Barnuppfostran och smartphones

Halli hallå!!!

Jag har idag den stora glädjen att meddela att jag snart har ännu ett nytt arbete! Woooohooooo, självförtroendet är på topp, arbetslusten infinner sig och jag känner mig som BATMAN! Allt är möjligt.

Idag skulle jag redigera boken jag pillat med ett tag men dragit mig för. Hjärndimmor….man blir blind för det man skriver, man dödar sina älsklingar och hoppas att allt ska bli bra till slut. Hela dagen var tänkt att ägnas åt detta. Eller, jag skulle renskriva och förbereda mig lite inför en ”föreläsning” på dagis om magsjuka….och storhandla….och förbereda maten. Ni fattar, häcken full. Träna skulle jag visst hinna med också men det får bli senare.

På väg mot butiken lyssnade jag i vanlig ordning på radion. jag älskar radio. Men plötsligt dök en mamma med barnvagn upp….hennes kanske ettårige unge satt och stirrade mot mammans ansikte. mamman stirrade på sin telefon som var hopkopplad med ett par stora hörlurar…..

Jag gav mig lite in i debatten om amning/BB/smartphones häromdagen. fast man inte borde. Jag tycker inte om att uppfostra andra riktigt, om jag inte VET att jag har vetenskap och beprövad erfarenhet på min sida. Och jag släppte liksom bollen där mitt i amningsträsket. men den där mamman alltså idag, i Bromma, hon såg inte sitt barn…..

Jag fick lust att fota henne faktiskt för det såg så himla illa ut. En liten liten unge som stirrade på mamman som fingrade på ”fånen” för att få en annan bild eller ett annat ljud i skallen än vad hennes unge hade. SORGLIGT!

 

 

 

 

Jag står liksom med ett ben i varje era här känner jag. Jag fick min första telefon (old school utan skärm) när jag var 30. Då hade jag redan två barn och en telefon med skärm har jag väl kanske bara haft fyra år? Vet ej. Men jag kan verkligen se skillnad på hur föräldrar beter sig på promenader numera. Man är bortkopplad på något vis. Jag känner ju själv hur jag sugs in i telefonen ibland när barnen är runt mig och hur de måste ropa högre och oftare för att få uppmärksamhet. Själva har de inga telefoner att gömma sig i. Vissa har väl iPads…..

Och jag VET att detta är minerad terräng och att jag väl får höra att jag är en moraliserande bakåtsträvande stakärring som ska låta bli att ha åsikter om saker och ting. Sure, men jag mailade Hugo Lgercrantz….Professor Emeritus i pediatrik. jag tänkte att blir det en ”shitstorm” då ska jag slå tillbaka. För det finns vetenskap om hur ett barn utvecklas och jag kan ge mig attan på att något kommer ändras av vårt sätt att hantera våra telefoner i förhållande till barnen. Saker går nämligen att mäta. Och har jag fel. Då kan kritikerna skriva till mig om 15-20 år när vi vet resultatet av detta.

Nu håller jag andan och inväntar bajsstormen (men jag har varnat, jag ska ta reda på hur det EGENTLIGEN ligger till;))