Uppfostra andras barn

Häggen börjar blomma i trädgården nu, världens bästa doft.

Ska man lägga sig andras barnuppfostran? Ska man ingripa om något håller på att hända? Är jag hönsig eller kan vissa verkligen inte föreställa sig att saker kan gå illa?

Grannhuset där jag bor har några hyresgäster. De hyr ut under korta perioder så just när man lärt känna dem ska de oftast flytta. Jag har brytt mig om att lära känna två av familjerna som bott där under de fyra år vi bott här. Sedan förra sommaren har det kommit till två nya hyresgäster. Båda har pojkar i 3-4-års åldern. Mitt problem består i att de verkar lämnas vind för våg. De korsar gatan utan att se sig för, leker sittandes på trottoaren med benen ut i gatan osv. Mina pojkar som är i ungefär samma ålder får inte ens vara på tomten själva. jag har just börjat släppa ut Frank 4,5 år att leka lite själv men bara korta stunder och jag håller mig vid fönstret. Att lille E skulle vara ute själv är helt uteslutet. Han springer hit och dit och villar bort sig på fem sekunder och jag får bara hjärtklappning.

Jag har varit över och sagt till en gång och även sagt till ene pojken att han ska akta sig för bilarna men budskapet går inte fram. En dag stod jag och  min granne och pratade om detta och vi får båda ont i magen av det. Jag är allvarligt orolig att de ska skadas och dessutom undrar jag lite hur man tänker när man låter så här små barn vara ute helt själva!?! Vad kan vara viktigare att göra när man inte arbetar och är hemma hela dagen, bara har sig själv och ett barn att ta hand om???  Och om olyckan är framme? Då är man väldigt ensam skulle jag tro!

Jag skrev ett litet brev till pastorn för att uppmärksamma problemet. Hade ingen lust att gå över själv för vår kommunikation är inte på topp sen ena familjen kamperat i våra utemöbler när vi var borta…

Igår blev jag för första gången kallad H-ordet. Dessutom erbjöds sexuella tjänster till min mamma som inte var med…lite obscena tecken fick jag också. Något sådant har aldrig hänt mig i mitt snart 44-åriga liv. Jo en gång när jag sprutade Narcanti i en narkoman som tagit en överdos blev jag kallad det. Det kan jag stå ut med. Men denna gång kom det från en hop småkillar som jag mötte på gatan utanför deras skola. De hade skrikit detsamma till en ung tjej som just passerat bakom mig. Jag blev arg, gick fram och frågade vad de sysslade med. Då vändes det hela mot mig. Jag insåg snabbt att detta var inte en verbal kamp jag kunde vinna så jag retirerade, hämtade min bebis från bilen och följde istället efter dem till deras skola. Det verkade de inte ha väntat sig, att en annan vuxen skulle bry sig så pass att de avbröt det de hade för händer och orkade bry sig om hur de betedde sig.
Framme vid skolan bad jag rastvakten kolla upp vilka killarna var och han lovade ordna med detta. Senare på kvällen mailade jag skolans rektor som även hon tog allvarligt på saken och lovade ta tag i det.

Jag riktigt orolig för vartåt vi är på väg. Att killar redan i 10-års åldern beter sig på detta sätt känns rätt kört måste jag säga. Jag tror stenhårt på att detta kommer hemifrån. Får man ingen respekt hemma så har man heller ingen att ge till sina medmänniskor. 
Dålig syn på kvinnor det har vi jämntjockt med i världen och jag tycker det blir värre även här. Nu talar vi inte dåliga löner och att kvinnor gör 80% av hushållsarbetet, vabbar mer än män och får sämre sjukvård för det är också helt förfärligt egentligen. 
Detta är ännu grövre, det är ett uttalat förakt och jag blir helt galen vid tanken på att mina döttrar skulle komma att bli tilltalade på detta sätt.

Jag pratade med min mamma om detta ikväll för att få pysa ut lite aggressioner (ibland är det extra bra med en psykiatrikermamma) hennes förslag var att nästa gång (om det någonsin skulle hända igen att någon erbjöd sig att knulla henne) skulle jag säga att vi inte gör så i vår familj, alltså lånar ut sin mamma för sexuella tjänster, jag undrar hur det skulle tas emot??? Värt ett försök iallafall. Nu kan jag erkänna att det är första gången i mitt liv jag ens skriver det ordet, jag har väl sagt det ett tiotal gånger i mitt liv…känns inte som mitt ord liksom. Inte hora heller för den delen.

Jaha, det var hard core om uppfostran av andras barn. Sen till lite mer light..




Det för tillfället knasigaste barnet, vad ska det bli av honom? Hjärnkirurg??


Jag frågan om vad man gör om man upptäcker att barn matas med coca-cola i nappflaska innan de ens är två….Jag sa direkt att man måste säga ifrån, sånt ger ju stroke när man blir äldre läste jag nyss i DN eller nåt! För att inte tala om Karies och Baktus. Alla i församlingen var dock inte av den uppfattningen att man skulle lägga sig i andras angelägenheter. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra men om det var någon jag träffade ofta och hade en bra relation med skulle jag nog för barnets skull  försöka säga något på ett fint sätt. Kanske bara nämna det om studien som just publicerats. Linda in det lite diplomatiskt och utan den berömda pekpinnen. För att ge små barn coca-cola innan de ens kan tala….det känns lite uppgivet eller???

Själv tycker jag ganska illa om att bli kritiserad, iallafall om det görs på ett dåligt sätt. Att få veta hur man gör något på ett bättre sätt är jag alltid glad för! Jag gillar att lära mig nya saker och har ganska god koll på det mesta som rör barn, hälsa och säkerhet tror jag. Jag kan väl erkänna att jag nog är lite försiktig när det gäller barnen och hispar en hel del när de ska gå hem i mörkret, sova över efter en fest, leka på gatan eller tändstickor! Fast jag tror också att det kan vara därför inget allvarligt någonsin hänt här hemma…;) 
Nojjandet kring barn har jag nog fått av min pappa, mamma är mycket mer liberal där. Hon låter en hel del passera som jag själv skulle avstyrt omedelbart. Hon hänvisar alltid till att jag och min bror överlevt. Men när det gäller brorsan var det nog med en hårsmån. Han var helt galen som barn tydligen, lyfte hagen han blev placerad i och stack. Kunde inte gå men väl springa, hoppade nedför trappen rakt ned i tvättkorgen när mamma kom uppför trappan osv. Bunden vid en tall på tomten blev han då och då med 20m löplina för att inte springa ut i gatan och dö hela tiden. Så lite säkerhetstänk har hon mamman…

Det där att kunna ”se framför sig” vad som kommer gå åt skogen, det är inte alla som kan har jag märkt. När äldsta dottern var ca två år höll vi på och fixade i vardagsrummet. Hennes pappa lade då en brödkniv ovanpå ett högt skåp. Jag såg det och anmärkte att detta kan ju vara livsfarligt. Han tyckte jag var larvig. Ibland önskar man ju nästan att det ska gå illa för att man ska få rätt och denna gång fick jag rätt. En stund senare hade han glömt var kniven låg och den landade fint mellan hans fötter. Tur där inte stod ett barn.

