspelat sig. 

Nu, ni som nu tagit igenom er det stycket ska jag berätta om det goda med en viss nivå av ”ångest”. Den gör att vi sätter fart. Den får oss att bocka av de där punkterna på listan över saker som ska uträttas, den får oss att resa oss på morgonen trots att natten varit för jävligt svår och man egentligen bara vill ligga kvar och försöka tänka bort omvärlden.

Jag är just nu superorganiserad. Mina dagar är nämligen högst oberäkneliga. Är det inte ryggen som gör mig orörlig och trött kan det vara barn som stretar emot, något som havererar i firman eller huset och och måste åtgärdas. Alltså ser jag till att vara noga förberedd. Middagsmaten är redan lagad, återstår bara potatismos att göra. Det klarar jag när maken kommit hem. Pressgurkan har fått en tyngd och nypåhittade köttfärslimpan står inpackad i kylen, bring on the night!

För att inte drabbas av julklappspanik har jag i år köpt de mesta barnklapparna på nätet. Egentligen gillar jag att handla i butik men tiden är som sagt inte så väl tilltagen och det är bara jag som handlar…till ALLA.
Det har funnits mycket specifika önskemål och Anny Bösch i natten…dessa är nu beställda från Australien, I kid you not! 
Övriga leksaker kommer från Lekmer och Babyproffsen. Frank ska få en pyssellåda med olika småsaker som han kan bygga ihop till en rymdraket. Jag har ingen som helst anledning att tro att han inte kommer lyckas med detta. Killen är ett geni. Jag har väl berättat om kattbajspåsen han knåpade ihop en tidig morgon när jag sov? Och fårskinnsfällssoppan med inslag av vitt kopieringspapper? Vi tänker befolka mars! Nasa är underrättade.

Vad gäller de vuxna blev det en enkel resa till outleten. Allt handlades i samma butik. Finfina grejer som jag verkligen ansträngt mig för att anpassa till alla. Ibland får några i släkten för sig att det inte ska handlas klappar till alla. Jag är en stark motståndare till detta. Jag har försökt tänka ut varför det är så. Jag tror det beror på att jag själv gillar att ge till andra. Jag tycker om att hitta saker som jag tror ska passa en viss person. 
Jag tycker inte heller att priset är så viktigt, hellre att det är rätt grej. Och är det rätt grej kan 25 kronor på en loppis vara lika bra som 700. Loppade grejer gillar jag, min miljöoro mildras av detta. Däremot blir jag lite trött på när folk kommer med grejer som de rimligen borde fatta inte passar. Det känns oengagerat. Då kan man faktiskt hellre låta bli att köpa och istället ta med sig en hyacint. För en massa meningslös konsumtion, det är det värsta jag vet. Jag blir inte ett dugg ledsen om jag inte får någonting heller. För alla har inte råd. Så enkelt är det. 
Hur som helst känner jag mig nu väldigt nöjd. Jag ser fram emot julafton som kommer firas här för sista gången. Vi blir minst 20 personer. 
I år ska jag inte tända brasan fast lag vill det för det blir för varmt. Pappa kommer stånka och stöna (jag med) och så kommer vi få öppna köksfönstret i vanlig ordning. Vi är varmblodiga och koleriska. Hetta utifrån, det behöver vi inte.

Jag gick i regnet idag med lilla T. Det var ganska skönt. Hon är fortfarande lite hängig och min rygg har gått ut i strejk så att promenera utan att lyfta i och ur bilen är bästa sättet att handla.

I den lokala blombutiken såg jag ett missfoster. Jag stirrade på avstånd men kröp närmare och fotade. Jag var lite rädd att butikstjejen skulle se mig när jag gjorde det och tänkte ut att jag om jag blev påkommen skulle berömma mästerverket. Gud så falskt det. Jag klarade mig!

Jag hatar blått glitter,  fusksnö och fula plastiga juldekorationer instuckna i gräsliga ”julgrupper”. Jag hatar faktiskt även ordet julgrupp. Vad fan betyder det? En grupp blommor i en rödmålad korg med en tomte, en julkula och sen snöspray över hela skiten? Va? Om någon nu tänkte köpa en sådan till mig i jul, låt bli! Jag blir som sagt glad för en naken hyacint. Den kan jag tvätta bort jorden på och sätta i ett av mina loppade hyacintglas. Naked is the new Julgrupp!

Jag gillar mossa, röda band, grön gran och många små ljus med VITT sken. Resten klarar jag mig utan. 

Å vad jag låter askteisk och arg. Det stämmer! Jag är asketisk och arg vid jul. Inga onödiga plastgrejer och överpyntade JULGRUPPER! Och håll inne med den förbannade Aladdinasken också. Den är passé, den är inte god och den är för dyr för det man får, hälften pressar man i sig fast man inte gillar den. Om Marabou istället kunde göra en ask med bara goda praliner så skulle jag köpa den. För jag gillar fånig choklad, jag är ingen finsmakare där. Den asken kan heta Annas jul, och ni kan ringa mig och höra vad som ska vara i den. Mandelsplitter till att börja med. Varför tog ni bort den???.
Istället för Alladin köp knäcken som brukar finnas, den ”hemmagjorda” eller brända mandlar. Klassiskt julgodis ska det vara. Vänta nu jag är inte bara asketisk och arg, jag är konservativ också. Hujeda mig!

Jag ska anordna luciatåg, på rätt dag och inomhus. Jag har hört att Luciatåget är hotat. Det ska jag råda bot på. Killarna blir stjärngossar. mamma bestämmer. det ska bli så bra så!
Har jag kraft nästa år ska det bli ett helt julspel! För vad hände med dem? Vi hade julspel varje år i grundskolan. Vi läste små verser, sjöng och uppträdde för föräldrarna. INOMHUS. Och ja ni kanske anar att jag är trött på Luciatåg UTOMHUS på förskolan. För man måste till att börja med stå och frysa, eller bli blöt för att det inte är tillräckligt kallt. Sen måste man köpa tre storlekar för stora Lussekläder till barnen för att de ska passa ovanpå overallerna….ME NO LIKE!

Ja, ni hör ju, jag har för lite att tänka på när jag går här ensam hemma. Jag behöver ett arbete. snarast. Annars kanske jag skriver något ofördelaktigt om lutfisk, vem vet!?! Kram Till Lennart mig högt älskade farbror, om du läser detta. Jag vet att det innehåller grovt språk, jag vet att lutfisk är gott (har aldrig smakat) men jag tar mig konstnärlig frihet här och som sagt viss koleriskhet har vi ju i släkten. Jag tror farmor hade varit road av min blogg till exempel. Jag känner mig väldigt lik henne emellanåt.

Nu vaknar lillan, måste kila!

Ho ho ho


Jaga gilla

Vera och Flora lös upp min dag idag!

Jo det är roligt när andra gillar vad man gör. Det måste jag erkänna. Jag skriver ju för min egen skull men när någon gillar det man skriver, eller på det sätt man skriver blir det ÄNNU roligare. Så nu vet ni. 

Idag har jag haft ett möte. Jobbrelaterat. Tror ni att min lilla Tylla sov? Tror ni att mamman var svettig på hela ryggen, rörig i skallen och rufsig i håret? Tror ni lilla sockersöta gullungen Tylla somnade som en stock 30 sekunder efter att min möteskompis gick?

Retoriska frågor.

I vilket fall som helst så kom alla bra idéer efter att han gått och det kanske är så att vi ska hålla det på en sms-nivå för jag gör mig inte så bra live just nu.

Det ska bli AW på måndag. Stunder av lycka firar fyra månader. AW, ett för mig ganska nytt begrepp som jag aldrig testat. Jag tror inte maken tycker det är en bra idé. Jag har fått dispens för en vinjunta om tio dagar och ett lunchmöte om två veckor. AW….det blir nog tight.

Jag var lite kreativ idag. De 57 minuterna Tylla sov på ägnade jag åt sömnad. Resultatet kommer snart. Jag har några grejer till jag vill testa bland annat ett kuddvar med ”vimplar”. Ett julklappstips kanske?


Om lilla damen sover imorgon kanske jag hinner med.

Våra grannar kom över idag. Det var ett tag sedan. Mycket trevligt men killarna passade på att visa sig från sin sämsta sida. Iallafall E. Han hällde ut ALLA pärlorna till pärlplattepysslet i vardagsrummet. Säkert tvåtusen stycken. De flesta tog vi upp. Resten tar dammsugaren imorgon. 

Jag experimenterade lite med mat idag. Det blev en tacopaj som var mycket uppskattad. Imorgon ska jag testa köttfärslimpa. Köttfärs är temat som ni kanske märker. Man måste jobba på tarmcancern vet ni!

Nej allvarligt talat, jag har ett projekt på gång och därför är jag lite vild and crazy i köket just nu. Vi får se vad det mynnar ut i. 

Nu är jag så tråkig så jag ledsnar på mig själv. Det blir så av att vara mycket ensam med barn som strejkar i kombination med dålig sömn och en rygg som min. 
Jag lovar bättring.

So long!
A

Världen brinner




Jag är lättantänd. Framförallt på morgonen. När dagen tagit musten ur mig fram på kvällskvisten är det svårare att jaga upp mig. Just nu tycker jag att världen är väldigt galen. Vi i vår lilla ankdamm förfasar oss över småsaker som till exempel att mjölk nu plötsligt är livsfarligt att dricka och hur det knullas runt i Paradise hotell, resten av världen verkar brinna upp av religionskrig, klankrig, korruption och kvinnoförtryck. En släng av Ebola på det, ja det finns så mycket fruktansvärt i världen att man ibland bara måste stänga av och kanske bli förbannad på att grannen tycker att fejkmarmor är en lysande idé att klä in huset med.

Living on the edge.





Var börjar man ens rota i detta? Kanskeså kallad ”heders”problematik? Det har skrivits en artikel om detta som flimrade förbi mig på Facebook idag. Jag har inte koll på när den ursprungligen publicerades. Det spelar ju mindre roll. Där står att tusentals barn/ungdomar i Sverige löper risk att dö på grund av att de valt fel person att bli kära i. Deras föräldrar, syskon och nära anhöriga känner då att de måste tortera, bränna, fräta, hugga och banka ihjäl barnet/ungdomen. Jag släpper det där faktiskt. Det finns inga ord. Detta är ej mänskligt.

Nu har IS förmodligen huggit huvudet av en amerikansk hjälparbetare, igen.Det finns inga ord att beskriva hur kontraproduktivt och vidrigt detta är. Jag släpper det där. 

Kvinnor våldtas i Indien, Kongo,  och i andra länder, (för den delen med även här), på ett så grovt och vidrigt sätt att de dör i efterdyningarna. Jag släpper det där. Jag förstår inte sexuellt våld, jag kan bara ana att det har med den undermåliga respekten för kvinnor och mänskligt liv att göra.

Barn utsätts för sexuella övergrepp via internet. Det är ett undantag i världen att barnaga är förbjudet. Jag har sett barn  bli slagna i huvudet här hemma, då har jag följt efter och larmat. På Eurodisney -01 skrek jag åt en italiensk man som slog sin övertrötte lille pojke i huvudet i matkön vid 23-tiden. Han tyckte jag var galet galen. Jag var arg hela resan hem till Sverige över att vi kan ha EU-regelr för hur formen på en jävla gurka ska vara men det är OK att hela länder misshandlar sina barn!?! Fullständigt barockt!

I vår närhet beter sig Ryssland aggressivt mot oss. Det talas om Nato. Nato verkar ju bra rent spontant men då sätter vi oss kanske i en ännu värre sits, och hur ska det då gå för Finland? Mest orolig är jag över det faktum att vi är en fis i rymden. Vi är endast viktiga för oss själva. Vem i världen bryr sig om en liten befolkning på knappt 10 miljoner människor som pratar ett språk som ingen fattar? Vi har ju bara en massa skog här….Jag hörde någon försvarskunnig person på radion förklara att det är inte Sverige som är viktigt utan vi är så dåligt förberedda att man bara kan komma och flytta in på våra baser. Vi är ett avstamp mot resten av Östersjöområdet. Det känns inte så bra. Putin vill inte ha vårt fina rena och välorganiserade land. Han har större planer, söderut.
Så ja, jag känner mig lite orolig för den machomannen har ju nyss tagit ett stycke land från några som hade det först. Ingen gjorde något. Sen sköt de ner ett helt flygplan med semesterfirande familjer…fast det var kanske inte han, det var någon annan eventuellt som sitter på en luftartillerikanon (eller vad det heter).

Jag skriver bara av mig nu så förvänta er ingen smart lösning på världens problem! Jag känner mig lite patetisk också som ens bryr min lilla hjärna med detta när stora delarna av världens ledare inte gör annat än funderar på detta dygnet runt…Men några saker är helt klara. Vi måste utbilda människor i demokrati, jämställdhet utöver vanliga kunskaper som att läsa, skriva och räkna. Denna utbildning ska inte ta avstamp i någon förbannad religion utan basera sig på vetenskap. 
Det är vetenskapligt bevisat att de länder som är mest välmående på vårt klot är de där kvinnor har samma rättigheter som männen.

Barn ska behandlas väl det ingår ju i det ovan (eftersom barn ju också är människor;)) men ändå. Är det svårt för vissa länder att fatta vad det betyder? Då hänvisar jag till FN:s barnkonvention. Kränkta barn blir kränkta vuxna som har ett behov av att fortsätta kränka andra för att döva sin egen ångest. En ond spiral. Största kränkningen man kan utsätta ett barn för är våld. Aga ska inte finnas någonstans. Våld föder våld.

Religion ska inte styra samhällen. Det blir inte bra, det har vi en hel del exempel på. Faktum är att alla former av ISMER är dåligt för människor. Det har vi också en hel del bevis för.

Frågan är bara hur ska man kunna göra något alls? Jag har ingen aning. 

Det känns kört och jag försöker tänka att det enda jag kan göra är att uppfostra mina barn väl, ge dem kärlek och respekt. Vara vänlig mot andra omkring och hoppas på det bästa.

Om en miljard år finns inte planeten. Man får ta vara på den korta tid vi har kvar…

En au pair, en au pair, mitt kungarike för en au pair!

Krysantemumen blommar igen. Jag hade trott att detta skulle ske under sommaren. Tydligen går mitten av november lika bra. Jahaja.

Idag sover maken. Innan han lade sig berättade han att han på jobbet sagt att det var tusen gånger lugnare att patrullera stadens gator en fredagsnatt än att vara hemma med barnen en lördag… Arbetskamraterna hade skrattat. Det gör jag med, NOT. 

När klockan var halv elva och vi varit vakna i fem timmar med blandade skrik och småvrål bestämde jag mig för att göra en utbrytning. 

I hallen vid påklädningen hade jag en ordväxling med nästanfyraåringen på temat ”lyssna på mamma”. 
-Jag hör dig mamma, sa han.
-Men varför gör du inte som jag säger då?
-Jag hör dig, sa han igen.
-Det är skillnad på att höra och att lyssna, sa jag och kände att jag vann den diskussionen (ja så småaktig är jag).

Några minuter senare satt jag i bilen med alla tre. Frank snodde blixtsnabbt åt sig Edgars älskade och högt värderade slangbella med tillhörande Anny bösch. Stort vrål, illskrik och mycket bråk. Jag backade ut monsterbilen och funderade en stund innan jag ingrep. Min första impuls var att be Frank lämna ifrån sig den. Men det brukar i allmänhet sluta med att han då istället surar och skriker medan Edgar ändå fortsätter att vara arg för det som hänt. Så jag tog ett annat grepp. Jag berättade för Frank att allt elände nog berodde på att han tagit leksaken UTAN ATT FRÅGA, och att om man frågar brukar det gå mycket smidigare att lägga beslag på andras grejer.
Han frågade då Edgar om lov och håll i er! Edgar sa: Ja, det får du. Jättemånga gånger och jättelänge. Han visade upp en hel hand för brorsan. Fem!
Han fick låna den FEM!
Game, set and match till mamman. Vilket genombrott!
Snabbt kontrade Frank med att säga att han ville ha den tills han dog, men då fick jag flika in att det kanske var lite övermage och hotade förstöra hela grejen..Jag föreslog att det kanske skulle räcka med tiden  fram tills vi nådde vår destination? OK, sa han surt.

Puh. 

Den häringa tapeten från Marimekko föll jag för idag. Men det visade sig några timmar senare att den utgått för Läääänge sedan. Om någon sitter på en eller två rullar hör av er, jag köper dem på rot!

Jag är inte världsmästare i någonting alls men jag kan då och då glimra till när det kommer till medling. Jag kanske rent utan skulle kunna bli statsminister!?! Eller som jag nog nämnt tidigare…medla fred i mellanöstern?

Med dödsförakt hade jag packat bilen full med barn för att komma ut ur huset och köpa några kalsonger till den sovande maken. Det kan tyckas helt befängt att ta två bråkiga killar och en bebis och åka och handla. Men oftast är det bäst att byta fokus helt. Det förvillar dem en aning. Vi klarade kalsonginköp UA (Utan anmärkning, läkarspråk). Sen blev det Mc Donalds för varsin glass. Jag försökte verkligen höra efter vad de ville ha. Chokladsås? Kolasås? Naturell????
Frank ville ha utan något. Edgar sa chokladglass såklart. Jag valde att tolka det som sås. 
När glassarna kom visade det sig vara en feltolkning såklart. OK, sa jag och tog en stor sked själv varpå han vrålade att han älskade sådann glass. Game, set and match igen!
Jag använder här tennistermer för vi var på Björn Borg affären. Outleten. Jättebra men fortfarande på tok för dyrt.

Nu är vi hemma igen, lilla T sover helt utmattad i Fannys rum. Frank pysslar med sax, packtejp och vita papper. Han bygger en koja…Edgar sitter mittför, leker med sina små fåglar, kvittrar och kraschar. Han ser en vuxen man skala av överraksningsägg med Anny Bösch i(?). Fem gånger i kvarten frågar han om jag kan köpa Anny Bösch i natten till honom. Dadada dadada da da da da da kabooom.

Nu Tiebreak.


Enda negativa med en outlet är ofta påsarna. Här ett exempel på detta. Man kan undra om jag ens behövde påsen. Den går i vilket fall som helst inte att få av paketet..