Jag å mamma i Altea.
Nya tag två dar i rad. I förrgår ombytt på Danderyds sjukhus, igår på Huddinge sjukhus. Väldigt många möten, kanske tre och sen info i olika form från 8-16 med lunch i 20 min. Och vad händer då+ Jag gick till sängs innan 19 och vaknade med ett ryck 04.28…så jag är väldigt glad att jag har vilodag (dvs halvdag ledig och sen arbeta med kurser osv resten av tiden). Men det var ju ADHD mm jag tänkte på. Hörde ni Sven Bölte igår på P1? Om inte, lyssna nu! För jag känner mig övermannad av all information om accelererande antal diagnoser, utbredd användning av metylfenidat etc. Och jag är sedan länge övertygad om att det är vår digitala verklighet som är boven.
Barn ska sova, vuxna ska sova, vi ska läsa nyheter på papper, vi ska undvika sociala medier och lägga ifrån oss våra sk. smarta telefoner. Jo, det har aldrig varit sannare: Det var bättre förr!
Jag har barn (inte bara de som är små nu) som letar sig ut på nätet i skolan…kanske inte så mycket när de stora tjejerna gick i grundskolan men nu har det varit på tapeten så pass att vi bett skolan ta ifrån barnet i fråga skoldatorn. Vad säger fröken då+ Jo att det är barnets RÄTTIGHET ha ha den!?! jag hävdar att det är barnets rätt att SLIPPA dator i skolan och istället få tillgång till läroböcker…det håller ju de flesta lärare med om för man lär sig bättre då men…det sitter långt inne även om det verkar som att pendeln håller på att svänga där. Jag tycker faktiskt att det inte går en dag utan larm om ungas situation med dålig sömn, tråkiga och direkt farliga influenser från sociala medier rörande allt från skönhet, hälsa och träning och då har jag inte ens berört alla galna grejer som gangsterromantik, krypterade chattar som lockar unga inkl. Darknet.
Jag skulle vilja säga att jag kan skönja en ny värld i min spåkula med kontanter, papperstidningar och samtal vid middagsbordet utan störning av mobiler….men sen har vi techindustrin (ni vet de som inte själva skulle låta sina barn ha tillgång till sociala media) som tjänar multum på oss. Och jag tänker att det är sjukt obehagligt med jätteföretag som gör ägarna till mångmiljardärer och koncentrerad makt (minns Marx). Girigheten vet inga gränser och alla vill bli rika, väldigt få önskar bara vara glada..
Och så var det sport(?). Alexander Isak…aldrig har jag varit mindre intresserad. Sport är business, och vad händer för mig? Jag tappar allt intresse. Det växer istället en stor misstänksamhet kring att allt bara är en teater. En reklamteater för att få oss att flyga till Dubai, sukta efter Rolexar och vilja skölja ner allt med Red Bull. Och det för mig osökt till F1. Alltså, jag har ju redan kommenterat filmen, den är dålig men välgjord, och lång. Den blir ett förutsägbart sällskap, som en söndagsmiddag. Men när man ser Drive to survive blir det ännu värre. I ett avsnitt ser man hur Aston Martinägaren Stroll förklarar att han med sin plånbok ska göra dem till vinnare. Han köper hela rasket för att han son Lance Stroll ska få köra (och köra sönder) bilar för ca 170 miljoner kronor på löpande band. Visserligen med risk för livet men det verkar inte bekomma någon. Och blicken på den här unge mannen som medger att han har en fördel av sin silversked i munnen den ger mig en iskall kår. Han ser tom ut. Eller tom och full av förakt. Och jag vill inte se mer F1. det är inte ens en tävling, det är reklam och positionering. De tävlar inte med varandra, de är brickor i ett mycket större spel och då…uteblir nerven. Det blir bara bensin och bränt gummi för mig. För jag är en tävlingsmänniska. Till sista blodsdroppen. och därför är andra sporter så mycket mer intressanta, de utan stora pengar. Som fäktning.