Så nu har jag gnällt och tjatat lite…ex-maken fick en släng av sleven också, det var ofint. Han är en riktigt bra pappa faktiskt! Jag känner helt plötsligt att den där 5:2 metoden snabbt förvandlats till 2:5…jag lovar bättring. Det har bara varit lite för mycket på sista tiden här!



Det gäller att hitta en lagom stor utmaning…





Over and out!

#gnäll #uppfostran #mammor #fulaord #ängslig #hönsmamma #surkärring

Att segla i motvind.

Vardagsedge…

I vissa stunder känns det som om jag seglar i motvind. I veckan hade jag en sådan dag. De kommer allt tätare tycker jag eller så beror det på att jag är hemma mer just nu. Först möts man i köket av gårdagens disk, glömda färskvaror, tända lampor och stolar som skjutits ut när sittaren lämnat rummet och inte brytt sig om att skjuta in den igen. 

Min dag börjar i stort sett alltid med att jag ska röja upp efter andra innan jag kan ordna frukost till mig själv (och andra). När barnen med mycket slit och tjat lämnats på förskolan återvänder jag hem med bebisen och då har jag allt som oftast massor att göra vid sidan av hushållsarbetet. Den här dagen hade jag tänkt att duscha!?! Det är minsann inte varje dag man hinner det när man är föräldra”ledig”. Dum benämning på ett arbete som utförs med låg lön och noll cred.

I duschen möts jag av detta:

Varför slänga tomma förpackningar???



Min första impuls är att kasta allt i sopen. Min andra impuls är att källsortera. Det hela slutade med att allt fortfarande står kvar. Jag blir så fruktansvärt arg på familjen!  Jag kör omväxlande med hot, mutor, gråt, vädjan, skrik, surighet, uppgivenhet  för att få alla här hemma att förstå att man måste hjälpa till med hushållsarbetet. Man kan sortera sin tvätt, bära ned glas från rummet, plocka upp saker man tappar osv osv. 

Mina barn gillar för tillfället att baka och det är jag helt för. Mitt enda krav är att de plockar bort efter sig. Detta är tydligen för mycket begärt. Sen brukar jag också förorda att man läser receptet och inte kör igång innan man vet om det finns ägg, mjöl och socker till exempel. Eller vet hur lång tid det tar och lite andra superirriterande saker. Tjatigt tycker tjejerna.

Här ett smakprov på hur det går när man avstår från att läsa hela receptet och lyssna på mamman:


Macarons som ej går att lossa från pappret och brända….



Jag måste säga att det är tröstlöst att ensam hålla efter sex andra personer som inte bryr sig det minsta om hur det ser ut, och ännu värre, de bryr sig uppenbarligen inte om vad jag säger! Snart har jag dessutom sju för jag anar att den för tillfället ljuvliga lilla Tylla kommer bete sig som resten av familjen. Mitt värsta argument som jag i förtvivlan kör med är att jag har högsta utbildningen och dessutom har två företag att sköta och att de borde fatta att jag inte kan göra allt hemarbete också för då blir jag vidbränd, kanske får en hjärtattack och dör!?! Det biter inte….efteråt känner man sig dessutom usel. Barnen har ju knappast kunnat skaffa vare sig högskolepoäng eller arbete. Maken däremot tycker jag borde se fördelarna med att jag inte blir en utsliten tjatkärring som alltid är arg, men nej. Han föredrar att vila sin unga vackra kropp och sinne. Jag tänker hämnas med att bli riktigt skruttig som asgammal, gaggig tänker jag bli också!!

De gånger jag låtit bli att städa, tvätta, plocka osv slutar alltid med att jag inte orkar se eländet och städar sammanbitet och svär på att det är sista gången. Jag faller alltid till föga. Det beror, som en kompis vid namn Maria, en gång sade till mig att det är jag som äger problemet. Tack för den! Jag äger alltså problemet med att jag inte står ut med smuts och oreda. Då skulle jag vilja ge bort det, skänka detta till min man kanske så han får känna på lite hur det är att organisera någon annans garderob för sjuttielfte gången.

Jag svär alltid dyrt och heligt på att jag aldrig någonsin ska ha gäster i huset mer. Jag fullkomligt hatar att städa för att någon ANNAN ska må bra i mitt hus. Det är väl mycket mer rimligt att man städar för att man själv ska må bra? 

Dottern på 16,5 vårar hade fest i november och då minsann var det seriemördarrent i huset både före och efter att gästerna gått. MYCKET anmärkningsvärt och misstänkt…Nyligen hittade vi en skål med 300 fimpar gömd i koltgrillen.

Nåväl jag har nu haft kalas och det har således städats en del både av mig och andra. Då mår jag genast lite bättre. Tvätten har dock hamnat på efterkälken. Det ser mer ut som en klädkompost men jag har ingen förhoppning om att det ska multna bort tyvärr. 

Jag skrev detta i hopp om att min frustration skulle rinna av mig och det gjorde den väl till viss del men nu känner jag mig grälsjuk och futtig det var inte roligt. Jag får intala mig att jag äger mitt problem själv och djupandas…

Så till något annat. När jag stod där i duschen tappade jag ett kilo hår. Den satans amningen. Det tar ett år cirka att vara med i matchen igen. Det märkte jag för tre år sedan när vi skulle gifta oss. Jag gick då för ovanlighetens skull till en frisör. Hon är en väldigt ärlig och rak person, inte alltid bra för självkänslan, och hon kommenterade upprepade gånger att jag inte hade något hår kvar och hur det bara lossnade och var frissigt. Där befinner jag mig nu återigen. Jag planerar avsluta amningen å det kvickaste. Både för att lilla T bits och för att det aldrig varit my cup of tea så att säga.

Håret alltså. Jag är tämligen ointresserad av hår, ansiktsmålning, naglar och hud men inser att jag kanske skulle kunna göra något av en ansträngning då och då. Det behövs ju inte så mycket för att se lite mer vårdad ut. Genomskinligt lack på naglarna till exempel. Då blir det lite roligare. Läkare får ju inte ha nagellack, fejknaglar, ringar, klockor, hår som hänger mer än till axeln utan att sätta upp bland annat så man lär sig av med sådant rätt snabbt. Jag i ärlighetens namn aldrig varit så road av sånt heller. På sminkfronten är läppglans det jag använder mest därefter mascara ca en gång var 14:e dag. Kajalen har hängt med sen gymnasiet. Med åren kanske behovet av att bättra på utseendet blir större.

En överläkare jag jobbade med rätt länge hade också en yngre man, 20 år för att vara exakt. Hon var ett vidunder på att se bra ut. Jag som iallafall var 15 år yngre kände mig som en tant vid hennes sida. Hennes arbetsrum bestod av lika delar smink och formulär. Sannerligen imponerande. Hon lovade att lära mig allt hon kunde och jag fick några bra tips på hur man håller sig i trim som jag faktiskt använder. Ett speciellt bra tips fick jag under en kurs vi gick inne i stan som var allt annat än underhållande. Man tränar armarna genom att ”lyfta” bänken/bordet medan man sitter och till synes lyssnar intresserat. Då tränar man både armar och bröstmuskler!! Briljant!

Hon är i särklass den mest glamorösa människa jag träffat och jag hade aldrig kunnat gissa hennes ålder! Sån önskar man att man kunde vara ibland!

Nu ska jag knipa lite och sen försöka sova några välbehövliga skönhetstimmar!

GOOOOOOOD NIGHT SWEDEN!

#gnäll #glamour #nagellack #amning #håravfall #hushållsarbete #hemmafru


Kalasförberedelser

Vi går mot kalas här hemma. På söndag smäller det. Pojkarnas avdelning från förskolan ska komma och en grannpojk är också bjuden. Det är en sann utmaning för mig att ställa till med kalas. Jag tycker det har blivit värre med åren. Det verkar finnas en ny kalastrend, att föräldrar bjuds in…och att det ska lekas ordentliga lekar. Jag kan inte minnas att föräldrar var med förr, jag kan heller inte minnas att det ordnades annat än ätbart, drickbart och eventuellt en fiskdamm. Men av de kalas som gått av stapeln på sista tiden framgår att det är nya spelregler. Jag tänker inte vara sämre jag. Fast några föräldrar bjuder jag inte in, börjar barnet gråta/vägrar i dörren då är det ajöss! Det ska inte vara tråkigt att gå på fest, då får man vänta tills man blir lite större.

För att kunna hantera situationen har jag har engagerat de tre äldsta döttrarna som lekkoordinatorer. De ska ansvara för var sitt lag, barnen blir som mest 16 och det blir ca fem barn i varje. En lagom stor grupp tänker jag. Förhoppningen är att det blir sol så att vi kan vara ute, det underlättar städningen efteråt men försvårar uppsikten på vår rymningsbenägne treåring.
Bakpå inbjudningarna har jag skrivit en hemlig bokstav som barnen ska komma ihåg. När de välkomnats ska de få välja ut sin bokstav i en korg och sätta upp den på långa väggen i hallen. De olika bokstäverna bildar meningen: Nu blir det fest! Jo, jag vet att det inte räcker till med bokstäver men det beror på att det börjat två nya på förskolan och detta har inte jag uppmärksammat ordentligt. Till på köpet har de sina hyllor på ett annat ställe så det märktes inte när vi delade ut korten. Det löser sig säkert!



Gubbar doppade i blå sweet melt och strössel


Vi börjar nog med att äta grillspetten bestående av köttbullar, minikorv och potatisbollar. Till det dricker vi saft blandad med bubbelvatten för jag är något av en läskmotståndare. Tårta är beställt av Edgar som nog egentligen bara är förälskad i idén av en tårta för jag har aldrig sett honom äta någon.  Det blir en gräddtårta med hallonsylt och banan. Blå skrift i gelé och två såna där sprutgrejer man tuttar på. Avslutningsvis blir det strösseldoppade jordgubbar och marshmallows på pinne.








Barnen ska få tävla i frågesport. Jag har försökt tänka ut frågor som det finns en chans att de kan besvara…av typen Vilken nalle har kompisar som heter Nasse, Christopher Robin och Ior? 1) Björn Borg 2) Bamse 3) Nalle Puh….visst är jag rolig!?!

Vi ska använda alla våra roliga apparater också! Vi köpte in en såpbubblemaskin till vårt bröllop (då det regnade och floppade) som sedan dess stått på dagis. Den ska nu stå ovanpå entrén och välkomna barnen. En fråga ska sättas i ett rökfullt rum. Maken tyckte varsin ficklama skulle delas ut och hjälpa dem hitta i röken…ska bara hitta fem ficklampor med tillhörande batterier först men bra tänkt Peter, det tar sig! Alva (snart 13) tyckte att hon skulle sitta utklädd till häxa inne i det mörka rökfyllda rummet och skrämma dem….nja, då får vi nog sociala myndigheter och alla föräldrarna på oss. Jag tänker att hon kanske kan söka sommarjobb snart, på Grönan!!. Rök räcker nog till ensamt för att höja stämningen. Rökmaskinen köpte vi till ett 11-års kalas för några år sedan och det var ren tur att inte brandkåren fick rycka ut då. Barnen körde den för fullt sprang runt och gallskrek så att jag trodde att grannarna skulle larma!

När tipsrundan är klar ska alla få en guldpeng som ska lämnas i betalning vid fiskdammen (men kommer hamna i deras påse när de får napp) det var väl otroligt pedagogiskt?





Sedan blir det fri lek. Jag tror egentligen att det är det barnen helst gör, river ut alla lådor och tittar igenom alla leksaker. Så skulle iallafall jag gärna göra om jag fick gå loss hemma hos mina vänner.

Jag återkommer med bilder när allt är över, om jag överlever!

Ha en trevlig helg!

#kalas #barnkalas #jordgubbar #fiskdamm #frågesport #tiprsrunda #såpbobblor #rökmaskin

Valborg som på fb verkar ha blivit igelkottens dag…och så ett recept!

Bästa desserten
Imorgon är det Valborg. En dag utan religiösa förtecken så vitt jag vet. En dag att fira att våren är här och det vänder nu.
Vanligtvis brukar vi fira denna högtid med mina föräldrar men de fryser rumpan av sig i Frankrike i år, 12 grader både inomhus och ute och hällregn. En europeisk monsun, moahahahahaha!

Det är en för stor ansträngning för mig och maken att ta vagn, med lillan i,  till brasan och på det två illbattingar som inte fattar nej, stopp och livsfarligt så nära en stor eld. Tonåringarna går gärna med men vill helst bara försvinna med kompisar alternativt köpa miljoner lotter och äta godis.Jag trivs inte i myllret av folk där mer än hälften är mer eller mindre onyktra. Jag får på fullt allvar ont i magen när fulla föräldrar tar sina småttingar till brasan iklädda fleece och sen släpper taget. 
Har ni någonsin sett fleece fatta eld? Nä, det är inte många som har det. Det beror kanske på att det inte fattar eld, det liksom exploderar och sen vill jag inte ens tänka på vad som händer med plast och hud. Gräsligt otäckt iallafall. Därför går jag inte underbemannad till denna tillställning. Vi gör nya försök nästa år!

Fast bara för att man inte går till en brasa behöver man ju inte låta bli att fira vårens ankomst. Vi har egentligen redan börjat leva sommarliv och hoppat över våren på grund av det fantastiska vädret denna vår.  Det har varit grillning, äta ute, picnic och glass i en enda röra. Mycket trevligt!

Jag tänker bjuda mina valborgsfirare på sparris med lufttorkad skinka, varm getost, kanske en köttbit med klyftpotatis till varmrätt och sen blir det hallonglass, den är redan gjord.

Det är så otroligt gott med hemmagjord glass. Därtill är det superenkelt, iallafall om man gör som jag. Jag har en glassmaskin sedan många år och den är, förutom kaffeapparat, brödrost och mixerstav, den köksmaskin jag använder mest.
Den kostar mellan 6-800kr att köpa tror jag men det har man igen mångfalt under årens lopp. Jag har för länge sedan slutat äta köpeglass (på burk) för jag gillar inte hur den ser ut när den smält. Billigare glass som t.ex Big Pack( som man gärna köper till barn) ser väldigt konstig ut smält. Den ser fryst ut och då antar jag att det finns saker i den som inte borde vara där….Så jag aktar mig för billig glass och kör äkta vara istället!






Hallonglass à la Annapanna

Du behöver:
1 st glassmaskin 
(OK det går utan men då måste du röra runt i byttan då och då i frysen)
250g hallon
2dl strösocker
3dl vispgrädde

Jag brukar använda frysta bär som jag låter tina. Häll på socker och grädde (ev en skvätt citronsaft för hållbarhet) mixa slätt och häll i maskinen. Låt den snurra runt ca 30 min. Häll upp i ren burk och in i frysen några timmar före servering.


 



Chokladsås passar bra till och den gör du också själv.

Kakao, socker och vatten kokar man ihop enligt följande:

CHOKLADSÅS

1 dl vatten
1 1/2 dl socker
1 1/2 dl kakao

Koka upp vatten och socker. Blanda i
kakaon och låt det sjuda en stund.
Om du tycker chokladsmaken blir
för kraftig chokladsmak, ha i lite
grädde, då lättas smaken upp.

Det var mitt bästa glasstips, Ha en glad Valborg och låt inte igelkottar eller små barn brinna upp i år heller!;)

#valborg #glass #hallon #hallonglassrecept #glassmaskin #recept # vår #dessert #småbarnsliv


5:2

När jag först tänkte att jag skulle börja blogga var det nog för att få skriva av mig. Men här finns ju faktiskt en chans att få ut ett budskap, om någon hittar ens blogg. Så i badet idag tänkte jag att 5:2 dieten skulle kunna vara mitt motto och dragplåster. För tydligen är det väldigt hett just nu med 5:2 dieten och det kanske man ska locka med…en doktor som skriver om 5:2! Hur bra som helst, och lite fult!

Jag tänkte mer att jag skriver fem underhållande och härliga inlägg och så smyger jag in lite tyngre grejer. Då märks det knappt och jag kan skriva om sånt som jag funderar på och räds för också. 

Men för er som läser detta av bantningsskäl, här kommer sanningen!

Det finns ingen quick fix! Man måste ändra sin livsstil. Det är svårt, det tar tid, man måste anstränga sig varje dag, kanske resten av livet och då kommer man må bättre, gå ned i vikt och leva längre. Cancer är kopplat till övervikt, dåliga vanor överlag är kopplat till sjukdomar och död. Så, ät sallad och frukt och fibrer, ingen häslokost det är bara dyrt och kanske till och med farligt. Motionera, sluta röka och snusa och för allt i världen drick inte för mycket alkohol! 
Droger lämnar jag utanför detta moralkaos för det är så dumt att det behöver man inte ens nämna. 

Det lustiga med att jag skrev allt detta är att jag personligen tror att just 5:2 dieten faktiskt kan funka. Resonemanget låter logiskt och vi är ändå gjorda för att klara svält. Om jag mot förmodan skulle banta någon gång skulle jag nog testa just detta! Men för det mesta anser jag att man inte ska banta. Ät mindre rör på dig mer! Nog om det.

Så vilken tung grej ska jag välja idag….jag tycker att herr Putins eskapader är läskiga. Vi lever ju i en udda del av världen här uppe i norr. Det är lugnt och fint, lönen kommer på utsatt tid och gör den inte det får vi bidrag. Krig ser vi på film och vi är övertygade om att vi kommer få liggsår på hemmet. I den största delen av världen är allt detta inte alls självklart. Rent vatten är inte tillgängligt för ca 70 miljoner EU-medborgare. Vi avviker från resten av världen och är invaggade i en trygghet som kanske inte finns. Jag oroar mig för vad Putin och USA hittar på vi är ca 10 miljoner svenskar som visserligen delar ut Nobelpriset….men vem bryr sig egentligen om oss mer än vi? 
Av rädsla för att stöta sig med Ryssland låter man honom ta Krim. Nu ekonomiska sanktioner. Kanske ville alla på Krim höra till Ryssland, kanske massor av ukrainare vill det. Protesterna utifrån verkar inte bekomma herr P. Han tar det han vill ha i bästa stormaktsanda.

