Vad är själva meningen? Jag tänker på det. Ofta när jag duschar. Och jag tänkte idag att jag till exempel skulle ta ett snack med barnen om hygien. Inte det där vanliga med tvål och vatten, eller jo men en gång till. Varför? Jo för det tog säkert mig 30 år att lära mig att man alltid ska tvätta fötterna med tvål. För då kan man undvika svampinfektioner. Och det kan ju låta dels som jag är korkad, eller inte brytt mig om att vara ren men så har det inte varit. Jag har liksom tänkt att när man tvålar in sig så rinner det ju ner och man står där i tvålvattnet och då blir fötterna liksom rena av det….och så kanske det är. Men efter att jag hörde detta med svamp och tvål på radion, rekommenderat av en gammal läkare, så har jag liksom gjort så. Och jag tänker att såna små saker ska man föra vidare till sina barn. Men det har jag ju inte gjor. För jag har sagt så många saker till dem, förmaningar och annat så de lyssnar liksom inte längre. Jag vill inte tynga dem med detta, ännu.
Och sen hörde jag att det var av stor vikt att tvätta halsen och bakom öronen. Det vet man ju sedan Emil i Lönnebergas dagar såklart men det är en sån där detalj man (jag) glömmer när man duschar. Kanske alla ni redan gör detta? I vilket fall, nu sällar jag mig till gänget som noga tvättar mig bakom öronen varje gång jag duschar. Så ni vet.
Sånt ska jag också föra vidare till barnen, i sinom tid.
Jag fick en klocka av maken vet ni, nån variant som mäter alla tänkbara saker och jag kan meddela att jag utan större ansträngning föryngrats två år. Trevligt.
Men klockan gör annat med mig, den stressar mig lite, den är uppfordrande och berättar för mig att jag borde vila mer….som om jag inte visste det. Jag har ett genomsnitt i HRV som är långt under den nedre normalgränsen för kvinnor i min ålder, för att inte nämna kvinnor i min nya ålder!
Så jag funderar mycket på detta. På meningen med livet, vad som roar mig, oroar mig och vad public service lyfter fram. För det får man ju ändå anta är antingen något fruktansvärt eller fantastiskt. Sist ut är kanske Joakim Lundell? Jag såg ju ett och en kvarts avsnitt av Hotet och såg idag att han ska vara med i nån kör!?! Det var visserligen i TV4 så drabbar ju inte mig som skattebetalare, men jag förundras över hur kända människor tjänar pengar på att synas i alla möjliga sammanhang. Kanske mest störande i reklam. Idag såg jag Foppa minst tre gånger i reklam för en optikerkedja. Jag och maken dividerade lite om det. Han tyckte att det var helt rimligt med reklam. ”Du vet inte, han kanske får 10 miljoner för att göra det där!”. Jag svarade med att kolla upp hur rik mannen är. Han tjänade på endast hockeyn 800miljoner kronor exklusive reklamintänkter under den tiden, han har ett företagsimperium som beräknas vara värt en miljard och så kan han behöva 10 miljoner till!?!
Då kontrade maken med att Foppa kanske tycker det är R O L I G T. VA?
Om jag en gång i tiden hade varit världens bästa på någonting som gett mig tusen miljoner kronor….då skulle jag göra något av dem pengarna som jag tyckte var meningsfullt och roligt. Som att kanske starta en skola. Eller ett vårdhem. Eller ett eller två behandlingshem för missbrukare. Vad jag inte skulle göra?
Sätta mitt namn på ännu en sur parfym, sälja underkläder med mitt namn på, sälja boxvin, solglasögon, kosttillskott, uppmana till spelande, godisätande, snabbmat eller resor till Dubai, Qattar. För att nämna tio olika saker. Jag skulle inte heller flytta till Schweiz för att undvika skatt.
Vad ligger i pipeline för mig då?
Jag gjorde ju min sista obligatoriska kurs i fredags. faktiskt var ett inslag i den åtta dagar långa kursen lite rolig. När jag låtsades handleda någon. Fast jag kommer aldrig göra det. Jag har just nu sån aversion mot min arbetsplats (inte min hemmaklinik då) att jag vaknar kallsvettig och drömmer mardrömmar om det. Jag åker också därifrån med för hög puls. Det är rörigt, jag har klagat men inget händer och jag kan inte, trots at jag har sagt till, se att det kommer bli någon skillnad, jag vill bara skjuta ut mig, har t.o.m övervägt att säga upp mig för att komma undan…min huvudhandledare tycker att jag ska sluta där, jag hörde med kursdeltagarna i veckan och de tycker helt enkelt att jag ska säga till att det inte går att vara kvar. Inget konstigt med det. Och nu lutar det åt det faktiskt. För det är för jävligt arbetsmiljömässigt för mig. Jag ska utvärdera kommande vecka, se till att allt är klart inför att jag ska arbeta mer efter nyår och om det inte är klart den 19/12…då måste jag fatta ett beslut.
Och sen nästa grej. jag har skickat in ett förslag på TV-serie till SVT. De ska ge besked innan jul. Regissören tror ändå att de kommer vara intresserade…så jag håller alla tummar. Och vill så väldigt gärna skriva mer, jag vill på allvar bli manusförfattare och om det inte funkar går jag tillbaka till skönlitteratur och populärvetenskapliga grejer för det är ändå väldigt intressant ur ett utvecklingsperspektiv, jag får lära mig själv mer då.
Men om jag vore rik….då skulle jag starta ett produktionsbolag. Och bara göra filmer och tv-serier för vuxna och barn, eller ungdom. Tänk att kunna spotta ur sig intressanta historier som Lars von trier och inte vara en som famlar i mörkret och måste hoppas att någon snäll person får upp ögonen för en 55-rig (snart 52-årig) sexbarnsmamma….;)
Åhej åhå.
Nu snart dags för adventsfika på Söder, dottern bjuder. Jag bistår med hyacinter, en mistel och en väldigt god kaka. den på bilden. Mjuk pepparkaka med apelsinfrosting.
/A