Guadeloup och en bok del 1

Det är nästan för mycket att försöka sammanfatta en resa och alla ens upplevelser men jag ska försöka.

Vi anlände på en tisdag vid lunch ungefär efter att ha rest i många timmar. Vi slängde oss i havet och det var förstå gången på mycket länge jag inte drog ett enda hastigt andetag, så varmt var havet. Det är regnperiod där nu så fukten och värmen var slående, nära 40 grader vissa dagar och svetten lackade verkligen men jag bröstade det.

I vilket fall, efter en stunds simtur gav sig mitt vänsterben till känna. Jag fick kramp och givet att vi just hade suttit mycket stilla, först nästan 4h från Arlanda till Paris och sen Paris över hela Atlanten till Point à Pitre så blev min första koppling att jag ådragit mig en DVT igen, trots Eliquis och kompressionsstrumpor ihop med at jag rört mig så ofta jag kunnat….vad gör man då? Jo, man tar sig en funderare och beger sig sedan till närmaste sjukhus. S U C K !

För att inte förstöra för alla i familjen så kom jag och maken överens om att han skulle säga att jag var trött och hade ont i magen….

Jag begav mig i hyrbilen till universitetssjukhuset en timme bort och det som sedan utspelade sig går nästan inte att beskriva. Och jag lovade efter den upplevelsen att aldrig mer klaga på svensk sjukvård. Efter att ha besökt sjukhus i Indien (också med en skräckblandnad förtjusning över hur bra vi har det här hemma trots köer osv) och även estland kan jag nu jämföra fyra olika länders vård och vi vinner och kanske till och med faktiskt ÄR bäst i världen! Jag möttes av en sjukhusbyggnad som såg ut att ha varit med om riktigt tuffa tag. Det var så slitet att man undrar om det inte växer saker i väggar och golv från andra världskriget, det var trångt, varmt, omöjligt att enkelt hitta vare sig in eller ut och ingen pratade annat än franska och kreolska förrän jag fick träffa en mycket sympatisk läkare (som vejpade mellan patienterna!). Jag ska inte beskriva det mer men jag är helt säker på att jag bevittnade en persons död och jag kan ingående beskriva fyra män/kvinnors genitalier. Det får räcka så.

Efter dryga 12 timmar på akuten kom jag hem vid halv ett, åt kall pizza i sängen under myggnätet. degn därpå skulle jag ta mig till en röntgenläkare för att göra ett ultraljud…

Efter en svettig natt och ett kort dopp i havet körde jag den livsfarliga och slingrande vägen söderut på ön och blev frikänd av ännu en vejpande läkare avseende en DVT. Jag kunde andas ut (men är fortsatt fundersam över hur jag kan ha sådan krampkänsla och smärtor i benet) och ta tag i semestrandet.

Jag bad maken om en semester i ett fransktalande land och vid gud vad jag blev hörsammad. Jag har talat franska i princip non stop sedan vi landade. Det har varit vid hyrbilsfirmorna, på sjukhuset, på läkarmottagningen, på hotellet, med butiksägare, konstnärer och såklart på de otaliga restauranger vi varit och på dykbåtar. Jag älskar det. Jag har lärt mig en hel del om Frankrike och Guadeloup i synnerhet och som alltid när jag gillat ett ställe vill jag flytta dit! Eller….jag vill ha ett hus där och inte alls vara beroende av deras infrastruktur eller sjukvård och matkultur för vi gör det faktiskt så mycket bättre här hemma, men iallafall, jag älskade stället!

Vad gäller Frankrike då och alla kravallerna och sjukvården kan jag då säga att jag efter att ha pratat med både läkare och befolkningen samt sett med egna ögon så är det något fel i det landet. Oerhört dålig ekonomi trots att de betalar mer skatt än vi! (Kanske för att alla vill ha pension så fort de kan, inte vill arbeta alls och har höga krav samt att toppskiktet hela tiden anklagas för att berika sig…?). Frankrike har också gjort det svårt för Guadeloupierna att handla med sina närliggande grannar(!), allt måste importeras, de är endast självförsörjande på exotisk frukt!!! Maten var dyrare än här trots att befolkningen verkar ha mycket låg standard och inkomst. Mycket korrugerade plåtskjul och förfall överallt…det var lite Afrikafeel om ni förstår vad jag menar.

Maten lämnade övrigt att önska, och det kan ju bero på ad för ställen vi valde men inte ens McDonalds var bra…och det är ju inte jättesvårt kanske? Vi åt bra mat vid ett par tillfällen och då var det mycket bra men torr fisk på en dyr restaurang kan inte ursäktas med att de är rädda att bli sjuka.

Och så till BOKEN!

Jag har lånat The Social Animal av min handledare Imal. Den är staxt utläst och jag ska inte spoila det för er men OM ni är minsta intresserade av hur vi människor beter oss, KÖP den, LÄS den och bli lyckliga! Den är fantastisk. Men man kan också läsa den och bli OLYCKLIG. För den är verkligen så otäck i sina stycken och man kan inte tänka bort Putin, Hitler, Idi AMin, Saddam, TRUMP eller vanliga skolgårdsmobbare. Men det finns hopp, om vi ALLA läser den här boken, väljer glädjen, rannsakar oss själva och ORKAR göra rätt, vi är inte djur (jo det är vi men n fattar, vi har förmågan att tänka klart) och det GÅR att göra rätt och bättra oss, krig är inte nödvändiga och nu måste jag snyta mg och fortsätta imorgon för jo, man blir ta mig fan sjuk på flygplan!

Tjing!

/A

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen