Tystnad

Imorgon är absolut sista dagen för mig som dagismorsa. För alltid. Aldrig mer dagis….en viss sorg såklart i varje kapitel som stängs. Jag har ju varit småbarns- eller iallafall på något sätt mamma med skolplikter i väldigt många år nu. Nästa anhalt blir mormorsstadiet. Och i sparsamhetens tecken. Inte bara ekonomisk sådan utan kanske framför allt miljömässig sådan, så får alla fröknar på dagis inklusive chefen som man nästan aldrig stöter på, en sparad fin påse med avskedspresent. En av mina böcker, en ljusstake, en ljusmanschett, en handduk och en ljusstake och pappersservetter med björktryck. Allt av egen produktion såklart. Jag tänkte att alla ska få, inte bara de på Tyllas avdelning för alla fröknar har ju stöttat mitt barn under de senaste 1,5 åren. Och jag måste säga att det var ett av mina bästa beslut att byta förskola och inte nagla mig fast i tryggheten av gamla kompisar. Ekuddens kommunala förskola kan jag varmt rekommendera ALLA att söka sig till. Litet, tätt och ligger insprängt i ett bostadsområde, nästan som att vara hemma hos någon. Tack alla fröknar för att ni tagit så bra hand om oss den här tiden. Jag kommer sakna er och jag kommer ta med Tylla och hälsa på i höst för då ska jag arbeta mycket mindre än nu!

Å vad jag längtar efter att ha det tyst omkring mig. Jag har ingen tystnad någonstans nu. Är jag på jobbet låter det hela tiden. I bilen hör jag ett skrapljud och motorljud. I hemmet är det buller från gatan utanför. I badrummet surrar fläkten och med barnen är det alltid något på gång, en fråga med ett önskemål som hänger i luften och ständigt detta – Mamma!? som alltid kräver ett -Ja a?. In i det sista ska jag verkställa. Det är ont i ben, magen, lite hunger, törst som ska släckas. Ja ni vet, som i en Alfonsbok.

Och jag vet att jag inte ska önska mig tystnad och ensamhet och sannoliketen att jag ska få det inom den närmaste tiden är minimal. Jag ska ju på semester med familjen, i bil. Just nu känner jag mig som en japansk självmordspilot. Men det var inte därför jag är här. Men det ger kanske en fond till mina lätt irriterade blogginlägg….

Karin på mottagningen satte flinkt 10 nålar i mig idag på lunchen. Det är inte evidensbaserat men jag måste säga att trots den initiala rädslan som blotta tanken på detta ger så var det fantastiskt skönt. För man slappnar av. Om det beror på allvarligheten i stunden, Karins lugnande ord och det faktum att man måste koncentrera sig på att inte göra något annat det vet jag inte men jag höll på att somna där i den mycket obekväma fåtöljen på mitt rum. Och ni som undrar, ja det är en hjärna runt min hals. Tiny lady brain närmare bestämt och de går att köpa via Eva som driver Form från Skå här ute. Det är ju egentligen en valnöt men den ser ut som en blomma ju!

På tal om halloumi som man inte ska köpa. Här är fördelningen av antibiotika som MÄNNISKOR proppar i sig…och om man ska vara radikal ska man nog inte ens umgås med cyprioter, eller spanjorer..Italienare. Men kanske Norrmän inte vill vara med oss? Vi är INTE bäst i klassen här.

Nycklarna till huset i Dalarna…jag lämnar ifrån mig dem nu. Jag hann knappt äga det huset innan det såldes. Väldigt tungt, en klump i halsen och brännande tårar i ögonen bara jag skriver om det. Ännu ett kapitel. Flygvapnet….ja, häftigare än så blir det inte för mig. Eller….kanske jag ska ta flygcertifikat jag med…eller blir man förpassad till skamvrån i evigheters evigheter då även om man inte ätit antibiotika på fyra år och då gjorde det på grund av att man hade dubbelsidig lunginflammation….?

