Kuckeliku

En kopp te, ett ljus och så tuppen. Hon är så söt så vi ska behålla henne ändå. Även om hon ger föräldrarna en tuff match ihop med brorsorna just nu.

Innan sex går jag upp. Motvilligt, mycket motvilligt. Maken klagar, säger att han sovit en eller två timmar. Han somnade innan mig och jag tror det är omöjligt att han sovit sämre än jag har. Jag rekapitulerar natten för honom, den där jag sovit mindre än han och nu dessutom blir den som får gå upp. Under natten har jag gått ned och gjort två vällingar och två flaskor O´Boy…sammanlagt fyra vändor till köket blev det. Visst han var vaken men det var jag med, och jag vaknar alltid först samt somnar senare efter att ha blivit störd. Det är snarare fem timmar han sovit kommer jag fram till. Han käftar inte tillbaka. Tröttsamt att bråka om sovtid. Han gjorde dumheten att dra upp att han JOBBAR. Ibland tror jag att han har en dödsönskan. På allvar. Vaddå jobbar? Jobba är ju för fan semester jämfört med att vara föräldra”ledig”. Då kan man iallafall få trettio minuter i stillhet till och från jobbet. Jag lever mitt i krigszonen, dygnet runt.

Jag har numera inget närminne. Jag minns ingenting. Och idag känns det som om huset kommer att bli sålt. Vi har fått indikationer från Mäklaren att det kommer in fler tunga budare idag. Jättekul men vi har gett oss in i en lek som vi inte har en aning om hur tuff den kommer bli. Ännu mer bollar i luften. 
Jag börjar morgonen med att läsa om hur min smskompis haft det i helgen. Jag blir lite orolig. Utbrändheten är hotande nära. Här med. Det gäller att tanka energi och positivitet. Det ska jag göra med äldsta dottern idag. 

Vi kanske hörs till kvällen. Då kanske oväntad energi har skapats!?!

Snabbis

Övar att texta

Efter att jag bloggat klart för idag (trodde jag) hände det lite saker som jag bara måste delge. Edgar var tyst liiite för länge på muggen och babblade om bokstäver så till sist gick jag till toan för att se vad han pysslade med utöver att kissa. Han skrev kan man säga. Sk bokstäver. Med tandkräm, överallt. Och sen slickade han upp det.

Sonen ville sedan läggas med saga men pratade oavbrutet men det blev faktiskt en ALMA-pristagare. Fast som sagt han snackade sönder den. Då bestämde jag mig för att prata lite med honom. Han fick den oerhört pretentiösa frågan: Vad tycker du att du är bra på?
”Jag är supertoppen på att kräkas klad”, Jag kan kladkräkas. Bra va!?! Jättegott med kladkräk!

Klad är på svenska för vuxna detsamma som choKLAD, och i helgen lyckades han hitta en hel rulle Ballerinakex som han utan omsvep tryckte i sig och sedan kaskadkräktes över mig och makens dator. Maken blir i dessa lägen förstenad och det blir inte bra. Vissa gånger gör han impulsiva saker som att till exempel ta ett kräkande barn och springa med det till toaletten. Resultatet av detta brukar bli kräks på en längre sträcka. Mitt förslag brukar vara: Låt barnen stå, hämta en hink/bunke/plastpåse eller annat lämpligt kärl. Nog om det.



Han (det barn jag skulle söva, inte maken) babblade en massa hit och dit och vips var klockan halv nio. Långt efter läggdags. Men det var det värt. Han är mycket underhållande tidvis. Jag fick avslutningsvis ”hålla honom som en baby” och så somnade han. Han flyttades och stökade runt men ungen är som en ängel när han väl sover. Jag frågade också hur han blev så fin, då sa han ”jag bara blev det”. Självklart!

Jag hasade ned till undervåningen för att släcka samt röja på golvet så att maken inte slår på arslet när han kommer hem missinassen. Då ser jag att det LYSER. Blandade känslor. Jag har oroat mig för alla de lampor som grannen låtit installera i taket utanför.  (för att belysa den sandfärgade fejkmarmorn han kaklat på fasaden) Mina farhågor (som kommer utav att han gör komplett galna saker i trädgården utöver  huset) besannades ej. Jag var rädd för blinkande kulörta, helst blå ljus men det blev vitt. Puh! En kvällsvisning till och vi hade varit rökta!

Lättad konstaterar jag att det blev vitt och fast ljus. Ibland tror jag han gör detta bara för att reta just mig…#mankanvaraparanoidochförföljd


Men som den optimist jag är ser jag nu framför mig kraftigt reducerad elräkning. Han har nämligen tagit i från tårna och vi kommer ej behöva ha lyset på i de två vardagsrummen under den mörka årstiden. 

Imorgon ska jag bli bjuden av äldsta dottern på lunch i stan….herregud, vad ska jag klä på mig? Hur går man klädd i stan numera?

Good bajs!

Tisdagen den tjugoförsta oktober i nådens år 2014

Åkeshovs slottspark i höstskrud

Ubåtsjakt, hål i stadsfinanserna, amorteringshot och ensam med barnen i regnet. Inte jättemycket som piggar upp. 

Vi hade ett acceptpris. Det understeg första budarna med nästan en halv miljon. Det segar uppåt och hjärtat sitter lite i halsgropen…Nu har vi iallafall en hel del budare och vi hoppas på det bästa. I värsta fall bor vi kvar. Det går också bra. Det kom ovanliga frågor också, några som var svåra att svara på men en handlade om vad för folk som bodde närmast…Vad svarar man på det? Vad vill de ha? Jag sa som det var barnfamiljer, ett äldre par och sen vet vi inte mer. Vad väntar man sig i en förortsvillastad? Och bara för att jag älskar mina grannar betyder ju inte det att de kommer göra det!?! AHHHHH jag är ilsken jag vet, med det är känsligt detta!



Min man fick ett ryck och skruvade loss locket på brunnen. För att rensa så att vi kan känna oss helt OK med att huset lämnas över till någon annan. I brunnen stod det en hel del vatten efter senaste regnen. Och cirka tre decimeter halvruttna löv. Han grävde och fixade med handskarna på. När han skulle tömma vattnet gick han och hämtade ett grått avloppsrör…Han hade kommit på att han med hjälp av kapillärkraft kunde tömma avloppet.
Han höll på rätt länge med att föra ned röret, täcka öppningen med handflatan och sen tömma i rabatten, innan jag kom ut och föreslog en hink….




