Jag läser om Epstein. Jag tänker på Weinstein. Jag funderar på formuleringen ambitiös ung kvinna…Många namn på kända personer som nu är gifta med rika och kända män, både Hollywoodstjärnor och kungligheter, vad har de gemensamt? Är de extremt talangfulla? Är de väldigt smarta? Är de nu på toppen, väldigt nöjda med allt? Och då menar jag allt. Hur de tagit sig fram i livet, har ändamålet, eller kanske målet (det som ligger i ordet ambition, att nå längre än det som krävs) helgat medlen (och det man behövt offra) för att nå längre än andra?
Saker man gjort tidigare i livet kan ha en tendens att komma tillbaka. Kanske i form a samvetskval, skuldkänslor, jobbiga minnesbilder. Eller, så gör det inte det. Man är nöjd med alla sina val, skäms inte och var helt med på noterna avseende vad man själv behövde offra för sina drömmars mål.
Jag vet inte om jag offrat något för att nå mina ”mål”. Jag vet inte ens om jag varit målinriktad i livet…eller jo, jag ville bli läkare. Jag offrade för detta mycket tid, först för att plugga och komma in på läkarutbildningen, sen ännu mer tid för att klara av att genomföra den. Och helt ärligt, all den tiden har ju gett mig något tillbaka: Kunskap och ett arbete som jag i grund och botten är jävligt stolt över, jag har kunnat bli läkare, jag är någon som folk ber om råd, jag kan hjälpa andra att må bättre…Det är så fruktansvärt härligt och roligt när jag tänker på det.
När jag ser på mina barn, de vuxna då för vad de andra hittar på vet jag inte än, ser jag pluggande, utforskande, kämpaglöd och arbetsamhet. De gör väldigt olika saker, en är civilingenjör, en pluggar juridik och en har lättat ankar och bor i LA där hon pluggar och gång efter annan utmärker sig akademiskt även om hennes huvudinriktning har varit drama. På det sättet är hon kanske mest lik mig, det kliar lite i det benet, dragningen till film och teater, någon slags konstnärlighet. När jag tänker på det var min juristdotter ju ett halvår på en konstnärlig skola i Danmark för sjutton…hon studerade musik och musikproduktion. Och min dotter ingenjören har ständigt ögonen öppna för att utveckla saker och har varit sugen på att forska eller åtminstone arbeta på KI, mitt gamla institut. Jag skulle nog säga att de alla är unga ambitiösa kvinnor. Men…skulle de låta sig promotas av någon som man ändå kan misstänka skulle vilja ha ersättning i…sexuella tjänster? Nej.
Att vara ambitiös betyder för mig att man är arbetsam, har satt målen högt för sig själv och att man sedan arbetar mycket hårt för att komma dit man vill. Ingen gång har jag tänkt att jag ska behöva vara snygg, smal, eller villig att låta någon ens pussa mig för att nå framåt. Och OM jag hade gjort det tror jag att det skulle vara någon som kom tillbaka till mig nattetid. Skammen. Jag är mycket för skam…att ha låtit mig utnyttjas för att nå ett mål som i de flesta fall verkar vara att gifta mig rikt….eller själv bli rik utan att för den sakens skull ha talang. Men, vi är alla olika. Det är bara det att de flesta (baserat på att folk är arga och tidningar skriver om det) verkar tycka att det här inte är helt OK. Det Epstein gjort är ju kriminellt, och många av barnen och kvinnorna som utnyttjats har det ju inte gått så bra för. De mådde inte så bra efteråt eller så hade han olika användning av olika ambitiösa människor? Eller?
I vilket fall, vissa saknar samvete, vissa kan kompromissa med sin moral, och jag har inte den förmågan helt enkelt. Jag mår piss av sånt.
Nu släpper jag det och går vidare till den kommande rättegången i Norge. Kronprinsessan (som visst också träffat Epstein och kanske ansetts vara ung och ambitiös?) MMs son. Hur ska det gå? Hur blir det när hon är drottning om han ska sitta av 16 år i fängelse? Och alla vet ju, de flesta återfaller i brott…kommer det bli skandal på skandal där? det är ju inte precis som att man kan kalla in Kronprinsens storasyster…ni vet hon och shamanen som kränger allt mellan himmel och jord, covidamuletter, sprit, kläder och änglakurser. Man undrar ju hur det slog slint i det kungahuset. Fyllt av ambitiösa människor tänker jag..
Nu är det lördag. Jag ska ta tag i mig själv. Jag ska vara lugn och trevlig hela dagen, vi har drabbats av tonårssurheten här. Allt man säger uppfattas som en förolämpning tydligen. Så jag stålsätter mig och andas i alla fyrkanter jag kan hitta. det är min själ inte lätt. Alls. Inte min grej att vara kolugn, jag är faktiskt asdålig på det. Och ständigt förvånad över att alla verkar tro att jag har onda avsikter 8eftersom jag ber familjen att ta hand om sin tvätt, städa sina rum, göra sina läxor, äta vid matbordet, borsta tänderna, inte äta godis till frukost, lägga sig i rimlig tid och då och då läsa en bok….ni vet typiskt elaka saker.)
Leon 🙌🏼