 

Hyckleri på hög nivå

Man vill bara kräkas. Prinsparet, Hollywodstjärnan och han Harry eller vad han heter går ut på sitt Instagramkonto och hyllar miljöaktivister. Deuppmanar folk att ta vara på miljön, inte flyga och alt det kan innebära att vara sparsam….laga sockor, inte äta kött, äta ekologiskt och fan vet vad mer man inte får göra nu eller imorgon. Vad gör de själva? Köper de återbrukat mycket? Reser de med tåg?

Och sen såg jag något om att Petter Stordalen, en väldigt rik hotell och shoppinggalleriaägare OCKSÅ tycker vi ska värna naturen. Hans bidrag är att erbjuda platsfria hotell. Min första tanke då var: Har han byggt hotell med plastmaterial? Men sen insåg jag att det kanske handlade om förbrukningsartiklar? En kommentar till det vore ju att i sina shoppinggallerior förbjuda överkonsumtion och plastartiklar….om man kan vara så djärv att man påverkar folk PÅ RIKTIGT!!!!

Vill ni veta hur hans bröllop blev? Dyrarae än det vår kronprinsessa slog till med iallafall. Och i Marocko! Jag antar att gästerna gick, simmade, cyklade eller joggade dit…..

Idag på P1 från Almedalen var det en….hatar ordet….INFLUENCER och en kvinna från Erikshjälpen som intervjuades om hur DE tyckte man kunde rädda planerten. Och mina vänner, man ska köpa mindre, resa kortare och laga sina saker alternativt sy nya av avlagda bordsdukar eller annat överblivet material. Och helst såklart handla second hand. Hjulen ska snurra långsammare och om man köper nytt ska det vara av bra kvalitet och passa med annat i garderoben. Slow fashion. Jag har skrivit om det förr och nu igen alltså. Så jäkla svårt är det ju inte. Man lever lite som förr i världen och alla ens slöjdkunskaper kommer till sin rätt. Snart ska jag börja tälja en stekspade tror jag för min har börjat tappa stilen.

Jag tänkte att detta var en boll som L kunde plocka upp! Vi behöver mer SLÖJD i skolorna! Dels för att det är fantastiskt roligt, barn behöver arbeta med händer och hjärna mer kreativt och sen lär de sig saker om kvalitet på olika material osv osv. I ljuset av att unga mår allt sämre psykiskt är det också en bra idé då detta lindrar ångest och ger en känsla av sammanhang. Nästa steg i läroplanen vore odling. Vi borde få lära oss att odla för husbehov.

Jag är så fruktansvärt trött på hycklandet från rika människor i upphöjda positioner som ska tala om för massorna hur de ska leva medan de själva öser på med sitt överflöd. Sen ska vi applådera när prinsessor återanvänder sina morsors Ricciklänningar. Tacka fan för att man ska göra det liksom! Jag fattar att om ALLA inte rika och kända personer slutar göra fel har det kanske större impact på jorden men i smakfullhetens tecken kan väl de som har mest fina saker, dyra bilar och flygplan börja gräva där de står. Kanske dela med sig av sina kläder som de verkar använda en till två gånger…..ge bort dem, sy om eller använd samma kappa tills den blir luggsliten….eller?

Bäst var ändå Ardalan Shekerabi…han köper mer begagnat och äter fläsk och fågel istället för nötkött. Hallå verkligheten, har du hört talas om VEGETARISK mat??? Alltså sånt som INTE dött! Sååå krispigt!

Jag äter kött…….kanske en gång i månaden och oftast pga att någon annan vill ha det (jag vet ingen ursäkt men svårt med äktenskapet annars), jag lagar ALLAS strumpor här hemma, lappar jeans (mina och barnens), syr i band i makens byxben när de slits, lagar hål i stickade tröjor, använder nylonstumpor med hål så länge det bara går och inte SYNS och när fötterna är för fula klipps de av för att bli tights som jag kan ha under klänning på jobbet….vi köper massor av begagnat, ger bort alla barnsaker vi kan och presenter är oftast hemmafixade eller second hand……vi tar bilen på sem i år istället för flyg och jag odlar och har höns för att bli mer självförsörjande. Jag vet liksom inte vad mer vi kan göra här….inte utan att sluta arbeta och sälja av allt vi har. När politiker verkligen bestämmer sig för att vi ska rädda planeten kommer det bli verkliga problem. Allt drabbar alltid de svaga och fattiga men vet ni, jag tror de har bättre förutsättningar att klara en kris utan pengar. Visst med guld kan man köpa bröd och vatten men i slutändan går det som bekant inte att äta.

