Tid för återhämtning

Detalj ur boken som kommer. Illustration av Louise Winblad, såklart!

Gångna veckan har jag varit ensam med barnen dagtid. Maken har arbetat. Vad kan jag säga mer än….det var intensivt. Men när fredagen var till ända hade jag ingen tvätt kvar att tvätta, köket var skinande rent, fyra barn nöjda och nedbäddade om än ej sovandes när maken dök upp halv elva. Att vara ”ledig” här hemma betyder oftast att jag gör mer än vanligt. Först måste man komma ikapp med tvätt, städ och plock. Jag pillar fortfarande med boken på lediga stunder och sen måste man se till att barnen har en dräglig ledighet. Allt gick i lås igår på grund av att 16-åringen var här. Ryggen var helt kaputt tyvärr och jag stapplade fram. Men nu på morgonen är det bättre. Nu är enda störningen vägen och ventilationen utanför huset…det är en annan historia.

Mitt mål för nästa vecka är att överleva och försöka slutföra bokprojektet, det är inte mycket tid kvar nu. Därtill ska jag plugga inför den kommande 4-timmarstentan i slutet av augusti, den tornar upp sig som ett svart moln. Med hopp om mer vila i helgen!

A

Så här lugn vill jag vara…. Foto Katarina Waldenström Lagerbielke.

 

 

Guilty pleasures – skämmiga begär

Jag vet, det kan vara tjatigt att höra men vårt hus alltså, eller egentligen platsen vi bor på, den slår ALLT! När som helst nu ska jag släppa in min/a inredningstidningsvän/vänner kanske och säga att det är fritt fram att plåta hela härligheten…men först måste 200 städtimmar kastas in, av någon annan. OCH jag behöver måla om allt vitt för fem smutsiga små fingrar har jag gånger tre….

 

Mina ungar alltså, kläder är så överskattat tycker de. Citroner däremot är kul. De leker så fint med dem. Och ska man gå och bada är de viktiga att ta med. Ihop med en Törnrosabarbie….och som ni ser….där vi bor slutar allmän väg. typ.

Jag lyssnade på P3 idag hör och häpna. Jag var på väg i bil (för att ha en anledning att spänna fast barnen och få en lugn stund) till Louise som illustrerat min kommande bok. Hon skulle få ett paket men jag insåg att det nog var billigare med min bensinsnåla bil att kanske köra det själv. Fortare skulle det gå också….And off we went!

Jag hörde då för första gången uttrycket guilty pleasures. Och funderade på om jag har några. Alltså några böjelser jag inte riktigt vill stå för…. utöver de som kanske hör det sexuella (inget onaturligt jag lovar) till så tror jag faktiskt inte det. MEN jag kom på min man idag. Han lyssnar på Justin Bieber (stavas det så?) Desposito. Jo, jag har ju hört den jag med, barnen gillar, det svänger och det är ju inte sååååå skämmigt att lyssna på som till exempel ”Bada nakna” eller ”Groupie” men när jag frågade vad det var sa han……Kizz. Hahahahahaha ja herregud, det är ju verkligen oskämmigt. Kizz……. inte dödsmetall direkt.

Innan alla skrek på en gång och kivades…total harmoni. I cirka 20 minuter…eller kanske 15…10? Spana in Sharkboy!!!!

Blir jag rik någon gång så är en pool något som nog skulle passa ihop med huset och utsikten. En infinity end kinda pool….eller mer en jet stream/bubbelbad hett som bara den så jag kan simma alla mil jag behöver för att må riktigt bra. Det kanske ni inte visste om mig men jag har varit simmare förstår ni. När jag insåg att OS i Seoul inte var realistiskt lade jag av. Efter ett träningspass som bland annat Bengt Baron höll i…det ni. En gång simmade jag en mil på ett läger i Fagersta…ingen drickapaus där inte. 12 var jag vid det tillfället. Stenhård träning och jag undrar hur jag stod ut så länge….vi simmade ju i princip varje dag minst fem kilometer tills jag var 17?

Så till något annat. Barnen undergår nu en transformation. Jag har bestämt mig för att uppfostra dem. Jag ska inte skrika på avstånd, sucka när de inte lyder eller ge upp och klaga på att jag är trött och har ont. Jag ska ta tag i saker. Så, jag sa till maken att det vi INTE vill att de gör, det ska adresseras direkt och konkret. Då måste man också avgränsa vad som inte får göras för annars riskerar det bli ett enda stort NEEEEEEJ här hemma. Det har faktiskt gått ganska bra (jag spände också fast barnen i bilen i drygt en och en halv timme idag).

På kvällen gick vi till poolen vi passar och när tjut och gallskrik uppstod och retsamma småsparkar….då sa vi: -Nu går vi, och så gjorde vi det. Barnen är lite i chockfas just nu, vi utvärderar till helgen. Så kanske, kanske jag ska slå mig ihop med en annan lysande person som skriver bra/har barn och författa den ultimata barnuppfostringsboken trots allt. (Att just HA barn är en tillgång när man ska skriva böcker i ämnet, en del som inte har egna telningar är ju annars ypperliga på att uppfostra andras eller ha synpunkter…som sedan ofta kommer på skam när de själv blir föräldrar). Anna Wahlgrens är ju lite daterad kan man säga och i och med detta ligger världen öppen för Anna Voltaires samlade tips för småbarnsmammor (och såklart småbarnspappor, bonusföräldrar av olika slag osv osv osv). The wonderful book of childupbringing…är det ett eller tre ord?

Innan solen hann gå ned på sitt fantastiska sätt så hann jag med att grundmåla mitt egentillverkade kycklinghus dit de små snart ska flytta. De ska bo med de stora hönorna men vi är lite oroliga att de ska bli hackade på så jag byggde detta med lite spillvirke för att de ska kunna komma undan. Undrans om de kommer in genom hålet eller om maken måste såga upp det lite. de var så otroligt små när de kom och nu är de säkert tio gånger större, på bara fyra veckor!

Nu ska jag pussa maken, och alla ni som stöttar mig genom den svåra fas jag nu befinner mig i….TACK! Inget i världen är så fanastiskt som att ha…fem eller sex vänner att vända sig till i sin nöd, INGET. Och jag har ett elefantminne så om någon någon gång behöver amputera ett finger eller bli undersökt på obskyra ställen….TVEKA INTE att ringa eller skicka en bild;) Kärlek, på allvar till alla!!!!

Eller jag kanske har en böjelse som jag har lite svårt att erkänna…jag älskar fina saker, form och färg är löjligt viktigt för mig. Och jag satt igår och tittade på några av de finaste jag har. Just den här boken är väl inte så snygg på omslaget men första sidan….så snyggt! Jag har Kinfolk vid min säng…The KINFOLK table. Love it!

Hur ska det gå?

Självplock av blommor finns där ute. Så vackra planteringar!

Jag hade hoppats att den här semestern skulle ge mig någon form av vila. Men nej, i sedvanlig stil är jag efter bara två dagar tröttare än någonsin. Eller, jag är inte lika trött nu som när jag arbetade på medicinkliniken men nära på. Boksläppet rycker närmare, jag sitter med slutgiltiga korrigeringar, AT-tentan som på många sätt avgör min närmaste framtid ligger tidigare än så och nu hade jag förväntningar om att njuta av barnen….jag har helt ärligt inte ens kontroll över min egen telefon. jag mailar maken i hopp om att han ska förstå min situation och maila ett svar. Barnen fungerar underbart en och en, två i taget går också bra men TRE. Det är för mycket. En blir hela tiden utanför eller utan en leksak som var livsnödvändig.

Kreativiteten flödar där ute men märkligt nog säljs saker i butiken som finns i stan…Jag hade sålt egentillverkat och/eller lokalproducerat.

Jag har en galen idé om att harmoni, respekt och kärlek ska råda mellan mina barn (och mig) men så är inte världen utformad. Mina barn verkar ha en djupt inrotad överlevnadsinsikt och det är den starke (den som bråkar och låter mest) som vinner. Inte vinner mitt gillande då men som absolut får mest uppmärksamhet…..

Vår trädgård är inte optimal för odling har nyss gått upp för mig. Så kanske jag äntligen får skapa en inhägnad trädgård med upphöjda odlingsbäddar kantade av flätad pil…..?

 

Jag gillar att man har udda porslin och just den här kombinationen tyckte jag var särskilt lyckad.

 

Maten var jättegod, kanske krutongerna var i hårdaste laget och portionen aningen för stor men smaken var fantastisk. Jag fick dessutom ett fint fat.

Igår försökte min mor hjälpa mig genom att ta oss till Rosenhill för lunch och lek men vi såg oss nödda och tvungna att rusa därifrån. Min inre panik som sexbarnsmamma i  bohemisk klädsel och  intention att bli mer alternativ blev för stor när jag insåg att mina vedträdsfäktande barn inte är ett mysigt tillägg till den i övrigt superalternativa och kollektivistiska kärlekskulturen.

Det var lite oklart om man skulle köpa, lämna eller bara ta slitna saker i loppisskjulet….Om man ska ha en loppis, vare sig den är vinstgivande eller bara ett steg i att få folk att återvinna så behöver den skyddas från väder för att inte förfalla….ganska sorgligt att se.

Detta i kombination med en supertrasig loppishörna, livsfarliga studsmattor, högt spända hängmattor och ett oväntat årigt stjärtglapp gjorde tilltaget till en för tung uppgift. Det faktum att volontärs superhippies med smink under ögonen i bjärta färger svävar omkring som kärlekshamnar gör att man känner sig stockkonservativ och börjar fundera på vad som egentligen händer där på kvällarna….

Jag tror jag gjort min sista resa dit på mycket länge trots att salladen var mycket god och stor. Mina barn passar inte in (och helt ärligt passar ganska få barn in där. En ammande mamma på en bänk välte där hon satt på ena kanten och ett större barn välte en stock utformad som ett skelett farligt nära vår matplats). Jag tänker att våra  försäkringsbolag skulle dra en förfärad suck och genast avskriva allas försäkringsbrev som åkte dit med barn.

Men jag gillar det ändå, jag vill bara vara där i vuxet sällskap….och utan håriga män med för mycket Gällivarehäng som böjer sig djupt framför mig i matkön…. See you in 10-15 years R!

Den här googlade jag fram igår ihop med min ädeslstensgalne sexåring. väldigt vacker tycker jag.

 

Miljökompensera

Funderar på att trycka upp lite pins….

Nu har jag inte arbetat på två veckor. Jag har aldrig varit tröttare. I helgen 31 gäster och 18-årskalas för en dotter. Jag diskar fortfarande glas trots att vi använde engångsartiklar (fy på oss!). Igår var grannarna här och hjälpte till med att äta upp resterna. Jag tycker att jag är miljösmart, jag tänker på klotet och mina barns, barnbarns och barnbarnbarns framtid och så vidare. Jag källsorterar, flyger orimligt sällan, har egna höns, komposterar, odlar och gör så bra val jag har råd med. Då plötsligt nås jag av nyheten att jag är värsta sortens miljöbov! Jag har BARN! Supermånga också, så jävla feltänkt! på Lunds universitet, grundat på 1600-talet, har man nu studerat miljöeffekterna av olika komponenter i mänskligt liv och leverne och det visar sig att barn är värre än Thailandsresor (som jag hyser stark antipati emot av många skäl). VA???? Jag har gjort ALTT fel, inget jag gör väger upp för det faktum att jag fört mina gener vidare och mina totalt fantastiska värderingar. Jag måste nu hoppas att mina barn inte följer mitt exempel och ger mig 36 barnbarn som dödar planeten. Så dystert!

Jag gillar ju forskning, framsteg, vetenskap och annat som gör världen till en bättre plats men tydligen är det bästa man kan göra att avstå barn….och om man tänker den tanken hela vägen ut kanske det bästa vore att ta livet av sig när man uppnår fertil ålder, så man inte ockras att avla barn ihop med någon man älskar? Kanske MP måste skriva om sitt partiprogram nu….eller för resten ALLA partier måste tänka om nu för att rädda Tellus, särskilt KD kanske som värnar familjen.

Jag är glad att man på ett av landets mest ansedda Universitet inte låter känslorna styra utan förnuftet, låt bli att skaffa barn för planetens skull, det blir grönare och skönare utan oss. Kineserna hade rätt hela tiden, barnbegränsning är vägen, de var bara inte tillräckligt radiala. NOLL barn, inga människor, DET är vägen framåt! Nedan finns länk till LU och deras forskning kring detta.

Dina bäst använda skattepengar avseende forskning?

 

Jo, min dotter Tylla vaknade sent idag, hon rusade mot mig där jag satt i köket med öppna armar och sa:

-Inget bråk!

Och det stämde, vi har haft en ljuvlig morgon utan höjda röster med många kramar och de leker på olika platser runt om mig och de tre veckor gamla kycklingarna sprätter i sin tillfälliga bostad under öppna spisen…..

Jag spår i kaffesump

När jag gick på tandläkarhögskolan tror jag att jag lärde mig att stenmöl är slitsamt för tänderna…eller var det på Medeltidsmuseet?

 

Jag bara älskar alla nya hipstertrender! Vi har haft korvning, surdegning, ölbryggning med mera. Nu anar jag att alla kommer köpe en egen kvarn. ELLER….hugg din egen kvarn, En stenhuggarkurs i Ojnareskogen! Samtidigt gnuggar säkert tanläkarna/tandteknikerna gönderna för nu äntligen kanske de kan få en uppgång som på kariesens förlovade tid! Nermalda tänder passar så dåligt ihop med nutida vaxade skägg.

Allt var inte bättre förr!

Nu ska jag ut på tomten och plocka skräp, sortera den och låta maken pka till prervinningen! Snart är det helg! Då ökar vi farten här!;)

 

 

 

Hänsynsfullhet och att vara ett gott föredöme

Vi åkte till Kista för att handla lite specialsaker till ena dotterns födelsedag. Där hittade vi den här melonen bland annat. En hel var inte att tänka på, jag orkade knappt lyfta den.

Mellan 05.20 till 08.19 han jag fundera på (och utföra en del sysslor) ovanstående.

Jag vaknade av….Destination Ekerös ventilationssystem (och kanske det faktum att jag var kissnödig). Jag låg en stund och funderade på om det var värt att gå upp. Vanligen brukar mitt uppstigande, hur tyst det än utförs, medföra att alla andra också vaknar (kanske för at de ligger på mig?). Jag låg kvar och skrev en väldigt lång grej på FB apropå det värdelösa i att låta oempatiska läkare läsa trevlig litteratur för att bli mer inkännande. Sen bestämde jag mig för att jag hade bättre saker att göra med min semestertid. Som att iordningställa mitt arbetsrum till exempel.

Så då gjorde jag det. Eller jag började iallafall. För att få perfekt ordning behöver jag nog minst en veckas semester till i ensamhet. Jag bar in de saker som uppenbart är endast mina och på något sätt är arbetsrelaterat…. lite böcker om sömnad, garner, stickor, nålar, lera, trasiga barnkläder, symaskinen….och senare ska all inspirationsmaterial in samt bokföring. Jag hann väl kanske 1/10 av allt som ska göras innan jag insåg att tvätten legat för länge i maskinen. Jag började således plocka ur tvätten. Ena maskinens tvätt luktade lite suspekt…kanske den måste tvättas om. Jag hängde iallafall allt på tvättvindan, i solen.

Då började jag tänka på detta med att vara ett gott föredöme. Jag lever ju lite efter den devisen, följer lagar och regler, håller upp dörrar i affärer, visar vägen om någon frågar och är vänlig även mot de som är ”taggiga” i kontakten….. Jag gör mitt allra bästa, är hänsynsfull mot familjemedlemmar och känner inte riktigt att det smittar av sig. På min äldsta dotter märker jag att det nog ”tagit”. Hon har styrt upp ett hem, arbetar flitigt, pluggar och tar nu körkort. Hon plockar undan efter sig här hemma (numera) och diskar hjälpsamt efter middagen. Hon är inte till något som helst besvär. Det tog cirka 20 år av min och hennes tid att komma till den punkten.

Sedan några veckor har jag saknat bumullstussar i badrummet. Jag har tänkt att någon av tonårsdöttrarna varit i farten och det visade sig stämma när jag valde att gå på toa på nedre plan (för att inte störa alla sovare). Där låg hela förpackningen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det är ju märkvärdigt att man först gör slut på sina egna och sedan går och hämtar mina….inte så många man behöver tills man köpt nya egna utan man tar ALLA.

Medan jag satt där på toan funderade jag på NÄR man får tillbaka all hänsyn man visat andra. För barn verkar 20 år ju vara gränsen….men hur är det men adra som man inte fostrat själv? Jag har varit ihop med min make i snart tio år…..

Så här lång är jag. På betongstegen har jag målat med krita. Det gör att alla som går på dem bli blå om fötterna….det tycker jag är lite festligt. Att kasta grus på gräsmattan, lägga på trallen och ta in i huset är också kul. På det hela taget är allt kul som man inte ska göra. Och det konstiga är att mamma säger att barn inte gör som man säger utan som man själv gör……NO LOGIC AT ALL! Nej, det är inte öl vid min sida, det är Panaché en fransk specialitet. Det är hälften öl, hälften citronlemonad av något slag. 1% alkohol eller mindre och det är mina föräldrar som dricker. Jag använder den som kikare. Man ser så mycket bättre då, och grönt bli det också, magiskt!

Jag fattar att barn när de är små bara ska vara intresserade av sig själva, jag har inga som helst förhoppningar på att ska förstå annat än att man inte har ihjäl någon….

Jag fortsatte till tvätten. Där stod jag i solen och hängde upp andras kläder……jag funderade lite på vad som skulle hända om jag aldrig brydde mig om andras kläder, hur dyrt det skulle bli. Jag tar ALLTID hand om mina kläder för jag gillar dem, och barnens för de kan/förstår ej men andra vuxnas kläder……När ska någon vårda mina så som jag vårdar andras?

-Nej, Edgar, du ska inte ta ut kycklingarna. Snälla låt bli det. Vi kan ha dem inne. Tänk om katten tar dem, eller att de flyger iväg! -Mamma, titta den sitter på min axel!! (Så gör jag inte heller!).

Alla dessa uppmaningar att vara hänsynsfull, vara ett gott föredöme och så vidare….så tröttsamt. Kanske jag bara är desillusionerad för att jag och maken i princip hela semestern så här långt har byggt, målat och hållit på med hus och tomten? Jag har mestadels fått göra det jag alltid gör, tvätta, städa, handla och laga mat i och för sig fast hela tiden utan avbrott för att arbeta. Så JA jag kanske är lite trött. Men det måste göras för målet är ju att ha ett hem som INTE behöver tas om hand hela tiden.

Jag är också rätt irriterad på att ljudnivån från vägen är så hög och att det nu tillkommit en AC som inte låter en sova ens när klockan är fem på morgonen. Hur mycket AC kan ett tomt kontorshotell behöva liksom???

Jag älskar att gå i annorlunda affärer och kolla på matvaror, jag har ingen aning om vad det är men Jell-O verkar vara stort iallafall…. tre meter med knasig Jell-O men det tycker jag inte om.

Här ett exempel på vad som hände en kvart efter att jag varit och handlat. Två barn blir oberoende av varandra sugna påflingor med mjölk och river bokstavligen sönder förpackningarna. Ingen, jag lovar, har någonsin sett mig öppna ett flingpaket på detta sätt. INGEN! När ska förpackningsindustrin börja arbeta FÖR oss och inte emot? NÄR?

Nej, nu ska jag tänka glada tankar. Snart ska jag…..börja göra frukost åt barnen och sen plocka undan efter alla för maken ska ju ut och bygga….

Nästa år blir det charter…all inclusive, helt solo tror jag…..;) Eller Cecilia, du får följa med och så tar vi med oss en ”shit loda” med skönlitteratur som vi aldrig hunnit läsa så blir vi bättre människor på kuppen! ELLER…..så skriver vi en dödsvidrig kriminalroman om mammor som får spelet….

Korrar med mamma

Mamma har äntligen läst mitt manus. Jag ville ha en säker faktakoll. Hon är snabb och driven, mycket bra på svenska språket också som fd elev i den gamla hårda skolan och äkta student gu bevars….Sen har hon ju arbetat som lärare också innan hon blev läkare och psykiater.

Men ny teknik är inte hennes starkaste sida (inte min heller) här ett mail från imorse….

Nu ska jag inte störa henne mer, hon har en ost……;)

Birka – utforskar hembygden del 1

Väldig närkontakt med nötkreatur kan man räkna med, och komockor. Jag älskar det!

Det var många år sedan jag besökte Birka och när man bor så pass nära som vi gör känns det naturligt att åka dit. Det har utvecklats en del sedan sist, inte museet dock men i övrigt. Några ler/halmhus var uppbyggda, det fanns en brygga med båtar och man kunde titta in i huset. Väldigt fint gjort. Det hade utlovats vikingamarknad men den såg man inte något av….en baltisk kvinna satt vid ett bord med några hemmagjorda saker….här finns förbättringspotential helt klart. Med tanke på hur rikt kulturliv och hantverk som finns här i krokarna skulle utbudet kunna vara mycket större.

Bakom mit gravhögar och åker. Tänk att Ansgar var här och fajtades för att kristna hedningarna. Det gick inte så bra. Han hade nog inte haft det lättare nu är jag rädd….

Vi var ute i god tid, hade bokat biljetter via nätet som innehöll båttur, guidad visning och fritt inträde på museet. När vi väl anlänt på Adelsö började det krångla. Skylten till färjan var övertäckt. Vi körde alltså förbi och fick vända några kilometer bort. När vi väl hittade parkeringen efter att ha frågat i den lokala butiken fick vi fråga en person till om vilket håll vi skulle åt. Vi började gå över betesmarker med kor, får och en himla massa bajs. Vi gick åt helt fel håll. Ingen indikation alls på var färjan skulle utgå ifrån. En vänlig kvinna visade oss, det var åt rakt motsatt håll. Man kan fråga sig om inte EN skylt skulle vara bra att ha utöver den som var övertäckt….Eller två skyltar. För det finns mig veterligen inte jättemycket annat att besöka på Adelsö. Eller?

Vi åkte 11.30 från Hovgården. Hemturen gick 14.45. Kalaset gick på ca 1200kr för två betalande barn, en gratisunge och tre vuxna.

 

En karta satt vid färjelägret. Då har man ju hittat dit….om den suttit vid parkeringen, då hade jag varit mer nöjd.

Tylla tog en liten äppelpaus innan båten kom.

På behörigt avstånd. De lät sig klappas gladeligen.

Får var det gott om, både vid Hovgården och på Birka. Bajsön som Edgar kallade den.

Vi hade perfekt väder för en utflykt av detta slag. 19 grader och växlnde molnighet. Sista minutrarna började det dugga lätt.

Mamma bjöd på kalaset. Ca 1500kr kostade resan och gudingen. Mat inhandlades och intogs på Särimner, jag tror det är E-types ställe….? Gott var det iallafall och lagom dyrt.

Miniatyrer är alltid roligt. Ute på marken ser man inga spår av något mer än gravarna.

Gotlandsfår såg det ut att vara, de vilade under träden när de inte bajsade eller åt.

Guiden var arkeolog och höll en rolig guidning. Jag förfärades över att det inte finns några pengar för att gräva ut mer. Och jag tänker att DET är något som vi som besöker Birka nog gärna skulle bidra till. Bakom honom den svarta jorden. Endast en av tre hamnar är utgrävda. Allt som ligger där är välbevarat i blåleran, tänk er, det kanske finns en guldskatt där????

Mycket bajs var det, överallt faktiskt. Välgödslat.

Miniatyrhus föreställande gamla staden som övergavs på 900-talet till förmån för Sigtuna antagligen. Men det finns sju bofaste på Björkö än, S J U.

