God och glad kexchoklad

Detta inlägg skrevs i olika fragment under helgen. Sista biten medan jag strök i källaren söndag morgon. Det är blandad kompott, precis som mitt liv. Jag är något nedmal av vardagen. Det gör att jag är en aning låg. Jag gillar inte detta, jag är van att vara på topp. Jag skrev på facebook att jag ska säga upp DN, det tar en månad att bli av med den och jag sörjer det lite för jag gillar morgonrutiner. Jag gillar överhuvudtaget rutiner. Men jag måste dels av ekonomiska skäl men framförallt för jag står inte ut med allt vansinne i världen. Det kommer för tätt inpå. Jag brukar plåga mina fb-vänner med foton på upprörande artiklar etc och sen skriva min kommentar. Sista sådana inlägget fick kommentaren ” sluta nu med DN Anna” och att man skulle vara vara en god människa, uppfostra sina barn väl och ha ett jobb med kall och lite till ungefär. Då har man gjort vad man kan.

Jo, det håller jag med om. Man ska vara snäll mot medmänniskor framförallt mot sina barn, uppfostra dem demokratiskt och har man ett jobb där man vårdar/uppfostrar/hjälper andra kan man vara nöjd med sig själv.
Det finns galningar överallt, religion makt och pengar verkar vara det som betyder allra mest för väldigt många. För att nå sina mål kan man ha ihjäl hur många som helst och ändå sova gott om natten.
Dessa giriga och maktälskande människor mår allra bäst när vi andra inte bryr oss utan kick backar med ett glas rött i soffan framför tvn. Sådan skulle jag aldrig kunna bli (utom just nu då såklart när allt är galet här). Jag kan hålla med om att ignorance is bliss men jag undrar hur världen kommer att utvecklas då. Vilka som ska ta hand om och reagera på all vansinnesskit som finns i världen eller för den delen lilla ankdammen? 


Ska de utan barn som innehar icke världsförbättrande jobb göra detta? Hur många sådana finns? Är de intresserade?

Men hon har delvis rätt, för mig är det nog nu. Världen får klara sig själv utan mina upprörda kommentarer för jag inte ska gå under just nu. Jag kapar nyhetsflödet via papper, kan inte utlova sluta lyssna på radio dock.

Jag måste kapa bort det som tränger sig på. Jag känner mig som Snövit. Springande i panik genom skogen med jägaren bakom mig sträcker sig knotiga och taggiga grenar efter min kropp.
Detta i form av efterhängsna mail, telefonförsäljare och enkäter. Detta ska nu i tur och ordning avslutas. Jag avregistrerar mig från alla maillistor jag inte visste att jag fanns med på, telefonförsäljarna får svar och jag avböjer. Jag vill bli lämnad i fred. Skulle jag inte behöva jobba för att leva hade jag gärna bott i en enslig by i franska eller spanska alperna. I want to be alone! (med min familj!!)


Se där vad som händer när man vänder bort blicken i tio minuter! Fryst persilja tinade på golvet lite längre bort också…


Min telefon som nyligen uppdaterades pockar på med förbannat inlogg till iCloud som jag inte ens använder. Det är klick hit och klick dit  som stjäl min oerhört dyra tid och uppmärksamhet. Det ska bort!

Vi åkte till svärföräldrarna i helgen. Underbart vackert och fantastiskt med bad, grill och lek. Tyvärr pajjade mitt bäckenben ihop den dagen. Ensam med små barn i cirka 50 timmar under arbetsveckan blev för mycket för det. Jag faller isär. Inte nog med värken i övre delen av kroppen, nu ska man känna sig som i slutet av en tung graviditet i nedre delen också.

Jag funderar allvarligt på att boka om semesterbiljetterna till en vecka tidigare för jag klarar inte en ensamvecka till. Jag kommer gå i två delar! Att sticka till föräldrarnas sommarhus känns som enda lösningen. 
Att maken är hemma med barnen är en omöjlighet just nu. Panik helt enkelt. Jag säger till maken att kolla om biljetterna är ombokningsbara, då jag jag och några barn dra tidigare och han kan komma ned som tänkt. I mitt stilla sinne hinner jag också tänka att han då kan städa hela huset. Sekunden senare inser jag att jag i så fall måste skriva en lista av vad som ska göras inklusive tydliga instruktioner om hur och på vilket sätt. Kanske jag även måste rita karta?

Nej var svaret. Det går ej att boka om utan nya biljetter till små ban måste köpas och jag måste betala eventuell mellanskillnad.  När vi senare sitter i trädgården säger han att han gärna hade velat ha en ensamvecka, träffa kompisar och så….Vi har helt klart olika bild av världen. Jag anade detta. Jag har nämligen fått samtal från samme man för sex år sedan då han var ensam i tre veckor. Jag var på kurs i Indien. Han ringde för att höra var tvättmedlet fanns. Antagligen hade det varit billigare att bara åka och köpa.

Jag beslutar mig då för att ”jobba”. Jag låser in mig på mitt arbetsrum och pyssla med bokföring, städa rummet och ta lite hand om tvätten. Utan barn. Maken lämnas med de tre små och jag ignorerar allt som rör detta. Barnen far in och ut i huset, gnäller, ser på tv och till slut somnar lillan. Jag jobbar på, maken försöker höra om jag har koll på barnen….Nej säger jag kort.
Jag är på jobbet.

Så jag sparar på krafterna, bäckenet och min mentala hälsa. Han gör pannkakor av smeten jag gjorde igår och barnen är överallt utom under hans kontroll. Jag jobbar som sagt (och hoppas att ingen blir överkörd eller drunknar i poolen han fyller medan han pratar i mobilen i köket…) De överlever säkert. Han frågar snäll om jag vill ha en pannkaka men jag är in the disappearing business just nu (det vill säga; har planer på att återgå till min grundstorlek, 38) så jag tackar ödmjukast nej.




Igår hann jag dock med en trevlig grej….Svartvinbärslikör, hör och häpna. det får bli motvikten till allt trist ovan…Sån är jag, bjuder lite på mig själv i mitt djupaste mörker!;) En kanontjej helt enkelt med pistolmynningen mot tinningen.

Liqueur de Cassis (låter ju lite snyggare…)

Det skulle egentligen blivit saft men av tidsbesparande skäl fick det bli sprit. När jag tänker närmare efter kanske det ska bli likör av precis allt ifrån trädgården i år!?!

4 dl bär
4-5 dl vit sprit (vodka i detta fall)
3dl socker

Häll i stor burk, rör om, mosa bären lite och låt stå! Avsmaka så det blir bra smak. Mer sprit eller socker vid behov. Eller mer bär rent utav?
Efter ett dygn i skåpet blev det lagom för mig, då ser det så här härligt ut!






#cassis #likör #tid #gnäll #galenskap #gonetowork #världen #brinner #orkabrysig #svartvinbärslikör #pelvis #foglossningpåallvar


Fåfänga försök

Stilrent och minimalistiskt halsband. Tog väldigt lite tid att göra tyvärr.

  


Ensam med många barn. Varav två gärna slåss med varandra, skriker och sticker från tomten. Till på köpet har vi en kyrka mittemot med en massa heliga människor som nog har ett och annat att säga om språkbruket här…Det gör att man ogillar är ensam med dem utomhus.
I den härliga sommarvärmen blir innetemperaturen ganska påfrestande. Man måste vara ute trots att det är besvärligt och att man måste skämmas inför grannarna.

Nummer två och fyra skickas på återvinningsuppdrag. Väljer att gå mitt i gatan…


Vi försöker att hitta på olika former av aktiviteter till killarna…senaste försöket var att locka med pärlor. De brukar göra fina halsband på förskolan. Båda döttrarna engagerar sig och köper tusentals pärlor som nu delvis ligger på golvet.
Då blir ungarna minimalister och trär endast en pärla på varje gummiband….But why??? Även om jag uppskattar deras utveckling inom stil och form måste jag säga att detta var ett misslyckande. Nu blir det inte mer bloggande för femåringen sitter på andra sidan huset och vrålskriker åt byggkillarna hos grannen….But why?

Avkylning pågår



#bakslag #dödatid #längtartillsmakenkommerhem #enmankort #sysselsättningsökes

Tiden

Under klockan på huset där affären Liberty ligger. No minute gone comes ever back again take heed and see ye nothing do in vain.

Familjen nås av ennu ett dödsbud. En släkting men framförallt en vän till min pappa gick hastigt bort på onsdagen. Han fanns alltid med i alla roliga historier som pappa berättade om sin studietid, en riktigt rolig kille. För tidigt och oväntat. Det har varit lite mycket på dödsfronten nu. Tre snabba under bara några veckor. Jag får allvarlig dödsångest och blir mycket sorgsen när jag tänker på dem han efterlämnar.

Av statistiska skäl antar jag, att en man i 65-års åldern som dör av en hjärtinfarkt, åt för gott, motionerade för lite och eventuellt hade andra laster. Ärftlighet spelar också in. Jag har ingen aning faktiskt men sådan är min hjärna, jag söker mönster och röda trådar. Ett sätt att förstå och förklara det som händer. Ett djur som prasslar i bersån är oftast en häst, inte en zebra; men man vet aldrig det kan vara en förrymd cirkuszebra!

Det enda av ovanstående som man kan påverka är sin livsstil. Motionera och vara hälsosam. Sen får man bara hålla tumarna att genetiken är på ens sida.
Jag får budet av pappa som får en smash tillbaka. Sluta äta chips och ost, montera ihop den där motionscykeln nu och säg åt mamma att göra detsamma.
Jag går på om detta även på kvällen när vi ses. Jag har dödsångest, utvidgad dödsångest. Jag vill att alla ska leva för alltid!
Jag tvingar maken att ladda ned en träningsapp i mammas iPad. Det ska ta endast sju minuter att träna med den varje dag. Det kan låta futtigt men jag vet att det finns höga hinder att komma över för att börja träna. Att ställa väckarklockan sju minuter innan normalt, det kanske faktiskt är möjligt!?!

Jag hoppas. Jag hoppas och hoppas.

Jag har tidspanik. Jag vill göra så mycket innan jag dör. Helst vill jag göra allt nu. Tänk om jag dör innan jag hinner? Jag har redan skalat bort mycket onödigt i mitt liv. Har man sex barn och arbetar måste man det för att hinna med. Nu finns inte mycket kvar att skala bort, det skulle vara att läsa DN och den har jag ju redan sagt upp. I augusti är jag tidningsfri, jag ser inte fram emot detta men nu är det bestämt.

Man ska vara rädd om tiden, att sitta och se skit på TV, det skulle jag aldrig göra. Se klart dåliga filmer, det har jag också slutat med. Bara viktiga saker finns det plats för i mitt liv. Livet är för kort för dålig tv.

Jag närmar mig/är i den ålder där andra vågen med statistiskt ökad dödlighet inträder. Denna gång i cancer. Jag har ont nästan jämt och oftast vet jag att det beror på att jag inte tränar. När klockan är sen är jag övertygad om att det är metastaser. Jag måste börja träna. Av ALLA skäl, men framförallt för att inte ha ont i hela ryggen, nacken och vänster skuldra. Sedan en vecka har jag dessutom oförklarligt ont i vänster käkled….kanske det är cancer på något sätt? Eller beror det på att jag biter ihop så hårt även på natten? Antagligen. Är det inte bättre inom en månad får jag nog söka för detta.
Att tappa 10 kilo skulle heller inte vara fel. Då blir man friskare bara av det.

Jag har dessutom fått barn sent och är lite orolig att inte få se deras barn. Jag vill vara en frisk mormor som orkar hoppa och skutta med dem. Min pension ska fyllas av barnbarn, om mina barn går i mina fotspår kan det handla om allt mellan 12-36 st! Herrejävlar vad jag måste träna!!!

