Pick a subject

Kraftigt gravid kvinna som just tagit läkarexamen och festar i gamla stan med vänner och släkt, äter mat från mammas kusin Renée gör hon också! (jo det är jag +20 kilo)

Jag inser att jag nog är lite överengagerad i saker. Vid kvällstoiletten funderade jag på vad jag ville skriva om. Jag är orolig att jag ska skriva samma sak två gånger också. Säg till i så fall för det är ju inte meningen! Jag har för kort minne och för lite tid att läsa mina egna inlägg här. Dessutom sprider jag mig lite tunt nu när jag delar mig i två och skriver om inredning också…

Jag ser något som berör och vips har jag en massa saker att skriva om. Det kan vara nästan vad som helst. Det finns dock saker som ej väcker mitt engagemang. Här kommer några för mig helt ointressanta ämnen. Rymden, motorsport (utom att jag tycker det är dåligt använda pengar att spy ut avgaser och fara runt i 300 knyck samma bana 400 varv!?!) kampsport, och pensionssparande. Så detta kommer jag antagligen aldrig skriva om. Om inte det händer något fantastiskt som att en ny planet ger sig till känna där befolkningen har lösningen på mellanösternfrågan, då skriver jag nog en rad om det.

Pick a subject, and I will write about it! Varför det blev på engelska vet jag inte, kanske för att hälften av mina barn går eller har gått i en engelsk skola och vi blandar friskt här hemma. Eller kanske bara för att engelskan har så många korta och precisa uttryck som låter coola?

Nästan allting kan vara intressant, det gäller bara att sätta sig in i ämnet. Jag har ofta fått frågan på bl.a AT-intervjuer hur jag kan gilla både akutläkeri och segdragen beroendevård. Jag kan bara svara att jag har mer än ett intresse och jag finner tillfredställelse i många saker, även i att sticka lovikkavantar och hoppa Bungy jump.

Och så kom jag att tänka på det senaste hälsolarmet, det om rött kött. Det har ju inte precis varit okänt att det inte är nyttigt eller naturligt för människor att äta kött. Det kan man ju se bara man gapar mot spegeln. Vi har inte vassa tänder! Simple as that! (oops!) Den tanken ledde mig in på ett annat spår; varför kommer forskningsresultat ut till folket så sent? Det begriper jag inte. Kanske tidningarna skriver om det flera gånger? I brist på nyheter alltså och hoppas på läsarnas korta minne. Eller är det så att det är så komplicerat att vanliga journalister inte kan tränga igenom texten och in till kärnan? Kanske inte forskarvärlden bryr sig om omvärlden på så sätt att de vill dela med sig av sin kunskap? 

Har man läst några medicinska artiklar kan man lätt tro att det är språket som hindrar allmänheten från att förstå vad som skrivs. Jag har frågat varför det ska skrivas så torrt och formellt och svaret har varit att det ska vara ett korrekt språk som ska förstås av andra forskare (typ). För min del tycker jag att forskning som i Sverige mestadels finansieras av skattebetalare på ett eller annat sätt ska vara möjlig för dem att ta del av. Likväl som en läkare ska tala med sin patient på ett sätt som går att förstå utan att ha gått fem och ett halvt år på läkarprogrammet. Man ska heller inte hålla inne med kunskap utan sprida den i min mening. Skattebetalarna har bekostat min utbildning och jag delar gärna med mig av vad jag fått lära mig till den som frågar, även på min fritid.

Jag tycker det är fånigt att finessa med språk, iallafall om det är för att hålla andra utanför sin lilla grupp. Man kan tro att de inte vill bli förstådda ibland. 

Jag kan ärligt talat säga att jag sällan hör något nytt, iallafall gällande medicinska framsteg, som jag inte redan hört på någon av mina två medicinska utbildningar som nu ligger mellan 18-5 år bakåt i tiden. Nanopartikellarmet, munhålans hälsotillstånd korrelerat till hjärt-kärlsjukdomar och detta med coloncancer är bara några exempel. 

Jag anser mig vara hyfsat begåvad och brukar inte ha svårt att fatta saker. Däremot har jag stora svårigheter att ta till mig Försäkringskassans och Skatteverkets skrivelser. Deras språk kan få mig att falla i gråt! Det som skiljer dessa två åt är att när man ringer till Försäkringskassan fattar man sällan mer efter samtalet, det motsatta gäller Skatteverket som verkligen är otroligt hjälpsamma och överseende med ens bristande sinne för ekonomi och redovisning. Till Försäkringskassan vill jag bara säga: -Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta… Ta hjälp av en språkvetare!

Jag som lyssnar mycket på P1 nu när jag är föräldra”ledig” hör då och då kulturbabbel. Det är både oroande och roande när de talar om olika företeelser med ord som jag inte har en blekaste aning om vad de betyder. Men jag fattar att jag är oinvigd och inte kan argumentera med dem. Kanske det var menat så? Det blir en diskussion för den egna klubben och då undrar man lite hur de tänker att det ska nå ut i busken…(public service). Det blir ju inte en sämre diskussion för att man talar begripligt, det kräver bara lite mer av den som talar.

Min husgud är Lena Andersson på DN. Hon skriver och talar så smart om viktiga saker. Jag blir riktigt avundsjuk. Det är bara det att även hon använder så mycket begrepp som jag bara av sammanhanget förstår vad de betyder. Då känner jag mig så obildad att jag skäms. Fast jag diggar henne ändå och önskar att jag hade hennes insikt, vokabulär och stringens, Go Lena!!!

Men alla ni andra, skriv så vanligt folk förstår, jag lovar att forskarkollegorna och era klubbmedlemmar också kommer att fatta! 

#klubbenförinbördesbeundran #talaurskägget #språk #kulturelit #artiklar #lenaandersson #for #president #enkelsvenska #försäkringskassan



  



Miljöpanik. Återvinning, del ett av många

Tippen med måsar från 1962, foto av Lennart af Petersens

Sedan jag var barn har jag levt mer eller mindre dödsångest. Både högst personlig sådan och en mer generell som omfattar allt levande. En stark önskan om att leva friskt och länge som med tiden bara blir starkare och starkare. Dels för att jag har många barn att ta hand om men också för att jag jobbat inom geriatriken och på nära håll fått se mänskligt förfall.
För att inte bli helt paralyserad av skräck har jag lagt ihop mitt överlevnadspussel som med åren blivit alltmer holistiskt. Allt hänger faktiskt samman och det är ju inget konstigt alls!
Som barn plågade jag min mamma med att börja återvinna det som gick, antagligen var det endast papper som var aktuellt då, jag minns inte riktigt.
Återvinning var inte någon stor sak under sjuttiotalet, inte på åttiotalet heller vad jag minns. Men det var väl där någon gång det startade på allvar. Sopstationen vi hade närmast minns jag var ritad av Holger Blom 1938. Fantastiskt vacker på något sätt men revs nyligen. Där körde man fram bilen till ett brinnande hål och släppte ned sitt skräp. Ingen sortering där inte!


Lövsta sopstation så som jag minns den.


