Ny skatt

 

Det blev en seg nattning av barn idag. En timme och tjugo minuter av olika sövande sånger som totalt missuppfattades. Den numera inte så klara stämman ska nu vilas till imorgon. Helst skulle jag vilja bli ivägskickad till Korpolongulu (Finns det? Var ligger det i så fall? Jag hoppas det inte är en samisk by norr om polcirkeln!) tills på tisdag morgon. Men sån tur har man väl inte?

Under den långa läggningen lyckades jag ändå lösa ett världsproblem. Strumphotet.

Stor del av min vakna tid, min arbetstid och mina samtal med vänner handlar om detta (ibland i en annan form men ändå, ni kommer fatta). Det finns en röd tråd i mitt liv. Jag faller för män, som efter att de flyttat in mer permanent, inte tar hand om sina persedlar. Oftast handlar detta om strumpor. Kanske beror detta på att min mor också har den läggningen. Min far är en inbiten strumpterrorist. Det finns ingen vettig anledning till att kvinnor ska plocka upp strumpor som män kastat. Jag har försökt förstå varför män kastar strumpor men hittar ingen förklaring. Jag har försökt låta bli att irritera mig på detta men det går ej. Därför har jag kommit på en ny skatt. Herrsockor ska beläggas med utmattningsskatt. De ska kosta minst 1000 kronor paret och momsen från dem ska oavkortat gå till en pensionsfond för kvinnor.

Hur ska detta hjälpa tänker ni kanske? Här kommer några förslag på motiverande faktorer:

Saker som kostar mycket tenderar tas om hand bättre. De kastas inte huller om buller och hålls gärna ihop med tillhörande apparatur (telefån och laddare, skruvdragare och batteri, bil och bilnyckel osv.) Skrovliga och ovårdade fötter sliter mycket på strumpor varför en sidoeffekt av det ökade priset skulle kunna vara välvårdade mansfötter utan odör. Hur kom odören in här? Jo, för om man ska vårda sina superdyra strumpor vill man inte att hustrun kastar in dem hur som helst i tvättmaskinen utan man VÄDRAR dem. Då kan man inte ha för svettiga fötter.

Ett alternativ till skatt på strumpor skulle också kunna vara att man inte fick sälja strumpor alls, man får sticka sina egna. Då tror jag att strumpan skulle stiga i aktning ganska ordentligt och kanske man också kunde reducera mängden strumpor man härbärgerar? Då blir det automatiskt en hel låda (eller fler om man är polygam) ledig i garderoben där snygga handväskor kan förvaras säkert. Jag ser en hel massa fördelar med att försvåra och fördyra strumphanteringen.

När jag låg och tänkte ut detta fick jag en inre bild för mina ögon. Den ser ut såhär:

Mannen ligger på köksgolvet i en pöl av blod. I ryggen sitter en brödkniv (ni vet, trubbigt gör mer ont). Hustrun står vid makens fötter. Hon har en mysdress på sig (orkade inte klä sig ordentligt av att ej ha sovit natten innan) och i pratbubblan står det: – Jag sa ju att jag inte tål strumpor under soffan!

Var det too much? Verkar jag aggressiv? Det tycker jag inte alls, hon hade ju varnat!

Hej på er!

 

 

ps. Jo, jag ska skriva något jobbigt snart och tigga pengar till Barncancerfonden, om ni vill slippa höra det så sätt in 50 kronor där genom att sms:a HOPP till 72900 eller har ni massor med pengar bli BARNSUPPORTER genom att sms:a just det till 72900 så ger ni 50 kronor varje månad. Tack på förhand!Ds.