Det var ett tag sen. Och om man inte har något på hjärtat ska man inte skriva, tänker jag. Men nu finns det saker att fundera kring. Men först en kort resumé.
Jag var placerad på hjärnskademottagningen från september till…kanske maj!? Det var den absolut mest påfrestande arbetsplatsen jag varit på tror jag. Otroligt dålig arbetsmiljö men tunga patienter, mycket sjukdomar i personalen, rörig situation och en del trassel bland de anställda och ibland rena utskällningar som visserligen inte rörde mig personligen men ni vet, när man ska akta sig, tassa runt och man vet att andra mår dåligt. Så jag var glad att slippa därifrån. Sen var det det där med hälsenan. Det lustiga med det var att jag hade huvudvärk deluxe, jag trodde pga min arbetsplats, så jag gick trots detta för att träna och spela tennis och visst, värken försvann men istället drog jag av hälsenan…och sen fick jag feber i fyra dagar och sannolikt var huvudvärken försmaken av en influensa. Så jag låg till sängs i fyra dagar med gips och jag tror att det var där och då jag började bilda två proppar i samma ben. En månad senare, på jobbet, fick jag så ont i benet och tänkte att det var kramp. Men det släppte inte. Så dagen efter åkte jag till närakuten. De tog prov som var väldigt nära normalt. De misstänkte inte någon prop men kunde inte heller säga vad det skulle vara annars. Jag tog resterande profylaxspruta hemma och fick en tid två dagar senare för ultraljud. Den doktorn ifrågasatte varför jag ens var där men gjorde undersökningen och såg förvånat två blodproppar i mitt ben….och sen var det dags för Eliquis i tre månader…ja, vad ska man säga. Inte enkelt att vara sjuk. Det kom ett sjukhusbesök till sen eftersom jag fick något märkligt symptom från hjärtat så jag trodde jag hade en lungemboli. Då minsann med märkliga värden togs jag på allvar på akuten och blev inlagd. men…då var det inte någon lungemboli tack gode gud.
Så. När allt lugnat sig började jag återigen på geriatriken på mitt hemmasjukhus, Södertälje och allt var frid och fröjd. Nu har det snart gått tre månader där med semester inräknat. Vi delade upp oss i sommar som under småbarnsåren. Vi gör det för att barnen inte bara ska hänga vid skärmarna.
Jag hatar att sociala medier har kidnappat så många unga hjärnor. Jag hatar att Mark Zuckerberg har miljarders miljarder. Jag hatar TikTok, Snapchat, alla förbannade krypterade appar som Signal osv. Vad håller vi på med?
I varje fall. Vi gör vad vi kan med att begränsa barnens åtkomst men det är nästan ett heltidsjobb. För de ”behöver” internet. Man behöver en mobil för att åka buss, betala saker, identifiera sig och ringa/smsa kompisarna…
Nu har alla börjat skolan igen. Nytt för E är gymnasiet. Han var nervös, vi provåkte vägen med buss och tunnelbana och nu, as I write, packar han ihop sin väska, klär sig och gör sig redo. Det var länge sen jag såg honom så ordningsam och förberedd!! Härligt ju!
Men, vad händer i övrigt? Jo, vi (maken och brorsan) har byggt en gigantisk altan till oss tio år för sent. Det blir bra. Snart ska den få ett staket/räcke på sig också. I sinom tid.
Och en valfråga, SD har nu lagt ett förslag som jag längtat efter, nya mentalsjukhus! Tänk att det ska vara SD som ger förslag som man verkligen gillar. Ett sådant grepp skulle förmodlingen förbättra livet otroligt mycket för den patientgrupp jag verkligen brinner för, och i förlängningen förbättra för hela samhället!
Och sen till det allra roligast som hänt på länge, nu rullar det på i min modesta manusförfattarkarriär. Det jag arbetat på sedan förra sommaren på lediga stunder går nu in i nästa fas, pitchdeck. Ja, ni får också googla det! Så, jag håller andan lite och väntar in vad som kokas ihop av produktionsbolaget. Tänk va om det kommer en film ur lilla mig och min fantasi!
Men nu, ta hand om min trötta kropp, det är senan, fotleden, huvudet (värk), stela muskler, värkande rygg och höft men jag ger mig inte. Idag ska det bli en avslappningsdag och kanske jag orkar med att översätta en del av mitt manus till engelska så jag kan söka en agent i England…jag vill skriva mer och mer och mer för det är så sjukt roligt och spännande!!
Kram!
/A