Nu ska jag sluta ojja mig. Jag har faktiskt en skjorta att laga åt maken. Den är från Day, den var dyr när jag köpte den för snart 8 år sedan och den har använts väl. Skitsnygg är den fortfarande och den kommer få några år till på sig att tjäna oss, sen blir det trasa av den för väva mattor kan jag inte än.

Korrläst har jag inte heller och skriver lite i affekt, men så får det bli!

Hej!

Längtar efter semester

Å vad jag har sug efter att resa iväg nu. Och vädret säger mig detsamma. Det är nog nu. Nu kan det få regna på min trädgård, den behöver det men inte jag. Det blir bilresa i år, jag älskar det. Inga flyg att passa eller skam att klä sig i. Ny bil kommer dagarna innan och bara en sådan sak…men kanske det blir döden för maken. Barn i nya bilen i TRE DAGAR, tänk vad de kan kladda och förstöra! Måste införskaffa lakan att sitta på kanske?

Nu har stickningen bitit mig rejält. Jag längtar efter fem minuter ifred för att sticka. Jag ska aldrig mer sluta med det. Och jag läser också, det är fantastiskt spännande…jag har ju alltid (nästan) en plan med det jag gör och detta är att betrakta som research faktiskt. Jag längtar efter mer tid att fullfölja mina olika tankespår och få dem på pränt. Jag tycker det börjar likna en bok till faktiskt, och den måste ju överträffa de innan så jag känner blodsmak. Ja så är det faktiskt, jag älskar att utmana mig och lära mig nya saker. Verkligt härligt!

Nu sticka sticka sticka, jag är snart klar!!!!!

Totalt ointresse för Almedalen

Tre skjutningar i mitt fd. närområde. Man skulle kunna tro att jag då hade lyssnat på Kristersson idag men NEJ. Jag är så fruktansvärt trött på politiker. Vanligtvis snackar de en massa skit, skor sig på vår bekostnad och håller på med en massa plakatpolitik som oftast helt verkar sakna underbyggnad i verkligheten. Jag lyssnade däremot på Magnus Ranstorp. En viktig kille som politikerna helt sket i att lyssna på för 10 år sedan när han varnade för utvecklingen i bl.a Rosengård. Då sa min överläkare, bördig från Iran, att han inte skulle bo där han jobbade (Vällingby-Hässelby-Blackeberg) för han spådde att det var det nya Rosengård. Numera dyker Hässelby (där jag är född) allt oftare upp i nyhetsrubrikerna. Ofta kopplat till knark och dödligt våld. Och ja, jag har flyttat bort. Vi fick nog för sex år sedan när trenden började peka ditåt på ett mycket tydligt sätt. Jag har visserligen ångrat mig lite i val av ny kommun för politikerna där jag hamnade är ännu värre än man kunde ana men sånt kan man ju agitera och rösta bort….

Nu ska jag alltså INTE lyssna på politiker mer (med undantag för Sabuni som jag alltid gillat) utan lyssna på de som faktiskt vet och kan något och inte har personliga motiv för sina göranden och låtanden utan faktiskt vill väl, för att de är sådana.

Uppsamlingsheat

Nya rutiner. Dvs INGA rutiner i världen verkar bita på mina barn. Sedan en dryg vecka vaknar jag så här och en unge på madrass nedanför sängen. Som en försåtsminering ligger han där och hotar skrika till om jag kliver på honom och väcka alla…jag smyger som en ninja på morgnarna. Stirrig blick pga ser inget så här tidigt.

Tjenixen!

Ja det blir lite som rubriken säger, ett uppsamlingsinlägg här. Så mycket input som jag försöker processa…. vi börjar med det som verkade härligast.

Maken är INTE nöjd. Han tycker att hela poängen med att isolera huset går om intet när jag tvingar in gamla tunna dörrar…han tycker de är skruttiga också. Vi har förhandlat och jag ska få ha dem på prov, det är ju ändå varmt nu. Sen får vi se hur det blir…..Jag tycker de är charmiga.

 

En ny tunnelbanestation! Förvånande va!?! Jag gillar ju inte ens att färdas kommunalt. Jag är dessutom dåligt insatt i hur huvudstaden förändras i den här världen…tunnelbanevärlden. Jag var mest förbannad på tunnelbanan den korta stund jag anväbde mig av SL för att komma till jobbet sist. Dyrt (ja faktiskt), trångt, opålitligt och skränigt. Men NU har jag en plan att åka nya gula linjen (fast jag inte vet vart den bär) bara för att besöka ”Snäckan”! Åsa Jungnelius vann en tävling om utsmyckning av en station där och jag tyckte den lät HELT fantastisk! Rosa som innanmätet på en snäcka, bågar och i mitten, en marmorpärla!!! Låter det inte som något man skulle vilja vara innesluten i? Dit ska jag!

Hemmakonsert. Samma dag som jag hörde om ovanstående så berättade radion om en pianist/kompositör som ger konserter i ditt hem, förutsatt att du har ett piano! Och jag har TVÅ! Fantastiskt härlig idé, jag ska ta redan på hur detta går till och går det vägen är ni välkomna på snittar och musik! Alla!

Carolina Gynning kan tänka sig ett barn till……..

Ministern hoppas slippa träffa rökare på krogen. Ja, hon sa faktiskt så under en intervju i radion. Vad hon kanske hellre skulle ha sagt var kanske att hon såg fram emot att slippa RÖK när hon går ut nästa gång…eller? Den här nya lagen som upprört har gått mig förbi. Eller, jag hade nog hört om det men eftersom jag varken röker eller hänger på krogar så påverkas jag inte av detta. Men igår befann jag mig i rök på lunchrasten. En patient ställde sig helt sonika och rökte 2,5 meter bort och fortsatte med det en god stund. Hänsynslöst men av utanpåskriften att döma hade tjejen halt andra svårigheter och att ta hänsyn till andra kanske inte var det som låg överst på listen. Jag hade ju kunnat flytta mig från min lilla viloplats i solen där jag satt och stickade men det blåste så pass att jag inte besvärades mer än stötvis. Jag undrar dock i likhet med många krogägare hur det ska gå till rent praktiskt när de har ansvar för en yta utanför sitt hak vars storlek ej angetts. Det har heller inte tidsangetts och tydligen lyder lagen så att de ALLTID har ansvar för denna. Alltså även när stället är stängt?!?

En annan fråga är ju hur de ska veta exakt vilka som ingår i deras ansvarsområde. Det borde ju bara röra de som på något sätt är deras gäst. Tänk er att en middagsgäst går ut för att ta ett bloss, stöter på en vän som också röker och de står där och blossar ihop 20m från stället, eller 10. Ska vakten då bara sjasa bort gästen? Jag fattar inte hur detta ska gå till i praktiken. Tänk er gamla stan. Många krogar på rad, trångt, massvis med folk sommartid…..jag tror det blir svårt. Kanske det nya svarta är att få på sig en väst med logga på så att krögarna kan hålla reda på sina får?

Mer trafikpolis tack! Märker ni hur trafiken ändrats? Från ”vissa kör som galningar” till Majoriteten visar noll hänsyn för här kommer JAG-mentalitet. Igår på väg till Flemingsberg kom en kille i fet bil och lade sig fruktansvärt när min bak. Jag tyckte det var farligt så jag bromsade lite lätt. Han uppfattade inte varningen, säkert för han var för nära. Det var 70 han hade aldrig kunnat bromsa. Sen växlade det till 60. Jag bromsade igen. Ingen reaktion. Då gjorde jag det mer bestämt. NOLL effekt. Vi sniglade fram pga kö och plötsligt när ett litet utrymme gavs gasade han förbi i hög fart för att komma 10 m framför mig. Sen kom nästa bagagelucka i 60. Vi följdes sedan åt ända fram till sjukhuset i ca 40km/h. Då tappade han humöret igen och gasade om strax utanför parkeringen där jag skulle av. Suck. Miljön gråter, potentiella trafikolyckor hägrar och jag blir ledsen. Respekt, hänsyn och fan laglydighet är som bortblåst i trafiken. Iallafall i de förortsområden och kommunen där jag färdas.

