 |
| Mina nya äppelträd! |
När man har mycket omkring sig, barn, jobb, hushållsarbete hinner man inte alltid tänka på sig själv. Jag tänker väldigt lite på mig själv. Jag hinner inte med det faktiskt. Som min kompis och kollega Ola sa en gång efter en galen arbetsvecka; hjulet snurrar men hamstern är död.
Jag skulle verkligen vilja komma vidare med min utbildning, få den där AT-tjänsten på ett av Stockholms sjukhus och sen bli specialist i psykiatri, allmänmedicin, geriatrik eller kanske akutmedicin. Men det hänger på ett gäng studierektorer och HR-personer att avgöra mitt öde och jag verkar vara persona non grata i dessa sammanhang. Jag vet att jag inte är galen men ålder, kön och antal barn…..jag undrar om detta ligger mig i fatet!?!
Det är väldigt frustrerande att å ena sidan vill flera av mina tidigare arbetsgivare ha mig tillbaka men å andra sidan vill ingen anställa mig i 18-21 månader så jag kan få min legitimation. Särsklit fånigt är det eftersom de specialiteter jag är intresserad av är just dem där största läkarbristen råder….
Så istället funderar jag på hur livet för mig och barnen ska bli om jag inte får chansen att tjäna ihop till att betala mitt gigantiska studielån. Ska jag fortsätta satsa på butiken, flytta från stan, fortsätta att jobba som underläkare i all oändlighet…Många frågor. Det första jag ska göra nu är att samla ihop mig, läsa igenom mitt CV, ta till mig av all feedback jag får och sen göra ett nytt försök v.38. Jag hoppas att jag då kan få chansen att komma vidare och göra det jag är bäst på, bry mig om andra!
Jag önskar att mina ambitiösa stora döttrar och de mindre barnen inte gör som jag och följer lusten utan är fyrkantiga och gör som man ska. (Dvs utbildar sig först och jobbar sedan)
Det är sådana här situationer som jag funderar på att kanske ta en walkabout. Bara ge mig av, hitta något, mig själv? Fast jag känner mig rätt hittad, jag tappar bara styrfarten tror jag.
Det brukar gå över på en dag ungefär. Full punktering och jag tänker att jag kanske ska öppna bar på Kuba, lära mig bergsklättra, jobba för någon hjälporganisation eller skola om mig till trädgårdsmästare?? En vacker dag tänker jag att tiden kommer för att jag ska göra något för bara min egen skull. Då blir det kanske Santiago di Compostela. Kanske jag går, kanske jag bränner ned i min nyinköpta gula Porsche?
And now to something completely different…
Sådd i kartong Chiliplantor i nya krukor
De små fröna som jag sådde för ett tag sedan har börjat spira. Det är solrosor, körsbärstomater, jordmandel och vattenmelon än så länge. Jag skolade om de största plantorna och även fyra chilifrukter som makens kompis pappa dragit upp. Jag använder inte chili så mycket i maten på grund av barnen men det kanske blir en bra gå-borts-present under sommaren!
Under hösten fick jag sådan lust att göra ett träd av mina äpplen. När vi flyttade hit för drygt fyra år sedan stod ett klent litet äppelträd på tomten. Rödluvan är sorten och ger faktiskt en ganska stor skörd redan. Det blir stora härligt röda äpplen med ett kritvitt fruktkött. Musten man gör av dem blir underbart ljusrosa. Jag sparade några kärnor och läste på hur man gjorde.
Kärnorna planterades i en kruka som grävdes ned över vintern i gräsmattan. I helgen grävde jag upp den. Det hade börjat spira ordentligt och nu har jag flyttat upp dem på bordet.
Nu ska jag vattna, kanske så lite mer och om någon månad börja avhärda plantorna. Ni får följa med och se hur jag lyckas med alla mina små!
 |
| Kul ogrässkylt att ha i gräsmattan! |