Jag har varit på den här bollen tidigare, återanvändningen, recyklingen, det cirkulära nyttjandet av sk. kändisar i Sverige. Jag VET, vi är ett relativt litet land men kom igen! Jag hörde igår på P1, Talkshow om den ena halvan av laget som vann På spåret i år, att hon varit med i andra tävlingsprogram på TV, och att det lär följa fler…alltså, det är då fruktansvärt tröttsamt med dessa ansikten som slits i alla möjliga situationer. Och nu blev jag tvungen att stänga av SVT morgontv för Anna Anka skulle dyka upp och henne undviker jag så mycket jag kan. Det lilla jag hört och sett av henne är faktiskt ganska magstarkt och jag fattar att det blir billig TV och att SVT har dålig ekonomi men jag lovar att jag gärna betalar dubbelt så mycket för public service om kvaliteten höjs. Låt mig bara slippa realitytrams (Mammorna på Svt verkar särskilt obehagligt just nu) och gör saker som kräver lite mer av oss tittar, snälla snälla annars ser jag bara mörker framför mig. Jag klarar inte längre av hjärndöda serier, tävlingsprogram (ser bara på spåret iofs) och annat low budget. Min tid på jorden är faktiskt för dyrbar för mig. Och nu när jag är justerad pga hälseneruptur så får man en överdos av skräp. Speciellt igår när det var för lite intressant på OS….men, jag tar nya tappra tag idag med min stickning, det är masstart för herrarna och jag ska strukturera mitt ena manus, så massor att göra och ett stort framsteg kan jag berätta om…igår vågade jag trots min oerhöda stickrädsla ge mig själv Innohep! För maken ska ju resa iväg så jag måste liksom göra det…och nu har jag gjort det igen. Maken var mycket imponerad igår. Han vet att jag är livrädd men…trots att jag nästan gav upp stack jag den där grejen i magen. Och överlevde. Jag kan ärligt säga att känslan var densamma som när jag var 18 och hoppade bungyjump 55m över havet. Jag tänkte hela tiden ” aldrig i livet att jag gör det där” och sen hoppade jag!?! vad är det för fel på mig??? Men, ibland måste man bara göra saker man verkligen inte vill eller vågar och det kanske är fel att jämföra en 2cm nål med ett 55m hopp…ändå samma tankar i huvudet, skräck. Det måste man övervinna helt enkelt. Och jag tänker på ministern med bananfobi i FN-skrapan..;)
/A