 |
| Väldigt snygga bordsben. Bild från Elle Dekor UK |
Nyligen var jag i England. Jag brukar när jag reser köpa minst ett inredningsmagasin. Så även denna gång. Jag kunde inte låta bli att bliga lite i den när jag var på hotellet, strax innan jag somnade väldigt tungt. Jag minns nu plötsligt att jag blev extra intresserad av ett specifikt reportage.
Det handlade nämligen om en person som uttryckte sig väldigt likt Ernst, fast på Engelska. Honest materials bla bla bla, ja ni förstår. ”jag hämtar inspiration i naturen”……”jag känner HÖST, det får bli rött som ett äpple!” Den typen av uttryck. Som egentligen inte säger någonting men som låter lite fluffigt och härligt.
Nu har jag letat och letat i mitt hus men hittar inte tidningen, eventuellt slarvade Inez bort den på flyget hem för jag vet att hon glanade i den…ingen beskyllning, det är bara mitt sista minne av den.
Jag försökte hitta artikeln genom att titta på nätversionen av tidningen men det var inte till någon hjälp. Fast jag hittade en av de sista meningarna som jag minns!
A Modern Colonial Farm
For a streamlined update on Long Island’s colonial farm buildings, modernist architect Deborah Berke invoked her trademark restraint and love of honest materials.
Återhållsamhet och ärliga material, underbart! Nästan en boktitel.
Mitt favoritinslag med Ernst är ett där han ska inreda ett hus med sjö/havstomt. Han ska vara lite härlig och sy på stranden. Stranden är en bit bort från huset även om det tillhör. Där sitter han sedan och syr nån kudde av sönderklippta trasmattor. Det enda jag kan tänka på är hur inihelvette dumt det är att utsätta symaskinspedalen för sand och jag tycke lite synd om den som fick kånka all bråte ända dit och skarva ihop 150 meter sladd för att få till den där avslappnade känslant. Sy barfota i sanden? Det går bort.
En annan egenskap han har är att berömma sig själv, det är vågat i Janteland.
En av min pappas bästa vänner sa en gång på en middag ”det här var det godaste jag ätit!”. Det var det säkert, han var och är antagligen fortfarande jättebra på att laga mat. Det var bara lite oväntat att höra det från kocken själv.
Hans vitello tonnato har jag många gånger försökt att återskapa, samt citronsorbeten. Utan så bra resultat, iallafall inte tillräckligt bra för att jag skulle drista mig till att utbryta ”det var ta mig fan det godaste jag någonsin ätit på min heder”. Men vem vet……?
Den Ernstare som jag minns och föranledde stycket ovan är när han av två brädlappar, en rundstav (bästa materialet som finns för övrigt), lite lim och en fårskinnslapp tillverkar en ljusstake; som jag tror att min bror brandmannen hade haft ett och annat att säga om (även om jag vet att ull brinner sakta i jämförelse med andra material). Den var han mäkta stolt över, ett mästerverk.
Suuuuuurt sa räven, ja jag vet men jag klarar inte riktigt dessa program med fluff. Att förklara stil och inspiration är svårt. När jag hörde Lulu Carter för första gången artikulera ordet eklektisk om senaste inredningsstilen slutade jag använda det ordet om mig själv. Att man plockar russinen ur kakan ungefär. Enough. Hela inredningsvärlden springer snabbt åt samma håll utom de som fastnat i sin fåra och bara måste ha New Englandstil och blå vitt för hela slanten.
Värst tyckte jag dock om en snutt jag såg med hon som bakar. Hon tyckte att man gott kunde inreda varje rum i olika stil, för att berätta en historia. Min historia är väl så torftig att jag nöjer mig med ungefär samma o-stil i alla rum. Då känns balansen bra. Att ha ett asiatiskt rum här… nä det tror jag inte bara för att jag varit flera gånger i Asien. De skålar och annat jag köpt på olika resor står bra i hyllan med övriga grejer.
De få prydnadssaker jag nu har..
Det är på grund av att Sverige är så litet och homogent som jag brukar söka inspiration när jag reser. Man blir helt förbluffad när man tittar på vad de håller på med i andra länder och hur mycket pengar folk verkar ha. Fast om katten själv får välja blir det danskt, svenskt och finskt här hemma. Det passar min historia alldeles utmärkt!
