 |
| Blåbär från tomten, så vill jag ha i mig nyttigheter. |
Jag är sjuk,men riktigt sjuk blir jag sällan. Det biter inte riktigt på mig verkar det som. Ont krut förgås ej eller hur var det? Tylls, hon är kinkig och ser lite svullen ut om ögonen.
Maken han torskar på minsta lilla. Han tenderar också att blåsa upp en del mindre krämpor. Idag till exempel hade han stuckit sig på någon metalltråd som stack ut ur ett trasigt bildäck. Han kom hem med fingret och redogjorde för hur allt gått till, skitigt däck, stick i finger bla bla bla…Jag rör runt i fiskgrytan och stänger av öronen tills han verkar klar.
Jag vänder mig mot honom och säger ”älskling, det vore ännu värre om det inte gjort ont av att du stack dig och inte var öm och röd efteråt”. Jag tyckte mig ana att han egentligen är orolig över att han fått in något i fingret och så kan det ju för all del vara. Jag ska hålla lite koll på fingret utan att han märker det för då kommer han väl vilja att jag amputerar ett helt ok finger. Man vill ju inte få blodförgiftning, hujeda mig!
Ingen medkänsla alls, det är så man botar hypokondri (tror jag).
Är man läkarunge blir man lite härdad. Var det så att han blev kär i mig för att jag var läkare ångrar han sig nog gruvligt. För HÄR får man inget medlidande om man inte är minst döende.
Jag var aldrig så förtjust i skolan (säger en som tillbringat minst 23 år i skolbänken) stannade gärna hemma och klagade på magont eller något. Tyvärr var jag sällan riktigt sjuk. Jag fick aldrig feber, brorsan fick såklart över 40 grader varenda gång han blev sjuk, yrade och såg snö i juli. Tänk om jag hade kunnat få det!
Han ville däremot vara i skolan, verkligt dåligt organiserade gener där!
Idag alltså lite yr i kolan och svettig men när man tar tempen har man 37,6…vaffan, det känns som 40 MINST! Trots detta måste jag alltså hålla mig på benen, försöka klara dagen.
Maken blev försenad på jobbet (det verkar vara mer regel än undantag) dvs extra jobbigt.
Men det är som att barnen känner av att mamman är opasslig. De skötte sig oväntat bra, somnade tidigt och smärtfritt. Någon har sagt att barn aldrig sover, de laddar batterierna. Jag kanske får en rejäl match imorgon.
Jag ägnar kvällen åt att försöka hitta en bra blogg att följa, kollar några av de stora bloggarna men inget faller mig i smaken. Jag läste dock något av Underbara Clara. Hon skrev om tygblöjor som jag sågade rejält för ett tag sedan. Hon älskar dem….det kanske har hänt saker de senaste 17 åren, för jag hade minsann inte någon walk in the park med de fruktansvärda tingestarna. Däremot skrev hon om tvättlappar…det kanske jag ska ta och börja med. Vårservetter är det något besynnerligt med…jag tvättar ju faktiskt mina kläder med dem. Så imorgon syr jag tvättlappar OCH börjar göra egen gröt.
Det hörde jag om på radion. Gift i mat alltså. För barn. Arsenik. Jag har hört det förr och åtgärden blev att växla märke ofta för att inte ge ensidig föda. Nästa steg blir att göra egen välling, försökte med det redan förra gången men E var så invand på sin sort att det var omöjligt. Vi får se om Tylla är mer flexibel.
Vi ska till BVC också. Jag ljuger inte där längre. Jag erkänner att jag inte ger D-vitaminet. Första tre barnen fick inte heller, inga barn har fått faktiskt men de tre första blev utan på grund av att jag tyckte det verkade mysko med A-vitaminet. Det togs sedemera bort.
Vi älskar och litar på våra myndigheter i detta land. Tydligen gillar svenska mammor att ge kost med extra tillsatta vitaminer och mineraler. Jag skiljer som vanligt ut mig genom att inte fatta vitsen och misstänka att det kan vara farligt. I Polen (lågt förtroende för myndigheter etc) skulle det vara mycket svårt att sälja barnmat som är järnberikad. De vill laga allt själva. Det vill jag med. Jag vet att jag är obstinat men man måste verkligen övertyga mig om att mitt barn lider brist på järn innan jag ger tillskott. Jag tog heller inte folat som nybliven gravid. Mycket på grund av att den känsliga tid då det verkligen behövs sammanfaller 8i stort sett) mycket med så tidig graviditet att man kanske inte ens vet att man ska ha barn. Dessutom kommer en obalans inte kunna korrigeras hux flux om jag minns rätt. Min filosofi är att äta nyttigt hela tiden och således inte behöva kosttillskott. Det verkar ha funkat bra. Nu ska jag be bloggarna en ny chans. Har ni bra förslag berätta för mig, det är en djungel där ute!!!
#sexbarnsmamma #vardagsbloggar #kosttillskott #sjukdomar #tygblöjor #barnmat
http://onekligen.blogspot.se/
Jag som tipsade, mycket roligt skrivet! Pernilla
Tack Pernila! Precis sån letade jag efter! Gillade inlägget om pelletspannan!
Kan verkligen se det framför mig!!
A
Du måste läsa tredje november 2011, som jag skrattar åt hennes brev till sig själv 😂😂!