Jag har tänkt börja på semestern. Då ska jag även få med mig päronen. Annars är de rökta! Jag kan vara väldigt jobbig och enveten;) Så skärp dig morsan snart tar jag dig!!!!

Vila i frid L, jag hoppas du hann med allt du ville göra. Du kommer saknas av många.

#döden #träning #sorg #barnbarn #tid #slösainteborttiden #frisk #farväl

Egen slav är guld värd

En fin butik med själ men inget utom hängarna lockade mig på riktigt.

Jag fortsätter med guld i rubriken, eventuellt håller hjärnan på att torka in. Jag har ju varit på tredagarsshoppingresa tillsammans med 15-åringen och 6-månadersen(?). Det avlöpte med undantag för alla resetekniska bestyr väl. Vi kom hem och jag måste nu skaffa ett andra extraknäck alternativt leva på linser den närmaste tiden. Dottern har en utpräglad smak för dyra saker (och även för många billiga, same same för plånboken) och jag är klen i mitt nejsägande, kanske även intorkad i hjärnan som sagt.

Shopping är inte min favoritsport men jag tog tillfället i akt och handlade lite vi behövde, några saker jag inte kunde motstå och några presenter. När man ändå är där liksom…

Bland annat kom fyra paket våtservetter med hem som tillsammans kostade ca 24 kronor! Ni fattar väl att det är JÄTTEBILLIGT??? Och har man betalat nästan 1200 kronor för att få ta med sig 40 kilo bagage tillbaka, ja då måste man ha med sig 40 kilo tillbaka, annars har man ju förlorat pengar! Enkel logik.


Ena kostade 13 pund den andra en.



Vi hamnade i sommarrean. Dottern och jag hade på förhand gjort upp att få och dyra saker var bättre än många och superbilliga. 
Det löftet kan man hålla ända tills man passerar Primark. Mammons tempel nummer ett som gör många människor helt galna. Jag tänkte säga: gör alla galna, men det är fel. En del skulle aldrig i sitt liv sätta sin fot där, det skulle egentligen inte jag heller men fyra paket våtservetter för 24 kronor!! Fattar ni hur BILLIGT det är!!!

Jag handlade tre pyjamaser, två handdukar och två badshorts till killarna, 10 svarta T-shirtar till maken att jobba i samt några småsaker som ska ges bort i present på barnkalas. Sen var det stopp. 
Man orkar inte så länge i den butiken. Man får avsmak till slut av hur folk tappar saker, trampar på dem och att man knappt kan gå eller köra vagn för alla kläder och galgar som kastas på golvet. Verkligt slit och släng. Med betoning på släng för så värst långlivade är inte kläderna därifrån. Man måste välja med omsorg.
När vi reste ut från Skavsta fick jag shoppingtips av Forexpersonalen om att man ju måste gå dit och handla till småbarnen. Det är ju så billigt att man kan slänga kläderna när man får ketchupfläckar på! Ganska nedslående kommentar och jag mår illa bara vid tanken. Hade jag trott att motargument skulle bitit på henne hade jag levererat det men med den inställningen till kläder och hur hela världsalltet hänger ihop…ja då orkar jag inte tyvärr.

Några kvarter bort från ”vårt” Primark ligger märkesbutikerna. Där kan man på sin höjd köpa en nyckelring. Och det höll jag på att göra, andra dottern som är äldst gillar märken. Men jag avhöll mig för hon behövde faktiskt inte en sådan. Inte ens i form av en häst i turkost skinn.



Magnifik skyltning av VS.




London har allt. Det vill säga alla typer av människor. Superexklusiva damer/herrar, toviga hemlösa och vanligt folk i strandklänning, för små bh:ar och flipflops alla trängs på gatorna. Inte så särdeles mycket tiggare dock. Jag såg nog bara en eller två högst på tre dagar. Det kändes ovant. 

Vi gick och gick och gick och dottern shoppade och shoppade för sina födelsedagspengar. Hon var klar redan på lördagen för jag tvingade henne att vara strukturerad i sitt handlande. Det vill säga försöka bestämma sig för vad hon vill ha, leta efter det i första hand och när allt önskat är köpt kan man koncentrera sig på att titta runt. Hon var mycket duktig och läraktig. Hon fick tydlig feedback på sina val och jag passade på att försöka förmedla min syn på stil och kläder. Jag hittade åtminstone två plagg som hon gillade och passade ihop med övriga garderoben. Hon var mycket förvånad över det, jag stolt.

När söndagen kom gav vi oss ut för sista inköpen. Väskorna packade i lobbyn, utcheckade och med ett tight schema att följa för att inte bli sena och behöva köpa fler blijetter av Ryan.

När vi passerat Marble Arch på Oxford Street märker vi att det är lugnt i stan…oroväckande. Inez kollar på närmaste butiks öppettider, 12.
”Vi är rökta” är hennes kommentar. Jag försöker med ”om vi bara fokuserar på det som hon verkligen vill köpa inklusive barnmat kommer vi att hinna”. Hon är inte övertygad och surar väldigt. Tunga steg som lägger sordin på den annars fantastiskt trevliga resan. (Men bara fram till 11.00 då första butiken öppnar).

Sist hon surade på grund av utebliven shopping befann sig i NY. Då drog en orkan över staden och allt var stängt. De blev inlåsta på hotellet. Sandsäckar låg framför porten till den hett efterlängtade butiken (den höljd i dunkel, med för hög musik och halvnakna karlar i entrén) och hon grät. Jag försökte trycka på att det väl var otroligt spännande och annorlunda att få vara i orkanens öga nästan och klara sig, det bet ej. 
Att få handla är viktigare än man kan tro. Hon var inte så gammal heller och hade väntat ett helt år på den resan så jag ska inte såga henne helt offentligt.

Några affärer öppnade dock 11 och vi planerade vår rutt utefter öppettiderna. På COS hade jag kollat in en klänning med 70% rabatt, där öppnade de 11.30 så jag stack dit medan lillan sov och passades av storasystern. Klänningen passade. 
Jag gick till kassan men tyvärr, only browsing until 12am. WTF? Browsing vem kom på det? Varför ska man öppna halv tolv, låta folk gå omkring och glo men inte tillåta köp? Ska det bildas kö till kassan? Som på den där affären med halvnakna modeller? VA? VA? VA????
Nä det duger inte, jag tjatar, säger att vi flyger snart hem, lilla dottern sover i vagnen och jag lovar att inte säga till någon i hela Sverige att jag fick köpa i förväg. Nopp. 
Hon fick inte ens lägga undan den åt mig. Då krämade jag på ordentligt med plz plz plz jag har tittat på klänningen i två dagar och bara måste få hem den! (snacka ha-galen!!) DÅ fick jag lägga undan den men lova att inte säga till någon i hela VÄRLDEN ATT JAG FICK LÄGGA UNDAN EN KLÄNNING PÅ COS PÅ REGENT STREET I SÖNDAGS INNAN KLOCKAN TOLV! OK, jag lovar. Klockan 12 köpte jag den. Nu hänger den fint i min garderob.
Vilken idiotregel! Verkligen sånt går fetbort. Säkert jättesmart ur ett säljperspektiv men vaffan hur unserviceminded får det bli?

Det doftar lyx i London. Vi såg många dyra bilar där bland annat en svart Ferrarri med registreringsskylt HEROINE….man undrar om föraren hade rent mjöl i påsen!?! Några andra bilar som imponerade var dessa samt en liten rosametallic mini med svart sufflett. 





Inez har lovat att köpa en Porsche till mig när hon blir rik för att jag är så snäll. Då vill jag ha en 911 Turbo, en Targa eller en Carrerra i silver tack! Gul går också bra. 
Har alltid gillat Porschar vet inte varför det bara är så. Världens coolaste bil, man sugs liksom ned mot vägbanan och sen låter det som om ett flygplan startar. Urkonstigt att jag gillar det. Urkonstigt överhuvudtaget att jag alltid kollar in bilar, jag som egentligen bara är intresserad av att batteriet inte är dött, att det finns bensin och att jag kan ställa väskan på golvet. Och dessutom tjatar om miljö, miljö, miljö och att vara sparsam. Urkonstigt på riktigt.

Sista inköpet som gjordes var ett par Boyfriendjeans. Jag fattade inte vad det var, fick se bilder. Jag fattade då hur de såg ut (som på 80-talet med hål överallt fast från start). Däremot fattade jag inte boyfriend. Skulle han stoppa in handen i hålen? Skulle de dra till sig en boyfriend. Eller…aha, de ska vara i en storlek som passar en boyfriend! Det var inte uppenbart. I mitt fall skulle jag se ut som en kassler då. Inte roligt och jag har sett det förr. 
Hon hittade ett par hon gillade och när de förevisades kändes som jag att jag såg en person hämtad från 1987. Tighta jeans med hål lite varstans, lätt stentvättat, midjehöga och till det en topp med nedhasade ärmar så axlarna syntes, miljekort. Det kunde burits av Whitney Houston i I wanna dance with somebody. Inte jättesnyggt tycker jag men ungen var otroligt nöjd. Jag var glad att inte rumpan var naken så jag kommenterade inte. Jo, jag sa nog att man kan köpa hela byxor och sen slita ut dem alternativt göra hål själv där det passar men det var tydligen otroligt dumt och fånigt, inte var det billigare heller. OK.

Nu har köpbegäret klingat av, jag behöver verkligen ingenting på länge, inte döttrarna heller. 
Nä nu blir detta världshistoriens längsta inlägg, det går icke. För att knyta samman säcken måste detta med slav komma in någonstans. Här till exempel.
På väg hem trilskas lilla T. Hon är övertrött och blir väckt i säkerhetskontrollen, och under i princip hela resan ”talar” hon ljudligt i kabinen medan hon hoppar runt och emellanåt gallskriker. Jag jonglerar på och försöker hantera situationen så gott det går. Jag svettas, krånglar, byter nedkräkta kläder osv osv. Under tiden lyssnar I på POD och löser Sudoku. Hon gapskrattar också då och då för det är tydligen roligt. Helt plötsligt mitt i min nöd bestämmer hon sig för att tuggummit är färdigtuggat och vill ge mig detta. Jag rynkar pannan ordentligt för tala till henne går ju inte med podden och allt…”Vad?” säger hon. 

Så då var det ihopknutet. Jag är trött men välbehållen, jag har idag förberett för 15-årskalaset och det ska nog gå vägen. Gör det inte det får jag ge mig själv några ordentliga rapp så jag skärper mig.

#hemma #london #shopping #habegär #lyx #slit&släng #snabbvisit



Blixtblogg

Maken har blivit entledigad från tvättjänsten. Han har ej klarat biffen. Igår när jag skulle kolla läget var det värre än någonsin. Han erkände detta. Nu är han på jobbet och jag jonglerar med barn, kalas, städning och tvätt för fullt. Som enväldig domare har jag blåst av matchen. Han ska nu få välja ett nytt ansvarsområde. 


Jag tog några raska tag med tvätten och efter bara några minuter kan man skönja ljuset i tunneln. Tvättning ska man inte underskatta. Det kräver en hel del av utövaren. Både sinne för textilier, färg och form samt en förmåga till en högre struktur. Annars blir det som i detta fall en tvättkompost.

Jag var initialt mycket nedslagen och kände hur hjärtat rusade. Men allt eftersom jag började formulera mig kom jag på en eventuell lösning. Om han misslyckas på alla de områden han utser åt sig själv kommer jag att bli vegetarian, vilket med omedelbar verkan gör honom till hemmavegetarian alternativt kock! Två flugor på smällen kanske! Jag är mycket nöjd med denna lösning som jag tror är en rejäl morot, jag menar köttben!

Att underskatta kvinnligt arbete i hemmet (jag vet att 20% av männen också tar sitt ansvar, jag är ej manshatare) och att tycka att det bara är tjatigt med onöjda fruar och jargongen att kvinnor är gnälliga och att allt de behöver är lite…ja ni vet vad. Det tror jag på sikt är ödesdigert. Jag har en bekant som är familjeterapeut och är verksam på Södermalm (nu sticker jag ut hakan här) hon sa att hon var jäkligt trött på hipsters som inte ville ligga….De tog lika stort ansvar för hemmet och resultatet var minskad sexlust.

Vad drar vi för slutsats? Utarbetade gnälliga kärringar vill inte ligga. Utarbetade karlar vill inte heller det! Lösning? Om alla hemarbetar lika mycket kanske alla vill ligga och då får min vän en bättre vardag.

Så ni som klagar på surfittiga fruar, ni städar antagligen för lite och ni är uppenbarligen de enda som kan råda bot på detta. Oj, nu blev det längre än jag tänkt. Ber om ursäkt och allt jag skrivit är bara en reflektion on the go…men kanske kanske ett uns sanning????

#kastathandduken #game #set #match #motnyautmaningar #operationmakentvättaravblåst

Tid, värdefullare än guld

Gropar i rumpan på ett bra sätt. Iförd brorsornas tröja och min hatt från 1900-talet.

Hej! Välkomna till dagens moralkaka. Skriven av en som antagligen sitter i ett glashus. 

Idag sa min man något väldigt roligt (han är ofta väldigt rolig, det är därför jag orkar med ett och annat…). Det började nog med att jag ondgjorde mig över krimskrams och krusiduller eller något och avslutade mitt anförande med ”less is more”. Han sa då blixtsnabbt ”less is for the poor”. Ja ni förstår, surt sa räven och så där…

Detta ihop med en konversation med 13-åriga dottern Alva gjorde att det lossnade lite här i bloggandet. Ni kanske tycker att det var helt löst innan. 

Jag har en viss oro över att ämnen och uppslag ska ta slut. Det är inte så sannolikt om jag känner mig själv rätt. Men iallafall,  jag är lite orolig att inte hålla måttet, alltid. Så ibland när jag snappat upp något som jag tycker hänger ihop med något annat, skönjer ett mönster; då läggs det på jäsning. En del ämnen är för bra för att bara spotta ur sin analys över, de måste gona till sig och helst ha en fin och klurig lösning med knorr i slutet. Jag ska nu göra mitt bästa för att åstadkomma just detta. (jag känner mig lite som Spanarna i P1 som måste lägga fram tre bevis).

För ganska så länge sedan i början av Greklands ekonomiska kris hörde jag på radion att välutbildade människor flyttade ut från stan till landet. De köpte eller tog över gårdar och började odla. För att överleva. Och jag blev glad. Det unga paret berättade om livskvalitet, tid med barnen och att det enkla livet gjorde dem friare. Jag blev ännu gladare. (Jag är alltså inte glad över den ekonomiska krisen nota bene!)

Jag känner några högutbildade kvinnor som helst av allt inte vill jobba just nu under småbarnstiden utan bara önskar att de orkade vara med sina barn….Några av dem upplever sig illa sedda på grund av detta. De ska vara jämställda. Jag lägger ingen värdering alls i detta. Jag struntar också i ganska hög grad i vad folk tycker om mina val i livet. Min egen önskan är att vara hemmafru ett tag. Att ha sex barn och klara det med heltidsarbete….det verkar vara väldigt ansträngande. 

Min ekonomiska situation är dock denna att jag måste arbeta. För att bo i ett hus stort nog för oss, för att kunna ha en bil som inte bara är ett bekymmer och för att barnen ska kunna idrotta och resa. Om jag bodde på en lite ort långt bort där husen kostar under en miljon skulle jag kanske inte behöva arbeta så mycket. Sålde vi vårt monsterhus och drog till tjottahejti tror till och med att vi skulle få slantar över när vi betalat alla våra lån. Jag kunde ha de där hönsen, odla mer av vår mat och alltså kunna leva ÄNNU billigare och göra jorden en tjänst.

Imorgon reser min 13-åring till Göteborg för att spela fotboll. Hon skulle hämta en filt hos mina föräldrar och jag hade lovat skjutsa. I bilen kom vi in i en diskussion om pengar. Hon hade köpt ett pennställ för 100 kronor, fyllt med saker som vi redan har. Jag, och hennes far, hade synpunkter på detta för vi är båda sparsamma. Hon förstod inte detta. Jag förklarade igen, vi har redan pennor, sudd, pennställ, linjaler, gradskivor och gem och för övrigt blir jag galen på alla grejer som släpas hem nu när vi står inför en flytt!
Sen lade jag till att hundra kronor, det motsvarar cirka 30 minuters arbete för mig. ”Men du behövde inte betala” och där dog det. 
Jag orkade inte säga att även hennes pappa hade fått arbeta in just dessa 100 kronor och att det inte var vem som betalat som var själva poängen.
”Jag har egna pengar ” får jag också höra titt som tätt.
-Var jobbar du då? Tystnad och mördande blick ibland men oftast verbala smällar… Det är pengar från far- och morföräldrar, månadspeng etc. 
Kanske det är så det ska vara med barn, de ska leva i en bubbla tills första elräkningen kommer och sen bara kommer och kommer..

Jag brukar använda tid och resor för att illustrera pengar. Jag gillar det för 100 kronor hit och dit kanske inte märks så tydligt; men alla dessa utgifter blir snabbt en charter till Grekland. Och då lyssnar barnen lite bättre, för dit vill de gärna åka.

Äldsta dottern har nyss beslutat att åka till USA nästa sommar. Det kommer kosta en himla massa pengar. Hon vill även ta körkort. Hon har öppnat sparkonto och allt! Nu önskar hon sig bara pengar av alla. Vi får se hur det går och om hon slutar köpa totalt onödiga svindyra granolas…

Jag gillar att snåla, det går hand i hand med att inte överutnyttja jordens resurser. Om man har en väska så använder man den tills den faller i bitar, man kanske till och med lämnar in den på lagning!?! Man köper inte 100 kulspetspennor på Clas Ohlsson bara för att det är superbilligt utan man letar fram de 50 man redan har hemma i alla vrår. 

Jag är också snål med min tid. Tid ÄR pengar här hemma när det finns så satans lite av det. När det krisat totalt här har jag fått ta in städhjälp och då märks det vad en timme är värd. Att man ska behöva jobba hårdare för att ha råd med att någon går hemma hos en och städar….jag funderar ofta på det. 

Jag har egentligen inga problem med att städa. Jag gillar det. Jag känner att jag gör något bra, jag får det som jag vill här hemma och att arbeta med kroppen tilltalar mig det gör mig lugn och jag kan tänka. Problemen med städning uppstår är när man inte har tiden med det. 

Jag hörde i veckan om en studie kring hur människor fungerar när de inte har någonting att göra. Jag tänkte först att det var en studie jag skulle anmäla mig till. Sitta instängd i ett litet rum på obestämd tid och inte utföra någonting. Jag såg framför mig hur jag skulle få tänka klart alla otänkta tankar och bara ha det skönt.
Forskaren beskrev att folk stängdes in instruerade att bara sitta; men det fanns en knapp i rummet. En knapp som man kunde trycka på och få en ganska smärtsam elektrisk stöt…
75% av männen tryckte, 25% av kvinnorna. Han drog slutsatsen att vi är nyfikna…jag tänkte karlar är ju dumma i huvudet! Vi föredrar alltså att ha ont istället för att ingenting alls händer!!!
Fast det bevisar en tes jag haft. Vi är inte gjorda för att sitta sysslolösa, vi dör av det. Jag tror att det egentligen inte spelar så stor roll vad man gör om man har ett rikt inre liv, huvudsaken är att man gör något!

Så vad blir summan av kardemumman här…..Jag hade tänkt downsize ger mer tid till det viktiga i livet, det ger mening och tillfredställelse. Man kan leva utan mycket pengar och ändå ha ett förträffligt liv. Att skala bort de där totalt värdelösa småprylarna som gör att du måste jobba mer och avstå det du hellre vill göra med din tid….Hänger det ihop eller??? Sen kanske jag vill påminna om handarbete också på en gång. Det är nyttigt för människor, att ha någonting för hand!

#aningenförvirradspaning #jobba #tid #downsize #självhushåll #snåla #slöjd


Nu drar vi till London……derry!?!

 

Nu på kvällskvisten skulle säcken knytas ihop. Åker med Inez på födelsedagsresa till London för att handla och mysa lite, det är hennes present. 


Tylla stretchar inför shoppingen.

Bokade i maj under melodifestivalen med ljud och skrän i bakgrunden. Det började med att jag klickade fel datum och vips hade jag bokat fel med Ryan och det gick inte att ändra 20 sekunder senare, good bye 1600kr!

Jag har fått alla bekräftelsemail under veckan. I tur och ordning har det bekräftats att vi kommer. Till och med restaurangen ville veta om det var riktigt, riktigt säkert att jag vill sitta där och äta imorgon.
En del förbannelser har utfärdats kring Ryan Air, mer kommer säkert senare.
Idag kom hotellets mail…Välkommen till LondonDERRY! Det ligger på Irland om någon undrade!
Jag trodde det var som typ Camden el Kensington, för jag sökte på centrala London…Så nu sitter jag och snackar med Booking.com



Här bokar vi lite som vi vill bara det börjar på samma bokstav…



Mycket hjäpsamma var Booking.com måste jag säga. Men de kunde inte direkt hjälpa mig för det var så sent. Vi får se hur det går.
Det är inte Ryan, hjälpsamma alltså, om man inte betalar för att snacka i deras betalhjälptelefon, som säkert debiterar 100000kr/min för att man ska få höra dem prata väääääldigt långsamt och sannolikt konstatera att man är fucked!

Men nu har kolugne maken bokat ett dubbelt så dyrt hotell i London (jag hoppas det inte är New London i USA eller någon koloni i mellersta östern!)

Enda oron nu är om jag kommer få kasta all barnmat, betala 2000 kronor för paraplyvagnen och få höra att mitt arsle har fel mått så jag måste betala slitageavgift på armstöden.

Som sagt, jag är bra på att fejka medicinskt akuta tillstånd. Få se om jag får användning för det imorgon…

Här lite bevis i form av bilder och en rogivande i form av världens godast doftande blomma, heliotropen!

The game is on!

Eat that Ryan! 15 kilo, ingen extra avgift där inte!!!! Moahahahahaha



#Ryan #fucking #air #irland #hönshjärna #älskarminman #hatar #stress #snartluspank

Jobba bör man annars dör man…

Det blir inte bättre med målarfärg. En stylistbekant såg bilden och häpnade liksom jag över hur det ens är möjligt att göra det så fult…Men några flitiga odlare finns det i denna del av Stockholm, tre närmarebestämt. För mer utförlig sågning av detta hänvisar jag till min andra blogg egethushalle.

Vi jobbar väldigt effektiv i vårt land. Vi gör våra åtta timmar på jobbet och tycker inte att det är konstigt alls. Vi har mycket semester och får vara hemma med våra barn. Vi anser oss lyckligt lottade. 
Min tidigare överläkare är bördig från Iran. Han frågade mig en dag för två år sedan om jag visste hur mycket människor i andra länder jobbade, effektiv tid under en dag. Jag svarade att jag inte hade en aning men anade av frågan att det var mindre än här. Jag klämde till med 5-6 timmar!?!
Han skakade på huvudet, 30 minuter var snittet i hans hemland. De låg ganska lågt i världsrankingen men var inte sämst. Sverige var bäst i världen. Jag har ingen källa eller referens till detta men han verkade påläst och är en trovärdig typ.

Detta inlägg kommer bara för att jag tyckte det var värt att tänka på hur mycket vi arbetar här. Hörde som jag kanske nämnt på radion att någon sagt att vi jobbar som galningar för att köpa prylar vi inte behöver, som vi inte har råd med för att imponera på folk vi inte gillar…

Ingen jämförelse i övrigt med Iran, jag tycker att effektivitet är bra. Luther, Luther, Luther AMEN!

#funderarpåkortarebloggar #kommernogintelyckas #tiden #arbeta #friår #medborgarlön #ironi

Tjuvnyp, smågnäll och råsopar

Första chilin. Oklart om övriga sorter ska vara gröna…

Heeeeere´s Johnny!!

Jag ska för ovanlighetens skull flytta fokus från min omedelbara närhet. Dels för att jag lovat min mamma, dels för att skona er och min man. Idag på väg till mitt arbete ser jag detta:




Först tänker jag att någon organisation flyttstädar eller något men sedan minns jag något jag läst i lokaltidningen….Stadsodling! Vår stad har beslutat att testa om det finns ett intresse för detta. Initialt tyckte jag att det verkade som en härlig idé. 
Jag har tidigare, eller är väl för den delen fortfarande, medlem i Trädgård på Spåret vid Skanstull som jag tycker är ett underbart sällskap. Man odlar ihop och har lite happenings. Kolla upp det ni som bor i Stockholm! De behöver mer folk skulle jag tro. Framförallt nu i hettan!

Hur som helst kommunen lovar stå för pallkrage, vatten och jord. Själv ska man stå för frön, verktyg och arbetskraft. Mycket generöst. Men det jag vänder mig emot är val av plats och hur i helvete tänker man när man slänger ut 10-15 pallkragar hur som helst? Jag mailade direkt och frågade vänligt var de tänkt sig att ha dessa urbana odlingsställen. Hoppades in i det sista att det fanns fler mer ordnade ställen och att detta var någon slags förvaring. Men nej, THIS WAS IT! ca 30000 invånare har 15 intresserade av urban odling, hur många promille är det? 


Så här såg annonsen ut…nästan vilseledande marknadsföring.


Vill du odla i sommar? Kliar det i dina redan gröna fingrar eller är du intresserad av att se om odling är något för dig? Nu kan du odla grönsaker eller blommor centralt i Hässelby och Vällingby kostnadsfritt! Det är först till kvarn som gäller, så ta chansen.



Om man ska göra något härligt och bra för sina invånare så kanske man skulle ordna det härligt och bra. Det kostar sällan extra och brukar allt som oftast generera ett bättre resultat. Detta var det fulaste jag sett på länge och jag ser framför mig hur alla förbipasserande som ska sätta sig och supa/droga i den ökända sk. Engelska parken 10 meter därifrån kommer äta upp alla jordgubbar eller kasta ölburkarna där. Mycket fördomsfullt jag vet, men jag har viss lokalkännedom. Jag hoppas bli motbevisad.

Så för sjutton gubbar, raka rader, någon form av inramning och en annan plätt, är det för mycket begärt? Jag får inte lust att släpa mina egna redskap dit och försöka odla sallad iallafall.

Det var första irritationsmomentet.

Sen Ryan Air. Först så kan jag bara be om ursäkt för att jag ens beslutat att flyga med detta bolag. Det var plånboken som fick avgöra. Har lovat döttrarna en resa till valfri europeisk storstad…Första dottern valde London och där var vi för två år sedan och shoppade. Nu är det nästa dotters tur. Hon valde också London (hade hoppats på Barcelona men jag har inte sista ordet). Så jag bestämde att åka nu när bebisen är lätt att ta med,  vi panikbokade. 
Det blev ganska billigt och jag fick dessutom bidrag av mamma, som vanligt (puss mamma). 
Idag skulle jag checka in och då kommer frågan om jag ska ha bagage….Ja, jag ska resa med en bebis och en 15-åring till en stad för att handla lite åt familjen. Så en resväska eller två kommer att behövas. Det kostade drygt 1880kr att ta dit var sin väska på 15 kilo och 20 kilo tillbaka. Jag började faktiskt gråta. Det blev för mycket. Dessutom krånglade hemsidan och datorn dog mitt i incheckningen och min överstressade hjärna klarade liksom inte det just nu. Mamma lade bandage på min själ och jag övervägde på allvar att sjukskriva mig själv och kasta in handduken. Den överjävliga arbetsdagen bidrog i hög grad till detta, men det är en annan BOK!

Så jag ska aldrig i livet åka med Ryan Air, det blev i slutändan dyrare än SAS! Jag kommer säkert få problem med paraplyvagnen också när vi väl står i gaten men då tänker jag simulera ett EP-anfall och ge dem andra saker att tänka på.

Det var nummer två.

Sen har jag för mina läsares skull sonderat bloggosfären en aning. Inte mycket men en aning för att se hur andra gör och hur sidorna ser ut. Jag inser att jag gör helt fel. Jag skriver ju åt helvete för mycket, knappt några bilder på mig eller naglar. Inte en ett enda tips på en enda skönhetsprodukt utom min egen hemkokta salva….Jag förstår ingenting tydligen. Men sex har jag ju lockat med och det är väl antagligen det enda jag skulle kunna skriva något om för nagellack, smink och duckfaces är inte min grej…Inte att skriva kort heller faktiskt.

Så nu förstår jag verkligen att uppskatta er som hänger här och läser allt jag skriver och till och med orkar kommentera, maila och skicka instagramhälsningar, ni är verkligen uppskattade! Ska försöka reda ut varför inte alla kommentarer syns dessutom men otekniska jag är fortfarande lite i chock över att jag ens har en fungerande blogg som jag nästan vet hur den fungerar…

Så här mycket ska man skriva för att försörja sig på bloggande. Det ska dessutom beröra mode, crocs och små barn. Det hade man inte kunnat tro!



Nu ska jag se en helt crazy film med min oerhört härlige make, den heter Seven Psychopaths och det är andra försöket.




Vädret kan man iallafall inte klaga på och jag har haft tid att ta bort det skavda nagellacket iallafall…det är mitt bästa skönhetstips! Ta bort skavt nagellack i tid!!! Se där jag tar mig!

#kollarinkompetitionen #bloggspioneri #stadsoling #som #suger #trädgårdpåspåret #ryanfuckingair #kyrkråtta #skönhetstips #chili #sexbarnsmamma #london #skönhet #tips #nagellack #räckerdetnu?



På förekommen anledning

Jönköpingska hortensior

Nej vi slår inte ihjäl varandra här hemma. Svärfar ringde och undrade…jag antar att bloggen nått hans öra. Han är orolig. Det behöver han inte vara jag älskar min man och för att vara helt ärlig är jag på det hela taget mycket nöjd med honom. Men jag är av en explosiv och irritabel natur varför tar jag ut allt här istället för på något annat. 
Jag är jag också hårdnackad avståndstagare till jolm, gullegull och sockersött varför det sannolikt kommer väldigt lite sådant här på min blogg. Jag älskar alla jag hänger ut (på mitt humoristiska vis och med glimten i ögat) på olika förnedrande sätt. Annars vore jag ju bara elak…och det är tråkigt.

Maken har hotat med att starta egen blogg och berätta om hurdan jag är. ”Varsågod” sa jag, helt övertygad om att alla skulle stå på min sida. Men han orkar nog inte, han har fullt upp med tvätten.

Nu har vi inte haft kökshanddukar på ett tag. Det påpekade jag igår (annars är jag för tillfället försiktig med påpekanden, de faller inte i god jord). Idag lät jag bli att påpeka detta och torkade helt sonika av mig på hans Filippa K-tröja efter att jag diskat. Han tog detta överraskande väl och varför jag nämner märket på T-shirten är för att illustrera att jag verkligen menade allvar (med att jag behöver kökshanddukar). Jag har nämligen den allra högsta respekt för kläder av god kvalitet. Maken hotade återigen med att börja blogga om hur jag bär mig åt men som sagt, oklart om tiden räcker till.

Han har ändå en plan om vad han vill skriva om; min negativitet gentemot hans försök att vara den perfekte mannen som hjälper till (om han får lite positiva påminnelser om vad han kan utföra, för han kan liksom inte se riktigt vad som ska göras). Han hävdar att han försöker och att det hjälper om jag noterar de bra sakerna han gör och inte genast påpeka att kanske inte all tvätt skulle gått i samma maskin….och så vidare. Jag förstår hans poäng men opponerar mig ändå för om sättet att berömma också uppmuntrar att svart, vitt, linne, siden, ull och galon tvättas ihop på 90 grader i klorin då har vi ett nytt problem.
Sen finner jag det ganska ansträngande att hela tiden notera och kommentera i positiva ordalag att han har klarat att plocka undan sin tallrik från köksbordet och fått den till diskbänken. Och ja det kan hända att jag tillägger att det blir ännu bättre om den hamnar ända ned i diskmaskinen…Jag tror jag har berört detta tidigare. Fast jag har tagit till mig av detta och jag tar ära i att vara en plastisk person som kan förändra mig till det bättre så jag ska verkligen försöka se bara de positiva i att all tvätt nu är ren (om än smält ihop till en oformlig klump). 


Jag köper av och till väldigt fina handstickade saker till dem jag älskar. Jag överlämnar dem med varm hand i deras vård. Tvättråd: Ull och silke ska behandlas på samma sätt, inte för varmt och inte centrifugering. Då tappas form och något av funktionen. Det bästa man göra i en situation som denna är att lokalisera del två och behandla den på samma sätt. På så vis har man återigen ett par som liknar varandra och dessa kan med fördel användas av betydligt mindre person.

Mitt nya positiva jag andas morgonluft och foten är jajjamensanjävlaranammaijättekläm!!!
Jag anstränger mig och anstränger mig och tack älskade make för tipset om hur jag ska kunna göra dig till en bättre person! I love you soooooooo much!

Det kan vara ett tungt kors att bära, det att vara mamma åt sin make. Min mammas lösning är att göra allt själv. Det funkar kanske för en familj om fyra, definitivt om två men är inte helt överförbart på en om åtta individer. Då ökar på något märkligt sätt arbetsbördan exponentiellt. Kanske för att ytan inte räcker till!?!
Mitt i allt detta vill jag göra radio. Så funkar jag. När allt ser ut att krascha kommer jag på något helt oväntat; i ett försök att bevara min mentala hälsa söker jag kreativa kickar. Att lägga sten på börda får väl annars betraktas som en urdålig lösning på problemet. Det enda jag kan förklara det med inför mig själv är väl att få igång dopaminproduktionen i hjärnans alla vrår. Slutar jag vara kreativ får jag väl skriva in mig i Metadonprogrammet och blir den första patienten med rena prover;)!?!

Nä nu skiter vi i mitt kaotiska liv och gör Limoncello istället! Det är vitaminer, sprit och socker i en fantastisk blandning! Man blir lika glad av det som Pina Colada…


Ur boken som inte blev av:



LIMONCELLO

Likören har mycket stark citronsmak,
är härligt gul och stark som attan.
Drick den direkt från frysen ur små
glas.

7 citroner, helst ekologiska
75 cl vodka
7 dl strösocker


Skrubba citronerna i varmt vatten.
Skala det yttersta gula skalet från
citronerna, antingen med zestjärn
eller med en vass potatisskalare.
Pressa ur saften, och blanda med vodka
och socker. Rör om tills sockret löser
sig. Ställ kallt och mörkt. Smaka av
varje dag. Skalet ger beska och ska
inte ligga i för länge. Mellan 2 och
4 dagar brukar vara lagom. Sila bort
skalen och häll på rena flaskor.
(Kasta inte citronskalen. Lägg dem i
frysen och använd vid kakbak). Förvara
limoncellon i frysen vid sidan av
flädersaften, men se upp så barnen inte
tar fel, det blir inte bra!






Solnedgång över Vättern ikväll på väg hem från mormor Mary. Passande vy när man dricker limoncello.

#lyckligtgift #tvätt #tvättråd #tvättkaos #avsaknadavrentvätt #operationmakentvättar #snarttredagarisammatrosor #detföregåendevarettskämt #älskar #vättern