Jag har ju lite mer egentid än vanligt. Igår såg jag tre filmer. Två bra, en dålig. Film ett var Honey, en barnfilm eller ungdomsfilm på danska. De kan verkligen. Rolig, sorglig och man är glad att man såg den efteråt. Sen en fransk dålig film; The tasting eller kanske le degustation? I vilket fall, förutsägbar men liksom en feel good, det är inte sånt fransmän gör bäst men jag gillar ju att höra franska. Men sen…såg jag: The Darjeeling Limited….herregud. Jag älskar Wes Anderson. Det är färg, galenskap, sorg, knasighet och jag är så glad att jag äntligen såg den. Finns på Netflix. Man vill ju vara med i en sån alltså, vilken dröm.
Och jag sov mellan halv tio och fem i sex, bara en sån sak!
Idag ska jag fortsätta tänka på mitt manus. Och framtiden. Jag tänker mer och mer på det nu, vad jag verkligen vill GÖRA. Min senaste arbetsplats har verkligen satt dessa tankar på sin spets. Tänk att det finns så vidriga arbetssituationer att man funderar på att överge sin jättelånga utbildning och skita i att man har mer än tre gånger medianinkomsten. Då har cheferna verkligen lyckats! Igår fick jag ett mejl. Jag kunde själv ombesörja hyra av parkeringsplats. Inte: vi kan fixa det åt dig så du kan ta det lugnt medan du är sjukskriven och olycklig hemma med ditt skadade ben….nejrå, jag behöver inte daltas med, men vissa kanske behöver det. Det är något i tonen helt enkelt…och man kunde tänka sig att jag slapp betala för p-hyra, att kliniken tar den extrakostnaden nu när jag ju faktiskt får mycket mindre i lön pga. varit helt sjukskriven…
Nu ska jag upp, sista hela dygnet med gipset, känns märkligt att jag egentligen skulle börja arbeta på torsdag, jag har inte acklimatiserat mig till att gå med händer och en fot. Det är så sjukt jobbigt bara i min hemmiljö att jag har svårt att tro att det kommer vara enkelt att också vara professionell på jobbet med dem…men vi får se.
/A