Vår närmaste affär hade till min stora förtjusning en sk. mjölkko, en apparat som tappade upp mjölk på glasflaskor man fick köpa, fylla, diska och sen fylla igen osv. Det var ett drygt jobb för min mamma att förse familjen med mjölk på detta sätt men jag var en ettrig och bestämd unge så det blev som jag ville.
Min första lägenhet inreddes uteslutande av begagnat och hittat, omgjort och ärvt.
Föräldrarna tyckte jag var en bakåtsträvande neandertalare, det tycker de fortfarande, fast jag tycker fortfarande att jag var före min tid!!!
Någonstans där började mitt panikande kring miljö och hälsa och det har eskalerat kan man säga. En röd tråd rakt igenom mitt och förhoppningsvis mina barns liv. Mina föräldrar jobbar jag fortfarande på. De är motsträviga minst sagt och vägrar köpa ekologiskt, de tror det är en bluff….
Hur som helst, ju mer man lär sig om hur saker hänger ihop och fungerar desto mer arbete blir det, den saken är klar. Bara att källsortera och återvinna blir några extra arbetstimmar i veckan för redan hårt belastade människor. För min personliga del, med sex barn och en man, upptar detta en stor del av tiden man har hemma och då gäller det att försöka göra det så effektivt som möjligt. Här kommer lite tankar om återvinning!
ÅTERVINNA
Att återvinna handlar ju både om att källsortera och att köpa sånt som någon redan har använt men ej längre behöver. Jag försöker redan i butiken att välja bort dumma förpackningar. Tandkräm i pappask är ett exempel på detta. Plastade grönsaker en annan.
När det gäller second hand har man ju redan kommit förbi emballageproblemet och då har man ju redan vunnit på ett sätt. Jag köper det mesta där men är lite petig. Jag letar kvalitet för att ha mer prylar bara för sakens skull gör inte mig lycklig. Jag köper saker jag behöver, sista grejen var nog ett våffeljärn i gjutjärn tror jag. Det blir både godare, vackrare och dessutom får man nog i sig lite järn på kuppen.
Tyger är också roligt att hitta gammalt, det är jättebilligt och jag syr gärna knasiga kjolar, väskor eller lapptäcken. Knappar är också en passion och jag använder bara gamla knappar i kläderna jag producerar. Syr i dem för hand gör jag också för då sitter de fast hela vägen hem från affären dessutom.
När det gäller livsmedel tycker jag att metall och glas är det som gäller. Plast avger en del ämnen till maten och det gillar jag inte. Även om det är lätare att bära hem går det bort av hälsoskäl. Sen tycker jag att olja bör stanna i jorden om den inte absolut måste upp. Dricka ur liten glasflaska smakar oändligt mycket bättre än PET dito. Dessutom tror jag att man dricker mindre av t.ex läsk om man får sina 33cl och inte delar på en trött 2,5l. Snyggare är det också.
Att sortera plast, papper metall och glas är ju vardagsmat för de flesta och inte så mycket att orda om. Matavfall däremot är en jobbig fråga hemma hos oss. Jag har tidigare haft en brun avfallstunna för matavfall men den blir ganska olidlig på sommaren om man inte har en jättestor tomt och inte behöver sitta och äta i närheten. Jag har klagat ett par gånger till miljöförvaltningen angående detta men utan någon respons, trots att jag varit så konstruktiv jag bara förmår. Således är vi under sommaren utan tunnan för att till hösten börja om igen. Nu ska dock börja betala för att ge bort sitt inköpta och sorterade avfall för att någon ska sälja det som drivmedel….jag får se hur det blir till hösten. Det lutar åt att kompostera själv. Maken ej överförtjust!
Leta på vindar och i garderober är också ett bra sätt att få tag i saker man behöver. Min farmor hade ett helt hus överfullt med bra att ha prylar som hon aldrig använde. Jag räknade en gång till 5 durkslag i samma modejang. En tog jag för att ha i min första lya. Hon hade en massa arvegods också som jag tiggde till mig, min brorsa är makalöst ointresserad av gamla grejer, oklart om vi faktiskt delar gener…
Farmor hade i stort sett samma kroppsbyggnad som jag och jag har en hel del kläder både hemma och på mammas landställe som jag använder då och då. Passar perfekt och är handsydda så sönder går de inte.
I återvinningens tecken går väl även att lappa och laga!?! Farmor lärde mig att laga och såla men det var nog faktiskt min i övrigt helt opraktiska mamma som lärde mig att stoppa strumpr. Det där med slöjd är inte så dumt…
Jag gillar att laga saker. Dels för att jag alltid köper saker jag verkligen gillar så går något sönder är det en självklarhet att i möjligaste mån laga. Om man dessutom köper hög kvalitet går det att laga och det lönar sig.
Det gäller skor, väskor, möbler och så vidare. I de fallen gör jag det oftast inte själv av den enkla anledningen att jag inte kan. Jag är däremot duktig på att sy och stoppa. Inte en enda socka kastas här om det är möjligt att laga. Tjejernas bomullsstrumor och makens otäcka tubsockor går dock bort. Det lägger jag inte min dyrbara tid på. Mina sockor däremot lagas med jämna mellanrum. Det är enkelt för jag har i princip bara yllesockor/stumpor. Jag hatar att vara för varm om fötterna och går hellre barfota om jag kan, så strumpor har jag bara när det är svinkallt eller när jag jobbar.
Att laga hål i byxor och då helst jeans var en sport för mig när jag var yngre, mina killkompisar kom med trasiga jeans för lagning och jag fixade dem glatt.
Det stora utmaningen var Nickes brallor. Han var med om en otäck trafikolycka och byxorna var helt blodiga och söndertrasade när hans lillebror kom med dem.
Både Nicke och brallorna kom i ordning till slut men det tog lite tid.
Istället för att återvinna kan man ju också avstå att köpa in vissa saker…På en semesterresa i Frankrike nyligen köpte jag en yoghurtmaskin. Jag har velat ha en sådan i trettio år minst. Min mormor, som jag alltid var hos på somrarna i Spanien, hade en sådan. Tyvärr äter jag inte gärna yoghurt själv rakt upp och ned men barnen gör det och på så sätt sparar men en del avfall, även om man fortfarande måste köpa in mjölken. Sen är det ju roligt att göra egen, man kan blanda hur man vill och det går även att göra färskost i den. Sen har du ju kontroll på alla ingredienser, och det kan ju inte vara fel! Jag är egentligen ingen apparatfantast, jag tycker oftast att elprylar i köket bara samlar damm men vissa saker gillar jag. En juicepress som jag haft i snart 17 år till exempel, det var en bra affär, min glassmaskin, mixer, råsaftscentrifug och nytillskottet mattork som jag är lite kär i just nu. Den skriver jag om senare för den behöver nästan ett helt eget kapitel.
I min källare bor saker jag inte använder alls nästan. Det besvärar mig. Mellan varven får jag hysteriska anfall där jag tvingar mig själv, maken och barnen att göra sig av med saker som vi inte längre använder. Det som rensas ut faller i tre kategorier, sop, loppis eller donation.
Jag är tyvärr en hamster och samlar på mig vansinniga mängder saker som jag verkligen har för avsikt att använda men inte hinner eller orkar med. Sen älskar jag oftast mina grejer på ett osunt sätt och en del är ärvda och jag känner ett ansvar att spara saker som mina barn eventuellt vill ha senare…Ja jag har många anledningar att samla…
Hur som helst har jag avhyst en hel del saker genom att jag flyttat några gånger och det som inte är uppenbart skräp får ett andra liv. Det känns bra i själen och måhända glädjer prylarna nu någon annan.
Så rensa ut saker du inte behöver och gör någon glad blir take home message!

Nästa del kommer handla om odling och kompost.

#återvinning #räddaplaneten #recycle #miljö #vågavägrakonsumtion #hållbarhet

Sälja å dra, en städdag som spårat ur..