Nu ska jag sticka lite och ta en kopp te!

Det går faktiskt inte att ta en fin bild på mitt jobb. Träslagen är fula, inredningen likaså. Det spelar ingen roll att konsten är fin överlag (X-et m.fl) för de drunknar i alla fula färger, icke anpassade möbler, fula golv och glasfiberduksövermåladeväggar. Här är iallafall framstycket på min lilla silkesmohairsjumper.

Här satt jag och tog en ”rökpaus” jag insåg att jag matchade stickningen med mina espadriller….

Utvalda Veror på väg till Gotland och Formverkets butik i Fröjel. Ska ni dit måste ni besöka Babs, så fin butik och härligt gemyt!

Jag är japansk nu känner jag. Dricker grönt te gör jag också. Rätt var det är börjar jag väl meditera också…..Zenskt.

Puss

Jag utropar DISCOVECKAN!

Hit men inte längre. Jag ska för första gången sticka hålmönster och börja uppifrån och sticka nedåt…BOEEEEL!!!!

Jaha, vad nu då? Har mänskan blivit galen (igen)? Nej då, jag bara gräver där jag står. I tvättstugan närmare bestämt. Jag satte i vanlig ordning igång en (trodde det var två men missade att trycka 2 SEKUNDER så det blev bara en) tvättmaskin igår kväll. Jag vet, farligt att tvätta över natten (brandrisk) och dumt att tro att man ska orka tömma den på morgonen samt risk att den blir liggande om man gör så men, så gjorde jag iallafall. Jag tämde tyckte jag ömsorgsfullt fickorna på Es jacka på det sedvanliga kilot småsten/skruvar/pinnar, lego och papp och stoppade den glatt i maskinen. Nu har vi glittriga svarta kläder allihopa. Men jag tänker….lite glitter har väl aldrig skadat? Men för er andra som ogillar discokläder/trosor/strumpor och tishor, leta extra noga efter Geishachokladpapper. De tål inte kulörtvått.

Igår hade jag också ett ”moment” som jag hörde Blondinbella säga idag. Ett trosmoment närmare bestämt. Och alla kräsmagade, håll i er nu. Jag svishade in på muggen och det FÖRSTA jag ser är mina inochutvända trosor som liksom inte var presentabla pga den där månaden ni vet och som på grund av att jag gick upp på tok för tidigt hamnat på tvättkorgskanten och sedan glömts bort av mig i morgonruschen. Och det värsta med detta ÄR att de legat så i minst tio timmar då. Och att svärfar är hemma och hjälper maken med hönshusförråd. Men när hjärtat börjat slå igen fylldes jag av en varm känsla (nej för i helvette men jag väljer att skriva så för det är mer poetiskt) av att det inte spelar någon som helst roll hur det ser ut här hemma. För någon annan än MOI. Två vuxna karlar som jag misstänker måste ha besökt toan minst en gång under den tid jag varit på jobbet har alltså missat den stora röda spärrballongen som fyllde hela badrummet (min upplevelse). Så skönt, jag behöver aldrig mer städa. Om inte en annan av samma sort som jag kommer hit. INGEN bryr sig om din skit utom du är väl take home message här.

Nästa ämne.

Den här rosen är så härlig. Köpt på rean i oktober ett år för mindre än vad en Big Mac kostar. Jag som inte ens gillar att ha rosor i trädgården pga taggar men de letar sig in med sin förtjusande prakt.

Igår läste jag löpet om Blondinbellas sommarprat det var tydligen som ett CV och det gjorde att jag lyssnade fast jag inte hade tänkt det(därav moment ovan). Och det var verkligen en uppräkning av hennes förtjänster i en lång rad uppblandat med lite prat om hennes fars tillkortakommanden och sen fick man veta att hon ligger i autismspektrumet (och har ADHD men det visste vi ju) vilket man anade redan när hon sa att hon hade svårt med vänskapsrelationer. Men jag kände igen mig i mycket, drivet, projekten, värmen i bröstet när man kommer på något och att man bara ser möjligheter. Vi skiljer oss åt så tillvida att hennes mål är att bli världens mäktigaste kvinna och bli rik. Hon lämnar nu Sverige och jag tänker på en enda sak…..hennes barn. Jag undrar om deras far flyttar med, eller ska ens barnen med? Ska hon pendla…? Det var vad som fastnade hos mig. Och det faktum att hon engagerat sig i miljöfrågan men samtidigt säger att hon reser väldigt mycket med barnen…och jag undrar om miljön blir glad av det.

Fådda boken i gult med origami. Sen en köpt bok om CRA som är en del i min research! Ny bok i pipeline tror jag…

Jag har ju så svårt för när kändisar talar vitt och brett om naturen och sen har sommarhus på Bali. Jag släpper det för att inte verka som räven. Släppt!

Men, jag fick smak på sommarprat. Idag var det Anders Hansen, psykiatrikern som skriver om motionens hälsobefrämjande egenskaper och det farliga med skärmar. Jag tänker ibland att det vore trevligt att prata med honom, kanske det kommer ske, vi rör oss i samma stad, han är psykiatriker, det ska jag bli, vi skriver böcker med snarlik inriktning, vem vet? Men så tänkte jag att det kanske blir så platt. Vad ska man prata om? Det vi båda redan vet? bekräfta varandra. Nej, jag tror kanske inte vi skulle ha så mycket utbyte av varandra. Kanske. Han sa också en tänkvärd sak, jag ville lära ut, det var därför han skrev och det var så hans sommarprat var upplagt. Och där är vi otroligt lika. Jag älskar att lära ut saker. Kanske det är en del i läkargärningen? Att ta svåra saker, omvandla och spotta ut på vanlig svenska? Jag tror det.

Jag har ju ingen egen fotograf som t.ex Blondinbella som förevigar alla mina rörelser så då får man fota sig själv på armlängds avstånd för att ni ska få ta del av hela härligheten i småbitar. Jag hoppas ju på att ni kan pussla ihop de olika bilderna till en komplett. Klänningen fick jag mycket beröm för idag. Den är 15 år gammal tror jag. Köpt på Nos outlet för under 300 pix. Lagad med japansk teknik på vä axel pga slitage och jag älskar den. NoaNoa är märket, bomull och silke. Love it!

Kolla fina kimonoärmen.

Jag från bröstet och ned….

Jag fick besök igår av en fd. partikamrat (älskar det ordet). Han ville komma och prata lite men hade en annan agenda visade det sig. Vi satt i kvällssolen och drack min rosa flädersaft medan han pratade om två böcker. Om fjärilseffekten och slutligen fick jag en bok han köpt och sa att om jag vill kan vi starta en samtalsgrupp till hösten. Jag sa ja på stående fot. Det är hedrande att få frågan och han behöver lite att göra (det gör inte jag) nu när han anser att rösten åldrats och han inte ville sjunga i kör längre. Jag tror att han är några år över 80. Vi beslöt också att jag och lilla familjen ska ta oss ut till paddelklubben han basar för och röra lite på oss innan vi drar till kontinenten.

Jag har börjat sticka också men kört fast…jag är så rostig att jag inte fattar instruktionen men om jag bara tar ett djupt andeta och läser igen, kanske kollar en youtubevideo osv så ska jag nog komma vidare.

Nu mot spisen, mina 30 minuter vid bloggen är till ända, maken påminner mig om det…hans mage kurrar….och jag tänker först Laga ++++++++++++++ MAT!!! Men skriker det inte. Jag är lugn, jag ska ta allt med jämnmod och sluta stirra på datorn! Gör det ni med nu, ut och promenera!

Här sitter jag och stickar på lediga stunder!

Kram

Jag rör mig själv till tårar

Lennart kallade henne för hans fjälla på hans oanvända överlevnadsfilt. Lilla ungen, jag hopas hon kan minnas honom något. Här vid havet på Midsommardagen, Mariekex i mun.

Jag funderade inte länge alls innan jag skrev till musikkåren och orkestern om att jag ville donera en slant eller två. Jag hade egentligen inga förväntningar på vad som skulle ske efter det. Jag hade ingen summa fastställd utan tänkt att det ger sig väl. Gensvaret var minst sagt överväldigande. Fantastiska rörande mejl kom tillbaka och idag ringde en man upp för att erbjuda att jag skulle få närvara vid någon slags hedrande uppträde i höst för att kungöra detta. Och då kände jag att det blev nästan pinsamt. Jag ska ju inte ge en miljon till barncancerforskningen precis, bara en symbolisk summa till en verksamhet som min farbror ägnade stor tid och lade mycket kärlek på. Det visade sig att han jag pratade med andra gången också var trumpetare och hade spelat med Lennart i 25 år. Han var också med på begravningen men det mindes inte jag för jag var så ledsen och fokuserad på att ta mig igenom talet utan att själv dö på kuppen. De båda männen jag pratade med idag tyckte att det var fantastiskt i alla fall och på sätt och vis fortsätter då Lennarts värv med att sörja för material och kanske fikat till repetitionerna. Jag grät en skvätt under sista samtalet men mannen på andra sidan höll stilen, stoisk tänkte jag som det anstår en militär trumpetare.

Jag fick mer att tänka på om min farbror och jag lägger till listan att han var så omtyckt, aldrig gjorde någon besviken, inte gnällde fast han tyckte att det var krångligt att spela i fem fjärdedels takt och inte gjorde världen gladare. Inte ett knyst, han bet ihop och kämpade på. Ingen uppgift är omöjlig, allt handlar om mind set och att öva. ÖVA, det är svaret på allt. Och i denna otåliga tid som är vår kanske just detta är det vi behöver mest. Repetitiva rörelser, ta om, köra långsamt och reflektera över detta. 10000 timmar och du blir Zlatan. Fast jag kanske är generation Björn Borg ändå. 10000 timmar och 200000 bollar mot garagedörren och sen kan du leva på kalsongerna. Så är det.

Tagning!

Vi fick så god mat! Paketgrillad torskrygg med dill, citron, potatis och salt å peppar bara. Ljuvligt!

Vi jobbade sida vid sida igår för att kunna mäta upp hur mycket mer panel vi behöver köpa. Det visade sig att vi hade nog med panel för att täcka halva huset! Så vi snålar in lite. Bra med tanke på att då kan jag ge desto mer! Jag hoppas att de som ärver mig också ser till att använda pengarna till något bra, utöver att betala av lån och så vidare som jag har gjort. Lite rensa i ekonomin, lite unna sig och sedan, dela med sig! En verkligt skön känsla. Men…då måste jag inflika att jag ska ge noga instruktioner till saker som jag vill stödja postumt. Det får inte bli fel här så pengarna hamnar i galen panna!;)

Tidig morgon innan jobbet. Nästan klara med ena långsidan, Three to go! Dörrarna kommer idag också. Då börjar MITT jobb!

Klänning från 2005 som jag envisas med att ha på mig varje sommar. Den gör mig så glad. Inköpt i Barcelona.

En midsommarnatts sömn

Så vackert så man dör!

Som uteblev. Jag somnade vid 22 i soffan ihopkurad med Frank. Han ville se Spiderman homecoming? Eller nåt. Otroligt dålig var de första fem minuterna varför jag somnade. Maken väckte mig bryskt kring midnatt. Då var alla barnen fortfarande vakna men han och jag hade somnat. Jag kände mig lite sjuk på ett märkligt sätt och tänkte att jag har nog feber…och det hade jag. Inte mycket men tillräckligt för att det skulle kännas. Och nu ligger jag vaken. Jag ska sova i Edgars säng, han ville promt sova i min. Helst med mig men det går bara inte. Jag måste få sova ostört minst en natt i veckan. Och då….sover jag inte alls. Jag såg en märklig men kanske bra film på Svtplay, Isabelle, om en ung flicka som prostituerar sig. Den rekommenderar jag. Annars är det tunnsått med bra saker att se. Jag längtar efter nästa Ett fall för Vera, Grantchester, Gentleman Jack och En enkel resa till Korfu.

Han sliter maken, med sin far faktiskt som varit en enorm hjälp. Han ska få lön i form av ätbarheter.