#ernst #inredningsstil #eklektisk #fluffluff #stil #ärligamaterial #svammel
Det handlade nämligen om en person som uttryckte sig väldigt likt Ernst, fast på Engelska. Honest materials bla bla bla, ja ni förstår. ”jag hämtar inspiration i naturen”……”jag känner HÖST, det får bli rött som ett äpple!” Den typen av uttryck. Som egentligen inte säger någonting men som låter lite fluffigt och härligt.
Nu har jag letat och letat i mitt hus men hittar inte tidningen, eventuellt slarvade Inez bort den på flyget hem för jag vet att hon glanade i den…ingen beskyllning, det är bara mitt sista minne av den.
Jag försökte hitta artikeln genom att titta på nätversionen av tidningen men det var inte till någon hjälp. Fast jag hittade en av de sista meningarna som jag minns!
A Modern Colonial Farm
For a streamlined update on Long Island’s colonial farm buildings, modernist architect Deborah Berke invoked her trademark restraint and love of honest materials.
Återhållsamhet och ärliga material, underbart! Nästan en boktitel.
Mitt favoritinslag med Ernst är ett där han ska inreda ett hus med sjö/havstomt. Han ska vara lite härlig och sy på stranden. Stranden är en bit bort från huset även om det tillhör. Där sitter han sedan och syr nån kudde av sönderklippta trasmattor. Det enda jag kan tänka på är hur inihelvette dumt det är att utsätta symaskinspedalen för sand och jag tycke lite synd om den som fick kånka all bråte ända dit och skarva ihop 150 meter sladd för att få till den där avslappnade känslant. Sy barfota i sanden? Det går bort.
En annan egenskap han har är att berömma sig själv, det är vågat i Janteland.
En av min pappas bästa vänner sa en gång på en middag ”det här var det godaste jag ätit!”. Det var det säkert, han var och är antagligen fortfarande jättebra på att laga mat. Det var bara lite oväntat att höra det från kocken själv.
Hans vitello tonnato har jag många gånger försökt att återskapa, samt citronsorbeten. Utan så bra resultat, iallafall inte tillräckligt bra för att jag skulle drista mig till att utbryta ”det var ta mig fan det godaste jag någonsin ätit på min heder”. Men vem vet……?
Den Ernstare som jag minns och föranledde stycket ovan är när han av två brädlappar, en rundstav (bästa materialet som finns för övrigt), lite lim och en fårskinnslapp tillverkar en ljusstake; som jag tror att min bror brandmannen hade haft ett och annat att säga om (även om jag vet att ull brinner sakta i jämförelse med andra material). Den var han mäkta stolt över, ett mästerverk.
Suuuuuurt sa räven, ja jag vet men jag klarar inte riktigt dessa program med fluff. Att förklara stil och inspiration är svårt. När jag hörde Lulu Carter för första gången artikulera ordet eklektisk om senaste inredningsstilen slutade jag använda det ordet om mig själv. Att man plockar russinen ur kakan ungefär. Enough. Hela inredningsvärlden springer snabbt åt samma håll utom de som fastnat i sin fåra och bara måste ha New Englandstil och blå vitt för hela slanten.
Värst tyckte jag dock om en snutt jag såg med hon som bakar. Hon tyckte att man gott kunde inreda varje rum i olika stil, för att berätta en historia. Min historia är väl så torftig att jag nöjer mig med ungefär samma o-stil i alla rum. Då känns balansen bra. Att ha ett asiatiskt rum här… nä det tror jag inte bara för att jag varit flera gånger i Asien. De skålar och annat jag köpt på olika resor står bra i hyllan med övriga grejer.
De få prydnadssaker jag nu har..
Det är på grund av att Sverige är så litet och homogent som jag brukar söka inspiration när jag reser. Man blir helt förbluffad när man tittar på vad de håller på med i andra länder och hur mycket pengar folk verkar ha. Fast om katten själv får välja blir det danskt, svenskt och finskt här hemma. Det passar min historia alldeles utmärkt!
#ernst #inredningsstil #eklektisk #fluffluff #stil #ärligamaterial #svammel