Så här härlig vill jag vara jämt…

Jag gick undan med minsta barnet. Matar henne på övervåningen medan jag låter ilskan rinna av mig. Jag gick efter att jag hävt ur mig att man skulle sälja alla saker och dra på en resa långt åt helvette…
Vi ska fota huset inför försäljning. Redan för tre veckor sedan flaggade jag för detta. Ingen har brytt sig. Idag är sista dagen på en månad som två av de äldsta är här, de ska resa med sin pappa, vara på läger mm mm. Jag har påmint om städningen flera gånger men som sagt; Ingen bryr sig.
De var båda på konsert igår och en ska dit ikväll igen…. Ingen av dem tjänar pengar men att gå på konsert går bra, det shoppas hej vilt till avslutningen och när man kommenterar detta får man höra att det är deras pengar. Förvisso stämmer detta för pengar strömmar in från olika håll men den del som kommer från mig kan jag ändå villkora.  Nu smsade jag dem alla med budskapet att om det inte städas omedelbart och framöver så försvinner min del av månadspengen. Då kommer jag nämligen få sluta jobba mina 20% som läkare för att vara piga på heltid utan lön. Vi får se om de begriper detta.
Jag vill också befria mig från prylar! Jag fullkomligt hatar prylar just nu! Små skitgrejer som vandrar in här från höger och vänster. Alla samlar på jox som de inte behöver, inte håller ordning på och som jag måste plocka från golvet säkert tre gånger om dagen eller rädda från våra demolition boys. Visst kunde jag låta allt rivas sönder av killarna och kastas omkring på golvet. Men det straffar bara mig själv.



Älsklingsmöblerna, loppisfynden och lite jox


Jag tänker Karibien…snömöblerna räcker nog till en resa till Karibien. Och en pina colada! Så alla blir glada

#städdag #snö #asplund #Karibien #hjärnsläpp #utsläpp

Hukar mig, rädd för hälsovårdsmyndigheten

Jag sitter i kokosflingorna och skriver. Edgar hällde igår ut det som var kvar efter att vi rullat chokladbollar och jag är ju på strejk. Hade tänkt följa plan 1A, dvs. inte skriva och lägga upp något mer inlägg förrän söndag. Men dagens inspiration pockar på. 

När man blir förälder märker man ganska snabbt att ens syn på renlighet förändras. De dagliga eller varannandagliga duscharna förvandlas lätt till veckodusch. Man inhandlar torrschampo, tvättar kläder med våtservetter några gånger innan de hamnar i tvättkorgen. Klädbytena styrs av tillgång på rena kläder.

När min första dotter kom torkade och torkade jag henne. Gillar inte kladd. Jag tvättade ofantliga mängder och köpte nytt för att den lilla kräkfian skulle vara ren. Det har jag lugnat mig med nu. Jag byter när det är absolut nödvändigt numera. Fast kanske jag ska passa på och byta oftare nu när maken är tvättfuhrer…Till min stora förvåning hade min kompis M en unge som om möjligt kräktes ännu mer. Hon hade ett mycket mer avspänt förhållande till kräks, bebiskräks alltså.
Jag minns en gång när vi skulle till stan ihop. Precis när vi möts kräks han över hennes axel så det rinner hela vägen ned på hennes skor. Vi fortsätter gå mot bussen. Att man har en en och en halv meters kräksträng på baksidan av kroppen räknas inte. Vi skulle leka lattemorsor, inget skulle stoppa oss.

Man märker också att man accepterar lite mer BO. Man luktar lite surt hela tiden och inte förrän det är riktigt illa tar man den där duschen. Jag fick ett otroligt sug efter ostbågar för några veckor sedan. Åt dem i sängen medan jag såg på TV. Dagen efter hittar jag ostbågsfnas i bhn men hann inte sanera förrän ytterligare någon dag senare, lite ostbåge har väl ingen dött av!?! Det är ju inte så att jag inte vill vara ren och fräsch, det är tidsbristen det kommer an på. Sex barn och man kräver sin kvinna. Jag har tänkt skriva till kungen och be om ytterligare fyra timmar om dygnet. 28, det är nog vad jag skulle behöva för att klara biffen.

Långsamt tänjer man gränserna för vad som är acceptabelt. Jag bara hoppas att min näsa inte vänjer sig så mycket att jag inte märker när botten är nådd. Än så länge känner jag mig trygg, ingen har klagat iallafall….
Jag fick en stund över för att åka till IKEA och handla. I bilen märker jag av lite kräksdoft…jag sniffar på tröjan, nej den var det inte. Jackan..Ja, det är jackan. Fast jag kan inte ta av den för på bröstet har Tylla smetat ned mig med majskrokar. Majskrokar har en märklig konsistens och har de gjort en vända in i munnen smälter de och stelnar som cement. Jackan hamnade i tvätten så fort jag kom hem, tröjan måste jag slipa.

När Inez var åtta månader hälsade jag och M på H som då bodde i Amsterdam. Vi skulle glassa runt lite och äta ute. Härligt. Vi hamnar på en asiatisk krog och beställer. Vi snackar skit, minnen och skrattar. Inez ser ansträngd ut. Det blir till att byta. 
I Amsterdam är det trångt om saligheten. Husen är smala och trånga, gärna i flera våningar. Toaletten låg en trappa upp. Jag bär dit ungen och skötväskan. På andra sidan toalettdörren finns världens minsta mugg. Ett handfat stort som en iPad. Jag blir lite häpen och kollar ut i korridoren om det eventuellt finns någon skylt med ett skötbord på. NIX. 
Jag tänker att det ska nog gå bra, jag får hålla henne under kranen. Inez vägde 4,7kg när hon föddes. Så åtta månader senare har man en rejäl klump att hantera. Hon gillar dock ej vatten denna kväll och börjar skruva sig. Hon blir till slut ren och får nya kläder på. Jag stapplar ut, helt genomsvettig av ansträngningen. Då känner jag att det fortfarande luktar skumt. Jag tittar på lillan men det är inte hon. Jag tittar på mig. Det är jag! Hela magen är senapsgul-grön. Snabbt knäpper jag jeansjackan och fortsätter ned mot middagen som väntar.

Min farbror kom förbi oanmäld idag. Han släpps in av 5-åringen och tvekar lite i hallen, ska han ta av sig skorna? Nej för all del, sa jag. Det är så smutsigt ändå. -Jag vill ju inte bli skitig på strumporna säger han. !
Han hade snurrat till det med sin HTC-telefon och hoppades att jag som är nästan 40 år yngre skulle kunna fixa det åt honom. Jag har en iPhone…HTC-vad är det?
Fanny, min 17-åring var hemma. Hon är som sin far, tekniskt begåvad. Hon var till och med pedagogisk när hon visade 30-talisten hur man gjorde. Inte ett dugg hånfull. Allt gick bra.

Så jag har alltså ett hem som folk inte vill beträda utan skor. Det är ett lågvattenmärke även i min bok. Maken har ikväll bjudit hem sin ungkarlskompis. Han sa inte ett ord om detta. Nu sitter de och garvar i köket. De är ungkarlar båda två tänker jag. 
Jag ser ingen ljusning i horisonten heller, det kan ju hända att ljuset i tunneln är ett tåg som kommer emot en… Städerskan jag anlitade häromsistens var inte någon succé heller. Hon har högre lön än vad jag själv har och jag fick gå efter och torka. 

I helgen kanske det blir lite tid för städning, jag hoppas innerligt det för annars kanske huset måste stängas för allmänheten helt pga sanitär olägenhet. Jo jag kanske ska tillägga att ingen av mina familjemedlemmar har några som helst problem med detta så det kanske faktiskt bara är jag som är galen.

#städbrist #tidsbrist #sanitet #småbarnsliv #hushållerskasökes #HTC #hjälp!

Goda grannar och falafel

Jag och maken hade bestämt att icke köpa en studsmatta. Orsakerna var flera. Framförallt var överlevnaden av våra barn central. Makens syster har en som killarna älskar. Grannarna några hus bort har en på lagom avstånd. Vi har således lagom mycket studsmatta i våra liv.  Så plötsligt händer det som inte får hända.  Närmaste grannen brottas med stora paket på tomten och snart står en magnifik totalutrustad studsmatta där, bara några meter från vår uteplats. Killarna tittar häpet på bygget. Jag och maken står sida vid sida på balkongen i tysthet. Detta kan bara sluta på ett sätt.

I helgen premiärhoppade båda killarna i den. Vi såg inte dem knappt på hela dagen faktiskt. Trevligt att barnen kan leka ihop. Det faktum att ingen gata måste korsas är också bra. Men på den negativa sidan hopar sig farhågorna som till viss del redan besannats. Edgar anser att det är hans gräsmatta, han tror det heter så. Han kilar över så fort han får en chans och igår fick jag till slut gå in och låsa om oss trots att solen strålade och vi alla ville vara ute. För att få in lille E mutade jag med tuggimuddi (tuggummi) som han också är omåttligt förtjust i. Ganska harmlöst tyckte jag. 

Edgar pratar bara om gräsmattan och Ninja turtles just nu. Jag ser framför mig en lång sommar inomhus om vi inte skaffar en egen. Vi hade allvarliga samtal om hurvida man kanske kan gräva ned i markplan. Så man slipper skallskador och klättermomentet. Köper vi inte kommer kanske grannsämjan hotas.  Även om vi är suuuuupertrevliga kanske de inte vill ha oss hängande i trädgården hela sommaren. 


Idag hade jag tänkt att vara den perfekta hemmafrun och laga mat till kvällen då lillan sov. Jag började googla ett recept på falafel som jag stött på tidgare i veckan. Men först måste ungen sova. På min lilla sovpromenad möter jag M, min granne med ovan nämnda studsmatta. Hon frågar hur jag har det, hur orkar jag med allt? Själv tycker hon att livet är fullt tillräckligt med en vattkoppssjuk dagisunge och en spädis och hon fattar inte hur jag håller ihop.
-Läs min blogg så får du veta sanningen säger jag, typ. -Jo erkänner jag det är lite mycket nu och att jobba på det var väl kanske inte min bästa idé hittills….
Vi går en sväng och snackar av oss. Vi gnäller lite och inser att vi kanske är lite småaktiga när vi tycker att våra män vilar sig på jobbet….. Jag berättar att P tagit hand om tvätten. Hon tittar på mig och säger: -Det är väl hur mycket som helst att göra!?! 
-mm, säger jag. Han har ingen aning;)

Hon ber lite om ursäkt för studsmattan. De hade pratat om att eventuellt flytta den för att underlätta för oss men tomten är sådan att det inte går. Hur otroligt härligt är inte det att höra!?! Att någon faktiskt bryr sig om hur man har det så pass att de funderar på att flytta sin gigantiska stundmatta för vår skull. Det är goda grannar det. Men jag ska ta detta som ett tillfälle att vara bestämd och sätta gränser för killarna. De får gå och leka när det passar grannarna och när deras dotter vill leka med mina killar. Och så får hon komma och härja hos oss då och då. Fast hon härjar inte, hon är fullständigt normal. 

Jag kom hem med min sovande ängel och började forma falafel med händerna. Kletigare än köttbullesmet. Mitt i kletet ringer mobilen. Jag känner inte igen numret och tänker att jag ska utöva rätten att inte svara. Jag rullar ju för fasiken falafel! Fast den ger sig inte utan fortsätter ringa. Jag sköljer händerna och svarar. Det är A från förskolan. Magen isar sig.
-Edgar har haft ont i magen och det sprutar ur honom….har han ätit något konstigt?

Jag tänker och tänker…O´Boy, han har druckit en väldig massa O´Boy. Men det borde väl inte ge sprutdiarré tänker jag medan jag säger det. Fan, nu ryker hela veckan tänker jag och på fredag har de planeringsmöte igen. Maken har tio timmar och en kvarts arbetsdag idag och så ser hela hans vecka ut. Jag kommer dö!
Men då minns jag hur morgonen sett ut. De hittade/fick varsin burk med tugimuddi. Jag blev riktigt arg till och med för de åt upp båda burkarna. DET ÄR DÄRFÖR DET SPRUTAR UR UNGEN! Xylitol är laxerande. Tack gode gud för att jag kom ihåg det. Nu kommer jag inte dö denna vecka. Jag lovar bot och bättring. Jag lovar att lära mina barn måttfullhet och att inte hoppa i andras trädgårdar och att äta vegetariska falafel och allt annat på den smala vägen.


Jag hörde av husguden (P1) att kikärtor var fasansfullt nyttigt. Jag minns inte på vilket sätt men så det var iallafall. Därav falafel idag. Sen tycker jag att köttdebatten just nu är så snuskig att jag vill nog aldrig i hela livet äta kött från något med fyra ben. Jag har börjar älska griskultingar, särskilt små pojkgrisar. de behandlas särskilt grymt. Grymt….;)

Vill ni göra världens godaste falafel rekommenderar jag en matblogg som heter www.mynewroots.org. Där fanns receptet på Sweet sweet potato falafels. Jag fuskade och köpte färdigt ekologiskt kikärtsmjöl. Lite genvägar måste en stackars sexbarnsmamma ta.

Till detta kommer sallad serveras med mast – o – khiar, den persiska varianten av tzatsiki, bestående av yogurt, gurka, mynta, salt och peppar i lagom avvägda mängder.

Väldigt medelhavsigt.



 Detta hittar jag i ugnen som jag satt på värmning…..Vad är detta och vem lämnar något sådant på en plåt? En härdsmälta av okänt ursprung.


Nu ser jag från fönstret att flädern snart går i blom. Då måste jag göra saft. Det blir nog nästa inlägg. Flädersaft och hur man får ungarna att göra jobbet!

Over and out.

#studsmatta #tuggummi #falafel #laxermedel #härdsmälta #grannar


Har jag nämnt att jag strejkar?

    Nu rätt bild.

Hej bloggen!

Nu ska svavlet osa igen. Det är mycket som pressar på nu. Gastrit, hotande ulcus? (dvs magsår för er som inte är medicinska) Strejken kontra hotande husfotografering. Jobbet på psyk. Monarkin. Den där jävla juicen. Och Shopping. Det var nog det mesta. Jag försöker mig på att bena upp det.

Jag gillar inte att visa svaghet. Jag biter ihop. Jag biter ihop så plomberna lossnar. Iallafall när jag föder barn. Nu är jag något mer uppluckrad och pyser ut gnäll mest överallt tror jag. Önskar jag hade kraft nog att bita ihop. Detta stämmer inte med min självbild. Jag anar att den sammanlagda, ackumulerade arbetsbördan börjar bli för stor. Även jag kan gå under. Att ha sex barn, vara piga, jobba 20% som doktor, driva en butik och försöka komma i form till Vasaloppet….det är en utmaning. Det märks på saltsyran som bubblar upp i strupen. Det är nästan så att jag önskar mig en liten perforation….då kanske jag blir inlagd!?! Semester. Fast Omeprazol är nog bäst ändå. 

Jag har återupptagit strejkandet efter examensfesten. Jag fick nog i helgen och bad maken välja problemområde att ansvara för. Han valde tvätten. Det roar mig lite att han valde det han tror är skonsammast för honom. Det visar bara på att han inte har en susning om vad som försiggår i de nedre regionerna. (Och då menar jag i huset, källaren alltså!) Jag avvaktar med spänning och har ett litet stach med underkläder till mig själv. Drivor med kläder, leksaker och nu även sommarmöblernas dynor härjar vilt i hall, mellanhall och kök. Snart ska en fotograf komma för att på film framställa huset i god dager. DET kommer bli intressant.








På jobbet sitter jag allt som oftast och gör saker som inte är min uppgift. Personer med ångest av det mildare slaget ska behandlas av husläkare och de med allvarligaste beroendeåkommorna borde socialtjänsten förbarma sig över och skicka på behandlingshem. Psykiskt sjuka som självmedicinerat med droger hamnar också här men hör egentligen hemma inom vanlig psykiatri, men där blir de oroliga när något andas droger eller alkohol. 
En kille kom med drygt 70 i Hb förra veckan, honom skickade jag till medicinakuten….
De patienter jag har har nästan alltid en tråkig uppväxt och levnadshistoria bakom sig. Det skapar olycka och ångest som ofta tar sig uttryck i missbruk av något slag och sedemera beroende. Jag skulle önska mig att beroendevård och psykiatrin kunde slås ihop alternativt jobba på samma ställe och ta över allt ansvar för beroendevården från socialtjänsten. Det skulle gagna patienter och vårdgivare. 
Ett stickspår jag vet men det jag tänkte skriva om var att jag ofta råder mina patienter att prata om sina svårigheter. Sticka hål på varbölderna de har i sin själ, låta varet rinna ut och blåsan torka in. Så som jag gör här. Väller ut mitt livs var över oskyldiga läsare för att jag ska må bättre. Vilken narcissist jag är.
Har man tur kanske man finner någon med liknande upplevelser och upptäcker att man inte är ensam. Det lättar hjärtat och man kan ta itu med livet. 

Sen var det dopet. Jag nobbar allt monarkistiskt för jag tycker det är trams. Det är medeltida och fånigt och så tycker jag att det är jävligt odemokratiskt. Jag tittar inte på tvn, läser aldrig skaller men eftersom jag är republikan och gillar deras fb-sida jagas jag av bilder på kungligheterna. Idag tog det helt nya dimensioner. Ni har säkert sett bilden. Chris håller Madeleines hand, hon står på ett onaturligt sätt lutad över en gyllene vagga på ett podium där lilla upphöjda barnet ligger. Va? Min första reaktion var att det var en arrangerad bild och det kanske det är. Allt annat är för galet. 
Vi måste bli av med konungen och hans familj, det duger verkligen inte. Jag såg motvilligt videon där prinsessan avslutar med tihi…redan där var väl måttet rågat kanske? Eller när hon kör i förbjuden fil och kommer undan för hon hade bråttom och skulle snart gifta sig…Älgrumpor mm mm. Stor, utdragen SUCK! Kom igen nu Sverige gör rent hus med blåblodingarna och det säger jag inte bara för att jag heter Voltaire och är upplyst!;)

Sen var det shopping på tapeten. Det har kommit ut en bok som heter Shopstop. Den handlar av vad jag förstått via P1 om en medelklasskvinna som beslutar sig för att inte shoppa på ett år. Helt otroligt! Att inte handla något utöver det man behöver för att leva på ETT ÅR!!!! AAAAAAAAA herregud! Hur ska det gå för världen? Vilken insats!

Jag handlar väldigt lite. Dels på grund av att jag inte har pengar nog att shoppa loss för, dels för jag känner mig trängd redan av alla prylar vi har i hemmet. Jag undviker butiker för jag vill gärna ha vackra saker och vet att detta är en bra strategi för att ej lockas att handla. Jag lägger mest kräm på barnen. De får det de behöver och oftast god kvalitet = ganska dyrt men inte helt crazy, Polarn och Pyretdyrt. Enstaka tillfällen handlar jag på Lindex och Kappahl (två gånger detta år) Aldrig (i princip) på H&M för jag har ofta blivit besviken där.
Men i förrgår fick jag ett allvarligt ha-begär. Det var på Coop! Jag skulle handla flingor och svishar förbi Saltå Kvarns jubileumshavregrynsförpackning. Har ni sett den? Den ääääär så fin. De hade fler nya förpackningar men denna var ljuvlig. I rosa. Jag fick verkligen hålla i mig för att inte köpa flera stycken. Den andra förpackningen ville jag också ha, trots att jag fortfarande inte vet vad det var i den! Helt otroligt. Jag bekämpade mig för vi har vansinniga mängder havregryn i skåpen och trångt som bara den. 
Fast ikväll rullade jag chokladbollar. Dubbel sats. Lurigt va!?! Freud hade nog haft något att säga om det.

Sen hatar jag fortfarande juicetrenden. Eller hatar för resten…jag tycker den är onödig. Med emfas.

Kan inte släppa havregrynen. Kommer åka till Coop imorgon, killarna ska till Skansen snart med förskolan och de får ta med sig gottis enligt lappen och mina energibars med choklad kräver havregryn..Och så ska jag ta ett foto till bloggen här. Håll ut, imorgon får ni se den!

#saltåkvarn #monarki #tihi #var #gastrit #shopping #freud #havregryn #shoptilyoudrop




Juica, ett bra sätt att förstöra utmärkta grönsaker

Bild snodd ur Läkartidningen. en artikel om mättnad

Varje dag på min promenad passerar jag en reklamskylt. Oftast tittar jag inte så noga men häromdagen hajjade jag till. Den föreställde två vita kaniner och två juiceförpackningar. Mest funderade jag på hur mycket fortare hjulen snurrar numera. Trenden att göra juice av allting har redan smittat av sig till de stora producenterna. Förmodligen är juicetrenden snart död då och nästa fluga blir kanske att laga mat i en grop?

Jag fastnade emellertid (ett ord som ofta kom upp i lågstadiet på diktamen och som jag gillar) vid denna skylt för den knöt ihop säcken bra på ett tankespår jag vandrat längs ett tag. 


Verkligen?


Juica alltså. Att trycka ned råa grönsaker i en råsaftscentrifug och göra juice är ju inte precis något nytt. Det gjorde min mormor redan på 70-talet i Spanien. Hon gjorde egen yoghurt också. Mycket exotiskt tyckte jag då. Det tycker jag fortfarande. 
Det nya med juicing förefaller vara att man ska göra det av grönsaker man inte vill äta. Grönkål, broccoli och rödbeta verkar vara hetast. Några regler finns  det väl inte så vitt jag vet. 

Man ska dricka juice av olika anledningar; för att gå ned i vikt, för att få i sig näringsämnen, gärna on the go (det antas gå lättare att dricka de otäcka grönsakerna) och slutligen för att rensa kroppen från gifter, så kallad detox.

Jag får absolut ingen lust att dricka broccoli eller brysselkål. Detox tror jag inte på, kroppen har ju redan olika system för detta. Njuren och levern till exempel. Att rensa ut vet jag inte ens om det fungerar, har aldrig läst eller hört någon studie om detta. Snarast verkar det farligt att tvinga ut miljögifter i blodet som kroppen omsorgsfullt packat in i fettväv…Känns bättre att välja ekologiskt, inte smeta sig full med kosmetika/hudvård och bo långt ifrån trafik och industri. Om man vill minska mängden gifter i kroppen alltså. Sen ska man flytta från Skåne om man bor där för på en kurs i miljömedicin (K) I berättades det att en massa skit blåser in från havet och hamnar på dess åkrar….Just saying.

Nåväl, för den som nu tycker att grönskaksjuice är en bra lösning för att få i sig nyttigheter utan att tugga kan det väl vara OK någon gång ibland. (jättebra om man saknar tänder antar jag) När det gäller viktnedgången så uteblir den sannolikt. Om man pressar en apelsin får man inte tillräckligt med juice för att fylla ett normalstort glas. Det behövs 2-3 apelsiner minst. Vem skulle tugga i sig tre apelsiner på rad? 
Med juiceformen missar du dessutom fibrerna som mättar och ger balans till den koncentrerade mängden socker som frukten innehåller. Du får alltså i dig mer kolhydrater per mättnad.
Om receptorerna som känner av gukoshalten i blodet har mattats ut av dålig kosthållning (insulinresistens som drabbar den med diabetes mellitus typ II) kommer de signalera sent eller aldrig och då får man ingen mättnadskänsla varpå man känner sug att fortsätta…en ond cirkel således.

Kroppens signaler internt för att reglera matintag styrs dels via magsäcken rent mekaniskt. Den sträcks ut och signalerar uppåt att nu är jag fylld, sluta äta! Häller du i dig maten kommer denna signal bli svårare att få pga att du packat energin mer effektivt och alltså får i dig mer innan magsäcken signalerar. Som nämnts ovan spelar insulin en roll och ett annat ämne som heter leptin (känsligt för fett). Leptin finns i uppvärmd tomat, t.ex i ketchup. 

Jag tänker på en rörelse som heter Slow Food. Jag kan inte så mycket om den men det jag hört på radion verkade så självklart. Italienskt liksom. Sitta ned i sällskap av andra, äta långsamt, njuta och prata. Så vill man helst att dementa människor ska äta, för att bättre tillgodogöra sig maten. Det blir roligare då. Att på bussen hälla i sig en broccolismoothie medans man mailar till chefen känns inte som ett liv i harmoni…

Min ena dotter har vid några tillfällen fått nyttighetsryck. Juicingen utlöste ett sådant tidigt i våras. Hon blandade ihop massor med gröna geggor som stod och jäste i vår kyl. Jag lät henne hållas. Något senare fick jag av en liten fågel höra att hon på en vända i stan hade halat upp sin matsäck, druckit och fått kasta sig in på en bakgata för att kräkas upp den….Skitkul faktiskt. Sedan dess slipper jag stinkande grönsaksgeggor i kylen.

Ett annat roligt fenomen är när facebookvänner fotar sina nyttiga drinkar och skriver typ – smakar godare än det ser ut! – Inte så illa som det verkar eller det här var det värsta jag smakat…Sånt gör mig misstänksam.

Våra hjärnor vill bli aptitretade genom doft, smak och utseende. Det missar man med juicen.  Att lätt koka brysselkål i saltat vatten, sedan steka den i smör och servera, det blir jag sugen på! 

Jag ska nu villigt erkänna att jag inte provat på hard core juicing. Min råsaftscentrifug (som är ett helvete att göra ren) har jag för att göra morotsjuice och äppelmust så kanske jag bara är dum? Kanske grönkåls & spenatsmoothie med honung, ingefära, chiafrön och kokossocker är det godaste som finns!?! Skriv då till mig och säg hur man gör! 
Det närmaste grönsaksjuice jag kommit är i övrigt gazpacho. Världens bästa soppa på sommaren. Den skulle varit med i min kokbok som ni vet inte blir av…här kommer receptet, mitt bidrag för att folk ska få i sig livsviktiga vitaminer.





Nu ska jag avsluta skrivandet och invänta ovan nämnda dotter. Hon har varit på vift tre kvällar i rad nu. Igår gick det inte så bra. Hon blev utelåst av dotter nummer två, även hon på vift fast med tidigare sluttid. 
Jag väcktes med ett ryck av att dörrklockan ringde 03.30. Den ringde, och ringde och ringde. Det hade den tydligen gjort ett tag. Jag som sover längst bort från klockan var den först att vakna och reagera. Trots stängd dörr och utmattning. Jag reste mig, sprang nedför trappan och öppnade. Hon satt urförbannad och uttröttad på en stol vid dörren och ringde på klockan. Onöjd var ordet. 
Jag sa förlåt helt i onödan, tog skit och sa trött. -Ta med nyckeln nästa gång!
På väg upp igen vaknar treåringen som sover med sin far…jag frågade surt om han inte hört något!?! Jo visst det hade han men det lät så mycket och ovanligt att han trodde det var del i drömmen och somnade om. Han fantiserade ihop nån junk om att någon spelade bjällerklang för att han varit så förträfflig på något…jadajadajada tänkte jag och nattade Edgar,


Min äldsta dotter läser inte vad jag skriver, tur det. Hon ger mig ofta stor glädje, ofta via sms. Jag anar att hon kommer bli ännu roligare med åren…
För att vara lite gullig och mammig skickade jag sms till henne för att berätta att dörren var olåst mm


Ev språkpolis bland läsarna göre sig icke besvär med att påpeka stavfel etc. Jag har knasigt repskydd och bråttom när jag skriver.



Sist men inte minst kan man konstatera att ketchup till allt kanske inte är en så dum idé!!! Och att inte fråga dumma frågor om man vill uppleva pensionen.

#ketchup #juicing #grönkål #mättnad #sms #näsvis #gazpacho #grönsaker


Amning och att återta sin kropp

Jag planerar att sluta amma. Tylla är snart fem och en halv månad och det känns som om vi är klara med det här. När första barnet väntades hade jag inställningen att allt var så naturligt med att föda och ta hand om barn. Den inställningen har jag fortfarande om än lite modifierad. Jag läste inte på annat än rent medicinsk litteratur och Ett barn blir till av Lennart Nilsson. Jag var bestämd på att ej ta bedövning och hade tänkt att amma så länge jag kunde. Tygblöjor köpte jag också….


Till att börja med kom hon tre veckor sent. Jag blev igångsatt, jävligt onaturligt. Jag vägrade hårdnackat bedövning in i det sista då jag fick allt de hade utom epidural. De nästan krävde att jag skulle ta bedövning för jag var så påverkad av smärta. Det slutade med klipp, klocka och en blå unge med Apgar 5 som försvann ut till upplivningsrummet. Innan jag svimmade av blodförlusten hann jag tänka: Hur ska jag känna igen ungen? Jag visste inte om det var en flicka eller pojke och jag hann aldrig se babyn. Efteråt fick jag veta att pappan ju fick följa med av just den anledningen att man ska vara trygg med att man fick rätt unge tillbaka.

Jag vaknade till och då fick jag se den lilla skrynkliga ungen. Hon fick heta Fanny för hon såg så funny ut. Hennes pappa valde namn den gången. Hon visade sig vara en liten stark tjej som hämtade sig snabbt. Nu är hon två centimeter längre än jag och går i andra ring. Häpp!

Att föda barn så länge som jag fick första gången är ingen lek. 36 timmar tog det från att vi kom in. Induktion har jag därefter vägrat. Jag är av den varianten som går mer än 42 veckor och det är HELT NATURLIGT nota bene! Endast en gynekolog har jag känt stöd av i detta. Hon jobbar på KS och hade blått hår första gången vi sågs. Den sista gången hade det blivit grönt tror jag, eller så var jag hög av all lustgas.
Igångsättningen var förfärlig på alla sätt och av alla förlossningar som sätts igång visar det sig i efterhand att endast två procent av barnen är överburna…..Nog om det.

Att bli mamma är omtumlande för vissa. Jag kan inte säga att jag var så omtumlad, hela upplevelsen fastnade liksom vid den övervidriga förlossningen. Avslaget efter var också en tråkig erfarenhet. Det pratas det tyst om på MVC. Vissa saker ska man upptäcka själv.

Amningen var en ny sak. Det funkade bra direkt om man nu kan säga att det går bra när mjölken kommer dag tre. Hon skrek oavbrutet som jag minns det. Sov endast när hon fick mat eller när man stod och bar henne. 28kg och tre månader senare var jag väldigt smal. Det ville ingen prata om. Amningen däremot den var högintressant. Ungefär då lade jag av med tygblöjor. Det var väl mina sämst investerade pengar någonsin. Att bara amma och byta blöjor tar död på en. Tanken är god men produkten värdelös. Man måste minst ha trettio svindyra blöjor och tvätta konstant om det ska fungera.
Rekommenderas ej alltså.

Att amma 18-20ggr per dygn gör saker med en. Till slut hatar man att amma, man rycker till när ungen skriker, man hatar dagstidningar och papperskassar som prasslar osv. Man blir besatt av tystnad och sömn. Fast så länge barnet har tio fingrar och tår och går upp i vikt enligt kurvan är allt bra. 

Jag ska villigt erkänna att det blivit bättre med uppmärksamheten på mamma och gud bevars pappan de senaste 17 åren men fokus på amning finns fortfarande och det är såklart jättebra.

Jag ammade förstingen i 13 månader på grund av att det var enda sättet att få henne att sova. Trodde vi. En kväll kände jag i hela kroppen att nu går det inte längre, jag hatar detta. Jag blir galen på ungen och jag vill ha min kropp tillbaka. Detta var under tiden då alkohol var totalförbjudet under amning. Inte för att jag just ville dricka alkohol men själva känslan av att varje Alvedon eller vad tusan som helst man stoppade i sig påverkade mitt barn var obehaglig till slut. Jag gillar heller inte att visa brösten offentligt och det blir man ju nästan tvungen till när man ska uträtta saker med småbarn med sig. Häpnar alltid på BVC när tuttar svänger hit och dit och folk är helt obekymrade över detta. Jag har inga problem med mina bröst men jag har ingen lust att visa upp dem på stan, det skulle jag aldrig göra annars…

Full av bävan inför nätter utan sömn nattade jag lilla F utan tutte och hon sov hela natten!?! WTF? Jaha, det var alltså inte alls nödvändigt att bröstmata. Tack tack tack.

De två näst fick bröstmjölk 11 resp 10 mån. De var inte skrikiga kolikbarn och jag orkade lite längre än väntat.

När min förste son dök upp helammade jag inte alls. Jag visste att jag skulle börja jobba när han var tre månader på grund av att jag inte hade någon SGI. Maken tog hand om honom första året. En strålande insats på pappafronten, not so much på hemmafrufronten. Jag skötte markservice och jobbade, han såg mest på TV med Frank.

Edgar kom 15 månader efter Frank. Jag var inställd på att ge både flaska och bröst och på BB bad vi om lite ersättning till natten. Sköterskan tittade på mig som om jag just landat från en annan planet. Sådant gav de inte. Jag skulle amma. Jag framhärdade och sade att vi gärna ville kunna sova, det var sent och jag var jättetrött. Han var ganska stor, 4,5kg tror jag (har man sex barn kan man inte alltid minnas exakt vikt, eller fyra sista siffror) och kunde jag snälla få 15ml ersättning?
Nope det kunde man inte, hon ville överlägga med äldre kollega. Den äldre kollegan kom in och berättade myndigt att amning var bäst och man behövde en läkarordination för ersättning….Jaha. Då förklarade jag att jag var läkare, ungen var stor och när största barnet på 4,7kg föddes matade de henne utan att fråga mig och upplyste mig då om att barn över 4,2 skulle matas för att inte ”dippa” i blodglukos… Jag fick ersättning i liten medicinkopp som aldrig användes. Ungen sov sött hela natten.

Edgar fick tutte i ganska exakt åtta månader för då gifte vi oss och då hade jag ingen lust att amma. Jag såg nästan inte barnen den dagen. Vi hade en dunderfest och hade en barnflicka till killarna. Ja jäklar vad jag dansade den kvällen och natten. Det var helt suveränt!

När Tylla skulle födas bunkrade vi med bröstmjölksersättning och tog med till BB i smyg. Hon kom efter mycket om och men ut och var helt nöjd utan mat.
Mamman däremot var totalt utmattad och ville döda alla på hela KS.

Nu ska jag sluta amma för sista gången i mitt liv. Det känns faktiskt lite sorgligt fast jag hatar att amma. Kanske för att jag nu är för gammal för att ha fler barn, kanske för att ett gulligt litet barn som inte skriker jämt är rätt OK att amma. Jag vet inte. 

Idag åt hon gröt för första gången och tittade på mig som om jag bedragit henne. Sprattlade exalterat med benen och slet skeden ur min hand. – Varför har du inte givit mig detta tidigare? VA? VA? Hon åt två portioner och nu kommer hon kanske inte kunna bajsa på en vecka.

För alla ammande kvinnor där ute….allt är OK. Man måste inte amma om man hatar det, man får amma hur mycket man vill och man kan också föda upp en riktig goding på både och! Nu ska jag ta en riktigt löjlig drink. En Pina Colada så alla blir glada!


Med Frank i famnen och Edgar i magen i Le Lac. 


På återläsande!

#amma #bebis #pinacolada #induktion #småbarnsliv #sistabarnet #nognu


Husplaner del 4

Planerar inför flytt, vitt siden vid huvudändan var väl inte min bästa idé…

Vi förlorade en budgivning i måndags. Det gick överstyr och trots att vi ville ha huset så vek vi ned oss. Det var läget som lockade, inte själva huset. Det var katastrof. Det bästa hade nog varit om det brunnit upp så vi hade kunnat börja om från början. Hela huset behövde renoveras. Det enda som funkade bra var källaren i princip. Där hade vit färg och två nya väggar gjort susen. Att renovera hade gått på minst en och en halv miljon.

Det märkliga när man ska flytta är hur man ändrar sig hela tiden. Det började med att vi ville ha sjöutsikt. Vi skulle bygga eget. Helt plötsligt får man ett mail om en sjötomt och vips är man på väg att köpa ett ruckel med parklik tomt och massor med utsikt. Imorgon ska vi titta på ett nytt hus som är LJUSBLÅTT…Ja vi får väl se hur det går. Det är för litet, kanske för dyrt och nyrenoverat på ett sätt jag inte gillar. Och har en värmepump som jag hatar för jag tycker det susar.