Det slår mig att vår verklighet är väldigt skör och det gör mig orolig för framtiden

Jag är glad att jag slipper gå till sängs ikväll och behöva oroa mig över om huset står kvar imorgon och om mina barn ska få mat och vatten. Att bo i Ukraina, Syrien, Sydsudan, Nordkorea, Afghanistan eller på hundratals andra platser på vårt klot är ingen lek. Vi har inte haft det svårt här på många hundra år och vi är ovana vid tanken att något skulle kunna hota vårt sätt att leva. Men vem vet….kanske finns det någon därute som tycker att skog och malm är bra att ha? Eller lebensraum? Det har vi ju gott om än så länge…

Nån matchande bild till denna text kan jag inte finna.

Trevlig helg!

#5:2 #diet #bantning #oro #fred #hönsmamma

En enda soppa av barn

Alva på bröllop i England

Jag är föräldraledig med sjätte barnet. Jag försöker vara en bra mamma, försöker dokumentera barnens framsteg, se dem var och en, inte som en klunga. Det är svårt. 

Igår träffade jag en av mina barndomsvänner, hon har också många barn. Lite försiktigt lägger jag fram att jag knappt minns något av Edgars första år, det har på något sätt kommit bort. Hon tittar på mig med ett lurigt stråk i ögat och säger att hon har inga kort på yngsta dottern men har tänkt ljuga ihop att en del bilder föreställer henne fast det egentligen är hennes äldre bröder. 
Hon hade också tätt mellan två av barnen och beskriver småbarnsåren som en soppa av barn.
Jag berättade för maken på kvällen att jag knappt minns något från 2011 och då sa han bara – Du jobbade ju så mycket. Ja nu minns jag, jag jobbade så mycket och vi hade ju en polsk tjej som kom och passade honom när jag sov. så var det ju! Allt detta får mig att vilja suga lite på den här sista karamellen. Jag vill kunna minnas detta när Tylla är äldre och kunna berätta roliga historier om vad hon sagt och gjort. Jag skulle dessutom vilja gör det medan vi tittar i ett fotoalbum med bilder på henne och oss andra. Alla mina bilder i datorn ska skrivas ut och sättas in i album och det ska göras fort medan jag minns vem som är vem för killarna är väldigt lika och de har samma kläder. Inte helt lätt att skilja åt!

Jag är en motvillig teknikanvändare. Jag är lite trög att ta till mig ny teknik, ser inte behovet. Fick min första mobiltelefon när jag var 30 och skickade mitt första sms vid 34…som sagt lite trög. Har aldrig spelat dataspel och uppdaterar inte som jag ska enligt de äldre barnen. Jag skriver på en Mac inköpt -06, bara en sådan sak!

Jag äger två videokameror modell mindre och en superliten dyr svart kamera som nästan alltid är borta när jag behöver den. Om jag hittar den hittar jag oftast inte laddsladden. Det är sorgligt tycker jag att våra dyra tekniska saker behandlas så styvmoderligt. Jag vill att man ska vara rädd om en kamera, även om den inte kostar 30000 kronor. Idag ska jag lokalisera både videokameran och min pyttelilla svarta kamera för nu ska det bli ändring. Jag ska fota barnen och börja skriva ned deras roliga uttryck!

Igår sa Edgar, tre år, när jag hämtade på förskolan, -jag är nygg! Han hade då istället för jackan fått på sig ytterligare en tröja, med stora siffror på magen, ovanpå skjortan. Knapparna var ej knäppta och han såg inte klok ut men han tyckte själv att han var väldigt nygg och pekade på siffrorna.
Han babblade på som en galning vid läggning dessutom, det var alla han äckade, Alva, Fanny, Inez, voffar och fotboll bland annat och att han hade drömt om en bläckfiskgris som var läckig.


Jag funderade lite på varför jag fick sådan panik över detta just nu och svaret är nog att det är sista chansen. Dessutom ska jag ska börja jobba så smått inom en månad trots att lilla T bara är 4 månader. Det känns både bra och dåligt. Bra för att det är roligt att jobba men dåligt för då missar jag ju lite av henne och får förmodligen en massa mer jobb med att hämta och lämna på dagis. Mer stress gör att jag inte lägger märke till barnen lika mycket och inte hinner med den där långsamma promenaden hem från förskolan där man hinner avhandla vad som hänt under dagen.
Mina föräldrar ska passa bebisen två förmiddagar per vecka. Mamma vet jag klarar biffen på måndagarna. Pappa däremot har väl antagligen inte bytt en blöja sedan 1972, om ens då…..Han ska få en crashkurs!

Så nu ska jag alltså städa i hallen och mitt arbetsrum, den där kameran, laddsladden, videokamera och dess laddsladd ska lokaliseras och det ska bli ordning på torpet.



I Frankrike en sommar



Hur tänker folk egentligen?

I flera dagar har jag haft ingen impuls alls att skriva något men nu utlöste en konversation med äldsta dottern (17 år) en kaskad av saker som jag känner för att skriva om.

Sedan jag öppnade butiken har jag på ett ibland smärtsamt sätt lärt mig att vara tydlig. Har man anställda som man vill ska göra något kan inte förmågan att uttrycka sig tydligt nog understrykas. Jag har sedan jag var liten fått höra att jag hoppar flera tankesteg när jag ska berätta något, jag antar att folk hänger med och har samma bild i huvudet som jag har. Så är oftast icke fallet. Dock finns undantag…t.ex min vän Frida som oftast tänker exakt som jag;). Även när jag tänker fel hänger hon med…en nästan otäck egenskap som nog hör ihop med att vi vuxit upp tillsammans! Jag har några till som jag klickar bra ihop med mamma t.ex fast Frida överträffar alla.