Mamma och jag tog varsin sallad i plastlåda, de var goda men kändes lite tråkigt med plast…Honungsmusten, vita vinbärsdrickan och körsbärssaften var alla goda. Maken tog oxbringa och gillade det verkligen, det serverades i handdrejat fat med lite vikingafeel. Massor med roliga dricker fanns och sex olika rätter som alla verkade fina. Barnmenun bestod av köttbullar med farfalle och sås (gillades av Tylla) och sen pankisar med sylt och grädde som killarna också gillade. Trevligt matställe och jag tänker mig att en fest där skulle bli kanon! Trevlig personal som skojade med barnen.

Snyggt och gott. Makens oxbringa.

Pilbåge kunde man testa, att baka bröd som man sedan åt med smör och honung. Det fanns en smedja, en flicka som spann (väldigt grovt…) och uppbäddade sängar och en liten butik. Allt väldigt trovärdigt och vackert.

Fina hus i lera, trä och halm. Gångar av plankor mellan husen som sannolikt behövdes när alla kastade sin skit rakt ut från huset. Tydligen var vikingarna extremt skitiga av sig, tvättade sig en gång i veckan. Men när de kom till England blev engelsmännen oroliga…de tyckte vikingarna var fåfänga som borstade skäggen varje dag och tvagade sig EN GÅNG PER VECKA. De trodde att alla kvinnor skulle följa med vikingarna hem på båtarna.

Barnen tyckte det var rätt häftigt att åka båten från Björkö till Adelsö, jag med helt ärligt. Jag älskar att färdas på vatten.

Så fridfullt med kor som betar vid sjökapten.

Hej då Birka för den här gången. Nästa gång vill jag ha mer tid, se mer hus, slippa fyllbultar som dricker 5,7% öl mer träsvärt i bältet och en riddarhjälm på huvudet tack!

Det blev en väldigt härlig utflykt med familjen och min mor. Barnen kunde nog varit utan gudingen men uppskattade de uppbyggda husen med aktiviteter. Om Jag skulle vara chef där ute skulle jag göra detta inför nästa säsong:

Se till att den förbokade turen var en timme längre. Vi åkte med båten från Adelsö 11.30. 12.15 var det guidning. Sen tog vi kanske 30 minuter på oss i två omgångar i museet som är väldigt litet och gick snabbt igenom den lilla vikingabyn. Efter detta var det 45 minuter kvar tills båten tillbaka skulle gå och det var nätt och jämnt att vi hann med att beställa mat och äta.

Mer personal som smidde, nålband, täljde och tog ut barn i båt. Det som producerades skulle också säljas.

Barn OCH vuxna kunde pröva på olika stationer.

Jag skulle se till att man kunde betrakta arkeologer in action.

En fin bok om birka till försäljning som barn kunde ha med hem saknade jag. (Kanske detta fanns men tiden att leta reda på den saknades).

Jag skulle utveckla museet, kanske mer åt Wasamuseethållet?

För mig är det obegripligt att det inte finns resurser för att utvidga utgrävningarna på Birka. det ligger i Stockholmsregionen, vi skulle kunna få dit så mycket turister!!! Och jag tänker att den vikingavåg som varit i svang ett tag nu skulle kunna ge skjuts åt detta. Ett swishnummer som går direkt till Birkautgrävningarna skulle väl inte skada?

Nu har jag inte läst på så mycket om vad som faktiskt händer där ute och vilka planer som finns men det känns inte som att det hänt så väldigt mycket sedan jag var där för mer än 15 år sedan….Bättre kan vi Sverige! Vi sitter på ett guldkorn här som skulle kunna locka miljontals besökare sommartid!!!!

Summa summarum var det en bra men för kort dag på Birka. Man vill inte behöva stressa sig igenom detta när man väl tagit sig så långt ut.

Kränkthetens bleka eftertänksamhet

Fick den här på mms nyss. Så fin! Eller….är jag nu utmålad som en mörderska???? Jag kanske har blivit kränkt utan att ens veta om det????

Men herrejävlar vad kränkta alla kan bli. Hör på P1, Funk, om hur Jonatan Unge blev hatad efter att ha skämtat om diabetiker…..Alltså, vad är det för fel på folk? Programledaren säger att hon brukar lämna Stand up föreställningar förbannad för att komikerna kränkt henne eller någon annan (som då inte ens vet om det), kränkt by proxy…Men varför går man då på stand up?

Om man inte får skämta om något/någon på ett annat sätt än helt PK då finns då något att skratta åt? Jag tror att Robert Gustavsson uttalat detta också, att man ju måste få skämta om allt. Jag tycker detsamma. Man kan inte ta hänsyn till alla i alla tänkbara och otänkbara nyanser av kränkthet.

Jag funderar vad som blir kvar då…..man får bara skämta om sig själv. Utan att blanda in andra. Då blir det kanske bara kiss och bajsskämt kvar?

Kränkta diabetiker…..ja, vad ska man säga. Jag kan ha kränkt jättemånga människor under livet. Ingen i princip har sagt ett ord för att ta sin heder tillbaka. Det intressanta är att man ju inte medvetet vill göra någon ledsen, då är man ju elak. Men att skoja…..jag blir ju skämtad med hela tiden utan att bli förbannad. För oftast finns ju en viss sanning i skämten och jag vet hurdan jag är och kan se det roliga i mig själv och mitt beteende. Jag finner det ganska trevligt att folk omkring lägger ned tid på att göra sig roliga över mig. Om de däremot skulle vara öppet elaka eller ljuga och säga nedsättande saker. Då skulle jag bli arg och förmodligen aldrig mer prata med den personen. Inte hämnas men kanske hitta på roliga saker i fantasin. Som det där med hundpajs i pappåse som lämnas brinnande utanför porten efter att man plingat på….

Nä, nu ska jag ägna mig år barnen, maken och huset. Jag hoppas att jag inte kränkt någon, det var inte min mening. Om man blir kränkt av väldigt mycket saker kanske man ska fundera på om man har en annan svaghet….eller inte. Man får ju bli hur kränkt man vill, det lägger jag mig inte i, jag tänker bara att det måste suga mkt energi.

Programledaren berättade efter intervjun i P1 att hon blev OTROLIGT provocerad av densamma. JU får INTE skämta om sin ADHD för hon har också ADHD. Man måste tänka på i vilken position man sitter i när man skämtar…..vad betyder DET? Att de i lägre position får skämta uppåt men ej nedåt antar jag. Ingen utsatt person får skämtas med. Men skämta om vita överklassmän, det går alltid bra. Bara de är helt normala, inte homosexuella eller har nagelsvamp.

Ett gäng som kan ha blivit kränkta av JU….

Sommarlov

Dagens guldkant! Minns ni låten med Orup? ”Obeslutsamhet är det värsta jag vet….” Och så är det. Jag bestämmer mig alltid blixtsnabbt. Jag klarar inte av velande. Vad finns det att vela om liksom? Jag vet vad jag tycker i olika frågor eller vad som är min smak. Det gör att val lätta. I det fall jag känner mig osäker beror det på att inget av alternativen är bra, då avstår jag. Och om man råkar välja fel, då kan man fatta et nytt beslut. Inget är skrivet i sten i min värld, man är inte en sämre människa för att man ändrar sig. Man kan ändra ståndpunkt av många skäl, som att man lär sig något t.ex. Nu kanske ni tror att jag ofta ändrar mig men det gör jag inte. Fast jag tvekar sällan, Som när man skriver prov, det första man tänker är ofta rätt….

Barn- och vuxenskrik inleder sommaren här. Man hade ju kunnat önska lite sol och värme för att släta över men den lyser med sin frånvaro. Vi har haft mycket gäster däremot. Det skiljer ju ledighet mot vardagen. Det ger en också nya perspektiv och lite ångest över att man är en så förfärligt misslyckad förälder. Några nya vänner berättade att de låtit sina tre barn spela fiol i två år…..ett av barnen beskrev det som ”fruktansvärt” men hade ändå underkastat sig och fullföljt…..jag har svårt ens att få barnen att sätta på sig skor och de gapar åt allt jag försöker bestämma. Jag ska kanske gå en kurs hos F för att få lite rätsida här hemma. Ja, det kanske skulle behövas nu i elfte timmen?

Nu ut i regnet….och vara helvetesledig.