Men det positiva är att jag har hittat ett Attefallshus jag gillar som var överkomligt och får ange tonen på det hus vi bygger/köper och renoverar. Jag är som vanligt lite ur fokus, tänker på uthuset i första hand…

Jag börjar dessutom bli en jäkel på att läsa på snedden. Nästan alla detaljplaner scannar mäklarna in på snedden, vad är det om? Och skitlitet så man inte kan läsa. Undrar om det finns en baktanke här!?! Mina döttrar i talbar ålder har mycket synpunkter. Det ska vara walk in closets och nya möbler…Fanny har sagt att hon har räknat till 6000kr för hennes rum. Det är kanske inte så farligt men jag undrar varför hon behöver nya möbler…hon har ju en hel garderob full med inredning. Kläder funkar ju superbra som överkast, matta och lampskärm…Har jag nämnt att jag har gått i strejk igen? Jorå men jag föll till föga lite idag då maken är på fest med skolan…jag fixade undan det värsta i köket för jag hade inte någonstans att ställa nappflaskan på. Dessutom var barnen så snälla och söta att jag inte hade så mycket att göra. Därför röjde jag på matbord och köksbänk och satte igång diskmaskinen. Inte för att vara hjälpsam utan för min sinnesfrid. Hjälpsamhet är inte bra just nu. Det är för övrigt en enkelriktad gata.

Jag tog bort det värsta av leksakerna på golvet i hallen också så inte P snubblar, bryter handlederna och slår ut framtänderna när han kommer hem inatt. Det vore olyckligt. Men det kanske är lösningen på mina problem? Att bryta båda armarna! Å då kan jag ju inte hushållsarbeta. Det får bli min plan B, att dra på mig okynnesradiusbrott.

Fanny tyckte att jag kunde börja skräpa ned lite också. Där maken brukar vara. I hans säng, på hans skrivbord och så. Jag berättade att jag jobbar lite så redan fast genom att dumpa hans grejer där det kan störa honom. Till exempel packar jag hans skolväska full med saker han kastat på golvet. Kalsonger, snorpapper, skitiga strumpor och pappersskräp. Min förhoppning är att han i skolan ska ta fram en bok eller något och då ska hans stinkande lortiga tubsockor ramla ut så han skäms och aldrig någonsin kastar strumpor på vårt golv. 
Jag har också tänkt ta hela vår garderob själv. Hans kläder ligger ju ändå lika bra i tvättstugan. Nästa hus ska vara garderobsfritt. Alla kläder ska användas som golvtäckning. Då blir det varmt och gott samt att man slipper leta så mycket.

Vad mer kan man rationalisera bort? Skåpluckor. De står ju jämt på vid gavel. Bort med dem. Skoställ, alla skor står nedanför. Blommor, de vattnas ändå aldrig.

Detta var en snabbblogg för nu ska jag se på film med maken och jag vågar inte visa vad jag skriver…

#feg #strejk #hus #flytta #fokus #troddejagvisstevadjagville #nujävlarskahärkopplasav

Snabbpyssel för superstressade..

En salig blandning av IKEA, Svenskt Tenn, egen design, Åhléns och linne från Alviks måleributik.

Jag är en hopplös samlare. Fast inte av allt. Bara användbara prylar. Såklart.

Tyg är en användbar sak. Om det är snyggt, annars är det bara en hyllvärmare. Jag har ett helt skåp fyllt av tyger. En del av dem har jag ärvt av min farmor och andra äldre släktingar, resten har jag köpt själv på second hand eller i äffärer. Gärna som stuvar.
I det skåpet ser det ut ungefär som i resten av huset. Fina dyra tyger, arvegods och sen loppis, IKEA och Åhléns mestadels. Ibland är allt vikt och färgkoordinerat men större delen av tiden bara intryckt huller om buller. Jag skyller det på tidsbrist. Hade jag möjlighet skulle allt vara i fin preussisk ordning och gärna katalogiserat.  

Efter lite motighet här hemma med det mesta fick jag lite tid för mig själv och kunde få ihop mitt lilla flaggspel som jag längtat efter att göra. Det ska matcha vagnskyddet jag sydde i förra veckan när jag fick en ny vagn av mamma.
Jag beställde drygt en meter tyg från Svenskt Tenn, Elefanter av Estrid Ericsson, i svart linne. En utsvävning jag vet men ibland måste man få tygporra lite. Varje gång jag ser de små elefanterna blir jag riktigt glad. Ett bra köp med andra ord. Jag är en riktig sucker for Svenskt Tenn, det har jag varit i ett tjugotal år nu, enda sedan jag fick min första bricka av min exmans farmor, Inga. En helt underbar människa som tyvärr dog förra året 99 år gammal. 

Hon var en trogen Svenskt Tennkund och jag fick massor med tyger och annat av henne under åren. Vi hade väldigt lika smak beträffande tyg, färg och form. Hon är väldigt saknad. Jag ser dock noga till att bevara hennes saker vi ärvt och att berätta om henne för tjejerna så de inte glömmer. Söta Inga!

Hur som helst blev det en stor bit elefanttyg över och då bara måste jag sy lite till. Jag fick idén att sy lite lulllull som T kan titta på när hon ligger där och jollrar. 
Ett flaggspel kanske! Vardagen blir lite kalasig och mina små stuvbitar kan komma fram ur garderoben och göra mig glad. Pyssel som faller mig i smaken är sådana som är enkla och snabba att göra och inte bara är en utsmyckning. Utsmyckning utan funktion är inget för mig. Då har jag hellre opyntat.
Jag har sytt några flaggspel tidigare i olika färgställningar. Ett hänger i vardagsrummet, ett i butiken och min ene brorson har ett blå-grönt som gardin i sitt rum. 

Man behöver ju inte konstra så mycket egentligen men jag är väldigt petig när det gäller sömnad och det blir vändsytt, pressat och snedslå att få ihop det hela med. Har man riktigt bråttom, inför ett kalas till exempel, behöver man ju bara klippa färgsprakande bitar och sy ihop på rad utan att fodra. Eller bara klippa i papper och sy rakt över. Expresspyssel liksom. 

Här kommer en mycket enkel instruktion för alla som har haft syslöjd kan utan tvivel få ihop detta lätt som en dans.




Du behöver:

Ett gäng tyger som passar tillsammans i liknande tjocklek så de går lätt att sy ihop.

Passande tråd till de flesta tygerna alt. olika trådar beroende på petighet och hur mycket tid man har över.

Vass sax, nålar, snedslå och en lite kraftigare pappbit.

Jag börjar med att vika pappret och klippa en snygg mall. Tänk på att en för spetsig triangel blir svår att vända ut och in snyggt. 

Om tygerna är skrynkliga pressa innan du klipper, det underlättar.

Klipp tygbitarna och lägg ut dem i den ordning du vill ha. Tänk på att du måste göra dubbelt så många!


När du är nöjd, sy ihop tygbitarna räta mot räta. Klipp bort överflödigt tyg i triangelsn spets. Då blir det snyggare resultat. Vänd ut och in, pressa.
Mät upp snedslån och klipp. Vik upp den och lägg ”flaggorna” en efter en i vikningen och fäll över slån. Nåla. Placera flaggorna något överlappande så att de hänger ihop. Sy en rak söm över snedslån. I varje ända fäste jag en avlång knapp som passar med vagnen och då är upphängningen klar. Gör man ett större flaggspel behövs ju inte det för då häftar man eller spikar fast den rakt igenom snedslån.

Klart!

Ganska bra present när man går bort.


Tylla supernöjd och in style!

#pyssel #DIY #sy #flaggspel #elefanter #stuvar #estridericson #samlare