Kalasförberedelser

Vi går mot kalas här hemma. På söndag smäller det. Pojkarnas avdelning från förskolan ska komma och en grannpojk är också bjuden. Det är en sann utmaning för mig att ställa till med kalas. Jag tycker det har blivit värre med åren. Det verkar finnas en ny kalastrend, att föräldrar bjuds in…och att det ska lekas ordentliga lekar. Jag kan inte minnas att föräldrar var med förr, jag kan heller inte minnas att det ordnades annat än ätbart, drickbart och eventuellt en fiskdamm. Men av de kalas som gått av stapeln på sista tiden framgår att det är nya spelregler. Jag tänker inte vara sämre jag. Fast några föräldrar bjuder jag inte in, börjar barnet gråta/vägrar i dörren då är det ajöss! Det ska inte vara tråkigt att gå på fest, då får man vänta tills man blir lite större.

För att kunna hantera situationen har jag har engagerat de tre äldsta döttrarna som lekkoordinatorer. De ska ansvara för var sitt lag, barnen blir som mest 16 och det blir ca fem barn i varje. En lagom stor grupp tänker jag. Förhoppningen är att det blir sol så att vi kan vara ute, det underlättar städningen efteråt men försvårar uppsikten på vår rymningsbenägne treåring.
Bakpå inbjudningarna har jag skrivit en hemlig bokstav som barnen ska komma ihåg. När de välkomnats ska de få välja ut sin bokstav i en korg och sätta upp den på långa väggen i hallen. De olika bokstäverna bildar meningen: Nu blir det fest! Jo, jag vet att det inte räcker till med bokstäver men det beror på att det börjat två nya på förskolan och detta har inte jag uppmärksammat ordentligt. Till på köpet har de sina hyllor på ett annat ställe så det märktes inte när vi delade ut korten. Det löser sig säkert!



Gubbar doppade i blå sweet melt och strössel


Vi börjar nog med att äta grillspetten bestående av köttbullar, minikorv och potatisbollar. Till det dricker vi saft blandad med bubbelvatten för jag är något av en läskmotståndare. Tårta är beställt av Edgar som nog egentligen bara är förälskad i idén av en tårta för jag har aldrig sett honom äta någon.  Det blir en gräddtårta med hallonsylt och banan. Blå skrift i gelé och två såna där sprutgrejer man tuttar på. Avslutningsvis blir det strösseldoppade jordgubbar och marshmallows på pinne.








Barnen ska få tävla i frågesport. Jag har försökt tänka ut frågor som det finns en chans att de kan besvara…av typen Vilken nalle har kompisar som heter Nasse, Christopher Robin och Ior? 1) Björn Borg 2) Bamse 3) Nalle Puh….visst är jag rolig!?!

Vi ska använda alla våra roliga apparater också! Vi köpte in en såpbubblemaskin till vårt bröllop (då det regnade och floppade) som sedan dess stått på dagis. Den ska nu stå ovanpå entrén och välkomna barnen. En fråga ska sättas i ett rökfullt rum. Maken tyckte varsin ficklama skulle delas ut och hjälpa dem hitta i röken…ska bara hitta fem ficklampor med tillhörande batterier först men bra tänkt Peter, det tar sig! Alva (snart 13) tyckte att hon skulle sitta utklädd till häxa inne i det mörka rökfyllda rummet och skrämma dem….nja, då får vi nog sociala myndigheter och alla föräldrarna på oss. Jag tänker att hon kanske kan söka sommarjobb snart, på Grönan!!. Rök räcker nog till ensamt för att höja stämningen. Rökmaskinen köpte vi till ett 11-års kalas för några år sedan och det var ren tur att inte brandkåren fick rycka ut då. Barnen körde den för fullt sprang runt och gallskrek så att jag trodde att grannarna skulle larma!

När tipsrundan är klar ska alla få en guldpeng som ska lämnas i betalning vid fiskdammen (men kommer hamna i deras påse när de får napp) det var väl otroligt pedagogiskt?





Sedan blir det fri lek. Jag tror egentligen att det är det barnen helst gör, river ut alla lådor och tittar igenom alla leksaker. Så skulle iallafall jag gärna göra om jag fick gå loss hemma hos mina vänner.

Jag återkommer med bilder när allt är över, om jag överlever!

Ha en trevlig helg!

#kalas #barnkalas #jordgubbar #fiskdamm #frågesport #tiprsrunda #såpbobblor #rökmaskin

Valborg som på fb verkar ha blivit igelkottens dag…och så ett recept!

Bästa desserten
Imorgon är det Valborg. En dag utan religiösa förtecken så vitt jag vet. En dag att fira att våren är här och det vänder nu.
Vanligtvis brukar vi fira denna högtid med mina föräldrar men de fryser rumpan av sig i Frankrike i år, 12 grader både inomhus och ute och hällregn. En europeisk monsun, moahahahahaha!

Det är en för stor ansträngning för mig och maken att ta vagn, med lillan i,  till brasan och på det två illbattingar som inte fattar nej, stopp och livsfarligt så nära en stor eld. Tonåringarna går gärna med men vill helst bara försvinna med kompisar alternativt köpa miljoner lotter och äta godis.Jag trivs inte i myllret av folk där mer än hälften är mer eller mindre onyktra. Jag får på fullt allvar ont i magen när fulla föräldrar tar sina småttingar till brasan iklädda fleece och sen släpper taget. 
Har ni någonsin sett fleece fatta eld? Nä, det är inte många som har det. Det beror kanske på att det inte fattar eld, det liksom exploderar och sen vill jag inte ens tänka på vad som händer med plast och hud. Gräsligt otäckt iallafall. Därför går jag inte underbemannad till denna tillställning. Vi gör nya försök nästa år!

