Av någon outgrundlig anledning började jag tänka på Mel Gibson. Jag kan inte säga att han är den bästa skådisen jag sett men kan heller inte bortse från att första Dödligt vapen tog mig med storm. Den där axeln alltså och de galna ögonen. Sen Ransom, konspirationsfilmen med Julia Roberts, Braveheart och Vad kvinnor vill ha är faktiskt ganska maffiga allihopa. Men, när man läser på om honom privat…ja då blir man lite ledsen.
Jag haren annan favorit. Sean Connery och hans förmågor på film och humor i intervjuer behöver ju ingen kommentar. Jag tycker dessutom att han var fruktansvärt snygg, och skottskan…jag älskar den dialekten (språket?). Nåväl, han slog typ sin fru. Och tyckte att kvinnor skulle ha smäll om de gjorde…fel.
Vidare var jag en stor beundrare av Michael Jackson, var på konsert i Göteborg 1985. Enda gången jag rest från stan för en konsert….ja, och vad han anklagas för behövs ju inte heller tas om igen.
Prince….knarkade och tveksamheter kring nåt dött barn?
Jag såg alltid The Cosby show….
Hugh Grant köpte sex.
George Michael köpte sex.
Och så där fortsätter det.
Nu tror ni att jag bara gillar män…nej, men kvinnor beter sig på gruppnivå inte lika illa. Men jag har gillat en hel del knarkande kvinnor också, och dopade….men ingen som jag vet slåss, utom Naomi Campbell då….men henne har jag aldrig gillat, hon är ju liksom bara snygg….
Jag drar då slutsatsen att jag antingen dras till otäcka personer eller att otäcka personer dras till rampljuset. Jag tror på det senare.
Nu, ska jag vila. All sjukdom in da house har mattat ut mig så att huvudvärken kom med ännu fullare kraft 04.44 och jag fick i mörkret famla och slutligen ta mig uppför trappan till köket där hjälpen fanns och infann sig i skallen drygt 30 minuter senare med yrsel och långsamt tal som följd. Men, det blir längre mellan attackerna. Det finns hopp!
/A