Vad producerar vi?

So far har jag hittat två perfekta toarullar, en hushållspappersrulle och så letade jag fram ett gäng knappar som jag sannolikt inte kommer använda men som kanske kan skänka lite inspiration till de små liven. Jag ska leta ännu mer senare idag för jag har mycket sparat som skulle bli fantastiska saker men som tidsbristen satt stopp för. Jag har smidigt nog förpackat detta i en skokartong från min farbror alltså en jättefin kartong med lite ludd i.

I veckan som gick fick vi ett mail från skolan. De äskade material för att kunna vara kreativa. Jag tänker flera saker om det. Både att skolan borde få resurser nog från våra skattepengar som räcker till att låta barnen skapa och vad det är för materiel de föreslår. Företrädesvis är det toapappersrullar. Även skokartonger, hushållspappersrullar, äggkartonger och kanske gamla TVÄTTADE glasspinnar.

Edgar lyckades ljudlöst (hävdar maken( ha sönder en asdyr konfettifylld heliumballong igår när jag var på fäktningen. Idag under promenaden till skolan med den lille gossen fick han berätta om sin mardröm han hade inatt och som väckte oss alla av skriken och gråten. En fullständigt obegriplig historia om Fluffy (hans älskade gosedjur) som under natten förvandlades till ett osynligt monster med vassa metallklor och likadana otäcka tänder samt blod som forsade ur munnen. Ingen annan än min son kunde se odjuret för han blev ”ondsynlig” för andra under dagtid och nattetid med fast om han tittade på Fluffy så syntes han…..(Han fick välja mellan att gå eller få skjuts. Han valde att gå mot att han fick berätta om sin mardröm och jag tänkte att DET var ju kvalitetstid). Jag lyssnade intresserat och ställde motfrågor då jag inte förstod när Fluffy faktiskt syntes och för vem. Det var lite oklart faktiskt. Men han svarade efter bästa förmåga och tyckte nog själv att det var helt rimligt. Han var också på det klara med att allt detta berodde på att han har för vana att kasta runt sitt gosedjur, detta var alltså hämnden. Då lade jag till att kanske även kuddarna och täckena skulle börja angripa honom nattetid då om man betänker att han kastar runt även dem. Och när man ser detta skulle man kanske bli livrädd och aldrig mer kunna somna när alla kläder, leksaker och spruckna ballonger blir ens mara.

Är du en morgonbajsare? Det är ju många och det var vid ett sådant tillfälle jag gjorde den här kopplingen. Vad producerar vi? Alltså inte på jobbet då där jag själv producerar….VÅRD? utan vad blir över när vi skapar hemma. När jag tittat igenom mins döda släktingars kvarlåtenskap som INTE är sånt som hängt på väggar möblerat eller pyntat ett hem så finns en hel del material. Det är läderbitar, fina tyger, broderade bortklippta tygdynor, vackra sidenband, snygga knappar och annat som sparats noga för att möjligen komma till användning senare. Vem klipper bort knappar numera? Inte ens jag faktiskt för jag har så många gamla här. Och helt ärligt dagens knappar är inte värda att spara för de är oftast fula och i plast. Jag har en ärvd kofta med vackra knappar i pärlemor från Laura Ashley, dem ska jag klippa bort den dag koftan är bortom räddning. De skulle kunna pryda ett hemmastickat alster eller möjligen användas för att nyta ut fula knappar på nyinköpt plagg.

Men vi genererar skithuspappersrullar mestadels. Känns inte det lite trist? Är det det som ska locka fram kreativiteten hos dagens ungdomar och barn?

Jag samlade ihop det maken lagt på olika ställen i hallen och efter dagens drömtydning med barnen är jag rädd att jag snart blir änka……

Jo, jag var kanske lite sur också på morgonen för mina planer omkullkastades pga lätt sjukt barn och makens sätt at hantera sina saker. Jan är som en sån där fröströare som man ser i 100% bonde ni vet, man häller ned frön som ska sås i en tratt, börjar gå på den fint plogade åkern under det att man vevar på en arm och fröna kastas ut åt höger och vänster i en orimlig fart. Enda skillnaden är väl att ur den kaskaden kommer något gott. Mat oftast eller kanske lin till kläder. Ur makens strösslande kommer inget av godo. nada, ZIP, Noll och intet. Utom frustration och leda. benrötande leda faktiskt en dag som denna. Som grädde på moset ska jag nu arbeta med ett klängigt barn hemma som jag visserligen älskar högt men som drar ned takten. Och jag har tyvärr hängt in skjortan för jag blev så arg varje gång jag passerade den i hallen. Men kanske kanske den har ett stort hål på ryggen eller saknar en arm nästa gång den ser dagens ljus……

Jag får alltid boktitlar i skallen när jag ser saker som berör….”Mannen som ströps av sin skjorta” med undertexten efter att först fått sitt ansikte bortslipat av sin rundslip och genitalierna fastborrade i skoskåpet. Kan bli en kioskvältare va?
Före första fäktlektionen. Rätt förväntansfull….
Efter. Ett rätt plågat ansikte och det dök upp EN nybörjare (jag) och tränaren för den gruppen var bortrest men ersattes av en fd. olympier…och svensk mästare som fortfarande tävlar och som tyckte att det var en bra idé att jag fäktades mot honom. Jag kommer nog kunna gå igen om en vecka eller två….i bästa fall…Men, det rekommenderas varmt, askul!

MÅLBILD:

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen