Av vad? Av att ha en ”Walker”-stövel. men ännu många månader kvar av rehab. Och som lök på laxen har jag fått två proppar i benet trots blodförtunnande och övningar..jag har inte heller varit precis stilla, utom första fyra dagarna när jag hade influensa.
Min upplevelse av denna skada är…katastrof. Jag tycker jag fått för lite info, stöd och nu sitter jag här och behöver vara sjukskriven av mig själv. Och jag tänker faktiskt klaga på…mig själv? Alltså, jag hade aldrig trott att kryckgång skulle vara så ansträngande för överkroppen. Jag har haft ont i händerna, nacken, armarna, bålen. Och sen höften, ryggen och den friska foten pga överbelastning. Jag har varit sjukt trött och somnat som en stock om kvällarna. Nu med proppen som verkar ha varit där i minst fyra dagarn det är så länge som jag haft symptom…så har jag krampartad värk så fort jag har benet ned.
Så jag ställde in mina ansatser att gå till jobbet idag och resten av veckan. Jag får inte heller ta Ipren som jag brukar för att undvika migrän på morgonen så jag känner mig lite stukad faktiskt. Allt kul jag planerat nu har exploderat i ansiktet på mig. Alpresa, en fäkttävling, all träning jag såg fram emot och så skulle vi flyga på en begravning (det var ju inte roligt precis men något jag ville göra) och så ska jag flyga till min dotter i Bryssel med Tylla…
Nu inväntar jag att medicinen jag får ska stabilisera propparna och göra så att kroppen kan lösa upp dem samt att det ska sluta göra ont.
Jag tänker på sången: Helvetes jävla skit.
Och det var allt!
/A