Jag ligger här och undrar…om jag inte hade en encephalit också. För det här med minnet, initiala sjukdomsförloppet, huvudvärken som varit och……ja, jag har ju inte haft alla symptom men det behöver man ju faktiskt inte för att ha haft en sjukdom.
Det är detta med att det inte går över som oroar och där uppfyller jag ju en del kriterier. Värken, minnet, balanssvårigheter av och till, har ibland svårt med orienteringen…
Jag blev lite arg också när jag skulle lägga mig, när jag tänkte på hur de tre senaste åren varit. Först sjuk, ingen skyddsutrustning, dåliga rutiner på neurorehab där jag arbetade, dålig ersättning från AFA som ska försäkra mig, nobbad på akutsjukhusen när jag sökte med min myokardit upprepade gånger, usel rehab, feber ett år, huvudvärk som visserlugen glesars ut men nu verkar göra come back,nu inne på fjärde husläkaren, ingen ville undersöka mina lungor först, tog vaccin, höll på att dö, ingen tog mig på allvar, FK vill pröva mig mot hela arbetsmarknaden, och TVÅ gånger har jag nu INTE fått det intyg jag behöver till FK…nästa vecka ska jag få träffa läkare på KS och sen tar det väl ett tag innan jag får veta om jag får bli knuten till dem…
Mitt liv borde vara: Träna två gånger i veckan, orka träffa folk, bli glad av inbjudningar till olika fester/tillställningar, skriva klart mina manus, orka vara i trädgården, bli glad av att åka vår nya motorbåt, skratta med barnen, ARBETA, vara klar specialist…planera resor, glädjas åt semestrar…
och om jag orkade undrar jag vem fan som kan bära ansvar för hur mitt liv gick åt helvete. Kan någon hållas ansvarig för något?
Sjukhuset som inte skyddade mig är en, sjukhusen som inte tog mina symptom på allvar?
Ska man behöva tåla att husläkarkåren alltid säger vi vet inte/vi kan inte/det har jag aldrig gjort förr?
Så typ, känner jag när ja återigen väcks av huvudvärk långt innan det är rimligt att stiga upp.
/A