På grund av att jag bara haft fem patienten på TRE veckor så har jag haft en del tid över…på jobbet. Den har jag ägnat åt att läsa dels en bok om alkohol och sen en bok om Ikigai. Den senare var bäst i början, det anknyter till min övertygelse om att vi lever galna liv allihopa med helt fel fokus. Men i slutet blir det tjatigt. Detoxa kroppen med aprikoser osv. VARFÖR måste man skriva sånt när vi har både lever och njurar? Varför? Snart kommer det väl inte vara tillåtet. Bra i så fall.

En annan sak jag funderade på efter att jag kommit hem från jobbet var en sak som en psykolog talade om i veckan. Att dumma människor i böcker inte bara beskrivs som mindre vetande utan också som tjocka….jag funderade mycket på det. Är det så? Jag tänker att många elaka personer ofta beskrivs som smala. Jag tänker till exempel på Enöga i Dunderklumpen (ja det var det första jag kom på, vi såg den för inte så länge sedan. Underbar film! Behöver visas igen på SVT! Iallafall vet jag inte om alla korkade personer i litteraturen oftast är tjocka…vet ni? Finns motbevis?

VA?!? Blodfläder är ju det finaste.

Jag låg i min eländiga röda solstol och tänkte att en del beskrivs som giriga…men det är ju inte samma sak kanske eftersom det inte är en kroppskonfigurationsgrej. Men kanske ändå värre. För en egenskap som man har är ju väldigt svårt att bli av med. För mycket kroppsfett är ju något man kan jobba med tänker jag. På många sätt. Att vara girig, snål, aggressiv, lat och i värsta fall elak är ju väldigt beständigt. Och kanske man inte rår för det heller? När man tar bort beskrivningar av folk, vad blir det kvar? Alla egenskaper är ok. Icke desto mindre noterar man ju hur folk ser ut, beter sig, pratar, luktar och så vidare. Men såklart, jag fattar att en stereotyp bild av dumma människor och deras kroppshydda är ju inte adekvat.

And now to something completely different…..

Inlagda citroner. Första gången för mig. Vi får se om det blir bra och vad katten man ska ha dem till men det ger sig, jag har tre månader på mig att lista ut det.

Vi bygger förråd. SÅ bra blir det. maken är fenomenal! Alltid. I byggsammanhang. (kan hända att jag återkommer i ärendet för han är inte världsbäst på att göra helt klart, städa upp och sortera in grejer). Äntligen känns det som om vi kommer få ordning och mer utrymme här inne i huset. Jag gjorde en stor ansträngning i vintras då jag rensade bland mina grejer i källaren, nu börjar man se resultatet. Detta trots att jag ärvt massor med saker. Jag tog mig i denna nyvunna optimism om ett mindre ”cluttered” hem titta på den där Marie Kondo….ni vet hon som säger att saker måste ”spark of joy” om man ska behålla dem. Jag såg ett och tre fjärdedels avsnitt igår och av det tog jag med mig två saker: Hur man viker kläder på ett smart sätt och att det finns de som har det värre (och inte räds för att visa det för HELA världen!!!). Jag välte ut två garderobskorgar och vips var det halvfullt. Maken frågade om jag tackat alla kläder jag slängde. Det hade jag inte gjort men de är inte riktigt slängda än. De ligger i en påse. Jag kan ha en tackcermoni senare tänker jag när de verkligen lämnar byggnaden.

Jag ska ta resten av garderoben snart för det är verkligen galet vad för kläder jag sparar på. Ett linne jag haft i många år har en stor orange fläck på magen. En överstrykningspenna läckte genom sjukhuskläderna för flera år sedan. Jag har någon bakvänd tanke om att det var så dyrt när jag köpte det…för 15 år sedan. Men när jag höll i det igår kände jag inga glädjegnistor. Så, tack och hej. Det är inte så att jag shoppar galna mängder kläder utan mer att jag aldrig slänger i princip. Så svårt när man som jag köper sällan och bara sånt man verkligen vill ha.

Nån som vet vad detta är för träd? Kan det vara en pil?

Ser ju ut som i tropikerna. Ett sånt träd vill jag ha och dölja fula huset framför vårt.

Idag var det fläderplockardagen. Jag tog de tre små och min huvudvärk ut på promenad i syfte att skörda. De blev så uppspelta att jag fick lova att detta ska bli en tradition. Gärna för mig.

 

Arrivederci!