I helgen gick det vilt till hemma hos oss tydligen. Äldsta dottern hade fått lov att ha fest för sina gymnasiekompisar. Mycket motvilligt kan jag erkänna. Jag maken och fyra barn inhystes hos mina föräldrar 300m längre bort på gatan. Vi hade planerat att gå förbi sent på kvällen men via sms verkade allt gå lugnt till och vi kände oss inte oroliga.
Dagen därpå fick vi hålla oss undan till sent på eftermiddagen, brunch skulle ätas och huset städas. Det gick bra, det var ju Fars dag så vi åt middag med föräldrar och kusiner.
Sent på lördagen tog jag fram min älskade MacBook….det var inte någon bra idé. Bildskärmen mådde inte bra. Någon hade satt sig eller något annat tungt på den och svarta pluppar var spridda över den.
Veckan startade således med att kontakta försäkringsbolag och att försöka få någon uppfattning om hur länge jag måste vara utan datorn, vad det ska kosta att fixa och hur mycket det skulle kosta att ersätta med en ny. Jag har en bok att skriva så datorn är epicentrum i mitt liv just nu.
Så här sitter jag och flyttar runt dokumentet så jag kan se vad jag skriver.
Nu ska jag inte gnälla, samtidigt på andra sidan världen fryser små barn efter tyfonens härjningar och jag har skänkt pengar dit men borde väl egentligen ge ännu mer när jag tänker efter. Nog om detta tråkiga.
Här är iallafall en bild på mitt lilla elände!
Jag ser fram emot att utforma en trädgård från noll. Tidigare har jag flyttat till hus som redan haft en anlagd trädgård. Visserligen har två av husen varit trädgårdsmästarvillor och hyfsat ordnade men jag skulle vilja dra upp ritningen själv. Jag skulle vilja ha en trädgård som rymmer odlingar, växthus och plats för att sitta och läsa en bok. Träd finns så skuggan får man gratis, kanske även en lekplast för små klättriga barn.
Vita Sackville-West har inspirerat mig och jag skulle gärna ha en trädgård som hon ritat. Vita blommor och gröna blad räcker väldigt långt.
När det blir dags har jag tänkt att avdela trädgården med häckar för att få lite olika rum, det är svårt att planera något alls än men drömma kan jag ju!
Nu ska jag ta lite paus innan barnen anfaller, det blir nog ett avsnitt av Downton Abbey…
Au revoir!