Smartphonen, facebook och jävla candy crush

Jag, Tylla och Alva gör duck faces. Tylla har det naturligt, vi andra gör oss till.

Halar du, i en sekund av stillhet, upp smartphonen och börjar kolla flödet bara för att fördriva tiden? Då är du precis som jag. Då är du precis som väldigt mycket folk över hela planeten. 

Under semestern som jag tillbringade med mina föräldrar och min egen familj funderade jag mycket på detta. Delvis på grund av att min pappa inte är en utnyttjare av nymodigheter i telefonen eller på nätet. Han använder telefonen till att ringa och i några fall till att skicka sms. Datorn använder han som skrivmaskin. Han blir mycket irriterad av att omges av folk som smartphonar. Jag förstår honom och delar hans åsikt men kan inte låta bli! Jag är lätt beroende. Jag skriver lätt för jag har insikt i min situation. Jag vet att det är fel. 
Jag brukar försvara mig med att jag får jobbmail, har en butik med personal att sköta, och att det gäller att hänga med. Allt detta är sant. Men jag måste få kontroll över det. Det ska inte breda ut sig och drabba min familj. Precis som ett alkoholmissbruk. Det blir allvar när det påverkar ens sociala situation. Dessutom tycker jag det är hemskt att se alla som sitter vid samma bord här hemma men bara glor ned på sin telefon!

Jag för min del spelar iallafall inget i telefonen, inte nu längre, jag använder Instagram, mailfunktionen och facebook endast (utöver det uppenbara att ringa, smsa, mmsa, fotografera, googla, boka in i kalendern, anteckna och filma). Det vill säga omvärlden är ständigt närvarande. De som är med mig vid fysiskt kommer i andra hand. 

Jag har vid tre tillfällen blivit ”hooked” på spel. Ena gång på 80-talet via datorn i pappas arbetsrum, andra gången under en kurs i medicinsk statistik (otroligt tråkigt) på 00-talet och så förra året på semestern. De två första gångerna var det Tetris, sista gången Candy crush. Nu är jag nykter spelare.
Nu jagar vi gillanden och kommentarer på det vi lägger upp på sociala medier. Vi är attention seekers. Man söker bekräftelse och får man det drivs man att fortsätta. Inte konstigt, väldigt stimulerande men som sagt på bekostnad av de som kanske finns omkring en.

Tidsbrist är anledningen till att jag beslutat att aldrig mer spela spel i mobilen.  Jag har nu bestämt mig för att aldrig mer testa något nytt spel för jag snöar lätt in på saker och just spelande finner jag extremt meningslöst. Jag står hellre och stryker eller sitter och stickar för att koppla bort hjärnan.
Man har numera alltid telefonen med sig så lockelsen blir så stor.

Det här med tiden är ett återkommande tema för mig. När man har väldigt lite tid så handskas man mer varsamt med den. Att få skräpmail, telefonsamtal från försäljare, puffar från Facebook om att ge extra liv till sina spel (från folk man knappt känner), utvärderingsenkäter att fylla i (efter att man sovit två nätter i en hotellsäng), det blir till slut väldigt irriterande. 

Jag har nu på allvar tagit tag i mailsituationen och avregistrerar mig konsekvent från maillistor så fort jag får ett oönskat mail. 

Men tillbaka till problemet med smartphones. Att alltid titta på den, även när man är med andra människor. Det är något jag håller på att vänja mig av med. I början när mobilerna på allvar började användas tyckte jag alltid att det var så konstigt att en person svarade på ett telefonsamtal mitt i en konversation med en annan. Den som ringer eller smsar har på något konstigt sätt företräde. Jag gillar inte det fast jag vet att jag gör det själv ibland. 

För någon vecka sedan försökte min 5-åring säga mig något men jag skrev ett mail just då och min uppmärksamhet var riktad åt mailet. Då puttar han till min hand och säger ”sluta facebooka mamma”. DET var en tankeställare. 
Jag har funderat mycket på mitt användande av fånen sedan dess. 

Nu i sociala medier poppar det upp otäcka klipp på olyckor som orsakas av att folk stirrar på sin telefon när de kör istället för att fokusera på trafiken. Det är också en tankeställare. Min make hävdar att i vissa stater i USA får man inte gå och smsa, folk knatar tydligen rakt ut i gatan och blir påkörda….Kan det vara så illa? 
Jag gillar inte förbud och har tidigare tyckt att det var larvigt att lagstifta kring mobiler i bilar men jag har nog så smått ändrat mig. I bilen ska trafiken vara första prioritet, inget annat. Man ska egentligen inte ens prata med passagerare eller lyssna på radion. Fast det helt avgörande är vilken typ av störning man ägnar sig åt. Ett snack om väder och vind stör inte uppmärksamheten lika mycket som ett komplicerat jobbsamtal till exempel.

Jag är en observatör och på flygplatsen hem från semestern, då jag var omskakad av andningsdramatiken (se tidigare inlägg om semester), märkte jag att nästan 100 procent av människorna där satt och stirrade på sina telefoner. Eluttagen användes för att ladda telefoner inför flighten och det första folk gör i planet är att koppla upp sig mot det trådlösa nätverket. Vi lever verkligen en stor del av våra liv genom denna tekniska pryl och de som inte har en egen är inte med i leken. Detta gäller väl främst barn.

Så nu har jag funderat på hur jag ska begränsa mig och bli mer avnätad. Jag tänker att det är bra med vissa bestämda tider för telefonkoll. 
Det är nu tillåtet att när jag vaknar kolla mail. Vid lunch likaså (om man är ensam), halv fem, en stund innan kontorstiden är över, om man skulle behöva ha kontakt med någon redan samma dag samt när barnen och maken har somnat. Det blir alltså fyra gånger om dagen men däremellan ska jag hålla mig ifrån detta. Det blir absolut förbud på helgerna både för mig och maken, då ska barnen vara i fokus och vi.

Jag har redan börjat med denna regim och det är precis som med allt annat, svårt i början men lättare allt eftersom. Faktum är att det är ganska befriande. Man måste ju inte veta vilken mat ens makes halvkusins son äter på en torsdagskväll. Framförallt behöver jag ju inte gilla det!

När det gäller jobbet blir det lite svårare. Jag får ofta beställningar och frågor från kunder eller butiker på alla tänkbara tider och då brukar jag vilja svara snabbt, gör jag inte det är det lätt att jag glömmer. Men när det gäller detta skulle jag kunna försöka hålla mig till kontorstid. Det kanske till och med blir mer effektivt!?!

Jag har gott hopp om att lyckas med min föresats för jag är en envis typ och blotta tanken på att mina barn tycker att jag är frånvarande gör mig helt olycklig. Jag blir på allvar orolig för hela den generation som växer upp och hela tiden är nummer två efter telefonerna. 
Snart kanske det kommer en rekommendation från socialstyrelsen eller liknande som säger att en timme om dagen är allt vad en människa tål…

Nu sover alla kan jag meddela (grönt ljus alltså för nätet), jag sitter i sängen och skriver i mörkret. Maken, Edgar och Tylla snusar högt intill mig. Frank ligger i ett annat rum så honom hör jag inte. Väldigt rofyllt men vis av erfarenhet vet jag att vilken sekund som helst kan någon vakna och då blir det full rulle…Jag har tänkt skriva lite om sövning av barn, oroliga nätter och mina erfarenheter av detta. Tyvärr har jag väl inte lyckats så bra men om jag skriver av mig kanske även jag kan se den röda tråden i hur jag lyckats få åtminstone fyra av sex barn att somna ordentligt; eller så kan ni läsare dela med er av era bästa tips!
Därför avslutar jag denna nedtonade blogg medan det är lugnt. Det blev inget kul alls denna gång! 

Och näste man som ber mig om extra jävla liv åker upp på min svarta lista över tidstjuvar! Ni vet vilka ni är!

Auf wienershnitzel!

#smartphone #candycrush #dödatid #uppmärksamhet #tidsbrist #nätberoende #tidstjuv






Ett svar på “Smartphonen, facebook och jävla candy crush

  1. Det här kunde jag ha skrivit! Jag håller med på varje punkt! Jag försöker lära mig av min dotter och hennes väninnor för de använder bara sina mobiler till att visa varandra saker och de är mycket mer ”ihop” nu än förr. Snapchat används däremot flitigt! Men Snapchat är ju så kul… Jag har också blivit tillsagd av henne när hon var en tonåring med sorgsna ögon, att jag tittat mer på paddan än på henne och att det inte är kul att behöva berätta saker flera gånger för att jag inte har lyssnat. Så’nt tar!

Kommentarer är stängda.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen