Det är det där med tröttheten…och komplexiteten i livet. Jag vet inte om mitt liv är mer komplext än andras men jag har en aning om att min situation post covid med ganska unga barn i kombination med att jag fick dem senare i livet (tre av dem) och att jag inte riktigt är klar med min utbildning vid 54 år kan ha med saken att göra. Och on top of that, värmen. Jag bytte avdelning igen i måndags. Det blev inte så bra. Ventilationen där var inte all that. Supervarmt, röriga lokaler, sjuka människor, ny överläkare och nya arbetskamrater utöver det samt ingen intro på avdelningen om var toan, personalrum eller någon kod till dörren. Nej, det blev huvudvärk och trötthet. Och sen kan vi, som grädde på moset, lägga en lätt gungning sedan vi återigen var ute på böljan i helgen. Men DET var fantastiskt! alla sex barn, jag och maken och det sjukt finaste väder man kan tänka sig. jag har nog inte badat fyra gånger på under ett dygn sedan jag var småtting. Så varmt i Mälaren alltså! (kolla miun och barnens Instagram om det går.. för bilder. @Allaboutalva ska väl vara offentlig tror jag i vilket fall…)
Resultatet blev oövervinnerlig trötthet. Jag verkar kunna sova hur länge som helst just nu..märkligt. och den där lurpassande värken…som jag är så rädd för. Ja det är rätt ord. Jag är rädd. För om den tar mig blir jag obrukbar i minst en dag, oftast fler. Men jag tuffar på i värmen. Dricker, sover, läser, lagar mat och handlar.
Nu har jag också läst klart mitt eget filmmanus. Det är ett evighetsgöra att skriva för varje gång man gör det ändrar man något. Nu läste jag det högt och passade på att öva min röst, den är mycket bättre än tidigare och jag är helt säker på att det har att göra med sångpedagogen från paradiset…alltså, hon är så sjukt härlig! Jag måste gå dit oftare och ta längre lektioner. Det är som när man får massage, man vill aldrig att det ska ta slut.
Nu ska jag..kanske borsta tänderna, vi får se. Man måste ju vila också…
/A