 |
| Min lilla KD:are, hon ser skeptisk ut. Gillar inte 90Db som det ibland är på förskolor (industrilokalernas gränsvärde). Hon har en handstickad klänning från 40-talet på sig också. Stockkonservativ kan man säga… |
Redan klockan sex imorse fick jag adrenalinpåslag nog för en vecka. Det var radions fel. Ekots närmare bestämt. Eller nej det var Anna Hedborgs fel. Radion kan ju inte hjälpa att hon just är klar med sin rapport. Snart kan jag inte ens lyssna på radio längre. DN rök ju i somras för att jag inte ska behöva medicinera mot blodtrycket.
Hon berättade att mammor i medelklassen tar ut 13 månaders föräldraledighet under barnens första två år i livet. Papporna tog ut 3,5 under samma tid. Hon tyckte att detta var helt åt pipsvängen. Hon tyckte att man skulle tänka på karriären, pensionen och att man inte ska cementera de redan etablerade könsrollerna.
Ännu värre var, enligt denna andra Anna, att föräldrarna inte ens tog ut ersättning för hela denna tid utan var lediga ändå med sina barn!!!
Herreguuuuud, föräldrar vill vara med sina barn även om de inte får pengar för det!?! Ja detta måste vi verkligen komma till botten med. Hon tyckte inte att staten skulle vara så flexibel och tillåta detta. För lönegapets skull.
Jag är inte själv drabbad. Talar ej i egen sak. Jag tar ut så mycket ersättning jag bara kan för att ha råd att ens vara hemma ett år med mitt lilla lilla barn. Hennes första år i livet. Det är tydligen helt i sin ordning. Jag gör rätt i socialdemokratiska ögon. Jag arbetar en dag i veckan och är nyttig för samhället medan min delvis pensionerade mamma drar då ett tungt lass med tre små barn. Jag känner hur jag är en bra medborgare som betalar skatt, går rakryggad, källsorterar, är mild och vänlig i tonen och ger andra människor kloka råd om sina livsval.
Men jag vill åt andra hållet, jag är inte ens kristdemokrat. Barn däremot är det. De gillar att vara med mammor och pappor. Det verkar ju tydligen föräldrar också….trots att de förlorar ekonomi och karriärmöjligheter på kuppen.
Jag blir galen när staten ska in och peta i folks liv. Detta är det mest privata. Att lagstifta om hur länge du ska vara hemma med ditt barn….Nä, det gillar jag verkligen inte. Det är inte statens sak diktera hur länge jag vill vara hemma och hur mycket jag ska jobba. Jag vill kanske inte ens jobba en himla dag till i mitt liv utan gå åt rakt motsatt håll och bli självförsörjande…Så känns det idag. Jag som inte ens får en AT-tjänst för det är så snålt tilltaget från staten och landstingen, jag har god lust att kasta min läkarutbildning som kostat oss alla minst en miljon kronor åt tjottahejti. Så uttröttad blir jag av all detaljstyrning av familjelivet. Om vi är (som jag är ett tydligt exempel på själv) så dåliga på att vara jämställd hemma, då ska vi ordna det själva!
Men tack för att du som 70-åring, och förmodar jag ej uppvuxen på dagis med 17 barn i småbarnsgruppen, (om du har egna barn har du säkert haft dem i 70-talets förskola med 4 barn per fröken), vill bestämma detta år oss andra idioter. Jättetack!