Lång arbetsdag idag för Landstinget. Nu en ledig stund. Edgar,
födelsedagsbarnet, har fått carte blanche och får se ohämmat på ”skräp” det vill säga youtubeklipp med Anny Bösch. Jag önskar jag kunde förmedla den vuxne tyske mannens röst när han leker med små plastfåglar och försöker tala engelska….”Aj will nav åpen the ägg änd in itt thäre is a bacon”. Tusen spänn på att han har mustasch och hockeyfrilla. Vet ni hur många vuxna människor världen över som filmar när de öppnar Kinderägg? Det är säkert tio miljarder vuxna som gör det! Lika knäppt som Selfiearmsförlängaren som just nu hånas i en sms grupp jag är med i…
Jag har varit dubbelt kreativ idag, dels som doktor, dels som skrivare eller vad man ska kalla sig när man skriver så attans mycket som jag. På lönarbetet var det kaotiskt. Väldigt många specialare och ganska mycket ilska och uppgivenhet. När jag tog en toalettpaus gick dörren en sekund i baklås. Den där korta stunden när man faktiskt hoppas att man är inlåst på socialtjänstens en kvadratmeter stora mugg…Men sån tur har man ju inte. Jag kom ut efter en stund. Kanske nån där riggat detta, jag står inte alltid högt i kurs där.
Jag skottade på så gott det gick i gruvan och min chef kom med julklapp! Det var så gulligt. Jag jobbar ju bara en dag i veckan och så får man ett presentkort på maxbeloppet på Åhléns! Faktiskt väldigt härligt. Tack Hasse, jag ska köpa mig en filt jag har sett där. Som jag ska vira in mig i när jag sitter och gör ingenting. Eller, när jag sitter och skriver men ser ut att göra inget vettigt. Göra ingenting det händer så sällan. Bara när jag har hög feber, och det har jag heller aldrig. Inte ens riktigt sjuk får man bli. Surt.
Nu talar mannen på youtube endast tyska, det var bättre. Även om det fortfarande är helt rubbat. Och på för hög volym.
Jag hoppas att ni alla hittat till http://stunderavlycka , där kan man idag få ett helt nytt dietråd. LFHA som jag just hittat på. Jag ska vara min egen försökskanin och vi börjar nu. Detta är dag noll. Jag ska försöka komma ut på andra sidan julhelgerna utan att ha gått upp ett enda hekto. Ni kan tävla med mig. Sen utses en vinnare som får lägga ut en bild här på sin mage. OK?
Lilla T har blivit sjuk. Mina barn har ovanan att inte bli trötta av sjukdom utan pigga…vet de ingenting om hur man ska uppföra sig som sjuk? Jag är ju utbildad, jag vet att de ska bli trötta och vilja ligga i sängen. Otack är världens lön. Nu börjar karln tala bruten engelska igen. Jag tror att jag kommit på en ny tortyrform…jag ska försöka sälja in den till CIA. Någon som vet var deras huvudkontor i Sverige ligger? För det måste de väl ha ett?
Nog om allt knas i livet. Nu ska jag kanske ta och spela lite med barnen, för att komma undan tysken!
Godmorgon! Som sagt, mina tankar går hit och dit när jag läser din blogg och jag tänker på CIA och tortyrformmer… Ryser när jag tänker på min gamla idrottslärarekollega som jag träffade på stan (Karlstad) idag. Hennes dotter var på väg hem över jul. Dottern utbildar sig till underrättelseofficer i Karlsborg efter att ha läst statsvetenskap i Uppsala. Dottern var stenhårt vältränad och kunde inte ens berätta för sin mamma hur många kurskamrater hon hade. Allt var superhemligt! Den här dottern intervjuade, för många år sedan, min jänta innan hon lånade ut en vandrande pinne som sällskapsdjur, för att testa om min dotter var djurintresserad över huvud taget. Det var hon inte, så den här blivande underrättelseofficeren har nog hamnat rätt, med sin noggrannhet. Min gamla kollega har också en son som är musiker och poet. Lyckats halvbra, tror jag, för de har spelat mycket i Tyskland och turnerat med Suger Plum Fairy (när de fanns) och spelat in en skiva i New York som sedan skivbolaget inte ville släppa. Till sommaren ska han gifta sig, stort bröllop, inga pengar! Han och flickvännen bor i Hässeby! Varje liv bär en historia!