Fast bara för att man inte går till en brasa behöver man ju inte låta bli att fira vårens ankomst. Vi har egentligen redan börjat leva sommarliv och hoppat över våren på grund av det fantastiska vädret denna vår.  Det har varit grillning, äta ute, picnic och glass i en enda röra. Mycket trevligt!

Jag tänker bjuda mina valborgsfirare på sparris med lufttorkad skinka, varm getost, kanske en köttbit med klyftpotatis till varmrätt och sen blir det hallonglass, den är redan gjord.

Det är så otroligt gott med hemmagjord glass. Därtill är det superenkelt, iallafall om man gör som jag. Jag har en glassmaskin sedan många år och den är, förutom kaffeapparat, brödrost och mixerstav, den köksmaskin jag använder mest.
Den kostar mellan 6-800kr att köpa tror jag men det har man igen mångfalt under årens lopp. Jag har för länge sedan slutat äta köpeglass (på burk) för jag gillar inte hur den ser ut när den smält. Billigare glass som t.ex Big Pack( som man gärna köper till barn) ser väldigt konstig ut smält. Den ser fryst ut och då antar jag att det finns saker i den som inte borde vara där….Så jag aktar mig för billig glass och kör äkta vara istället!






Hallonglass à la Annapanna

Du behöver:
1 st glassmaskin 
(OK det går utan men då måste du röra runt i byttan då och då i frysen)
250g hallon
2dl strösocker
3dl vispgrädde

Jag brukar använda frysta bär som jag låter tina. Häll på socker och grädde (ev en skvätt citronsaft för hållbarhet) mixa slätt och häll i maskinen. Låt den snurra runt ca 30 min. Häll upp i ren burk och in i frysen några timmar före servering.


 



Chokladsås passar bra till och den gör du också själv.

Kakao, socker och vatten kokar man ihop enligt följande:

CHOKLADSÅS

1 dl vatten
1 1/2 dl socker
1 1/2 dl kakao

Koka upp vatten och socker. Blanda i
kakaon och låt det sjuda en stund.
Om du tycker chokladsmaken blir
för kraftig chokladsmak, ha i lite
grädde, då lättas smaken upp.

Det var mitt bästa glasstips, Ha en glad Valborg och låt inte igelkottar eller små barn brinna upp i år heller!;)

#valborg #glass #hallon #hallonglassrecept #glassmaskin #recept # vår #dessert #småbarnsliv


5:2

När jag först tänkte att jag skulle börja blogga var det nog för att få skriva av mig. Men här finns ju faktiskt en chans att få ut ett budskap, om någon hittar ens blogg. Så i badet idag tänkte jag att 5:2 dieten skulle kunna vara mitt motto och dragplåster. För tydligen är det väldigt hett just nu med 5:2 dieten och det kanske man ska locka med…en doktor som skriver om 5:2! Hur bra som helst, och lite fult!

Jag tänkte mer att jag skriver fem underhållande och härliga inlägg och så smyger jag in lite tyngre grejer. Då märks det knappt och jag kan skriva om sånt som jag funderar på och räds för också. 

Men för er som läser detta av bantningsskäl, här kommer sanningen!

Det finns ingen quick fix! Man måste ändra sin livsstil. Det är svårt, det tar tid, man måste anstränga sig varje dag, kanske resten av livet och då kommer man må bättre, gå ned i vikt och leva längre. Cancer är kopplat till övervikt, dåliga vanor överlag är kopplat till sjukdomar och död. Så, ät sallad och frukt och fibrer, ingen häslokost det är bara dyrt och kanske till och med farligt. Motionera, sluta röka och snusa och för allt i världen drick inte för mycket alkohol! 
Droger lämnar jag utanför detta moralkaos för det är så dumt att det behöver man inte ens nämna. 

Det lustiga med att jag skrev allt detta är att jag personligen tror att just 5:2 dieten faktiskt kan funka. Resonemanget låter logiskt och vi är ändå gjorda för att klara svält. Om jag mot förmodan skulle banta någon gång skulle jag nog testa just detta! Men för det mesta anser jag att man inte ska banta. Ät mindre rör på dig mer! Nog om det.

Så vilken tung grej ska jag välja idag….jag tycker att herr Putins eskapader är läskiga. Vi lever ju i en udda del av världen här uppe i norr. Det är lugnt och fint, lönen kommer på utsatt tid och gör den inte det får vi bidrag. Krig ser vi på film och vi är övertygade om att vi kommer få liggsår på hemmet. I den största delen av världen är allt detta inte alls självklart. Rent vatten är inte tillgängligt för ca 70 miljoner EU-medborgare. Vi avviker från resten av världen och är invaggade i en trygghet som kanske inte finns. Jag oroar mig för vad Putin och USA hittar på vi är ca 10 miljoner svenskar som visserligen delar ut Nobelpriset….men vem bryr sig egentligen om oss mer än vi? 
Av rädsla för att stöta sig med Ryssland låter man honom ta Krim. Nu ekonomiska sanktioner. Kanske ville alla på Krim höra till Ryssland, kanske massor av ukrainare vill det. Protesterna utifrån verkar inte bekomma herr P. Han tar det han vill ha i bästa stormaktsanda.