Nåväl, idag skulle jag vara supereffektiv tänkte jag. Igår kokade jag nämligen ihop salva till två vänner som har lite/är lite torrisar. Det är en enkel procedur men faller oftast på att folk inte har bivax hemma i regel. Det skulle bli en bilfärd med tre stopp där jag avlämnade salvor medans yngsta dottern sov i bilen. Fanny (17) hade önskemål om att bli hämtad sist för att hon skulle hinna komma i ordning. Curlare som jag är bistod jag i detta. 

När vi väl är framme vid hennes destination visar det sig att det gått fortare än väntat. Jag ber henne då springa in i affären för att handla de tre saker jag behöver; kaffe, våtservetter och aceton. På så sätt slipper jag och ännu mer tid är vunnen för mig. Hon ber mig smsa så att hon inte glömmer i butiken. Kaffe, våtservetter och ACETON!! Tre saker…på tre minuter!
OK jag smsar men blir under tiden sugen på ekologiska nötter och lägger till detta i smset. Efter en kort stund kommer hon tillbaka. Jag får höra att hon äntligen fått tag på den muesli hon velat ha som jag misslyckats med att köpa. Däremot kom smset fram för sent och några nötter blev det inte.
Det har köpts fem paket muesli av fel sort och visst krångel i maskineriet har uppstått mellan dottern och mig. Hon anser att de sorter jag köpt bara innehåller havregryn och socker!
Efter en väldans massa tjafs om detta gjorde jag egen (utan innehållsförteckning men jag kan här avslöja att basen är havregryn och sockret förekommer under täckmantel, som honung) som hon åt med förtjusning. Hon sticker iväg för att ta tunnelbanan till stan.

När jag kommer hem och packar upp har vi en granola à la svindyr som framförallt innehåller havreflingor och socker (under täckmantel) och sen 2% hallon och ännu mindre kakao…OK! det går an ibland. Sen hittar jag en burk med snabbkaffe, och det är här jag får inspiration till dagens blogg, hur tänkte hon nu? Vi har i princip aldrig snabbkaffe hemma. Det står en nödburk här som har minst två år på nacken. Hon kokar själv alltid kaffe med bryggaren. 
Jag drar iväg ett sms och får svar att jag skulle varit tydligare. Jag skriver tillbaka att om jag bett om snabbkaffe hade jag skrivit just det och detta är både dyrare och fel. Hon replikerar och när jag tittar igen på kvittot är det dessutom dekaf!! Alltså helt poänglöst kaffe, 100g för 55kr, som hon köpt.

Diskussionen fortsätter och avslutas med en kommentar om hur detta väl går att jämföra med mammor som inte kan köpa rätt muesli. Där avslutades smsandet med puss. Jag bifogar bild för att ni ska förstå.


 
Bildbeviset!








Här kommer kopplingen till det jag inledde med, behovet av tydlighet. Fast jag i detta exempel är ganska säker på att jag har ALLA på min sida så illustrerar det att vad jag tycker är självklart inte nödvändigtvis är det för en annan. Har man en ickefungerande telefon men väl bredband och ska ombesörja att telefonen fungerar är det i min värld ganska självklart att använda mail för att kontakta operatören. Det kan jag säga är inte självklart för alla. Så jag drar ett djupt andetag och skriver ett TYDLIGT sms till butiken för att få dagens bestyr genomförda. Inga roliga ord, inga omskrivningar utan rakt på sak. Ta väska, ta med hem, jag hämtar!
Att avsluta med Tack! brukar kännas bra. Kram har jag provat…..Det blir för intimt och jag tror att man ska hålla lite lite distans till varandra så att inte positionerna blir otydliga. Därmed inte sagt att jag inte gillar mina anställda! För det gör jag, jag tycker att alla tjejerna nu är super, glada och tjänstvilliga. Bara det att vi inte tänker likadant och att jag faktiskt bestämmer. Det är ganska svårt att vänja sig vid för mig. Jag är alltid mån om att alla ska få vara med och bestämma men när det gäller mitt företag och mina grejer vill jag att det ska vara precis som jag vill och de gånger jag vikt mig blir jag inte nöjd. Det är en svår konst för mig att lära mig detta. 



 






Sedan romarriket (säkert innan dess också) har man kokat salva på olivolja och vax. Jag, som är motståndare till gifter av alla slag och har en släng av hälsofascism över mig, anser att om man inte skulle kunna tänka sig att äta något så ska man heller inte kleta in sig i det. Därav gör jag egen hudvård. Det är superenkelt, man kan göra det jättesvårt men sån är inte jag.
Jag tipsades om en härlig bok i ämnet och köpte genast den… Lisens Örtspa heter den! Där finns så mycket inspiration så man blir nästan galen. Jag har bara gjort skrubbar och kokossalva ur den än så länge men drömmen är att göra lut och tvätta med detta! Det kommer, kanske samtidigt som jag får höns!?!
Receptet på salva är 1 del vax och 3 delar olja. Värm i vattenbad, rör tills det är en jämn smet. Häll på burk, håller sig rätt lagrat väldigt länge.

Man kan själv anpassa konsistensen genom att tillföra mer olja då blir den mjukare eller tvärt om mer vax. Då blir det cerat.

Jag använder ekologiska grejer såklart, olivolja från affären men bivaxet har jag köpt hos en biodlare i närheten och det är ju extra härligt. Man kan hälla i eterisk olja om man vill när soppan når 70 grader, jag tog lime denna gång.



     Allt du behöver….



Jag avslutar med en bild på min lunch, i brist på de ekologiska nötterna. Det är en Mozartkula au nature…

#granola #bivax #salva #olivolja #barn #småbarnsliv #kaffe #missförstånd #tonåringar









GLAD PÅSK!






Var fan är champagnejästen??

Ur tidningen Family Living foto Wolfgang Kleinschmidt å sen jag då..

I inledningen till boken som ej blev av hade jag skrivit en truddilutt om hur jag tappar all kraft när ett recept innehåller 7dl nyponmjöl eller en liknande, för mig okänd, ingrediens. Efter att ha scannat av det senaste inom matlagning senaste åren som research har jag märkt att trenderna kommer snabbt, har ett våldsamt genomslag och det som inte är livsdugligt försvinner nästan lika snabbt. Det gäller att hålla sig på tårna!

Mina trendspaningar har jag hållit för mig själv men nu bubblar det och jag kan inte härbärgera allt längre!

Därför kommer här en kort resumé av senaste årens måsten:

1 Surdeg. Jag försökte (och försöker fortfarande av och till) men bakning går inte ihop med min personlighet. Jag är impulsiv kanske rent av explosiv och att tajma jäsning, temperatur, mata degar i flera dagar….Jag önskar jag kunde men tyvärr. Det blir köpebröd.

2. Korv, jag hann inte med där, hade fullt upp med surdegarna. Och ärligt talat, fjälster och mala kött!?! Dessutom måste man vara två!! Hur skulle det gå till??? Så jag får färska korvar från pappas stash direkt från Spanien.

3. Brygga eget öl….No no no

4. Där kom väl pulled pork, som nu förvandlats till pulled chicken och dessutom säljs i påse numera från tveksamt danskt företag. Pulled pork, detta är min grej! Snabba fix som står länge i ugnen. Alla älskar det; det är billigt också. Denna kommer vara en bestående rätt hemma hos oss.

5. Nu snackar vi realtid här! Senaste veckorna har jag läst inte mindre än tre artiklar om soda, läsk och tonic! 
Först drogs jag till det av de vackra sprudlande bilderna och NU, IDAG vill jag börja. Senaste tidningen kom från en Goodiebag jag kom över på ett bokmingel, Fest med systrarna von Sydow. (Jo jag är lite stolt att jag fick gå!! Inte varje dag jag är i stan och att få kolla in hur andra sidan har det, det gör jag gärna!;))

Jag läste redan i första tidningen dock att man skulle ha nån förbannad bark för att göra tonic….? Va??? Var i förorten får man tag på det? Det förekom även champagne- och ciderjäst….Där kroknar jag en aning till. 
Men det framgår av texten att man kan komma undan med att göra en sodakultur…hur enkelt som helst av socker, vatten och ingefära. Det finns runt hörnet här. Men sedan börjar det lukta surdeg igen, hm och hm igen.  Det ska vila i köket, vänta några dagar, observera bubblor…Ska detta verkligen gå att genomföra för mig?

Jag vill ändå prova och som sagt idag ska det ske, eller rättare sagt om fyra dagar kanske det ska ske för så lång tid tar det ungefär för en sodakultur att bli sodig. 

Men jag ska inte misströsta för rätt var det är så har denna nya våg tagit alla Stockholmare med storm och då ffa Brommaborna, närmare bestämt Ålstenarna och DÅ kan man nog börja prenumerera på champagnejäst och lämna in sodan på hotell när man måste resa till Karibien för att vila upp!

I will be back…om 4-6 dagar med resultatet!


A





Mina tankar idag, en aning negativa och med inslag av grandiositet;)

Dimma och lätt förfallna hus i väntan på intervju
 
 

Idag har jag haft en ansträngande dag. Faktureringar och lite bokföring i kombination med att ta hand om lillan på förmiddagen. Sedan iväg söderut mot ett stort sjukhus. Jag söker AT och var kallad på intervju. 

Det är en delikat sak att beskriva sig själv. Det känns konstigt att förklara sina val i livet,  att objektivt beskriva sina starka och svaga sidor,   att beskriva hur man fattar beslut,  kunna berätta om svåra situationer man upplevt,  ange vilken roll man tar i en grupp,  förklara varför man söker tjänsten och hur man fördriver sin lediga tid..Avslutningsvis skulle jag svara på om jag har samma värdegrund som sjukhuset….Allt detta  på under 30 minuter för att jobba som underläkare i 18-21 månader, inte för att bli nästa generalsekreterare för FN.

När jag hör det nya ordet värdegrund får jag lite rysningar. Dels för att sådana oftast poppar upp där medarbetarna har brustit i sina egna värderingar. 
Jag hörde på P1 ett helt reportage som handlade om detta och att värdegrunder kommit till på arbetsplatser där anställdas respekt mot andra människor brustit…som inom Malmöpolisen t.ex. För mig som anser mig vara demokratisk och anser att alla människor är lika värda blir det lite tramsigt när varje arbetsplats ska upprätta ett helt dokument om att man ska uppföra sig på ett värdigt sätt mot sina medmänniskor.
Jag har nu i dessa ansökningstider läst en hel drös med värdegrunder som i stort sett innehåller det som Socialstyrelsen anser att god vård ska innehålla.

Som läkare är det ju inpräntat från dag ett på utbildningen att alla har lika rätt till vård, att den med största behovet ska prioriteras. Ändlösa etikdiskussioner och moralfrågor som för mig är totalt självklara men som för vissa inte är det. Dessa personer når vi ändå inte. De som är riktigt smarta och empatilösa kan ändå lära sig att förhålla sig på ett bra sätt till sina medmänniskor som gör att de inte blir anmälda.

Nåväl jag hade läst värdegrunden tidigare, i oktober närmare bestämt och inte reagerat på något då. Jag sa att den överensstämde med mina värderingar. Jag ombads att precisera närmare och fick ur mig….

-Fokus på patienten och att alla har lika värde… och jag sa sedan att jag inte tyckte deras värdegrund avvek från alla tidigare jag någonsin stött på. Där blev det lite tyst. 
Nu i efterhand läste jag den på nytt och först kom fokus på patienten, sen allas lika värde. Full pott där. I övrigt ingick att man förväntas arbeta gemensamt och att allas ansträngningar och kunskaper ständigt ska leda till förbättringar av verksamheten. Dessutom ska man vara affärsmässig dvs resurssnål.

Slutligen kom frågor om hur det skulle gå att jobba på en mottagning placerad längst bort från min bostad…ja, hur skulle det gå?? Ärligt talat, i min situation skulle jag ta placeringen i Jönköping om den erbjöds och så får man väl trolla med knäna!?! 
Jag kan inte tycka att det är en helt relevant fråga. Jag har ju med vett och vilja sökt denna tjänst och vet att det innebär sex månaders placering på en husläkarmottagning och jag vet vilket upptagningsområdet är. Om jag inte kunde tänka mig att jobba där skulle jag kanske inte sökt?

När jag utmattad av grillningen styr kosan hemåt har bebisen somnat om för andra gången hemma hos mina föräldrar, maken pluggar i sängen och äter grillchips….PÅ MIN SIDA. Jag låter bebisen sova kvar hemma hos mamma och pappa och drar blixtsnabbt till förskolan (dagis) för att hämta 3- och 4-åringen. Mat får beställas men kladdkaka bakas för att sysselsätta barnen. Maken pluggar fortfarande i sängen. 
Mamma ringer, nu har Tylla vaknat och går ej att trösta. Hämta Tylla och snabbt hem igen innan kakan förfars. Puh! 
Hämtmaten anländer och jag tar ett bad för att varva ned och tänka igenom vad som egentligen hände på intervjun. Framstod jag som komplett galen? Eller bara speedad? Vi får se om 17 dagar!

Efter 5-10 minuter i badet börjar jag ta in omvärlden och hör dottern gny. På väldigt nära håll. Då kommer en ny tanke över mig. Varför står maken alltid precis utanför när jag ska slappna av….? Kanhända att han vill att jag ska snabba mig i min avkoppling så att han ska slippa ta hand om barnen? Eller är jag paranoid?
Jag ropar lite försiktigt, -Älskling! Var är du?
Han står nedanför trappen på röda mattan. Där står ingen, någonsin! Men man hörs bra därifrån upp till övervåningen.

Medan vattnet rinner ut,  undrar jag varför jag klarar av att göra femtioelva saker samtidigt utan att bli galen när det uppenbarligen är övermäktigt, för någon som ätit chips i sängen hela dagen, att passa tre barn i 15 minuter.

Jag hörde min mammas röst eka i huvudet. Var den större människan, du har så hög kapacitet, lönlöst att klaga det går ändå inte att ändra någon, det blir bara tråkig stämning osv osv.
Ibland känns det lite orättvist att bara för att man kan tåla saker bättre alltid ska vara den som drar kortaste strået. Här kanske man ska flika in att jag älskar maken och att detta på intet sätt var tänkt att framställa honom som mindre vetande. Vem vet kanske det är jag som är korkad här och inte genomskådar det geniala i att framstå som handlingsförlamad inför tvätt, disk, matlagning och alla andra sysslor som hör till livet…..hemska tanke! Han är bara lat. Men det kommer han få betala för när jag ligger utsliten och dement på hemmet. Då får han komma och vända på mig så jag inte får maskar i liggsåren. 
Jag hann också med en fundering kring utifall alla tankar som far igenom mitt huvud (jag associerar snabbt, på rätt sida om galenskapen) beror på att jag har fler synapser? När jag läste om hjärnans utveckling framkom att barns hjärnor har ett ”fönster” på ca 2-3 år då alla synapser ska kopplas ihop och att detta grenverk blir större och mer intrikat om man i denna plastiska period får mycket positiva upplevelser av färg, ljud, beröring, ja kort sagt alla sinnens stimulans. 
Har man negativa upplevelser, drabbas av sjukdom och  får dåligt med input utvecklas kopplingarna sämre. Jag antar att jag har mina föräldrar och mormor att tacka för den tröttsamma mängd tankar, ideér och impulser jag har under en dag…Det vore dock trevligt med lite mer sömn bara så att jag kan vila hjärnan och slippa få Alzheimers vid 45! Det är stressande för en sexbarnsmamma med väldigt knasiga sömnmönster att höra hur viktigt det är med vila för hjärnan….Men som sagt, det blir den unge makens problem. 
 
Det, och lite annat svammel om den lilla människan mot systemet, verklighetens folk, en massa nya ord jag inte gillar (typ ickevit, problematisera m.fl.) och att jag nog ska börja använda mer konjunktiv i tal och skrift, tänkte jag på innan badkaret var tomt. 
 
Nu när jag sitter och skriver minns jag att nyhetssändningen gav mig en idé om ett forskningsområde som jag tror skulle passa mig och som kommer utforskas lite närmare under morgondagen; innan bokminglet på Östermalm. Och den glädjande nyheten att aktiestinsen kandiderar i kommunalvalet i Nässjö vid 98 års ålder.
 
Nu blir det lite meningslöst tv-tittande innan hjärnan kan återhämta sig för idag. 

 

Våga vägra enkäter och annat

Jag känner mig jagad av måsten. Det är möten, utvecklingssamtal, och ENKÄTER! Alla vill veta hur de sköter sig, bilmekanikern, förskolan, förskolans överförmyndare, försäkringsbolaget, försäkringskassan, ja snart sagt alla som man handlar av eller är i händerna i vill veta vad jag tycker om dem. Jag har många gånger snällt svarat ja på deras förfrågan om jag kan offra en minut eller upp till 10 för att vara hjälpsam och duktig. I vissa fall för att jag faktiskt haft något att delge.

Jag går inte på föräldramöten längre. Har gjort det tillräckligt, jag har inget att tillföra och det är samma sak jämt. Jag är läskunnig. Skicka ett mail så tar jag till mig informationen. Har inga synpunkter utan litar på att alla gör sitt jobb efter bästa förmåga. Ni har t o m legitimation numera. 

Senaste månaden har jag fått så många frågor att jag på allvar börjar känna att det inkräktar på min egen tid. Sista jag fyllde i var från förskolan. den skulle göras i två identiska exemplar för killarna går på samma avdelning. Till att börja med tycker jag att formuläret inte är bra. Jag kan faktiskt inte bedöma om barnen får den stimulans som gör att de utvecklas maximalt. Jag har helt enkelt inte kompetensen att bedöma detta. Jag tycker för övrigt att det är chefens eller kanske kommunen som ska säkerställa att våra skattepengar används på rätt sätt! Vem utom en pedagog vet detta?
Sen kommer några veckor senare en blankett till att fylla i, denna gång från stadsdelen där jag återigen ska besvara frågor om nöjsamheten med förskolan. Jag svarade ej, fick påminnelse och igår kom två stora kuvert med samma. De gick direkt i sopen för jag säger NEEEEEEEJ till mer enkäter som dessutom är så trubbiga att det jag verkligen vill säga inte kommer fram. Så om det händelsevis är någon från Hässelby Stadsdelsförvaltning som läser detta är mitt svar: Killarna trivs, de verkar utvecklas bra, jag tycker fröknarna har för många barn att ta hand om, jag vill ha ekologisk mat, jag vill ha mer gräs på gården, lägre ljudnivå och att förskolan ska låta syskon till föräldralediga barn gå hela dagar de med! 
Om chefen för förskolan på kommunen vill veta hur barn har det, besök förskolan, jobba där en halvdag istället för att fråga mig!

Nuff said!