Life as you know it is gone…

Skärmavbild 2016-03-25 kl. 08.36.53
Jag ska ändra mitt förhållningssätt till andra människor tror jag. Jag ska ligga lågt, inte lära känna fler personer utan bara betrakta. Det kostar SÅ mycket mindre energi. På kuppen kanske man framstår som mer intressant och mystisk? Jag ska ge det ett försök iallafall. Jag utvärderar senare för er.

Lördagslektyr, vad kan det vara? Jo för mig är det detta: KOL och astma Det var 12 år sedan jag gick medicinkursen. TOLV ÅR! Och sedan dess har jag inte brytt mig så mycket om KOL och astma helt ärligt. Det är kanske inte så konstigt. Men nu förväntas jag vara uppdaterad. Det bär mig emot att läsa på min fritid, jag har ju en hel del annat för mig. Jag hade gärna läst under tiden jag studerar, dvs på ”arbetstiden” men den tiden finns ej. För min egen skull väljer jag att damma av mina kunskaper på långfredagen, det känns rimligt med tanke på att man traditionellt inte ska roa sig allt för mycket denna dag. Mina bern är emellertid ej uppfostrade i den traditionen och klättrar nu över mig mentalt. De kivas, ser på TV på för hög volym (jag sänker, de höjer så fort jag inte ser. Och så håller vi på) och äter frukost på ett yvigt sätt. Jag sitter mitt i alltihopa för går jag iväg blir det ännu värre. Maken är och målar i huset. Det där huset alltså. En never ending story verkligen.

Vi skulle egentligen flyttat in 9/4 men pga att en av person ej ringt ett samtal som krävdes blir vi nu försenade ytterligare en vecka (den allra första prognosen var att vi skulle flytta in i skiftet aug/sept-15!!!) till en kostnad av ca 8000kr extra. Det är helt makalöst hur många skenande kostnader som drabbat oss. Vi är en miljon över en budget som arkitekten gav oss. Hur är det ens MÖJLIGT att det sker? Jag kommer eventuellt ha betalat av huset om 66 år, ÅR! Men nu börjar nya tider här. Vi ska spara, amortera och gneta. Inte mig emot. Jag är inte precis van att leva på stor fot. Orkar vi inte så kan vi sälja. Det känns sköt iallafall att vi när som helst kan sälja. Problemet är ju att vi måste BO också. Tidigare när jag tittat på detta visar det sig att en familj som min är ganska svår att husera. Jag ringde kommunen en gång då vi sökte hyresbostad inför flytten. Rådet jag fick var att flytta till Uppsala, det fanns mer bostäder där. Jaha….men jag kunde tänka mig nästan vad som helst sade jag….. -Du måste ha ett rum till varje barn, annars är du trångbodd fick jag höra….det betyder en 8-rummare i vårt fall för jag och maken ska ha ett rum också och sen ett vardagsrum.

Nu bor vi på 89kvm sedan i juni, de stora tjejerna har bott här lite då och då men de orkade inte med trängseln så mestadels bor de hos sin far. Tre rum och kök är på bristningsgränsen faktiskt. Vi sover fyra i ett rum och Tylla sover ensam i sitt rum. Hon somnar tidigare än de andra och sover HELA natten. De andra två är dåliga på att sova, Edgar är värst. Han väcker mig i snitt 1,5ggr/natt och sen vaknar de innan sex varje morgon. Ja VARJE morgon, även på långfredagen. Oftast vaknar de då på dåligt humör av någon outgrundlig anledning….Sen har jag strikta restriktioner för vad jag får säga och göra på morgonen. E deklarerar tydligt varje morgon att jag varken får säga hej eller god morgon till honom. Gör jag det blir han oftast sur. Ibland säger han att det är OK, jag är förlåten. För mig kommer det liksom automatiskt att hälsa på mina familjemedlemmar när jag ser dem och ge dem en klapp, kram eller puss. Detta är ICKE uppskattat och jag försöker verkligen lära om…..

Nu ska jag inte gnälla utan läsa mer om långtidsverkande  beta-2-agonister, PDE4-hämmare (fosfodiesteras-4-hämmare) och nödvändigheten i att ge fan i att röka!

Glad påsk!

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka till toppen