”No minute gone comes ever back again take heed and see ye nothing do in vain”. Det är så bra formulerat!
Nästan varje morgon vaknar jag med en känsla av att jag måste ta till vara på den här dagen. Inte de dagar när jag vaknar med ett ryck av ett eller två skrikande barn. Då tänker jag mer ; herregud nu dör jag av hjärtslag. Jag har sedan första graviditeten blivit medveten om att jag är dödlig, och att jag har ett ansvar gentemot barnen att hålla mig vid liv. Efter detta kört jag långsammare och är mer lugn i trafiken. (Min man håller inte helt med men jag märker skillnad).
Jag gillar statistik och snart, om det inte redan inträffat, är jag i den åldern där folk får cancer och dör. Det gör mig orolig. Jag har som vanligt ont i ena höften, nacken samma sida och någon form av konstant lumbago. Sedan i torsdags förra veckan har värk i vänster käkled tillkommit. Jag är nog på väg att dö. Det är säkert cancer, jag har nog förresten också en hjärtinfarkt på gång. Mitt liv tar livet av mig. Men vid lunchtid ungefär är alla tankar på sjukdom och för tidig död som bortblåsta. Jag hinner helt enkelt inte tänka dem. Dessutom är jag alltid väldigt frisk. Jag har ont men jag är frisk.
På morgonens P1 hör jag om en ny studie som ger vid handen att de personer som har mindre än 10000 kronor kvar på kontot varje månad dör i större utsträckning av hjärt- och kärlsjukdomar. Jag håller definitivt på att dö!!! Alltså, stress, dålig ekonomi, avsaknad av träning och egenvård dödar en. Som Inez skulle ha sagt ”jag är rökt!”. Vilken panik jag får av den tanken.
Jag kollade en av mina följare på google. Upp poppar de mest fantastiska broderier. Jag får sådan lust att ta upp den tråden igen (kul va!?!). Jag vill också dra igång med mitt senaste påhitt, och så vill jag börja träna, flytta till mitt drömhus, bygga växthuset, njuta av barnen och livet. Jag får panik. Jag kommer kanske inte hinna med allt jag vill göra innan jag dör. Livet räcker inte till.
Jag måste redan ransonera det jag gör. Bara det allra viktigaste och härligaste hinns med. Att se på TV till exempel, det går bort. Träffa vänner utan barn, det går fetbort. Alltså lämna barnen hemma, inte avstå vänner som inte har barn…det vore ju fullständigt galet!
Att få sitta i ett vackert rum och brodera, lyssna på en ljudbok eller ett arkiverat radioprogram är en nåd som faktiskt få ser nyttan med eller gör. Jag har det som ”mental drömplats” om jag har svårt att sova. Jag kan göra allt det där men gör det allt för sällan trots att jag varit med i Täcklebo Broderiakademi i flera år. Att brodera är exklusivt! Jag har fått en pappersservett med en liten klurig hund, broderad i korsstygn av Karin Larsson, Sundborn. Pappersservetten sparade jag för att det var möjligt att få till de där trettio korsstygnen på något i tillvaron. Nu blev jag inspirerad att gå och kolla på lite nya moderna handarbetsböcker, kul, Tack!
Konstigt, Jag ser inte din kommentar Boel…men iallafall. Ja broderi är lyx. Allt handarbete tror jag är det…Du måste visa hunden! Låter häftigt. Jag vill göra en kudde i grått linne med franska bra svarta franska knutar också…har sett en fin på instagram som gav lite inspiration…Jag hittar helst på själv för jag är ju aldrig nöjd med något…har alltid en bättre idé;)
Sen gillar jag svartstick. Det blir så otroligt härligt!
Nu blir det lite paus här, jag eser i eftermiddag, håll ut och läs gamla inlägg istället! Jag gillar själv inlägget och juice, champagnejäst och ja,jag minns inte riktigt..Hej hopp!
A
Bara franska knutar ska det stå, det blir huller om buller i brådskan…