Ich bin ein Neandertaler

Både brev och kalender i analogt format. Skiss gjord för hand, sån e jag. Neanderthal lixom

Jag inleder med att varna för att min mamma kommer att beröras även i detta inlägg. Jag har funderat en del kring detta och trots att jag i själ och hjärta vill vara en KBT:are är det bara att gilla läget vad gäller mammor och Herr Freud. Bara så ni vet.

Min mamma är en stor källa till glädje och inspiration nästan vad hon än gör. Vi är både väldigt lika och olika. Utseendet har vi gemensamt men inte kroppsbyggnad. Min mamma var Twiggysmal innan jag och brorsan kom och förändrade den saken. Själv har jag inte ens i mina magraste stunder kommit i hennes bröllopsklänning som hon bar 1969, det år jag blev till. När det gäller temperament är vi dock väldigt lika. Vi är snabba, åt det riktigt fartfyllda hållet och lite ilskna tror jag, på ett bra sätt så man får saker gjort. Sen kan vi planera och organisera bra och det drar jag nytta av dagligen för att få min lätt kaotiska tillvaro att gå ihop. Däremot har vi tyvärr också rackarns svårt med att säga nej till folk som vill ha tjänster utförda samt att släppa kontrollen över saker som matlagning, fester och  allt annat vi vill ha något att säga till om. Be om hjälp är vi heller inte så bra på, bra kvinna reder sig själv (oops ett ordspråk). Helt bananas egentligen.

Jag gillar inte visdomsord, citat och sånt där man broderar eller tatuerar in. Det är ofta så självklara och mjäkiga saker. Därför brukar jag inte läsa sådana inlägg på facebook eller instagram. Dock snubblade jag över denna som jag tycker är spot on. Därför måste ni får se den helt enkelt!




De få uttryck jag använder kommer här: 
Orsa kompani lovar ingenting säkert. Hur bra som helst tycker jag och väldigt sällsynt tyvärr. Det ska jag försöka ändra på.

Assumption is the mother of all fuck ups. Väldigt sant. Jag lät trycka upp en tröja med den texten en gång. 

Sen såg jag en i somras i Frankrike som löd Dans le doute, abstiens toi! Det vill säga om du är osäker avstå. Detta måste jag verkligen lära mig, att avstå. Jag kör helst så det ryker, även om någon liten varningsklocka ringer. Oftast går det bra men med åren har jag märkt att jag oftare är återhållsam när något skaver.

Sen kanske jag har några till som jag använder men här är höjdarna.


Allt detta var en utvikning från det jag tänkt skriva men som sagt det kommer plötsligt över mig saker. Varför rubriken blev på tyska har jag ingen aning om men omväxling förnöjer (!). Nu till kärnan. 

Jag är analog. Det skyller jag på min uppväxt. Jag antar att jag kommer från en lång rad av otekniska förfäder och detta har jag kompenserat genom att vid inte mindre än två gånger gifta mig med otroligt tekniskt begåvade män. På så sätt blir barnen normalfuntade tänker jag. 

När datorerna kom i mitten på 80-talet var de inte så svåra att hantera tyckte jag. Man lärde sig lite doskommandon eller vad det hette och helt plötsligt var det jag som visade föräldrarna. Min pappa är särskilt oteknisk men älskar ny teknik. Han kan bara inte använda den. 
Pappa var antagligen först i Sverige skulle jag tro med att köpa en fruktansvärt dyr WAP-telefon som han aldrig använde, blåtand var han också snabb med. Det headsetet hamnade i botten på en garderob. Han har bytt många datorer  för att ha det senaste eller på grund av virusar men skriver i princip bara dokument och mailar med datorn. En skrivmaskin och ett frimärke hade funkat lika bra. Nä nu var jag lite taskig känner jag. Han bokar resor och så och lite annat men en jättestor hårddisk och ett grafikkort, DET behöver han inte. Ibland får Peter åka upp och sätta på ON-knappen. Men det är underhållande på något sätt, och dyrt.

En gång när jag fortfarande bodde hemma lyckades jag och mamma avstyra ett inköp av mobil fax att ha i bilen. 
Kan ni se DET framför er? Hur man under körning matar in A4-sidor i en manick mellan sätena. Där snackar vi trafikfara. En gång var det det hetaste. Även grekerna ansåg sig leva i nuet, som min morfar brukade säga. 

Mamma och jag vet iallafall våra begränsningar. Jag utnyttjar detta så gott det går. Jag sätter motvilligt på en DVD, TVn eller kopplar ihop iPaden med nån skärm. Jag säger att jag inte kan och pojkarna får vänta in att maken eller de stora döttrarna gör det.

Jag längtar tillbaka till världen innan fjärrkontrollen och det hundra miljarderna tv-kanaler som bara blir sämre och sämre. Jag vill ha ettan på ettan, tvåan på tvåan och sen får det liksom vara bra! Att hålla redan på HDM1, EXT, jävla kablar som ska kopplas in och ur tevear, boxar, playstations och en massa kontroller med kryss och nollor…..AAAAAAAAAA jag blir totalt förvirrad, fattar ingenting. Kopplar ihop tvn med tvn och då händer ju inte så mycket! Myrorna tar över. 
Ge mig hellre en ECT-maskin så ska ni få se på grejer! Två reglage och en helvettes massa ström. Det kan jag hantera. Det ska vara enkla grejer för mig, less is more. 

Min egen telefon håller jag så sakteliga på att lära mig. Barnen hånar mig för att jag inte använder alla funktioner, inte ens fingeravtrycksgrejen för att öppna den. Sådant slöseri tycker de att jag min idiot ska få ha en avancerad lur. Tyvärr brukar det vara så att just när jag lärt mig hur man hanterar den så bestämmer den sig för att begå harakiri och jag hamnar i ingenmansland igen.
Jag tar motvilligt och långsamt till mig ny teknik. På denna front är jag så fruktansvärt trög, inte alls lik mig. 
Jag fick min första mobil vid trettio och skickade första smset fyra år senare…ja det säger väl allt. Nu har jag just börjat dela saker på Twitter…fast jag läser det inte själv, jag gillar inte formatet. Instagram däremot älskar jag. Mycket enkelt och snyggt. Problemet med dessa medier för mig är nog att det går så fort. En lättantänd typ som jag riskerar att fullständigt överbelasta närmast sörjande med ord och bild. Det är inte alltid bra…;)

För ett tag sedan skulle mamma lägga upp en bild på FB. Det krånglade. Jag fick ett meddelande på messenger om att hon försökte lägga upp en bild. Jag försökte förklara hur man gör. Då kom en bild upp och ned enligt nedan. Jag screendumpade, vände bilden och lade upp den på min FB-sida. Sedan skrev jag till henne att hon nu kunde gå in och dela min bild. Då gick det finfint. Ja herregud. Teknik at it´s best!



  En hjärtlig och humoristisk ton



Jag tycker ändå att det går framåt, både för mig och mina tidigare vårdnadshavare. Peter, maken, däremot han bara skakar på huvudet. Han ser hur jobbigt detta kommer bli för honom när vi alla vandrar in i minnesskuggans dal. 

Jo, nu kom jag på kopplingen till Neanderthalare! Jag brukar ofta bli tillfrågad om olika saker som rör barn, mat och hälsa. (Det beror väl på att jag har många barn och är läkare) Då brukar jag säga att vi i grund och botten är Neanderthalare (fast det är helt fel och vi kommer från Cro Magnon- människan) och är byggda för svält, kyla, bo i grotta och dö vid 40. Ja ni fattar! Allt vi håller på med är nog egentligen överkurs. Man ska äta när man är hungrig, hungrig ska man bli av kroppsrörelse och basalmetabolism och sen ska man vara glad att man lever…typ.
Jag inser efter att ha skrivit detta att jag kanske inte har några föräldrar längre….jag hoppas bloggen denna gång går under radarn och jag slipper bli förskjuten och arvslös. Nä såna är det inte mina föräldrar. De är de snällaste och tåligaste människorna i världen och de ska bo hos mig när de blir gamla och skruttiga. Det ser de nog inte alls fram emot. Puss igen mamma!

Nu har midnattsoljan brunnit ut och små barnfötter tassar runt på toaletten i hallen ihop med makens. God natt!

#tyska #grottmänniska #teknikhat #oteknisk #freud #mamma #snartarvslös



Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen