I stort sett har jag gjort tre saker i helgen….stickat, tittat på tv och tänkt. Stickningen är lite hemlig fram till jul så den ska jag inte gå in på och sen vad jag tittat på förbryllar mig lite. Först såg jag En runda till, igen, kanske sjunde gången. Ja, det har lite med Mads Mikkelsen att göra men mest för att den är så rolig. Och sorglig. Och den där låten har nu satt sig på min hjärna, What a life med Scarlet pleasure. Och sen, när det inte gick att motivera ens för mig själv att se den igen så började jag titta på den utmärkta, jättelånga serien De levande på SVTPlay. Det handlar om det som skedde för väldigt snart 10 år sedan på Bataclan…ni vet, terrorn som den dagen slutade med 130 döda. Den är fransk (évidemment) det var först därför jag valde den. Jag övar franska så snart jag kan för att inte ”tappa” den. Jag lyssnar på Radio Inter om morgnarna på väg till jobbet och sen på väg hem igen och ser allt jag kan på tv och film. men en sak störde mig….What a life. Ena kvinnan nynnar på den…tre månader efter Bataclan…dvs 2016…jag blev ju som sagt förtjust och kollade upp det där danska bandet. Och det visar sig att låten kom 2019. Va? Så jag talade med maken om det och det spårade ur. han berättade på förekommen anledning om att han på PHS fick se filmen där en polis blir först skottskadad av en annan IS-sympatisör och sen skjuten i ansiktet. Och det lät så fruktansvärt. Att blivande poliser ska tvingas se det. men det som var ännu värre var vad han berättade sen.
Läraren sa att den fransk polisen gjort…F E L!? Felet låg i att han när han skottskadats och låg på marken istället för att sträcka sig efter sitt vapen hade hållit upp handen som skydd mot terroristen med automatvapnet. Ja men tänk lite på den situationen. Jo, poliser är i allmänhetens tjänst, de är på jobbet, ska göra rätt men…med en kulspruta mot skallen och redan skottskadad, ja då skulle inte jag tycka att någon skugga faller på den som släpper sin yrkesstolthet och lyfter en naken hand för att skydda sig. Maken argumenterade ändå för att man som polis ska göra det man blivit lärd. Han borde dragit vapen ändå, iallafall försökt. Men jag framhärdade. En skottskadad person är först och främst kanske rädd, har gräsligt ont, adrenalinet sprutar säkert men har man redan fallit tänker jag att man slagit sig rejält och sen kanske man faktiskt inte har allt blod man behöver i skallen för att tänka klart! Och det var nog mitt huvudsakliga argument. För när sympatiska nervsystemet kopplas in som i det här fallet då går blodet ffa till de stora muskelgrupperna för att du just ska kunna springa iväg, fly. Och om du samtidigt blöder kraftigt, ja då tänker man kanske inte så bra. I vilket fall, jag tycker inte någon skugga faller på en person, polis eller ej, som i en liknande situation för en sekund ”tappar” det.
Men så var det det där med låten och tv-serien. För nu ser jag på ett ännu senare avsnitt och nu sjunger hela lilla överlevargruppen den och då undrar jag om regissören/manusförfattaren liksom jag är helt hooked på den? För en så här välgjord serie borde, tycker jag, när allt annat följer kronoligin så väl, inte missat att sången ej var skriven 2016. Eller? Eller igen, var den det? Det är ju kanske så att embryot till sången nynnades av någon av de unga danskarna eller att den släpptes innan och någon på Wikipedia fått allt om bakfoten.
I vilket fall, konstnärlig frihet är ju ok. Helt ok, bara lite synd att jag precis hade kollat upp den där sången för det stör mig så pass att jag nu bloggar om det!
Och sist. Ni kanske följer alla mina ”kanaler”? och då har ni kanske sett att det ”rullar på”….? Jag känner hybrisen i kroppen trots att jag är ganska trött av allt omkring mig (därav mycket tv-tittande och stickning). Och när jag har lite flyt som nu med producenter osv då kommer genast nya idéer. Kranen är öppen och hjärnan jobbar även om kroppen är stilla. Och så svårt att stänga av hörrni, och kanske det är därför jag bli trött? Och om Luther inte låter en vara så blir det där med stickning så viktigt. För då G Ö R jag ju ändå något trots att jag mest glanar på en skärm. Och i ärlighetens namn, jag handlar, städar lite och lagar mat också…för familjen vilar ju inte heller. Men nu vet ni. Det är saker på gång, cooking som min pappa skulle sagt och nu ska jag ta en dusch!
/A