När man har haft feber mer eller mindre i ett år bryr sig bara folk på Instagram sig om den. Jo, det är sant. Ingen här hemma tar minsta notis om att jag är febrig. det är det nya svarta liksom. Jag bryr mig nästan inte heller om det längre men känner ju hur jag inte har den där extra växeln jag brukade ha. den jag i princip alltid låg på innan Coviden kom och tog mig. igår vid stranden orkade jag inte bada med barnen fast jag ville. Jag brukar oftast bada med dem även om jag är en badkruka för jag tycker liksom att jag måste. man måste bjuda till lite som förälder och det är NU deras sommarminnen skapas. och jag vill vara en bra och glad mamma. men värken och den trytande orken sätter stopp för det.
Tidigare har min filosofi varit att aldrig sätta sig ned för då orkar man liksom inte upp sen. Att hålla ett jämnt och högt tempo för att sedan stupa i säng har varit mitt sätt att klara av alla måsten. men igår satt jag tungt i sanden, nära men inte så nära att jag skulle få skvättande vatten på mig. Min sjuka dotter axlade mitt ansvar och doppade sig som hastigast med dem. Hon kunde inte stanna hemma i vårt hus för det är så varmt utan behövde åka ut till havet för att få lite fläkt. Här är det som i en gryta fast vi bor på ett berg…det borde fläkta tycker man. Men, nu ska jag inte gnälla. Jag har en fransk motsvarighet till Nutella hemma, jag har ett parasoll och barnen får spela hur mycket de vill på datorn. Alla planer om att förflytta sig för lek är avslagna. Det får ske när maken kommer hem i så fall. Jag orkar helt enkelt inte. men, jag skriver, det är enda sättet för mig att inte känna mig helt värdelös. Det håller tankarna borta från det tråkiga faktum att jag förlorat nästan ett år här, att jag går ”back” 10000kr/månaden och inte bidrar nämnvärt till något alls….väldigt tungt. Och jag ser inte riktigt hur det ska gå att börja arbeta igen, alls faktiskt. Idag känns det väldigt tungt….men, kanske febern ger med sig till imorgon. Jag ligger lågt, det är allt jag kan göra just nu och hålla tankarna på min nya bokidé som inte är en självhjälpsbok eller ens en deckare faktiskt…..eller kanske jag har ihjäl någon…vi får se. men so far handlar det om relationer, sex, otrohet, sex igen och sen hämnd och förtal…..vad tror ni? Kan det bli smakfullt?
Jag igår när svalkan kom, utan mygg denna gång. Jag skriver helt utomhus just nu, i sidenpyjamas no less…
Jag har köpt en antik begravningskrans. Den fick mig och min ena dotter att diskutera onödigheten i att bränna upp en stor och dyr kista…och vi kom fram till att vi kan läggas i samma grav senare kanske bara i en pappkartong som multnar fint? Om det är viktigt att hålla isär kroppar kan en enkel svepning också funka men inte så tät att man inte multnar långsamt. Vi har ju som bekant plats i familjegraven garanterad i eviga tider pga min farfars far som gick under namnet Kist-Gustav i Lindesberg. Man får säga att han fick en bra deal där, för eviga tider kan hans släkt begravs där och om det blir trångt kan vi ju skippa själva kistorna då tyckte vi….
Även om vi är i uppstart av att bygga pool så ÄR ändå stränder bästa platsen för vattenlek tycker jag. Barnen tycker ju INTE det om man frågar dem men så fort de hamnar där så leker de väldigt bra ihop. Denna bild togs igår på Tranarö när vi gjorde en liten utflykt till ”ingifta”-släkten. Jag önskar mig också ett sommarhus men….det kommer maken aldrig gå med på med mindre än att jag blir superrik…..och ordnar allt själv…när febern är över kanske. Nu har jag fullt upp med fyra barn i huset och har just sett till att få hem en geofysiker? Geotekniker eller något som ska ordna med undersökning av marken vid huset för att kunna bestämma var det ska grävas för pool….mkt spännande!
Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.
