Jag har varit så slut av allt att jag lagt saker på hög ett tag. Inte så länge, men tillräckligt länge för att en otålig person som jag ska börja må dåligt av det. Jag hatar förseningsavgifter, påminnelser och den där oron i kroppen av att jag VET att saker ligger till sig. Detta jäsande är inte min grej. Men ibland blir man övermannad av sin vardag (det händer mig ideligen) och då får vissa saker ligga trots att jag vet bättre.
I några dagar nu har jag laddat inför att ta tag i surdegen, jag har nämligen fortfarande verklighetsförankring. Jag är klok också och vet att gör inte jag det, gör ingen annan det och då sitter jag där med skägget i brevlådan. Så idag, på väg hem från förskolan bestämde jag mig. Först pappersarbete och sen alla andra saker som ska göras.
Jag märkte dock att jag försökte slingra mig lite från mig själv, jag började som barnen…
-Maaaammaaaaaa….men kan jag inte bara ta en kopp kaffe föööörst.
-NEJ! Det får du inte lata människa! Du ska betala räkningarna, avbeställa abonnemang, reda ut den här försäkringsgrejen och om du gör det och är duktig, DÅ kan du få pyssla med andra saker som du älskar, städning, matlagning, tvätten och kanske till och med hinna blogga. Men först det som är viktigast. Basta!
Kan ni förstå hur jag har det här? Till och med när man är sjuk är hon på mig, den där jävla bossiga Över-Anna. Fy fan! Men jag är lite rädd för henne, precis som maken. Hon kan bli heeeelt galen om man inte gör som hon säger.
Nu är jag iallafall klar med det mesta, vissa saker måste göras på annan ort, posta och lämna tillbaka den där sömnmätaren till exempel och det kan jag faktiskt inte göra precis nu. Så det så! Det känns riktigt skönt. Ett kvitto på att vilan trots allt ger lite resultat. Inte för att jag märker det när jag är ihop med resten av familjen, men när jag är all by my lonesome, då är jag ganska lugn.
Snart ska jag dra iväg och göra ALLA måste-saker. Peters skor till Filippa K, Knoppar till Malin, mat och kanske fixa ett par byxor till Frank, han har knappt några. Kanske, kanske en galonutstyrsel till Tylla…jag trodde vi hade miljarders galonkläder här men tydligen inte.
Imorgon är det påsklunch på dagis. De får komma utklädda. Det fanns en tid när jag satt och sydde ”Sagan om ringen”-kläder till ungarna, gjorde svans och kattöron och så. Men nu orkar jag bara göra morrhår och fräknar på ungarna. Nya pennan, ni vet den från NK, kommer då väl till pass. Kanske jag ska försöka hitta lite av tjejernas gamla påskkärringutstyrslar åt killarna, de brukar gilla det… If there is ORK I will.
Jo maken ska få sig en känga till tänkte jag, det brukar ni ju gilla…JAG HAR FORTFARANDE PUNKTERING PÅ ENA DÄCKET. Fixa det för satan annars….jag vet inte var jag gör annars, orkar inte tänka ut en gruvlig hämnd. Men jag kan se sur ut. Jättelänge!! Ända tills jag somnar faktiskt.
Hej då!
Morgonpromenader i ottan med simglasögon har jag inte haft (än) men i pyjamas och för tunna kläder för rådande väder. Man väljer sina ”strider”. Jag har dock EN enda regel: Att borsta ur sovrufset. 🙂
Jag tänker att det är bra att du lyssnar på din kropp men illa att du glömmer saker vännen. Känner igen det och det är illa. Men det vet du ju redan. Snart får vi unna oss en fika i lugn och ro tycker jag och inte alls tänka på måsten. Andas!!
Jag andas!
Kram