Det slår mig att vår verklighet är väldigt skör och det gör mig orolig för framtiden

Jag är glad att jag slipper gå till sängs ikväll och behöva oroa mig över om huset står kvar imorgon och om mina barn ska få mat och vatten. Att bo i Ukraina, Syrien, Sydsudan, Nordkorea, Afghanistan eller på hundratals andra platser på vårt klot är ingen lek. Vi har inte haft det svårt här på många hundra år och vi är ovana vid tanken att något skulle kunna hota vårt sätt att leva. Men vem vet….kanske finns det någon därute som tycker att skog och malm är bra att ha? Eller lebensraum? Det har vi ju gott om än så länge…

Nån matchande bild till denna text kan jag inte finna.

Trevlig helg!

#5:2 #diet #bantning #oro #fred #hönsmamma

En enda soppa av barn

Alva på bröllop i England

Jag är föräldraledig med sjätte barnet. Jag försöker vara en bra mamma, försöker dokumentera barnens framsteg, se dem var och en, inte som en klunga. Det är svårt. 

Igår träffade jag en av mina barndomsvänner, hon har också många barn. Lite försiktigt lägger jag fram att jag knappt minns något av Edgars första år, det har på något sätt kommit bort. Hon tittar på mig med ett lurigt stråk i ögat och säger att hon har inga kort på yngsta dottern men har tänkt ljuga ihop att en del bilder föreställer henne fast det egentligen är hennes äldre bröder. 
Hon hade också tätt mellan två av barnen och beskriver småbarnsåren som en soppa av barn.
Jag berättade för maken på kvällen att jag knappt minns något från 2011 och då sa han bara – Du jobbade ju så mycket. Ja nu minns jag, jag jobbade så mycket och vi hade ju en polsk tjej som kom och passade honom när jag sov. så var det ju! Allt detta får mig att vilja suga lite på den här sista karamellen. Jag vill kunna minnas detta när Tylla är äldre och kunna berätta roliga historier om vad hon sagt och gjort. Jag skulle dessutom vilja gör det medan vi tittar i ett fotoalbum med bilder på henne och oss andra. Alla mina bilder i datorn ska skrivas ut och sättas in i album och det ska göras fort medan jag minns vem som är vem för killarna är väldigt lika och de har samma kläder. Inte helt lätt att skilja åt!

Jag är en motvillig teknikanvändare. Jag är lite trög att ta till mig ny teknik, ser inte behovet. Fick min första mobiltelefon när jag var 30 och skickade mitt första sms vid 34…som sagt lite trög. Har aldrig spelat dataspel och uppdaterar inte som jag ska enligt de äldre barnen. Jag skriver på en Mac inköpt -06, bara en sådan sak!

Jag äger två videokameror modell mindre och en superliten dyr svart kamera som nästan alltid är borta när jag behöver den. Om jag hittar den hittar jag oftast inte laddsladden. Det är sorgligt tycker jag att våra dyra tekniska saker behandlas så styvmoderligt. Jag vill att man ska vara rädd om en kamera, även om den inte kostar 30000 kronor. Idag ska jag lokalisera både videokameran och min pyttelilla svarta kamera för nu ska det bli ändring. Jag ska fota barnen och börja skriva ned deras roliga uttryck!

Igår sa Edgar, tre år, när jag hämtade på förskolan, -jag är nygg! Han hade då istället för jackan fått på sig ytterligare en tröja, med stora siffror på magen, ovanpå skjortan. Knapparna var ej knäppta och han såg inte klok ut men han tyckte själv att han var väldigt nygg och pekade på siffrorna.
Han babblade på som en galning vid läggning dessutom, det var alla han äckade, Alva, Fanny, Inez, voffar och fotboll bland annat och att han hade drömt om en bläckfiskgris som var läckig.


Jag funderade lite på varför jag fick sådan panik över detta just nu och svaret är nog att det är sista chansen. Dessutom ska jag ska börja jobba så smått inom en månad trots att lilla T bara är 4 månader. Det känns både bra och dåligt. Bra för att det är roligt att jobba men dåligt för då missar jag ju lite av henne och får förmodligen en massa mer jobb med att hämta och lämna på dagis. Mer stress gör att jag inte lägger märke till barnen lika mycket och inte hinner med den där långsamma promenaden hem från förskolan där man hinner avhandla vad som hänt under dagen.
Mina föräldrar ska passa bebisen två förmiddagar per vecka. Mamma vet jag klarar biffen på måndagarna. Pappa däremot har väl antagligen inte bytt en blöja sedan 1972, om ens då…..Han ska få en crashkurs!

Så nu ska jag alltså städa i hallen och mitt arbetsrum, den där kameran, laddsladden, videokamera och dess laddsladd ska lokaliseras och det ska bli ordning på torpet.



I Frankrike en sommar



Hur tänker folk egentligen?

I flera dagar har jag haft ingen impuls alls att skriva något men nu utlöste en konversation med äldsta dottern (17 år) en kaskad av saker som jag känner för att skriva om.

Sedan jag öppnade butiken har jag på ett ibland smärtsamt sätt lärt mig att vara tydlig. Har man anställda som man vill ska göra något kan inte förmågan att uttrycka sig tydligt nog understrykas. Jag har sedan jag var liten fått höra att jag hoppar flera tankesteg när jag ska berätta något, jag antar att folk hänger med och har samma bild i huvudet som jag har. Så är oftast icke fallet. Dock finns undantag…t.ex min vän Frida som oftast tänker exakt som jag;). Även när jag tänker fel hänger hon med…en nästan otäck egenskap som nog hör ihop med att vi vuxit upp tillsammans! Jag har några till som jag klickar bra ihop med mamma t.ex fast Frida överträffar alla.

Nåväl, idag skulle jag vara supereffektiv tänkte jag. Igår kokade jag nämligen ihop salva till två vänner som har lite/är lite torrisar. Det är en enkel procedur men faller oftast på att folk inte har bivax hemma i regel. Det skulle bli en bilfärd med tre stopp där jag avlämnade salvor medans yngsta dottern sov i bilen. Fanny (17) hade önskemål om att bli hämtad sist för att hon skulle hinna komma i ordning. Curlare som jag är bistod jag i detta. 

När vi väl är framme vid hennes destination visar det sig att det gått fortare än väntat. Jag ber henne då springa in i affären för att handla de tre saker jag behöver; kaffe, våtservetter och aceton. På så sätt slipper jag och ännu mer tid är vunnen för mig. Hon ber mig smsa så att hon inte glömmer i butiken. Kaffe, våtservetter och ACETON!! Tre saker…på tre minuter!
OK jag smsar men blir under tiden sugen på ekologiska nötter och lägger till detta i smset. Efter en kort stund kommer hon tillbaka. Jag får höra att hon äntligen fått tag på den muesli hon velat ha som jag misslyckats med att köpa. Däremot kom smset fram för sent och några nötter blev det inte.
Det har köpts fem paket muesli av fel sort och visst krångel i maskineriet har uppstått mellan dottern och mig. Hon anser att de sorter jag köpt bara innehåller havregryn och socker!
Efter en väldans massa tjafs om detta gjorde jag egen (utan innehållsförteckning men jag kan här avslöja att basen är havregryn och sockret förekommer under täckmantel, som honung) som hon åt med förtjusning. Hon sticker iväg för att ta tunnelbanan till stan.

När jag kommer hem och packar upp har vi en granola à la svindyr som framförallt innehåller havreflingor och socker (under täckmantel) och sen 2% hallon och ännu mindre kakao…OK! det går an ibland. Sen hittar jag en burk med snabbkaffe, och det är här jag får inspiration till dagens blogg, hur tänkte hon nu? Vi har i princip aldrig snabbkaffe hemma. Det står en nödburk här som har minst två år på nacken. Hon kokar själv alltid kaffe med bryggaren. 
Jag drar iväg ett sms och får svar att jag skulle varit tydligare. Jag skriver tillbaka att om jag bett om snabbkaffe hade jag skrivit just det och detta är både dyrare och fel. Hon replikerar och när jag tittar igen på kvittot är det dessutom dekaf!! Alltså helt poänglöst kaffe, 100g för 55kr, som hon köpt.

Diskussionen fortsätter och avslutas med en kommentar om hur detta väl går att jämföra med mammor som inte kan köpa rätt muesli. Där avslutades smsandet med puss. Jag bifogar bild för att ni ska förstå.


 
Bildbeviset!








Här kommer kopplingen till det jag inledde med, behovet av tydlighet. Fast jag i detta exempel är ganska säker på att jag har ALLA på min sida så illustrerar det att vad jag tycker är självklart inte nödvändigtvis är det för en annan. Har man en ickefungerande telefon men väl bredband och ska ombesörja att telefonen fungerar är det i min värld ganska självklart att använda mail för att kontakta operatören. Det kan jag säga är inte självklart för alla. Så jag drar ett djupt andetag och skriver ett TYDLIGT sms till butiken för att få dagens bestyr genomförda. Inga roliga ord, inga omskrivningar utan rakt på sak. Ta väska, ta med hem, jag hämtar!
Att avsluta med Tack! brukar kännas bra. Kram har jag provat…..Det blir för intimt och jag tror att man ska hålla lite lite distans till varandra så att inte positionerna blir otydliga. Därmed inte sagt att jag inte gillar mina anställda! För det gör jag, jag tycker att alla tjejerna nu är super, glada och tjänstvilliga. Bara det att vi inte tänker likadant och att jag faktiskt bestämmer. Det är ganska svårt att vänja sig vid för mig. Jag är alltid mån om att alla ska få vara med och bestämma men när det gäller mitt företag och mina grejer vill jag att det ska vara precis som jag vill och de gånger jag vikt mig blir jag inte nöjd. Det är en svår konst för mig att lära mig detta. 



 






Sedan romarriket (säkert innan dess också) har man kokat salva på olivolja och vax. Jag, som är motståndare till gifter av alla slag och har en släng av hälsofascism över mig, anser att om man inte skulle kunna tänka sig att äta något så ska man heller inte kleta in sig i det. Därav gör jag egen hudvård. Det är superenkelt, man kan göra det jättesvårt men sån är inte jag.
Jag tipsades om en härlig bok i ämnet och köpte genast den… Lisens Örtspa heter den! Där finns så mycket inspiration så man blir nästan galen. Jag har bara gjort skrubbar och kokossalva ur den än så länge men drömmen är att göra lut och tvätta med detta! Det kommer, kanske samtidigt som jag får höns!?!
Receptet på salva är 1 del vax och 3 delar olja. Värm i vattenbad, rör tills det är en jämn smet. Häll på burk, håller sig rätt lagrat väldigt länge.

Man kan själv anpassa konsistensen genom att tillföra mer olja då blir den mjukare eller tvärt om mer vax. Då blir det cerat.

Jag använder ekologiska grejer såklart, olivolja från affären men bivaxet har jag köpt hos en biodlare i närheten och det är ju extra härligt. Man kan hälla i eterisk olja om man vill när soppan når 70 grader, jag tog lime denna gång.



     Allt du behöver….



Jag avslutar med en bild på min lunch, i brist på de ekologiska nötterna. Det är en Mozartkula au nature…

#granola #bivax #salva #olivolja #barn #småbarnsliv #kaffe #missförstånd #tonåringar









GLAD PÅSK!






Var fan är champagnejästen??

Ur tidningen Family Living foto Wolfgang Kleinschmidt å sen jag då..

I inledningen till boken som ej blev av hade jag skrivit en truddilutt om hur jag tappar all kraft när ett recept innehåller 7dl nyponmjöl eller en liknande, för mig okänd, ingrediens. Efter att ha scannat av det senaste inom matlagning senaste åren som research har jag märkt att trenderna kommer snabbt, har ett våldsamt genomslag och det som inte är livsdugligt försvinner nästan lika snabbt. Det gäller att hålla sig på tårna!

Mina trendspaningar har jag hållit för mig själv men nu bubblar det och jag kan inte härbärgera allt längre!

Därför kommer här en kort resumé av senaste årens måsten:

1 Surdeg. Jag försökte (och försöker fortfarande av och till) men bakning går inte ihop med min personlighet. Jag är impulsiv kanske rent av explosiv och att tajma jäsning, temperatur, mata degar i flera dagar….Jag önskar jag kunde men tyvärr. Det blir köpebröd.

2. Korv, jag hann inte med där, hade fullt upp med surdegarna. Och ärligt talat, fjälster och mala kött!?! Dessutom måste man vara två!! Hur skulle det gå till??? Så jag får färska korvar från pappas stash direkt från Spanien.

3. Brygga eget öl….No no no

4. Där kom väl pulled pork, som nu förvandlats till pulled chicken och dessutom säljs i påse numera från tveksamt danskt företag. Pulled pork, detta är min grej! Snabba fix som står länge i ugnen. Alla älskar det; det är billigt också. Denna kommer vara en bestående rätt hemma hos oss.

5. Nu snackar vi realtid här! Senaste veckorna har jag läst inte mindre än tre artiklar om soda, läsk och tonic! 
Först drogs jag till det av de vackra sprudlande bilderna och NU, IDAG vill jag börja. Senaste tidningen kom från en Goodiebag jag kom över på ett bokmingel, Fest med systrarna von Sydow. (Jo jag är lite stolt att jag fick gå!! Inte varje dag jag är i stan och att få kolla in hur andra sidan har det, det gör jag gärna!;))

Jag läste redan i första tidningen dock att man skulle ha nån förbannad bark för att göra tonic….? Va??? Var i förorten får man tag på det? Det förekom även champagne- och ciderjäst….Där kroknar jag en aning till. 
Men det framgår av texten att man kan komma undan med att göra en sodakultur…hur enkelt som helst av socker, vatten och ingefära. Det finns runt hörnet här. Men sedan börjar det lukta surdeg igen, hm och hm igen.  Det ska vila i köket, vänta några dagar, observera bubblor…Ska detta verkligen gå att genomföra för mig?

Jag vill ändå prova och som sagt idag ska det ske, eller rättare sagt om fyra dagar kanske det ska ske för så lång tid tar det ungefär för en sodakultur att bli sodig. 

Men jag ska inte misströsta för rätt var det är så har denna nya våg tagit alla Stockholmare med storm och då ffa Brommaborna, närmare bestämt Ålstenarna och DÅ kan man nog börja prenumerera på champagnejäst och lämna in sodan på hotell när man måste resa till Karibien för att vila upp!

I will be back…om 4-6 dagar med resultatet!


A





Mina tankar idag, en aning negativa och med inslag av grandiositet;)

Dimma och lätt förfallna hus i väntan på intervju
 
 

Idag har jag haft en ansträngande dag. Faktureringar och lite bokföring i kombination med att ta hand om lillan på förmiddagen. Sedan iväg söderut mot ett stort sjukhus. Jag söker AT och var kallad på intervju. 

Det är en delikat sak att beskriva sig själv. Det känns konstigt att förklara sina val i livet,  att objektivt beskriva sina starka och svaga sidor,   att beskriva hur man fattar beslut,  kunna berätta om svåra situationer man upplevt,  ange vilken roll man tar i en grupp,  förklara varför man söker tjänsten och hur man fördriver sin lediga tid..Avslutningsvis skulle jag svara på om jag har samma värdegrund som sjukhuset….Allt detta  på under 30 minuter för att jobba som underläkare i 18-21 månader, inte för att bli nästa generalsekreterare för FN.

När jag hör det nya ordet värdegrund får jag lite rysningar. Dels för att sådana oftast poppar upp där medarbetarna har brustit i sina egna värderingar. 
Jag hörde på P1 ett helt reportage som handlade om detta och att värdegrunder kommit till på arbetsplatser där anställdas respekt mot andra människor brustit…som inom Malmöpolisen t.ex. För mig som anser mig vara demokratisk och anser att alla människor är lika värda blir det lite tramsigt när varje arbetsplats ska upprätta ett helt dokument om att man ska uppföra sig på ett värdigt sätt mot sina medmänniskor.
Jag har nu i dessa ansökningstider läst en hel drös med värdegrunder som i stort sett innehåller det som Socialstyrelsen anser att god vård ska innehålla.

Som läkare är det ju inpräntat från dag ett på utbildningen att alla har lika rätt till vård, att den med största behovet ska prioriteras. Ändlösa etikdiskussioner och moralfrågor som för mig är totalt självklara men som för vissa inte är det. Dessa personer når vi ändå inte. De som är riktigt smarta och empatilösa kan ändå lära sig att förhålla sig på ett bra sätt till sina medmänniskor som gör att de inte blir anmälda.

Nåväl jag hade läst värdegrunden tidigare, i oktober närmare bestämt och inte reagerat på något då. Jag sa att den överensstämde med mina värderingar. Jag ombads att precisera närmare och fick ur mig….

-Fokus på patienten och att alla har lika värde… och jag sa sedan att jag inte tyckte deras värdegrund avvek från alla tidigare jag någonsin stött på. Där blev det lite tyst. 
Nu i efterhand läste jag den på nytt och först kom fokus på patienten, sen allas lika värde. Full pott där. I övrigt ingick att man förväntas arbeta gemensamt och att allas ansträngningar och kunskaper ständigt ska leda till förbättringar av verksamheten. Dessutom ska man vara affärsmässig dvs resurssnål.

Slutligen kom frågor om hur det skulle gå att jobba på en mottagning placerad längst bort från min bostad…ja, hur skulle det gå?? Ärligt talat, i min situation skulle jag ta placeringen i Jönköping om den erbjöds och så får man väl trolla med knäna!?! 
Jag kan inte tycka att det är en helt relevant fråga. Jag har ju med vett och vilja sökt denna tjänst och vet att det innebär sex månaders placering på en husläkarmottagning och jag vet vilket upptagningsområdet är. Om jag inte kunde tänka mig att jobba där skulle jag kanske inte sökt?

När jag utmattad av grillningen styr kosan hemåt har bebisen somnat om för andra gången hemma hos mina föräldrar, maken pluggar i sängen och äter grillchips….PÅ MIN SIDA. Jag låter bebisen sova kvar hemma hos mamma och pappa och drar blixtsnabbt till förskolan (dagis) för att hämta 3- och 4-åringen. Mat får beställas men kladdkaka bakas för att sysselsätta barnen. Maken pluggar fortfarande i sängen. 
Mamma ringer, nu har Tylla vaknat och går ej att trösta. Hämta Tylla och snabbt hem igen innan kakan förfars. Puh! 
Hämtmaten anländer och jag tar ett bad för att varva ned och tänka igenom vad som egentligen hände på intervjun. Framstod jag som komplett galen? Eller bara speedad? Vi får se om 17 dagar!

Efter 5-10 minuter i badet börjar jag ta in omvärlden och hör dottern gny. På väldigt nära håll. Då kommer en ny tanke över mig. Varför står maken alltid precis utanför när jag ska slappna av….? Kanhända att han vill att jag ska snabba mig i min avkoppling så att han ska slippa ta hand om barnen? Eller är jag paranoid?
Jag ropar lite försiktigt, -Älskling! Var är du?
Han står nedanför trappen på röda mattan. Där står ingen, någonsin! Men man hörs bra därifrån upp till övervåningen.

Medan vattnet rinner ut,  undrar jag varför jag klarar av att göra femtioelva saker samtidigt utan att bli galen när det uppenbarligen är övermäktigt, för någon som ätit chips i sängen hela dagen, att passa tre barn i 15 minuter.

Jag hörde min mammas röst eka i huvudet. Var den större människan, du har så hög kapacitet, lönlöst att klaga det går ändå inte att ändra någon, det blir bara tråkig stämning osv osv.
Ibland känns det lite orättvist att bara för att man kan tåla saker bättre alltid ska vara den som drar kortaste strået. Här kanske man ska flika in att jag älskar maken och att detta på intet sätt var tänkt att framställa honom som mindre vetande. Vem vet kanske det är jag som är korkad här och inte genomskådar det geniala i att framstå som handlingsförlamad inför tvätt, disk, matlagning och alla andra sysslor som hör till livet…..hemska tanke! Han är bara lat. Men det kommer han få betala för när jag ligger utsliten och dement på hemmet. Då får han komma och vända på mig så jag inte får maskar i liggsåren. 
Jag hann också med en fundering kring utifall alla tankar som far igenom mitt huvud (jag associerar snabbt, på rätt sida om galenskapen) beror på att jag har fler synapser? När jag läste om hjärnans utveckling framkom att barns hjärnor har ett ”fönster” på ca 2-3 år då alla synapser ska kopplas ihop och att detta grenverk blir större och mer intrikat om man i denna plastiska period får mycket positiva upplevelser av färg, ljud, beröring, ja kort sagt alla sinnens stimulans. 
Har man negativa upplevelser, drabbas av sjukdom och  får dåligt med input utvecklas kopplingarna sämre. Jag antar att jag har mina föräldrar och mormor att tacka för den tröttsamma mängd tankar, ideér och impulser jag har under en dag…Det vore dock trevligt med lite mer sömn bara så att jag kan vila hjärnan och slippa få Alzheimers vid 45! Det är stressande för en sexbarnsmamma med väldigt knasiga sömnmönster att höra hur viktigt det är med vila för hjärnan….Men som sagt, det blir den unge makens problem. 
 
Det, och lite annat svammel om den lilla människan mot systemet, verklighetens folk, en massa nya ord jag inte gillar (typ ickevit, problematisera m.fl.) och att jag nog ska börja använda mer konjunktiv i tal och skrift, tänkte jag på innan badkaret var tomt. 
 
Nu när jag sitter och skriver minns jag att nyhetssändningen gav mig en idé om ett forskningsområde som jag tror skulle passa mig och som kommer utforskas lite närmare under morgondagen; innan bokminglet på Östermalm. Och den glädjande nyheten att aktiestinsen kandiderar i kommunalvalet i Nässjö vid 98 års ålder.
 
Nu blir det lite meningslöst tv-tittande innan hjärnan kan återhämta sig för idag. 

 

Våga vägra enkäter och annat

Jag känner mig jagad av måsten. Det är möten, utvecklingssamtal, och ENKÄTER! Alla vill veta hur de sköter sig, bilmekanikern, förskolan, förskolans överförmyndare, försäkringsbolaget, försäkringskassan, ja snart sagt alla som man handlar av eller är i händerna i vill veta vad jag tycker om dem. Jag har många gånger snällt svarat ja på deras förfrågan om jag kan offra en minut eller upp till 10 för att vara hjälpsam och duktig. I vissa fall för att jag faktiskt haft något att delge.

Jag går inte på föräldramöten längre. Har gjort det tillräckligt, jag har inget att tillföra och det är samma sak jämt. Jag är läskunnig. Skicka ett mail så tar jag till mig informationen. Har inga synpunkter utan litar på att alla gör sitt jobb efter bästa förmåga. Ni har t o m legitimation numera. 

Senaste månaden har jag fått så många frågor att jag på allvar börjar känna att det inkräktar på min egen tid. Sista jag fyllde i var från förskolan. den skulle göras i två identiska exemplar för killarna går på samma avdelning. Till att börja med tycker jag att formuläret inte är bra. Jag kan faktiskt inte bedöma om barnen får den stimulans som gör att de utvecklas maximalt. Jag har helt enkelt inte kompetensen att bedöma detta. Jag tycker för övrigt att det är chefens eller kanske kommunen som ska säkerställa att våra skattepengar används på rätt sätt! Vem utom en pedagog vet detta?
Sen kommer några veckor senare en blankett till att fylla i, denna gång från stadsdelen där jag återigen ska besvara frågor om nöjsamheten med förskolan. Jag svarade ej, fick påminnelse och igår kom två stora kuvert med samma. De gick direkt i sopen för jag säger NEEEEEEEJ till mer enkäter som dessutom är så trubbiga att det jag verkligen vill säga inte kommer fram. Så om det händelsevis är någon från Hässelby Stadsdelsförvaltning som läser detta är mitt svar: Killarna trivs, de verkar utvecklas bra, jag tycker fröknarna har för många barn att ta hand om, jag vill ha ekologisk mat, jag vill ha mer gräs på gården, lägre ljudnivå och att förskolan ska låta syskon till föräldralediga barn gå hela dagar de med! 
Om chefen för förskolan på kommunen vill veta hur barn har det, besök förskolan, jobba där en halvdag istället för att fråga mig!

Nuff said!

April april…

Idag började inte bra. Dottern på vift i London ringer hysteriskt gråtande till mig och meddelar att hon missat planet hem. Kaos utbryter i min hjärna och en himla massa samtal måste ringas innan allt lugnar sig. 1400 kronor senare är kon på isen räddad. Då vaknar dotter nummer tre och ger mig en skopa för att hon försovit sig. Hon ignoreras en aning på grund av det större kaoset som redan varit. 10 minuter senare ringer samma dotter och ber den motvilliga dotter nummer två att ta med det glömda busskortet. Kort kaos utbryter innan busskort lokaliseras av undertecknad. Allt detta med dotter nummer fyra på armen och de två yrvakna sönerna äter sin frukost.

Beslut tas att söner och dotter nummer två tillsammans ska göra en ansträngning för att komma i tid till skola och förskola. Barn görs iordning och strax är vi på väg i bil. Edgar säger tyst – jag är hungrig, glömde äta smörgås…Modershjärtat skriker. Jag måste hem och hämta mackan så han inte måste gå hungrig till lunch. Först måste emellertid Inez lämnas vid skolan.

Åker i tillåten högsta hastighet tillbaka hem, lämnar tre barn i bilen och tar nogsamt med nyckeln in så att ingen katastrof ska hinnas med den minut jag springer in för mackhämtning. 

Edgar får sin smörgås och vi är återigen på väg…

När jag parkerat vid dagis öppnar jag i vanlig ordning för Frank först. Men….mitt hjärta stannar…Var är ungen? Han har knäppt loss bältet och smitit ur bilen medan jag hämtat smörgåsen tänker jag och kan knappt andas. Då sticker en liten hand fram och vinkar till mig. Han har åkt ihopkurad bakom ena sätet hela vägen, jag har inte märkt någonting mitt i det inre kaoset. Jag andas ut men är skakad. Det hade kunnat vara katastrof ändå känner jag och svär inför mig själv att aldrig någonsin lämna barnen ensamma i bilen, ens för att bara springa in och hämta något.

Killarna springer genom grinden, de gillar att vara där även om de ofta hävdar motsatsen.
Puss, och vink och kram och luftpussar! Jag åker hemåt. Egentligen skulle jag åkt direkt till Ekerö men kraften finns inte där. Jag måste mellanlanda hemma och känna efter om jag orkar. Luther knackar mig på axeln och jag samlar ihop mig efter att lillan fått mat. 

Nu ska jag uträtta något verkligt! Såklart somnar hon i bilen för att vakna och vara tröstlös när jag ska utföra det jag planerat. Såklart somnar hon i bilen på tillbakavägen när jag ger mig av hemåt. 
Jag försöker andas på hemvägen och lugna ned mig. 

Om någon försöker dra ett aprilskämt idag kommer jag sannolikt gå på det men om det innefattar någon typ av panik kommer vederbörande få en smäll känner jag….


 


 
 Påskpynt från Form från Skå till butiken.




Adieu!

#voltairesvardag #vardagspanik #varförgörbarnensåhärmotmig #jagfårsnartenhjärtattack #tacksamattalltlösersig #serframemotpension #småbarnsliv #tonårsmammangrånar #merkonjunktivåtfolket

To be or not to be……a doctor!

Jag har under det senaste året funderat mycket på vad jag egentligen vill göra i livet. Det är ju en sak att ha en vilja och en önskan, en helt annan vad som är realistiskt och genomförbart.


Jag ska försöka skriva utan att bli för subjektiv och bitter för när allt kommer omkring finns det talibaner i Afghanistan…

Jag var en late starter, började i fel ända, födde barn och sen utbildning. Jag är inte karriärsugen men vill kunna leva ett liv där man har råd att ta barnen på en sol- och en skidsemester om året. Och jag vet att alla inte har råd med detta så visst, det kanske är höga krav.

Jag tog examen -09 från läkarlinjen och har jobbat och fött barn sedan dess. Nu söker jag AT på olika sjukhus i Stockholm och närliggande län. Det är otroligt få platser som delas ut och konkurrensen är stenhård. Inget kösystem utan man får börja från noll varje gång. För er som inte vet vad AT är kan jag berätta att det är en utbildning där läkare med examen (5,5 års studier) får arbeta inom olika bestämda specialiteter under 18 eller 21 månader för att sedan göra ett prov, blir man godkänd får man ansöka om legitimation. 
Det är delvis staten som betalar AT-tjänsterna, vilket innebär att man är väldigt billig arbetskraft för landstingen. En AT-läkare i Stockholm har en ingångslön på 26500kr tror jag i år. 
Efter legitimationen kan man söka en ST-tjänst (Specialisttjänstgöring) som tar  fem år och därefter kan man jobba inom den specialitet man valt. Mellan 12-12,5 år tar det att bli ”klar”.

Jag vill gärna bli psykiater men kan tänka mig annat också, jag finner glädje i det mesta och gillar att jobba med människor. Just psykiater finns ett skriande behov av och därför tycker jag att det vore extra roligt. Tyvärr anses inte psykiatri vara en fin specialitet inom läkarkåren och jag har fått höra att det inte varit så meriterande att jag valt att jobba med det 1,5 år nu mellan examen och AT…
Paradoxalt att när någon väl vill jobba med knarkare, hemlösa, ångestdrivna självskadare och psykiskt sjuka så ska man inte få chansen på grund av att man just gillar detta; och med tanke på hur mycket pengar som läggs just på detta område för att attrahera folk. Och hur stort och växande behovet är.

Så här sitter jag, sex barn, en man som snart är klar med sin utbildning, och får inte någon AT vilket gör att jag inte riktigt kan planera framåt. Eventuellt måste jag flytta från Stockholm för att få AT men det är lite klurigt när man inte kan flytta på sina barn på grund av att man är skild. 
Man bryts ned en aning varje gång man får ett svar i stil med:

Bästa kollega! Trots lysande meriter och goda vitsord kan vi ej erbjuda dig en tjänst hos oss, välkommen att söka om sex månader…

Mm nu har jag sökt 10ggr till kanske totalt 250-300 block som det kallas utan att få en tjänst….och en gnagande känsla av att en 43-årig kvinna med sex barn kanske inte är önskvärd…Men jag e inte bitter;)
Nu har jag ju lite tid på mig att fundera eftersom jag är föräldraledig men lite stressande är det. I det läget börjar man fundera på om man ska strunta i läkarjobbet och satsa fullt ut på designen och butiken….kanske få till den där boken man skrivit ändå….?


Därför ringde jag idag Stina, som ritar mina kläder, och sa åt henne att köra vidare på min vilande idé om att göra underkläder. Vi har redan tagit fram två olika trosmodeller nu fattas en topp. Tankarna på Bh:ar lade vi ned idag för det tog Stina 5 timmar att sy upp proven, det går snabbare när man gjort några men 2,5 timmar sömnad, dyrt italienskt siden, och sen alla andra kostnader och moms på det skulle göra en sådan Bh osäljbar. Vi snackar minst 2500kr ca om det skulle göras någon som helst vinst på den. Att köpa en Bh för 149kr….ja det är helt fantastiskt helt enkelt!

Siden skickas sedan till Hedemora för att nya blusar och klänningar ska bli till och jag funderar på höstens färger. Det är lite annorlunda att ha butik för man lever lite sex månader fram i tiden. Nu måste hösten planeras fast våren knappt har kommit. 

När jag tittar i backspegeln borde jag kanske ha sökt Konstfack ändå som jag ville för kläder och inredning är ju egentligen min passion. Fast som sagt kan man inte rita är det svårt, det var faktiskt enklare att komma in på läkarlinjen för mig. 
Det är så roligt med kläder, tyger och spets. När jag syr mår jag riktigt bra och känner mig duktig. Något skapas och det ger enorm tillfredsställelse. Sen när någon köper det man designat och kommer igen, ja den känslan är ju helt fantastisk!

Nu ska jag leta upp alla trosor och tygprover jag har i gömmorna och försöka få ihop en underklädeskollektion….Å vad det ska bli spännande!




Svart- och cremefärgat siden med elastan, jag älskar det tyget!