Men hej. Och godmorgon, eller go middag! Jag vaknade just ur min slummer (15.15 på onsdagen). Hur kommer det sig? Jobbar du inte kanske någon tänker…Jo, jag arbetar, 75% resten har jag sjukskrivning eller egentligen livränta på för min postcovid som bedömts vara en arbetsskada. Och sen…över ett år tror jag viss (fan vad tiden går) så arbetar jag igen. Men, jag blir så sjukt trött, jag blir irritabel och på onsdagarna när jag ska studera så krashar jag så lägligt. Från och med 1/9 ska jag arbeta mer alla andra dagar men vara helt ledig just onsdagar för det verkar som att den kroniska fatiguen kräver sin dag mitt i veckan. Det är så svårt att beskriva för någon som inte erfarit detta men vi som vet, vi vet. Och det besynnerliga är att om man INTE haft en hjärnskakning, en encefalit, en kraftig infektion, varit utmattad eller har ME så tror en del att vi bara hittar på! Mysko va? För jag tror att alla som inte brutit ett ben kan förstå hur jävla ont det gör. Jag t.ex har aldrig brutit ett ben men jag ryser inför tanken. Nu kan man ju tänka att jag som är läkare vet något om benbrott för att jag gipsat folk, sett röntgenbilderna och hjälpt dem på kirurgakuten…men jag tror nog att i stort sett alla kan förstå smärtan.
Jag kan i vilket fall beskriva hur min dag var. Gick upp 6, lämnade huset kvart i sju, började arbeta 8, rond 9.30, patientrond vid två tillfällen och sen redan 11.30 åkte jag hemåt…och känner paniken över att jag behöver sova: NU! Fast då ska jag orka köra på motorvägen, hämta ett paket, återvinna, köra hela vägen till vårdcentralen och sen vara rimligt vaken när jag talar med husläkaren. Jag tänkte, jag kommer kunna blunda en kvart på parkeringen. Så det gjorde jag. Och på vägen hem därifrån handlade jag men struntade i den sista återvinningen (papperskärlen var fulla på första stället) för jag kände att jag behövde komma hem NU!
Jag åt lunch, blandade rester och la mig i solstolen (i skuggan) och…somnade ovaggad. Ja, så ser livet post covid ut för mig. Men nu har jag kvicknat till lite och funderar på om jag orkar förbereda mat..nä, jag ligger kvar, det finns andra i hushållet som klarar att steka kyckling.
Ajö!