I veckan som gick fick vi ett mail från skolan. De äskade material för att kunna vara kreativa. Jag tänker flera saker om det. Både att skolan borde få resurser nog från våra skattepengar som räcker till att låta barnen skapa och vad det är för materiel de föreslår. Företrädesvis är det toapappersrullar. Även skokartonger, hushållspappersrullar, äggkartonger och kanske gamla TVÄTTADE glasspinnar.
Är du en morgonbajsare? Det är ju många och det var vid ett sådant tillfälle jag gjorde den här kopplingen. Vad producerar vi? Alltså inte på jobbet då där jag själv producerar….VÅRD? utan vad blir över när vi skapar hemma. När jag tittat igenom mins döda släktingars kvarlåtenskap som INTE är sånt som hängt på väggar möblerat eller pyntat ett hem så finns en hel del material. Det är läderbitar, fina tyger, broderade bortklippta tygdynor, vackra sidenband, snygga knappar och annat som sparats noga för att möjligen komma till användning senare. Vem klipper bort knappar numera? Inte ens jag faktiskt för jag har så många gamla här. Och helt ärligt dagens knappar är inte värda att spara för de är oftast fula och i plast. Jag har en ärvd kofta med vackra knappar i pärlemor från Laura Ashley, dem ska jag klippa bort den dag koftan är bortom räddning. De skulle kunna pryda ett hemmastickat alster eller möjligen användas för att nyta ut fula knappar på nyinköpt plagg.
Men vi genererar skithuspappersrullar mestadels. Känns inte det lite trist? Är det det som ska locka fram kreativiteten hos dagens ungdomar och barn?
Jo, jag var kanske lite sur också på morgonen för mina planer omkullkastades pga lätt sjukt barn och makens sätt at hantera sina saker. Jan är som en sån där fröströare som man ser i 100% bonde ni vet, man häller ned frön som ska sås i en tratt, börjar gå på den fint plogade åkern under det att man vevar på en arm och fröna kastas ut åt höger och vänster i en orimlig fart. Enda skillnaden är väl att ur den kaskaden kommer något gott. Mat oftast eller kanske lin till kläder. Ur makens strösslande kommer inget av godo. nada, ZIP, Noll och intet. Utom frustration och leda. benrötande leda faktiskt en dag som denna. Som grädde på moset ska jag nu arbeta med ett klängigt barn hemma som jag visserligen älskar högt men som drar ned takten. Och jag har tyvärr hängt in skjortan för jag blev så arg varje gång jag passerade den i hallen. Men kanske kanske den har ett stort hål på ryggen eller saknar en arm nästa gång den ser dagens ljus……
MÅLBILD:
Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.