Han är för söt. Och hans sätt var mycket mer vetenskapligt och påhittigt. Inte så tråkigt rationell och snabbt som mitt. 

Jag är ganska bra på problemlösning i största allmänhet. Jag ser en massa hullerombuller och räknar snabbt ut bästa sättet att reda upp. Samma sak när mina patienter kommer med sina liv som är i totalt kaos och misär. Jag hjälper dem att hitta rätt på en trådända och så börjar vi därifrån att nysta upp, reda ut och försöka komma tillbaka in i matchen. 
Alla kan inte det själv, se upp eller ned. Då blir det jobbigt. En del vet inte ens vad de vill eller behöver. Då gäller det att inspirera, trycka på rätt punkter och vara lyhörd. Sen ska man också vara beredd på att allt kan explodera i ansiktet på en. Men då börjar man bara om igen. Skam den som ger sig. 


Edgar, the nutter!


Nu sitter jag med Edgar mitt emot mig, mac mot mac. Han ser något urdåligt barnprogram som jag nästan inte orkar lyssna på men han älskar det. Jag har försökt locka med Barbro Lindgrensaga. Nix, det ville han ej. Så ni ser jag ÄR en bra mamma egentligen men att få skriva lite lugnt medan han är nöjd. Det tackar jag inte nej till!

Ser ni att det lyser i sockan? Han är vattengalen just nu lille E.

De övriga två små sover och jag ser fram emot en lugn kväll som avslutas med att vi får hundra miljoner för vårt hus och att jag bokar en fyramånaders resa för alla till Karibien som jag ständigt återkommer till. Men det blir nog snarare skrivande i mörkret tills maken kommer hem vid midnatt och avrapporterar vad han pysslat med under arbetspasset. Det verkar ha varit rätt dramatiskt i Stockholm idag, vid sidan av Rysslands intrång mm mm.

Precis när hon inte ska sova utan äta somnar hon såklart den lilla dockan. lealös var hon när jag klädde henne. Hon vaknade bryskt av att storasyster skulle dra ut en tand.


Adjö!

Leva som man lär

Fint som snus, ”pappas” rosa champagne på mitt andra bröllop som hölls på Görvälns slott.

Sedan valet har jag tröttnat rejält på politiker. Av och till gör jag det. Senaste fallen rör MP. 
I ena fallet en man som verkar ha en dold agenda enligt Nalin Pekgul. Efter allt som händer i världen med islamister bland annat känns det lite skrämmande. Det är det mest akuta just nu tycker jag även om ubåtsjakten i skärgåden är det geografiskt närmaste orosmolnet. På bilderna ser man hur nära huvudstaden den undervattninska farkosten befinner sig. Säkerligen känner de vattnen där bättre än man vågar tro.

Den andra gäller språkröret som tankar ”grönt” vad det verkar i rakt motsats till vad hon tycker att resten av svenska folket ska göra. Att hon målar med förbjuden bottenfärg är ju en sak, att hon kör med diesel är väl inte heller toppentoppen men om den nu visar sig vara av den sort som är ämnad för andra än privatpersoner och innebär ett skattebrott, ja då väntar nog avsked.
Jag brukar återkomma till att man är sig själv närmast. Jag har full förståelse för det. Det verkar naturligt att förse sig själv och skita i andra, bara fult att säga det rakt ut. Om en vanlig civilperson bär sig åt och inte klankar på andra, ja då har jag inga synpunkter annat än att det är för jävligt att man bryter mot regler. I Romsons fall finns inget förmildrande.

Inget nytt under solen dock. I en tidigare S-regering fanns det hyresrättsomvandlare som gjorde sig en rejäl hacka men tyckte att andra borde förhindras att göra detsamma. Detta gäller säkert alla partier men just nu är det rödgrönt på tapeten.


Därtill verkar väldigt många ha fattat tycke för Carl Philip nyligen (efter ett TV-program jag inte sett men av FB-kommentarerna har jag snappat upp en del). ”Han verkar rolig och trevlig…” Själv minns jag hur han skålade i Cristal på Rivieran understödd av apanage samt att han utgett sig för att ha formgivit något som han inte gjort. Ljugit alltså. (Som hans lillasyrra om hur hon skulle ha immunitet mot böter när hon körde i bussfilen…vilket hon inte hade och som sedan skyfflades under mattan. 
Vissa är förmer än andra helt klart. Hennes ursäkt var också en av de bättre jag hört ”jag hade bråttom för jag ska snart gifta mig” jo och hon måste säkert skriva inbjudningskort helt själv och fixa med dukningen..) 

Tillbaka till lillprinsen. Att en kille som uppfostrats till att visas upp i offentliga sammanhang, han borde väl rimligen klara att göra ett gott intryck i TV-soffan, eller? Annars vore det ju skam på torra land och väldigt dåligt använda skattepengar.
Många av kommentarerna rörde hur snygg han var. Att bedöma någon efter utseende, ja det gör vi ju vanligen bara med kvinnor, han var alltså både snygg, trevlig och rolig. Fantastiskt! Vilka meriter, låt karln bli kung eller nåt…Nä just det det ska en annan syrra bli, fast drottning. Puh, monarki, vilket skådespel. Man häpnar över att världens mest sekulära, fjärde mest jämställda och ivrig förespråkare för allas lika värde har ett konungahus. Inte klokt.

Summan av kardemumman är att alla inte är lika inför lagen, många anser sig stå över den, vissa med laglig rätt. Andra med rätt att lagstifta om just detta gör lite som de behagar.

Jag vill flytta till Schweiz, direktdemokrati och massor med omröstningar. Hög klar alpluft. Det tror jag är bra, och republik…tror jag, allt annat verkar medeltida. 

Den här lilla tjejen är nu vinnare av Sankt Erikscupen med sitt lag! Oj vad stor hon blivit. Här delar hon ut rosenblad på vårt bröllop

Ni hör, jag är på dåligt humör. Det borde jag inte vara man jag sov ovanligt dåligt inatt. Fast min dotter nummer tre lyckades vinna Sanktan idag med sitt lag…det var väldigt roligt och jag är väldigt stolt så med detta på näthinnan ska jag nu knyta mig.

Republikan som jag är bad jag personalen plocka ned kungaporträtten på slottet. Fast jag skulle gärna själv bo på slott. Bara jag slapp städa!

Naturliga beteenden

Parcour på Östermalms IP

Till slut övervinner han den naturliga instinkten att hålla sig lite på sin kant. När mamma ingriper och visar att det är en OK kille att leka med ger han allt.

Ibland har vi en lugn stund här hemma. Då samlas vi ofta framför elden. Nästa gång åker kanske trumman fram…

Jag gillar sammansatta ord. Naturvidrigt är ett sådant. Ibland känner jag att mitt liv är just det. Jag försöker leva ett enkelt och civiliserat liv. Följa normen. Jag tycker det är skittråkigt. 

Just idag på morgonen alldeles väldigt så. Frank väcker mig. Han är ensam nere i köket. Han har tänt alla lampor. Jag följer yrvaket ned. Han visar på alla dåliga saker han inte har gjort men säkert tänkt göra för annars antar jag att han inte behövde tala om just detta för mig. Han har inte bivit så slipad än att han håller tyst om detta. Skönt och roligt. 
Han påpekar att han inte satt igång spisen och inte tänt eld i ”drasan” bland annat. Toppen. För med tanke på hur utmattad jag är just nu av all rotation i våra liv just nu hade nog just det blivit spiken i kistan, att ungen sätter eld på saker medan man sover alltså.

Alla barnen vaknar nästan samtidigt för Edgar har den otrevliga vanan att så fort han vaknar vråla efter mig. Helt adekvat beteende säkert men i vårt tidevarv ganska frustrerande, då han på detta sätt väcker alla. Jag antar att han skriker när han inte ser mig och naturligtvis blivit rädd att jag lämnat honom ensam så att de vilda djuren ska kunna äta upp honom.

Vi går alla tre ned till köket. Barnen vill äta sockrade flingor utan mjölk till frukost. Också helt naturligt. Man vill ju ha det godaste som finns att äta, det med mest kaloriinnehåll. Jag protesterar och säger att det är som godis och att man ska mjölk, fil eller yoghurt till. De förstår inte alls poängen med detta. Glada vildar. Nu saknades mjölk, det går hysteriska mängder av den varan här hemma, så det blev iallafall cheerios till frukost idag, fullkornstypen. 

Jag är en varm förespråkare av tallriksmodellen och att man inte ska äta mer än man gör av med, då blir det ju överskott av energirik föda i oss som kroppen helt naturlig lagrar in i fettväven i väntan på nästa svältperiod (som sannolikt inte inträffar i våra svenska liv om det inte blir krig eller att vi drabbas av en allvarlig sjukdom).

Den här övermättade doughnuten såg jag på Instagram. Jag tänker att vi är omättliga varelser och att vårt raffinerade sätt kommer ha ihjäl oss på riktigt. Driven efter mat, socker och dopaminkickar var helt nödvändiga förr. Nu leder det oss ibland helt fel. Men visst, jag skulle inte tacka nej. Fast en helv kanske räcker. Man brottas ju lite med samvetet när det gäller sådana här överdådiga bakverk. Och helst äter jag den nog i smyg så att resten av flocken inte tycker att jag är en förtappad människa, slav under mina lustar.




Tidigare i våras letade jag efter en hyreslägenhet i fall att vi skulle behöva hyra i mellantiden då vi bygger nytt. Det var väldigt svårt att låta oss hyra en lägenhet för vi var så många och man får inte vara trångbodd sa kvinnan. Jag har full förståelse för brandskyddsregler och att det kan vara svårt att ha tillräckligt med toaletter osv till en stor familj men ändå. Det skulle röra sig om tre till sex månader. Det är alltså bättre att en sexbarnsfamilj tältar, bor hos vänner eller vaddå, sover ute? För det blir ju alternativet för oss i värsta fall. Hon föreslog flytt till Uppsala!?! 

I förrgår stod jag ock tittade på fotboll. Jag tog med äldste sonen (fem år) för att maken skulle ha en hanterbar mängd barn. Frank somnade efter fem minuter i bilen. Så fort det blev mörkt och lugnt. På matchen mötte han en sexårig kille som höll på motståndarlaget. Han hette Holger. Holger klättrade och studsade, sprang långt bort på läktaren men kom igen. Frank var nyfiken men lite svårstartad och jag fick ingripa och presentera dem för varandra. Därpå följde en och en halv timmes konstant lek. De klättrade, kröp, sprang hoppade och utforskade den ganska trista omgivningen. Först var jag lite orolig men de hade så roligt och var så samspelta att jag blev nöjd och glad. De lekte som barn ska göra, på gränsen till vad de klarar. Utmanande.

Då tänker jag att vi lever helt NATURVIDRIGT. 

Vi är djur, det brukar jag återkomma till. Vi ska leva i små grupper om kanske 30-50 individer gissar jag. Vi ska ha sex när vi är sugna, med den vi är sugen på av gentekniska skäl. Vi ska äta när det finns mat och sova när det blir mörkt. Tätt sammanpackade i en grotta, hydda eller under en tät gran. Vi ska samarbeta för att kunna överleva i den hårda världen och vi ska ha EN ledare som är klokast och oftast starkast…man slåss väl om den här hedervärda titeln antar jag. 
Maten blir den vi hittar runtomkring oss och jag antar att man stoppar den omedelbart i munnen och inte väntar till klockan tolv eller sex för att inmundiga den. Föräldrarna tuggar maten åt de minsta barnen precis som andra djur gör hur äckligt det än kan verka. Eventuellt tänder vi på kvällen en brasa för att samlas, värma oss och planera inför morgondagen. Minsta barnen somnar tätt intill de större leker i närheten. De klättrar säkert, leker i en tjärn eller brottas. 

Modern lägereld?


Vårt nuvarande civiliserade och inrutade sätt att göra saker på kan vara svårt för både mig och mina barn att förstå. Föris till exempel. (Föris ska vara senaste fräscha benämningen på dagis eller förskola har jag hört. En mormor på förskolan upplyste om detta) det utspringer från vår flockledares dotter Victoria fick jag höra, och ursprunglig som jag vill vara anammar jag det direkt.

Att lämna sina barn till någon annan att ta hand om trots att en del barn har upenbara problem med detta och gråter halva dagen. Så hade jag det med första dottern som var ganska liten då hon började föris.

Kreativ kille som gör vantar att värma sig i den annalkande vintern.



Mat på bestämda tider och av viss mängd förstår jag inte heller. Det rimliga borde vara att vi åt när vi var hungriga och inget annat. Sådan är jag, jag kastar i mig en näve nötter, tar ett äpple och dricker ett glas vatten när det faller mig in här hemma. Det blir svårare på jobbet. Man kan ibland vara glad om man ens hinner äta på vissa arbetsplatser. Man ska också gå på toaletten när man har behov. Om man inte just då brottas med en sabeltandad tiger och har annat att tänka på.

Sova nära och gå upp när det ljusnar är också exempel på hur livet nog var ursprungligen. Plocka upp ett barn som skriker verkar också som en bra idé- Annars väcker man björnen som sover längre in i grottan.

ÅÅÅÅÅ vad jag är stenålders. Jag vet. Men jag kan bli så trött på alla påhittade regler om 1800kcal/dag och rekommendationer som vi ska följa. Jag vill gå på känsla. Göra det som verkar funka hur knasigt det än kan låta. 


För tillfället funderar jag mycket på detta med blöjor till exempel. På en resa ihop med min mamma till Beijing för några år sedan såg jag att kinesiska små barn inte bar blöja. De signalerade på något sätt att det var dags och så tog föräldern ut barnet på gatan och så var saken klar. Mycket smidigt och jag antar mer miljövänligt. Dock fick man se upp när man spatserade på gatan. (nu är jag inte helt säker på om det var både kiss och bajs detta handlade om, så noga vågade jag inte titta). 

Det var morgonens fundering. Vi har tänt brasan, vi dricker äppeljuice och äter cheerios direkt från bordet (jo vi har stolar och bord här hemma). Ikväll ska vi flytta ut från huset och kampera hos min mamma som är bortrest. Vi har fått låna hennes grotta. Själv utforskar hon världen söderut…kanske för att se om vattnet är klarare och jorden bördigare.

Ha en bra dag!






Ärlighet

Min mood board för nya huset. Det känns befriande att inte köpa ett hus som inte är anpassat efter vår stora familj. Nödlösningarnas tid är förbi.

Jag är ärlig. Jag har uppfostrats så. Inte mycket att göra åt. När man är barn funkar det suveränt och man ser inga direkta problem med att nästan alltid vara helt ärlig. Nu när jag är lite större märker jag ärlighetens baksidor. Just precis nu undrar jag om det kan vara del i att jag inte får AT. 

Mina läkarvänner försöker coacha mig och säga åt mig att ”ljuga mig blå”. Låtsas att jag inte ska vara föräldraledig mm mm. Känns inte helt rätt för mig.

När jag får frågan om varför de ska välja mig framför alla andra sa jag en gång ”för att jag skapar god stämning i arbetsgruppen och är bra på att baka kakor”…Heeeeelt överjävlaskitärligt. Och, tycker jag själv, en otroligt bra anledning att ta just mig framför en blåljugande yngre man som är asdålig på syltkakor.
En gång frågade en sipp husläkare i samma sits hur jag var att jobba med. Då svarade jag att ”jag är väldigt arbetsam och strider för mina patienter, även om socialtjänsten nog tycker att jag är jobbig. Jag är lite bråkig faktiskt, om det gynnar mina patienter”. Helt sant och fel antar jag. Det blev inget block där inte.
Jag har också blivit tillfrågad om jag delar olika sjukhus värdegrund. Det gör jag antar jag. Jag blir bara väldigt orolig när man behöver en. Det tyder på att man tidigare anställt folk med fel sådan. Inte så förtroendeingivande. 

Jag är också ärlig på rak fråga om jag tycker något är snyggt. Om det inte är väldigt uppenbart att mitt ärliga svar kommer förkorta vänskapen eller om jag anser att den som frågar och jag inte delar estetikgrund. 

Nu filar jag på andra saker att säga, vecka 11 eller så.

Jag tänkte säga att jag ska väljas framför andra sökande för att jag brinner för min karriär, att jag älskar att gå nattjourer utan bakjour på sjukhuset. På frågan om jag tänker flytta sex barn och man till Norrlands inland om jag får en AT-tjänst ska jag säga självklart! Och kasta in mina föräldrar på köpet. Vad tror ni? Får jag något underbetalt slavläkarjobb inom överskådlig framtid?

Jag skiner i det, som mormor skulle ha sagt. Vi de ha jasägande slöfockar som bara tänker på status och kosing, var så god. Jag har andra strängar på min lyra och kan fortsätta dra upp riktlinjer för missbrukarnas liv på den lokala mottagningen. Där är man iallafall omtyckt (inte av soc. möjligen men som sagt det skiner jag i).

Eventuellt måste jag lära mig vad Äzi är för drog och hur man avgiftar från den. Kanske det bara betyder köpesex…då kan jag andas ut.

Nu till något mycket roligare. Vi har skrivit kontrakt på en tomt. En med……SJÖGLIMT. För det får man nog kalla det när man mellan trädtopparna skymtar något blått som verkar befinna sig nedom himlen och i nivå med annat som ligger vid vattnet. 

här satt vi idag och signerade omänskliga mängder papper och undertecknade en himla massa med. Gud så gammeldags!
Vi är nervösa men sammansvetsade. Det ska bli kul. Jag ska dokumentera hela färden mot ett färdigt hus så jag kommer nog inte få skrivkramp på länge än. Det sinar aldrig här ändå…det blir bara för mycket av allt och då hinner jag inte skriva. Tur tänker några, andra inte.;)
Tomten är nästan 1200kvm i sluttning med träd och sten. Det blir ved och fyllnadsmassa tror jag. Vi hoppas komma in i det till augusti nästa år, fan trot.

Jag och Tylla på tomten med maken och arkitekten i bakgrunden.

I helgen visas vårt hus. Det verkar finnas ett väldigt stort intresse. Enligt min man hade ett hus i Australien sålt nyligen för en extra miljon om de även fick katten….så Sussie, uppför dig väl!

Idag har jag beslutat att försöka skriva en sexspalt för ett livstilsmagasin. Det är ju lite oväntat. Tycker jag iallafall. Pryd som bara den men jag ska anstränga mig och vara öppen i sinnet. Jag djupandas och gör avslappningsövningar redan nu. Jag hoppas innerligt att mamma inte läser. ELLER MINA BARN!!!!!
Fast det kanske är det allra bästa, för jag ska bara skriva bra saker inget gottande så ni som såg fram emot det….bär av!;) Då finns andra saker att läsa.

Lägga barn nonenvironmentally friendly, men väldigt effektivt. Alla tre somnade på under tio minuter, kan ta en till två timmar annars.

Maken jobbar till kvart i elva, kommer hem vid midnatt. Då ska vi prata om vad vi har gjort under dagen. Jag har varit med barnen, lagat middag, diskat, tvättat, handlat och nattat barn med hjälp av den miljövidriga V6:an. MP har nog både ett och annat att säga mig, men det skiner jag i. För skatt på den satans bensinen betalar jag och jag tänker att jag blir en större belastning för samhället om jag blir sjukskriven för ryggen och den mentala hälsan så maken måste vara hemma och dadda mig.

Vad kan maken ha gjort? Fått gatsten kastat på sig? Spärrat av mordplatser, blivit spottad på…? Man vet aldrig i hans bransch. Jag smsar honom med jämna mellanrum för att höra att allt är under kontroll. Jag önskar han hade varit snickare! Eller advokat!!! Det hade varit bra, eller kanske inte, de blir väl hotade och sprängda de med!?!

Mother power! Men oj vad ont man får av att bära!

OK nu ger jag mig. Jag har en roman att ……skriva! Nu jävlar i min låda har jag plockat fram reservkrafterna och sporrad av alla glada tillrop kring mitt skrivande ska jag nu ta tag i det jag lurat på i många år. Mycket bokstäver blir det. Och en ny dator ska snarast inhandlas.

Bon nuit!

Long time no see

Min hortensia rodnar och dör.


Jag får emellanåt mycket skäll för saker som går snett i hanteringen av tvätten. Mitt svar på det är att den som inget gör riskerar ej att göra fel.

Att sälja hus är ingen lek. Dels känslomässigt, dels arbetsbelastningsmässigt. Vilken process vi dragit igång! Vi har fotat, mäklare på båda sidor (köp och sälj) ligger på. Jag känner mig helt jagad. Skriva kontrakt, fort fort. Och så en himla massa nya grejer att lära sig, husbygge det känner jag dåligt till. Men bollen är satt i rullning och då är det svårstoppat. Nästa som väntar är eventuellt att skriva kontrakt på tomt med förbehåll för vad vi får för vårt hus. Ny bank? Bättre lånevillkor…. Känns oroligt. 

Mitt i allt detta ska huset visas för totala främlingar, många också verkar det som. Tydligen hade de aldrig haft så många föranmälda….det bådar väl gott eller så är folk bara nyfikna och vill snoka i mina lådor!?!

Onsdag, torsdag och fredag ska här städas. På lördag flyttar vi ut för maken jobbar hela helgen och det finns inte en chans att jag lyckas hålla samman städningen här hemma ensam med tre små barn. Jag lyckas ju inte ens hålla ihop bäckenet!

Idag var jag på jobbet iallafall. Vuxna människor! Som hör vad man säger, som lyssnar på svaren jag ger på deras frågor. Patienter som litar på mig och sitter blickstilla under nästan fyrtio minuter…Wow, vilken antiklimax!

Frank ritar hus…kanske vi pratar lite för mycket om flytten?


När jag hämtar på dagis kommer mitt liv tillbaka. Ingen vill följa med hem, de skriker NEEEEEJ och vill inte komma med utanför gården. Jag får ta dem en och en, spänna fast i bilen och söta D tävlar med Edgar till grinden. De ställer verkligen upp 100 procent på mig de där tjejerna! Fantastiskt.
I bilen funkar det ganska bra, fastspända barn är glada barn.
När vi kommer hem vill de stanna ute. OK, det funkar för mig. Vips har E tagit av sig galonisar, jacka och stövlar. Jag tar då av strumporna som jag annars befarar ska bli helt förstörda. Jag tänker att han nog blir kall och vill gå in snart.
Frank yr iväg och fastnar i ett buskage. Edgar kallnar, går in och tar på joggingskor varpå han också fastnar i samma buskage. Då ungefär kommer grannen med det synnerligen välartade barnet F som sitter och stirrar på kaoset vi utgör. Men hon vill stanna. Hon vill också ha tillbaka sin vanställda Barbie.

Vi samspråkar lite, min mamma kommer med T som hon passat under dagen. Nu är det dags för mat. Ingen vill äta först, de vill ha godis. Sen lyckas vi med omvänd psykologi få i ena barnet lite kött. Frank som gallskriker på övervåningen av en anledning jag glömt lugnas och lovas att få skära sitt kött med livsfarliga keramiska kniven. Då blir han mycket nöjd. Emellertid tappar han klyftpotatisen i ketchupen och då bryter helvetet loss igen.

Ja ungefär så förlöper kvällen. 

Avslutningsvis badar jag med Tylla i hopp om att hon ska bli trött och ren. Ren blev hon men inte så trött. Vi snurrar runt i sängen, hon dricker sin välling och avslutar med att spy ned min pyjamas. Av med den och så börja om igen.
Precis när hon somnat och jag är helt hes av alla godnattsånger kommer en liten pojke in och skriker…

Ja ungefär så gick det med läggningen.

Under nästan hela den här tiden tänker jag att det måste vara något jag gör fel. Något jag missat under mina 17 år som förälder. Jag vet bara inte vad, möjligen ALLT?

Jag köper saker med namn från exotiska platser…



Hur som helst, barnen är helt OK i jämförelse med andra och jag älskar dem innerligt. De tar bara musten ur mig totalt, varje dag, år efter år. 
När jag blir mormor ska jag emigrera. Tanken på att få 12-36 barnbarn gör att det isar sig i mina ådror. Hur ska jag ens komma ihåg alla namn?

Jag hade ju tänkt ta med min vackre man i min gula Porsche och bränna ned till Rivieran när det faller mig in!

Just när jag klagat klart dyker nämnde man upp och säger att barnen sover!?! Vaffan!!! Så hans metod funkar!?! Då vet jag vem som ska få ta över HELA ansvaret för detta, för all framtid!!!! 
Gud hör bön!

Vanställd Barbie, sen Alvas staplade skalfat!?! Därefter staplad äggkartong med tillhörande skal i…Hur svårt kan det vara efter 10 år att lära sig detta med bruna tunnan? Sen en översiktsbild av vad familjen rest sig upp och lämnat åt mig efter middagen. Tack alla!


För övrigt är ALLA välkomna att hjälpa till med städningen från och med nu och är det så att ni saknar ett vägghängt litet plåt skrivbord/dataskåp från IKEA, kom och hämta!

Av oklar anledning tycker jag att man kan städa varje kväll så man slipper vakna till kaos. Dock har jag hört följande: Att städa när man har småbarn är som att skotta när det snöar. Jag har en önskan om hög struktur, livet blir enklare då. Därför radar jag upp strumpor för att passa ihop med makan. Det blir mycket utlagda strumpor.





Same same no different

Ja, det är ju klart att telefonen ska balla ur totalt just idag!

Matt ,mattare, Anna.

Jag tyckte jag skrivit av mig. Jag trodde jag blivit friare. Men när maken jobbar sent, och jag är ensam med de tre små samtidigt som jag försöker vara ”duktig” det vill säga laga mat, städa upp och hålla rent, ja då blir jag utmattad. På riktigt! Jag blir matt av att behöva sära på pojkarna som bråkar, kånka på lillan som trots två läggningsförsök vägrar sova och passa så att jag inte bränner maten. Tylla gnäller och protesterar så fort jag försvinner utom synhåll. 
Hon kräks på golvet mellan mina ben medan jag gräddar de obligatoriska torsdagspannkakorna. Hon halkar runt på golvet och innan jag hinner märka detta är hela ungen täckt med kräks. 
Frank tjatar om att han vill spela Memory, jag lovar att göra det när pappa kommer hem men inser när jag säger det att det nog inte kommer hinnas med. Barnen får i sig varsinn pannkaka och T får fruktmos och välling. Jag ser att Edgar återigen blandat all kattmat med vattnet i skålen som står bredvid. Tröttsamt. Jag går mot ytterdörren för att kasta ut påsen med senaste bajsblöjan, då ser jag att han hällt ut resten av maten i hallen. 

Terrorbalans. Vilken sekund som helst kan leken förvandlas till krig.


Jag ger upp. Maten jag själv tänkt äta står orörd. Det finns inte tid och än värre. Det saknas matlust. Jag har för mycket nu. Då dimper ett mail ned från revisorn. De vill ha svar på mailet som skickats för en månad sedan. Senast sista oktober ska allt vara klart. Suckar. 
Jag har en vag aning om att jag faktiskt mailat dem om detta. Och det har jag visar det sig. Jag har inte skickat allt de har bett om, de har inte heller svarat på de frågor jag ställt för att fatta vad katten de vill ha av mig. 
Jag hatar att driva eget ibland. Jag hatar att jag har för lite tid för alla saker jag vill göra och jag hatar att känna mig så ensam med allt detta här hemma. Jag har fått löfte om massage ikväll av maken. Jag tror det blir bokföring istället!

Fy satan. Jag ger till slut upp helt och sätter mig på golvet med T. Då lugnar det sig något och jag kan ta fram min anteckningsbok för att få lite ordning på mina tankar och alla måsten. Jag VET at man kan använda telefonen till detta men i den pressade situation jag befinner mig just nu funkar inte det. Jag vill ha bläck på papper, jag vill spalta upp på MITT sätt och hänga lappen på kylskåptdörren alternativt vira den runt armen. Något måste ändras!

Att sänka ambitionsnivån….då vet jag inte hur lågt ned på min skala vi hamnar. 

Ljuspunkter: 
Frank och Edgar byggde en koja ihop och leker nu med den. Hur länge, det vet man aldrig..
Maken har lovat att jobba 75% så fort det är möjligt. Det ser jag verkligen fram emot.
Jag ska träffa en vän på lördag. Det ska bli roligt. Ingen av oss kör så antagligen får jag dricka champagne också. Två roliga saker på en dag, det är inte vanligt.
Koftan jag stickat på länge är nu klar. Den passade! två bra i en.

Kort och deppigt, jag energisparar.

Imorgon ska jag likt Modiano gräva där jag står (ingen övrig jämförelse, utom möjligen att jag tycker jag skriver samma sak hela tiden). jag ska försöka reda ut allt en gång för alla. Om att ha många barn och känna sig elektrisk. Bara det!

Genussoppa

En favorit som kommit i skymundan

Först fotade jag den högra…sen den vänstra. Man vill ju gärna glänsa lite när det ska visas på nätet…den finns på muesum faktiskt. Jag kan säga att den är livsfarlig bara. Glödhet och vatnnet fräser ur pipen så köp den för all del inte!!

Norra Europas största hall? Den är vanligen totalt belamrad med jox. Mina grannar kände inte igen sig sist…trodde vi byggt om när det var så städat.

Pust, stånk, flämt! Jag har tillbringat morgonen ihop med en fotograf. Huset skulle fotas inför försäljning. Jag har sedan en månad flaggat för detta. Mina medboende har faktiskt fixat biffen om än efter många påminnelser hot om indraget barnbidrag och annat. Men nu är det klart! 

Har man som vi väldigt många rum är det inte helt lätt och man tappar gnistan då och då när man ramlar över en dammig ceriserosa kashmirstrumpa som NÅGON bara kastat av sig nån gång för tre veckor sedan. Eller när man tar bort iläggsskivan i matbordet och upptäcker ”grottmålningar” och tuggummin under. Trött. Blir. Man. Av . Det.


Avklarat nu iallafall och huset är helt uppochnedvänt! För saker har klämts och tryckts in i hålor och skrevor. Vi kommer nog aldrig hitta allt igen.

Mitt i allt detta får jag mail från fantastiska förskolan. Föräldrarådet har tyckt till. Bland annat har föräldrarna tyckt till om att det ska läsas genusneutrala böcker. Jahapp! Då var vi där. Kommer det bli HEN efter nyår månne?
Pedagogerna vädjade till föräldrarna om tips på genusneutral barnlitteratur för det kände inte till så mycket. Jag tipsade snabbt, med vändande post som vanligt, om Stina Wirséns Vem…Städar, blöder, sover inte och så vidare för de minsta barnen. För de större, ja då blir det knivigare. Om inte dessa fantastiska pedagoger känner till det, i en förskola som ligger i framkant. Ja då vet jag inte ens om sådant finns i någon större utsträckning? För vi måste väl kunna leverera mer än 5-10 böcker?
Jag tänker att en klok pedagog kan läsa Astrid Lindgrens värsta böcker i klassen min pappa är kung över Kurrekurredutterna och förklara hur saker ligger till. Man kan ju Läsa Pippi!!!! Där har vi en tjej som inte håller sig till några könsregler. Även om Prussiluskan och övriga gör det. Man får vara uppmärksam och hjälpa barnen, det är ju det vi vuxna är till för!

Sen skrev jag ett mail till. Lite mer personligt till chefen om hur trött jag blir på att så mycket ansvar för våra barns uppfostran läggs på dem.

Jag har den bestämda uppfattningen att det är föräldrarna som ska uppfostra sina barn (och visst är barnenpå förskola/skola många långa timmar, kanske mer än med föräldrarna?) men det visar sig ju allt som oftast att barn gör och blir som sina föräldrar. Anammar deras matvanor, läser lika mycket eller lite, dricker lika mycket eller lite, röstar samma och har liknande intressen. Mycket sällan har jag tyckte att mina barn har drag av förskolepedagogerna.

Jag har alltid litat på utbildad personal inom skolan. Jag saknar ju nämligen sådan själv. Alltid har jag förvånats över att människor som är helt outbildade i ämnet pedagogik verkar ha så mycket kunskap om just detta. Jag som är medicinare, lite odontolog och inget mer har i stort sett inget att säga till om när det gäller ekonomiskateorier, militärstrategi, brokonstruktioner eller mekanik. 
Om en bro är ful kan jag ju kommentera den men jag kan inte säga något om kvaliteten. Såklart ska man kunna fråga och ha synpunkter på saker man tycker verkar felaktigt men jag litar iallafall på att förskolechef/rektorn kan sin sak. Gjorde jag inte det skulle jag byta skola eller ringa skolverket.

Detta strider ju på intet sätt mot att man såklart ska göra bra saker i förskolan, följa senaste forskningsrönen och anpassa sig efter sin samtid. Att inte cementera könsstereotypa rolle, mobbas, slåss, säga fula ord eller bara äta chips och glass…Det klarar ju människor av alldeles själva i hemmen.

Så vitt jag vet finns ännu inget som tyder på att könsneutralitet är bättre än vårt vanliga sätt vara. Tvärt om finns många barnpsykologer/psykiatriker som oroas över att barn inte får en könsidentitet. Visst, detta kan komma på skam. Men vi vet inte! Det är en experimentlåda än så länge. Jag vet att jag är konservativ men jag tror mer på att förklara och utveckla det demokratiska stråket istället. Alla lika värde!

Vidare skulle gömda platser på gården byggas bort. Så att ingen skulle bli kränkt där. Jag tänker att skolan är en försmak av världen och vi kan ju inte ha full kontroll på allt som sker överallt alltid. Inte om barngrupperna ska fortsätta växa i den takt de gör. 

Det kom återigen en uppmaning om att hålla barnen hemma för att undvika onödig smittspridning. Kanske vänta en dag extra och inte ge barnet Alvedon och kasta in i verksamheten….? Kanske hålla båda eller alla tre syskonen hemma då man kan förmoda att alla bär samma smitta? Karantän typ, som man tänker kring infektionssjukdomar…på sjukhus när man är ett proffs.

Jag läser allt detta och tänker. Några föräldrar sitter i rådet. De vill säga till andra föräldrar. Håll dig hemma med ditt sjuka barn för våra barns skull! helt OK uppmaning. Jag håller med. Jag tänker…hur är man som förälder när man tycker att ett sjukt barn med lite febernedsättande medel ska vara på en extremt ansträngande plats för jag kan inte ta en dag ledig från jobbet som jag får (nästan fullt) betalt för???

De säger också; bygg om utegården så att några av de andra föräldrarnas barn inte ska slå våra….Det finns alltså barn som har lärt sig att kränka, slå och säga fula saker till andra…Hm. Jag vet att mina barn ibland bitits, sagt fula saker och smackat till någon. Detta faller tungt på mig känner jag. Men vi slåss inte hemma, vi säger inte så fula saker till varandra. Vi älskar varandra! Kanske detta är ett sätt att bli vuxen på? Att testa saker man sett eller hört, blivit utsatt för och se reaktionen hos en annan? 
Kan det vara en del i att växa upp? Jag vet inte och för all del bygg bort alla vrår. Eller ha mer personal alternativt färre barn på förskolan så kanske vi slipper detta?
Återigen faller detta tillbaka på oss som samhällsmedborgare. Detta är utvecklingen vi har tillåtit. Att inte prioritera barn. Eller gamla för den delen! Vi är egotrippade och ser inte den stora bilden. Som vanligt!


Älskade skåpet som jag köpte i smyg! Och mina sönderhackade stackars möbler.Lulu Carter skulle bergis kalla det eklektiskt…eller näe, skandinaviskt ljus med inslag av ärvda och loppade grejer.



Människor är olika. Män och kvinnor ÄR INTE LIKADANA. Vi har olika hormonuppsättning och det styr oss. Framförallt efter puberteten då hormonerna är i full galopp! Min mamma har alltid tyckte att kvinnor är vida överlägsna männen. Vi kan ha fler bollar i luften, vi är mer stresståliga, mer empatiska och massor med annat som inte har handlat om smink, hår, smala midjor, stora tuttar osv. Utan bara ren prestation. 
Men som sagt olika. 

I dagarna meddelas Nobelpristagarna att vi tycker att de är förträffliga. Många hittills har bestått av samarbeten. Bästa samarbetetena uppstår när man kan olika saker och kompletterar varandra. Det räcker väl med det tycker jag. 

Jag gick på dagis (och då hette det verkligen så) på 70-talet. Jag vet inte om genustänk fanns där då. Kanske jag hade bytt däck om vi haft könsneutrallitteratur då….I DO NOT KNOW!

Hur som helst. Poängen här är att det är vi, människorna i detta samhälle som måste ändra oss. Det är inte pedagogerna i skolan. Jag kan inte förvänta mig att mina döttrar inte ska dra tyngsta lasset hemma. För de kommer antagligen att känna igen och vara bekväma i att kvinnan sliter ihjäl sig, blir grinig och får höra att hon är en tjatmoster. De av mina döttrar som har en annan pappa än Maken kanske får det lättare. De ser att han städar och lagar mat…eller han har ju städhjälp förresten. Men han lagar mat, har matkasse. Men han tvättar helt själv!!! En mycket kapabel man! Jag hoppas verkligen att mina barn lär sig att vara demokratiska för det är det jag tycker allt handlar om. Att alla har samma rättigheter, möjligheter och att vi berikar varandra! 

Nu stack jag ut hakan här känner jag. Det gör jag då och då. För jag kan inte hålla käft! Jag skulle bli en usel politiker. Jag skulle åka ut efter en vecka…som hon Boethius eller Benkö. Men jag har rent mjöl i påsen, har aldrig knarkat eller stulit. Jag körde lite fort förr men det har jag slutat med nu för jag vill inte dö i förtid…jag fuskar inte med skatten och ljuger ALDRIG (om det inte handlar om godis och annat skit). Jag kan erkänna att rubriken är snodd, eller lånad av Jesper på Stunder av lycka. Han har skrivit mycket roande om sin familjs renovering som tydligen är helt ERROR!

Och ja, jag vill att ni kommenterar om ni tycker OLIKA! Olika är bra, och att man talar med varandra! Inte göra som jag skrivit om förr, hålla tjäft och gräva ned ilska, skicka arga mail till varandra och gadda ihop sig! UP FRONT! The Full Monty och alla andra bra engelska uttryck som beskriver detsamma! Varför finns inga sådana på svenska??? Vilken brist! oj vad det flödar, nu måste jag fota en tröja jag lät göra för 10 år sedan…den säger allt!

Aloha!



Beyond patina

Ajjabajja, mammas fina snöskåp!

Jag går ogärna ned i vardagsrummet numera. Jag nästan gråter när jag torkar av matbordet. Stolarna ska vi inte ens tala om. Beror det på maken?

NEJ! Honom blir jag bara glad av just nu. Det beror på MIG. Det skulle iallafall min mamma ha sagt. Jag får skylla mig själv. För det är JAG som har valt mina möbler. Det är jag som satt små barn till världen och framförallt äger jag mitt problem såtillvida att det är jag som tycker att möbler ska vara hela och rena.

Mellan mina två kullar av barn inhandlades lite möbler. Dels på grund av att det sammanföll med en skilsmässa (där en del av möblemanget försvann) dels för att det var dags att byta ut och omorganisera. 
Jag tänkte att det äntligen var dags för det där fantastiska superellipsbordet med tillhörande sjuanstolar bland annat. Jag köpte bordet själv och fick stolarna i present av mamma. 
Redan efter första året märkte jag att jeans med nitade bakfickor funkade jättedåligt ihop med lackade stolar. Men färgen verkade ovanligt utmattad på kort tid och krackelerade. Jag ringde och klagade och hade fått nylackat av butiken om jag velat. Men rätt tidpunkt för att leva utan de åtta stolarna inställde sig aldrig så det blev inte av. Nu nio år senare känns det som att jag gott kan vänta tio till.


Det har hänt att jag hotat med att föstöra barnens möbler när de flyttat till eget…barnsligt jag vet. Barn är som Magnus och Brasse sa små elaka och otäcka dvärgar. Oempatiska är mitt eget tillägg till detta påstående.

Det laminerade bordet höll längre, jag hade föreställt mig att det var oförstörbart med sin laminerade ovansida men icke! Ge en liten pojke med mina gener en gaffel så ska du få se på grejer…för att inte tala om en liten taggig matkniv. Amazing! Snabbt går det också.
Snömöblerna höll relativt länge men nu har hackare nummer två gått loss med sina små bilar på dem. Han kastar gärna saker, hårt, långt, högt och oväntat. Inte bra för möbler och nervöst lagda mammor, pappor eller små katter.

Mitt miljötänk går delvis ut på att köpa kvalitetssaker som håller länge så att man slipper köpa nytt (egentligen vill jag bara köpa matbord en gång i livet typ). Köper man dessutom gammal erkänt god design förlängs överlevnaden än mer. Därför är mina möbelinköp extremt genomtänkta. 
Detta sätt att tänka genomsyrar även val av kläder och då går till exempel stentvättade och redan revade jeans bort…Blåjeans ska slitas naturligt. Punkt SLUT! Jag skiter i rådande mode, så är det bara.

Shabby chic är inte heller min grej, om det inte är shabby på grund av slitage på möbler som är i rätt gammal stil. Jag tycker att den typ av patina mina möbler har är långt ifrån chic…det ser verkligen bara shabby ut. 

Mina föräldrar hade inte mycket designermöbler. Kanske därför jag är så löjligt intresserad av detta!?! Min enda revolt mot mina i övrigt helt förträffliga päron!
Vi åt vid ett massivt furubord, satt på massiva furustolar och hade länge en mycket praktisk plastmatta. Mamma sa alltid (men gjorde aldrig) ”att det gick att slipa bort skav och hack”. 

Fläcken på soffan är från senaste dagiskalaset. JO JAG VET; vit soffa – små barn, men jag kunde ju inte veta då att jag skulle få tre sladdisar!?! Stolen….ingen kommentar.


Förlåt mamma! Jag ser nu det geniala i detta (jag skulle däremot slipa och lacka). Jag borde ha enklaste möblerna i obehandlad furu från IKEA här hemma. Jag borde ha plastat in hela huset, även väggar och tak samt ha en hundgård på tomten där barnen och djuren kunde rumla om. 

Jag ser ändå slutet på detta trots att det är ganska oklart när detta kan infalla. De växer, jag lär mig att djupandas och det är alltid första hacket som känns värst. Men några nya designklassiker blir det inte på väldigt väldigt länge.

Som lök på laxen, sten på börda, sista droppen eller spiken i kistan så drog min lilla gullegullunge Tylla nu på morgonen sönder min sprillans nya, väldigt dyra och efterlängtade Filippa K polo i tunnaste ylle. Men som mamma skulle ha sagt, ”det hade du väl kunnat räkna ut!” 
-Ja mamma, det hade jag men jag försöker leva på hoppet!

Ciao!